Ungdomsframgångar: Röda tråden lever(erar)
Det kommer mera... ?

Ungdomsframgångar: Röda tråden lever(erar)

Brommapojkarna har länge dominerat undomsfotbollen i Stockholmsregionen, den stora mängden lag har resulterat i en stor bredd. Nu står vi inför ett trendbrott i Stockholmsregionen, som mycket väl kan komma att bli permanent.

St: Erikscupen:

Vi börjar med det enklaste och konstaterar att "Sanktan" är stort för ungdomar, väldigt stort. Vid sidan av Gothia Cup är det den mest prestigefyllda ungdomsturneringen i Sverige. Det är också en tävling där BP i många år har dominerat stort. Nu ser vi början på slutet av denna dominans. I årets slutspel hade AIK två flicklag och fyra pojklag framme i finalerna. Det blev två titlar (grattis P13 och F16!). Årets upplaga av St: Erikscupen fungerar som en tydlig markering om att det finns en ny dominant i Stockholm, då AIK även vann två stycken intressanta föreningspriser:

Silverbollen delas ut till den förening som varit bäst på pojksidan för året, ett pris som Brommapojkarna har prenumererat på sedan år 2000. Jag vet inte hur gamla ni är men jag började gymnasiet det året, så det är ju ett tag sedan, om vi säger så. AIK stod även som vinnare av Kulan I Luften-priset. Utmärkelsen delas årligen ut till den föreningen som har bäst bredd, både på pojk och flicksidan. (AIK vann inte Brudkronan som flicksidans pris heter, senast man vann detta var 2007, årets vinnare var Hammarby.)

Även Kulan I Luften-utmärkelsen har varit i Brommapojkarnas ägo dom senaste tio åren. AIK och Hammarby kniper alltså två prestigefyllda föreningspriser och signalerar att en ny tid är kommen. Då följer förstås frågan: Vad är det som har hänt?

Stockholm och talangutveckling:

Det har länge framförts kritik mot Stockholmsregionen för dess oförmåga att producera spelare av absolut högsta klass. Bosse Pettersson är en expert som har kritiserat att spelare från Stockholm blommat ut i Gefle, så som Amadou Jawo gjorde. Och här finns en hel del sanning att ta vara på. Sanningen är att dom stora klubbarna i Stockholm inte har haft någon vidare bra talangutveckling, samtidigt som BP inte riktigt klarat av att ge spelarna det där lilla extra för att bli Allsvenska.

Utan att kunna länka till det så har jag fått höra att AIK fortfarande har flest landslagsmän av Sveriges alla klubbar. Så någonstans så avvek man från en fungerande modell. Som tur är så har man insett sitt misstag och börjat försöka hitta rätt. År 2003 så bildades Hammarby Talang FF, tre år senare inledde AIK sitt sammarbete med Väsby United FC fullt ut. Året därpå lanserade Djurgården sin ambitiösa plan att spendera 65 miljoner kr de kommande fem åren på att, "göra yngre talanger till stjärnspelare."

BP har alltid haft sin breda undomssida att luta sig emot, storebröderna har haft sina fans, sin historia och främst av allt, sina väsentligt starkare ekonomier att luta sig emot. När nu samtliga tre storklubbar i staden valde att börja satsa på allvar på ungdomssidan så var det bara en tidsfråga innan pengarna började ha effekt. Det är inte så att AIK köper unga talanger och därför blir bättre, men att man har råd att anställa sina duktiga tränare så att dom kan lägga mer energi på barnen, det får effekt. Att man skapar en god utvecklingsmiljö lockar även detta talanger till AIK:s Ungdomsakademi. Ja det var akademien ja, vill man studera och spela fotboll samtidigt finns få bättre alternativ än AIK och Solnagymnasiet t.ex.

På AIKfotboll.se går det för tillfället att läsa om hur AIK:s Ungdomsakademis P98:or har varit ute och rest. Mellan torsdagen den 21:a och måndagen den 25:e så spelade våra tolvåriga killar mot ungdomar från SS Lazio, ett av Italiens bästa lag (man leder Serie A för tillfället). Det är bara ett exempel på hur seriöst AIK satsar på sina ungdomar. Killarna spelade för övrigt 1-1 mot SS Lazio 1, och vann med 0-1 mot SS Lazio 2. Klicka er gärna in om ni vill läsa mer detaljerat.

AIK:s F17-lag tog ett brons med mersmak i "Flickallsvenskan, lägg där till att AIK:s Malin Diaz jagas av halva Damallsvenskan och det blir tydligt att AIK på bara några år har etablerat sig som en riktigt tung klubb på ungdomssidan.

Framtiden och den röda tråden:

Det har beklagats en hel del att AIK valde att satsa på Alex Miller som tränare under sommaren. Det vanligaste argumentet har varit den här förbannade röda tråden man talat om. Men den röda tråden är inte död, faktum är att ryktena om dess död är väldigt mycket överdrivna. Väsby har skickat långt fler spelare per säsong till AIK än vi planerat med. Dom egna talangerna Viktor Lundberg, Niklas Maripuu och Christoffer Eriksson har gått hela vägen från liten knatte på så lite som fyra år till att debutera i den svartgula-tröjan. Den röda tråden lever i AIK och därför ser framtiden fortfarande god ut.

Det är också bevisat att AIK kan locka till sig talanger från andra platser i Sverige, Pontus Engblom är omdebatterad som startman i AIK men är likväl en talang som många klubbar ville ha, men som AIK fick. Genom sina många sammarbetsklubbar, med lag som Väsby och Sollentuna Unied, så har AIk en position där man kan erbjuda spelare möjlighet till speltid, på olika nivåer. Sammarbeten med skolor ger spelare möjlighet att planera sin vardag kring träningen. Det ser alltså ljust ut för AIK som nav för duktiga förmågor i Sverige.

AIK behöver egentligen bara fortsätta på den inslagna vägen när det gäller ungdomssatsningarna. Det kommer snart att börja betala sig i fullgoda och stabila Allsvenska spelare, och vem vet vad det kan leda till i nästa led?

Kettil Henriksson2010-10-26 22:45:00
Author

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan