Upp till bevis för Jens Gustafsson
Han tog över ett Halmstad i total kris under förra säsongen och gavs egentligen aldrig de rätta förutsättningarna för att kunna rädda klubben kvar i Allsvenskan. Men i år är läget ett helt annat och snart är det examensdags för Jens Gustafssons och hans nya lagbygge.
Var på Norgesemester förra sommaren och lagom till att AIK inledde sin vändning på Örjans vall och slog i de sista spikarna i HBK:s spanska storsatsning slog även min spärr för mobil utlandssurf i taket. Lika bra det kanske. På vägen hem och tillbaka i Sverige var jag så klart tvungen att uppdatera mig om vad som hänt på HBK-fronten medan jag haft en mental frist avskärmad från allt (nåja) vad fotboll hette bland de norska bergen. Det förste jag läste var en artikel där HBK-tränaren Jens Gustafsson uttalade sig. Jens Gustafsson, vem fasen är det tänkte jag? Måste vara en tränare för U-laget eller… är Pep sparkad? Jens Gustafsson, den lille killen som lirade i Hammarby en gång i tiden? För att sammanfatta det hela: noll koll på denne man som tydligen hade tagit över ansvaret för Halmstads A-lag.
Jens fick väl inte direkt någon drömstart i HBK när Banguras & co bombade ett redan skadeskjutet lag sönder och samman på Råsunda. Och sedan rullade det på utan någon märkbar förbättring i alla fall resultatmässigt. I lokalpressen däremot var tongångarna förändrade och det hette att ”Halmstad började se ut som ett allsvenskt lag igen”. Jag kunde inte riktigt se det. En kanonmatch mot Elfsborg (igen) på Örjans vall visserligen men resultatet var detsamma: snöplig förlust på slutet. Tränarbytet gav ingen effekt. Självklart måste man ha i åtanke att Jens Gustafsson fick ta över ett kraftigt brandskattat lag med ett självförtroende helt under isen men lite bättre effekt av tränarbytet hade jag nog väntat mig. När säsongen summerades hade Jens skrapat ihop exakt samma antal poäng (7) som företrädaren Josep Clotet Ruiz, men han lyckades i alla fall ta dubbelt så många segrar (2) som Pep (vilken sanslöst usel säsong det var förra året, tack Billingsfors för ert förmodligen oslagbara rekord som Allsvenskans genom tiderna sämsta lag)!
Nåväl, Canal Plus DVD: n (förhoppningsvis finns det ingen) om ”Halmstads BK:s säsong 2011” är väl något man får ta fram och hota barnbarnen med om de inte lyder om sisådär 20 år. Nu glömmer vi den. Men början på 2012 gick också ganska halvknackigt med flera förluster i träningsmatcherna och jag tänkte: ”vad är detta, kan HBK inte vinna fotbollsmatcher längre? Jag är trött på förluster! Möt inte allsvenskt motstånd, möt inte FC Nordsjälland, möt Halmia (förlåt Per Gessle) om så krävs, bara ni vinner!” Tvivlet på HBK även 2012 började slå rot, vilket även märktes på olika forum där det ifrågasattes om Jens Gustafsson var rätt man att leda HBK. Åsikter om att en mer rutinerad tränare som t ex Mats Jingblad behövdes för att får klubben i rätt riktning fördes också fram. Det är klart att man kan fundera på om Jens var den tränare som styrelsen helt ville ha eller om det var den lösning som passade plånboken bäst för tillfället? Jag vet inte. Men jag har i alla fall förstått att Jens Gustafsson är en väldigt engagerad tränare som har en tydlig idé om vilka karaktärer han vill ha i sitt lag.
Och snart är upp till bevis för Jens. Nu har han haft tid att sätta sin prägel och forma det nya laget under en hel försäsong. Det är helt nya förutsättningar – Halmstad är inte ett stryklag i total kris utan får ses som en av favoriterna till att vinna Superettan (vad du än säger ”Superettanexperten” så är inte Superettan Europas tuffaste liga, den är inte ens bäst i Sverige:). Och det börjar ju se riktigt hyfsat ut. Tre raka segrar nu och noll mål bakåt. Det känns stabilt. Forwards har börjat göra mål regelbundet, något som nog är en förutsättning för att laget ska nå ända fram. Det verkar som att Jens och hans gäng börjar få ordning på laget, vilket naturligtvis heller inte varit lätt med tanke på alla nya spelare. Elfsborg ikväll blir en riktig värdemätare på var Halmstads BK anno 2012 står. Men oavsett resultatet mot en av de allsvenska favoriterna så känns det som att tron på att HBK åter har något bra på gång har återvänt.
