Upp ur askan – men stora utmaningar återstår, Del V – Det är under 2017 som vi måste över vägguppet
Både Murre och Mattias har pratat om att 2016 är ett väggupp att ta oss över, men som vi har kunnat konstatera, så har det inte funnits några oväntade kostnader under 2016. I varje fall har inte styrelsen kunnat presentera en enda. Istället har vi fått in oväntade intäkter och det är därmed 2017 som blir den stora utmaningen!
Vi tappar enorma summor till nästa säsong
Vi har fått in enorma belopp på högst oväntade intäkter! Ett bidrag från en privatperson på 1 175 000 kronor, samt 375 183 från insam lingen och hela 1 672 228 kronor från UEFA Solidarity Payment (utöver budget). Summan för dessa oväntade intäkter uppgår till gigantiska 3 222 411 kronor.
Vi vet ju att vi inte får ett enda öre från UEFA Solidarity Payment 2017 (eftersom vi inte spelar i allsvenskan i år), vilket innebär ett bortfall på cirka 700 000 från budgeten 2016 och ett totalt bortfall på 2 364 184 kr gentemot i år. Att sedan budgetera med bidrag och gåvor från privatpersoner går ju naturligtvis inte, vilket innebär att vi skulle tappa 3 914 367 kronor gentemot i år!
Det är i och för sig sant att de lönekostnader som betalats för dem som har sparkats, och de som har sagt upp sig, inte belastar 2017. Att kalla dessa kostnader för oväntade kostnader är ju ändå naturligtvis bara pinsamt.
Minusposten till ÅPG på en halv miljon har vi ju också kunnat konstatera att den knappast heller var oväntad, även om vi inte behöver betala för den nästa år.
När det gäller löner så har ett flertal personer anställts under året och man får förmoda att styrelsen har för avsikt att betala för dessa under hela 2017, vilket givetvis kommer öka de nya lönekostnaderna. Och sedan vet vi ju inte vad som händer. De anställda som finns i organisationen nu kanske inte anses hålla måttet och sparkas de också och då kan problematiken återkomma med att betala ut dubbla löner. Detta blev ju fallet i år när folk sparkades, anställdes och sparkades igen, samt personer som inte orkade vara kvar och slutade självmant, allt i en illa strid ström. Det finns ju knappast någon garanti för att utrensningen är slut i och med detta!
Kostnaderna måsta anpassas till realistiska marknadsmål
På marknadssidan får vi verkligen hoppas att vi får en bättre utväxling under hösten, vintern och våren inför nästa säsong. Inför fjolåret lyckades ju styrelsen strypa det potentiella inflödet genom sitt agerande, med en trasig organisation och sina horribla uttalanden som devalverade varumärket.
Det gäller förstås också att hålla i kostnaderna för de förbättringar av arrangemangen som Mattias säkert är sugen på. Mattias har ju en bakgrund inom andra typer av evenemang som han säkert har gjort bra, men då har han säkerligen haft en helt annan kostnadsram för att nå upp till intäktsmålen. Nu måste detta ske i relation till vad som är rimligt att få in och det finns inte utrymme för minsta lilla felprioritering!
Återigen väcks vi av oro då Murre pratar om att vi måste få fram en hundraprocentig leverans när det gäller marknadssidan. Det låter ju naturligtvis bra, men vi som lever i realiteten vet att det inte finns någon som klarar en hundraprocentig leverans. Och utifrån kända fakta och Murres egna uttalanden så är vi väldigt, väldigt långt från en hundraprocentig leverans…
Det handlar ju naturligtvis att vara så effektiv som möjligt med de medel som finns att tillgå. Satsar man för mycket pengar för att nå upp till orimliga mål, så slutar det ju med att man dragit på sig alldeles för höga kostnader i förhållande till vad leveransen de facto blir i slutändan och i det fallet är jag dessvärre riktigt orolig inför framtiden.
Det gäller ju inte att åter drabbas av hybris. Vid spel i Superettan är runt 15 miljoner i intäkter rimligt för tillfället. Om man svävar i väg mycket högre än så är risken uppenbar för en ny katastrof!
Att vägguppet kan bli nog så tufft 2017 kan vi därmed slå fast!
Kunskapsbristen är livsfarlig!
Grejen är också att Ingen i styrelsen, eller klubbchefen, har en aning om vad det kommer att kosta att behålla samma standard i spelartruppen 2017 som det har gjort 2016. Inte minst därför är det oerhört viktigt att Roar Hansen stannar kvar i vår förening, även om han naturligtvis inte har möjlighet att ansvara för hela föreningens ekonomi.
Det är nästan alltid dyrare att skaffa nytt av samma kvalitet. Nya spelare vill ha mer än där de var senast, hur skulle annars rådgivarna (det heter ju inte agenter längre) tjäna på sina bosmanspelare?
När det gäller att förlänga med de befintliga spelarna så är det ju inte heller lätt, då de måste gå ner i lön och finns det andra intressenter så lämnar spelarna utan att blinka. Finns det inte intressenter så väntar spelarna ut läget och ser om det dyker upp några andra intresserade klubbar vid ett senare tillfälle. Att vara kylig vid förhandlingsbordet är naturligtvis oerhört viktigt för föreningens existens. Men det är alltid en viss chanstagning, då man riskerar att tappa spelare.
Det finns förstås en annan väg att gå – att flytta upp ungdomsspelare från U-lagen, men att med våra begränsade ekonomiska resurser flytta upp fler än två-tre per år är inte rimligt, om vi vill tillhöra elitfotbollen. Och det vill vi ju – det står ju inskrivet i våra stadgar. De som inte förstår vad idrott går ut på, att nå så stora sportsliga framgångar som möjligt, har därmed inget val. Man ska också ha väldigt klart för sig att division I innebär en långt värre ekonomisk situation än Superettan, vilket givetvis skulle drabba alla sektioner inom föreningen!
– Det är A-laget som dom flesta förknippar med ÅFF, utanför föreningen och kommunen, så vi måste ju vara otroligt rädda om det varumärket och den ähh… kommunikationen också, men vi måsta klara av att hålla flera bollar i luften o vi är ju bollkonstnärer allihopa här, så på alla sätt så det ska vi nog klara av. Vi ska klara av att kommunicera både bredd men också väldigt mycket spets, sade Murre till ÅFFTV den 15 september.
Dessvärre återkommer styrelsens naiva syn på vad den här typen av verksamhet handlar om, gång på gång. Och frågan återkommer hela tiden: hur ska vi ha råd när vi måste dra ned kraftigt mot i år?
2017 når vi kanske lika höga intäkter som 2009 medan konkurrenterna har ökat, så hur ska den ekvationen gå ihop att alla delar inom föreningen ska få större ekonomiska utrymmen? Ja, man skulle ju nästa kunna tro att någon politiker med en massa vallöften skulle vara inblandad…
Allsvenskan nästan förbjudet men att lova topp 20 är tydligen helt okej
– Vi kommer vara ett lag som är topp 20 i Sverige under väldigt, väldigt många år framöver, sade Murre på ÅFFTV den 15 september.
Det gnälls ju över att vi skulle ha som fortsatt målsättning att vara en allsvensk förening efter tre åttondeplatser i rad. Nu når vi ju inte ens topp 20, trots att vi levt långt över våra tillgångar under 2016, men att vi ska nå topp 20 framledes ska tydligen ändå vara en självklarhet.
Jag vill verkligen inte uppleva att nästa styrelse gnäller på hybrisen att vara topp 20 som en självklarhet efter degradering i lägre serier! Men hybris är just vad det är att ta saker och ting för givet! Att vi ska vara topp 20 i Sverige är förresten en målsättning som funnits i föreningen i många år och denna målsättning spetsades sedan till med all rätt. Men det är oerhört viktigt att hålla isär begreppen, på vision, målsättning och vad man sätter budget efter!
Eftersom det skiljer ”oceaner” i ekonomierna mellan Allsvenskan, Superettan och division I (frontbilden med kostymerna är proportionerliga till de olika ekonomierna i respektive serie), måste man klara finanserna även om målsättningen inte uppnås. Det är ju idrott vi håller på med och det krävs därmed oerhört lite för att allt ska gå åt helvete.
Det finns ingen garanti
Det kan dock inte alla förstå. Jag minns att Daniel Tornberg och Joachim Hilding skulle se över spelbudgeten under sommaren 2015 för att se om det fanns utrymme och ta in någon mer spelare. Tornberg kom in på mitt rum på kansliet och sade nonchalant:
– Ja, de (sportchef och tränarna) vill visst få ha någon mer spelare.
– Ja, det vill vi väl allihop, men vi måste ha råd med det förstås, sade jag.
– Men de var ju nöjda innan säsongen, fnyste Tornberg.
– Nöjda och nöjda. Med de medel vi hade att tillgå så kände de sig väl nöjda efter de förutsättningar som gavs, men det finns ju ingen garanti för att det ger poäng i slutändan, sade jag.
Som vanligt så hade inte Tornberg och Hilding hört av sig till mig innan, att de skulle se över spelarbudgeten. Klockan närmade sig kväll och jag var tvungen att åka hem, annars hade jag naturligtvis kunna förbereda spelarbudgeten. Jag hade tidigare förklarat för dem hur den var uppbyggd, men de hade ändå inte greppat det. Nej, det var sannerligen inga lätta premisser för att kunna utföra ett bra arbete under den hemska sista tiden på kansliet!
Tidigt under 2014 hade vi mycket noga gått igenom budgeten för 2015 och en av åtgärderna som vi kände oss tvingade att vidta var att kraftigt sänka spelarbudgeten. Men trots att vi hade gjort det så var det en självklarhet från Daniel Tornberg & Co att vi fortsatt skulle placera oss före lag som kunde betala mycket högre spelarlöner än vad vi förmådde.
Ekonomiska budgeten måste ligga under den sportsliga målsättningen
Eftersom det är så små marginaler som kan vara helt avgörande när det gäller idrottsföreningar, så måste det vara en självklarhet att budgeten ligger under den sportsliga målsättningen. Den sportsliga tron måste vara stor för att lyckas, men den ekonomiska aspekten måste man vara betydligt försiktigare med. Självklart är ändå balansgången svår, men att missa så grovt som styrelsen har gjort med budgeten inför den här säsongen, med dessa rena klantigheter (för att återanvända ett av Joachim Hildings favoritord när det gällde att recensera det som skett innan han kom till makten), ja det är ofattbart med tanke på den oerhört tuffa situation vi stod inför.
Hybrisen fortsätter
Dessvärre besannades nyligen den oro som vi hela tiden känt då Joachim Hilding kläckte ur sig följande ord till Corren den 20 oktober (läs här):
– Budgetmässigt räknar vi med att kunna ligga kvar på i stort sett samma nivå när det gäller kostnaden för spelartruppen.
2017 får det ju inte sneddas alls i hörnen för då lär inte några miljoner ramla ner från en himmelsblå MFF-himmel, som det har gjort i år (tack vare att vi spelade i allsvenskan i fjol). Vi kommer alltså att tappa miljoner till nästa säsong och vi har levt långt över våra tillgångar i år. Hur Hildings ekvation ska gå ihop vill vi ha en riktigt bra förklaring till, men vi vet ju dessvärre att vi inte kommer att få något klargörande!
Det verkar med andra ord som om styrelsen inte alls har dragit lärdom av det här katastrofalt usla ekonomiska året. Trots detta så tänker de alltså gambla och sätta hela föreningens existens på spel!
Vi har ju konstaterat att styrelsen förkastade den budget de själva fastställde inför säsongen 2015 och inför 2016 var det ju rena rama katastrofen! Dessutom har ja Murre motsagt sig själv angående prognosen för 2016. Så hur ska vi då tro på något som styrelsen och klubbchef kommunicerar inför 2017?
Högmod, prestige och nonchalans
Murre och klubbchefen har bara varit i vår kära förening i några månader men kommunicerar till oss om föreningen som att vi vore små barn som ingenting begriper, när det snarare är tvärtom. Det är ju de som inte har greppat vad det hela handlar om!
Att arbeta med en ständig press på att spara in och göra allt med en så kostnadseffektiv lösning som möjligt hindrar givetvis utsvävningar. Denna begränsning brukar folk ha svårt att förstå som jämför ÅFF med ett helt vanligt företag som har helt andra kostnadsramar. I år har det tydligen inte varit några problem att köpa in en hel del nytt trots att ekonomin är urusel, vilket rimmar väldigt illa med realiteten! Den effektivitet som Murre vurmar så för, utan att han har något att jämföra med, ger jag därmed inte mycket för.
Leif Hansson hörde av sig till mig, när han invaldes i styrelsen (på mötet) och därefter för att stämma möte med mig: ”Jag skaffar mig en bred bild och lyssnar gärna på dig.”, skrev han i ett mejl till mig dagen efter att han valdes in. Något möte har dock inte blivit av ännu. Tydligen var Leif nöjd över den informationen som han, och Murre, har fått från de övriga i styrelsen. Och, ja, vi kan ju konstatera att den informationen rimmar väldigt illa med verkligheten!
De har ju till och med arbetat totalt emot de strategier som de själva har skapat!
Högmod, prestige och nonchalans präglar dessvärre denna styrelses sätt att arbeta.
Mattias Perssons motto här i livet är: ”Lev i nuet!”
Det är ju inte fel att leva i nuet, för det som tidigare har varit kan man ju inte påverka. Men om man inte lär av historien, vilket både styrelsen och Mattias är totalt ointresserade av, ja då är det ju väldigt lätt att också fastna i deras imaginära bild av nuet, som är avskilt av hur nuet i realiteten faktiskt är. Är man då inne på helt fel spår så blir ju framtiden katastrofal, vilket vi dessvärre har fått uppleva i år. Och lever man bara i nuet så tänker man ju överhuvudtaget inte på framtiden!
Uppgraderad stol
Den trebenta låga instabila stolen som vi tidigare har varit inne på (där styrelsen försökte bygga ett ben i taget), ska nu bytas ut till en fembensvariant, som Murre berättade om, på medlemsmötet den 25 augusti.
De fem benen består av Ideellt engagemang, samhällsengagemang, affärsmässighet, elit och ungdom. Detta presenterades på medlemsmötet den 25 augusti.
Jag skulle i och för sig vilja uttrycka att det är en fyrbent stol som vi behöver, där affärsmässigheten är sittdelen på solen som binder samman de övriga fyra benen. Men för att vi ska nå framgång måste affärsmässigheten utgöra helheten och vara anpassad till Åtvidabergs Fotbollförening. Endast då kan stolsbenen byggas upp till en högre och stadigare stol. Det ideella engagemanget är ett oerhört viktigt ben som i många fall också återspeglas i samhällsengagemanget, ungdom och elit.
Det är tack vare de ideella krafterna som vi har vår ungdomsfotboll som också är en typ av samhällsengagemang tillsammans med bilbingon. Utan ideella krafter skulle det också vara en omöjlighet att genomföra våra matchevenemang på Kopparvallen i Superettan. Det är ju tack vare de väl införda ideella krafterna som matchevenemangen har fungerat någorlunda i år, trots kaoset i organisationen. Det gäller med andra ord att vara oerhört rädda om de ideella krafterna. Dessvärre är det många som inte längre orkar med kaoset och när de dessutom har få skit för sina insatser, är det försåtligt att de har lämnat. Detta är en mycket stor förlust för vår förening!
Det räcker dock inte med bara ideella krafter. Det måste finnas vissa anställda som håller ihop helheten och visar på stor affärsmässighet tillsammans med styrelsen. Styrelsen består i och för sig av ideella personer, vilket inte Magnus Andersson var sen att poängtera efter att han bad om ursäkt för den kraftiga felbudgeteringen på medlemsmötet den 25 augusti. Att man jobbar ideellt är dock inget skäl för att uppträda högmodigt, prestigefullt och nonchalant. Styrelser har arbetet ideellt i vår förening i 109 år, så det är knappast någon nyhet!
Vi har dessvärre kunnat konstatera att kunskapen om fotboll är starkt begränsad i styrelsen och hos klubbchefen. Affärsmässigheten måste vara specificerad för den typ av organisation som vi har i ÅFF, och som ska hålla ihop stolen. Dessvärre besitter inte den nuvarande styrelsen dessa kunskaper.
Det sportsliga är räddningen
Som alla förstår så är det bragdartat av förre sportchefen, tränarna, övriga ledare och spelarna förstås att ha spelat ihop så många poäng i det här kaoset.
– Vi har ett offensivt balanserat lag. Även försvarsspelarna har en offensiv prägel. Vi har också de yngsta spelarna längst bak, med Alberto, Hampus och Kevin. Månz är ensam där med mer erfarenhet. Vår bästa defensiva spelare är också korsbandsskadad, berättade vår tränare Roar Hansen på medlemsmötet den 25 augusti.
Vår målskillnad på 49–49 är just resultatet av en offensiv fotboll som till viss det gett avkall på det defensiva.
– Jag tror vi tjänar på sikt att vi ändå har släppt lite på tyglarna och låtit entusiasmen flöda och inte alltid pekat med hela handen, fortsatte Roar på medlemsmötet.
Jag har under året känt att vi kan vara på väg på samma resa som Östersunds FK har gjort. ÖFK har under flera år spelat en passningsorienterad fotboll men tidigare spelade de väl naivt. Lagledningen trodde ändå idogt på sin spelidé med en del lösa tyglar och sedan har även de andra bitarna fallit på plats, vilket har lett till resultat.
Det känns därmed fasansfullt om det fina som vi har på gång ska slås i spillror på grund av det klimat som numera råder i vår kära förening. Utan de sportsliga framgångarna hade också vår ekonomi havererat fullständigt. De som hävdar att ekonomin måste komma före sporten är naturligtvis helt ute och cyklar. Självklart måste alla föreningens olika delar interagera med varandra till en affärsmässig helhet!
Åtvidabergs Fotbollförening – är vår förening!
Hur illa det än är, så är det vår förening och inte deras. De som sitter i styrelsen har bara sin position där under en kort tid av vår 109-åriga förenings historia. Det samma gäller givetvis, för anställda, tränare och spelare. Det är vi som kommer vara medlemmar i ÅFF så länge vi lever. Det är vi som är Åtvidabergs Fotbollförening! Det är vi som lever för föreningen och det kan inte några enstaka personer sätta stopp för så länge vi lever!
Jag har ännu inte satt in några pengar via INSAM LINGEN, mer än den futtiga 500-lapp som jag lade i en av pengaboxarna innan hemmamatchen mot Varberg. Jag kan dock garantera att jag bidragit med betydligt mer vid många av de insamlingar som genomförts sedan krisåret 1992. Och vi är många som har gjort det med både pengar och oerhört mycket ideellt arbete.
Eftersom den där vidriga tiggartexten fortfarande står kvar i nyheten om INSAM LINGEN, så tolkar jag det som att styrelsen och klubbchefen inte vill att mer pengar ska strömma in.
Läs texten här
”Trots tuffa åtgärder är ekonomin ansträngd för föreningen. Omställningen till Superettan, tillsammans med oförutsedda engångskostnader har blivit en större påfrestning än vad någon kunnat förutse.”
Jag önskar att texten ändras till (och dessutom skickas ut till medlemmarna):
Trots tuffa åtgärder är ekonomin ansträngd för föreningen. Vi i styrelsen tar på oss det fulla ansvaret för att vi inte har tagit till oss den livsviktiga kunskap som vi inte haft. Vi har därmed missbedömt situationen kapitalt, vilket vi ber hemskt mycket om ursäkt för. För att visa vår oerhörda tacksamhet till er, som trots vårt klumpiga förfarande,väljer att bidra till föreningen, så har vi i styrelsen beslutat att vi tillsammans i styrelsen bidrar med en krona för varje krona som kommer in till Insamlingen från och med i dag. Vi kommer därmed också ha Insamlingen öppen året ut. Vi ser fram emot att öppna våra privata plånböcker för att sona från våra misstag och hoppas att ni därmed kan tänka er att ge en extra slant.
Kommer denna text ut på hemsidan i samband med insamlingen, ja då tänker i varje fall jag lägga en helt annan summa och det hoppas jag att du också gör!
