Uppehållskollen – IFK Göteborg
Sommaruppehåll i Allsvenskan och Superettan innebär välförtjänt vila för spelare och ledare. Men även en möjlighet att reflektera över vad som varit bra och vad som kan bli bättre. SvenskaFans redaktioner har gått igenom våren och dess toppar och dalar. Näst på tur står IFK Göteborgs Adrian Pihl Spahiu.
Hur har er klubbs inledning på serien varit?
– Statistiskt sämsta någonsin om jag inte missat något uselt år på 1920 talet. Egentligen räcker väl det som motivering men om vi ska försöka gräva lite djupare så kan vi ju beskriva eländet också. Tränaren får sparken tre veckor innan seriestart och laget förlorar de första fyra utan att ens göra ett mål. Det värsta är att jag är helt övertygad om att det var helt rätt att sparka Mikael Stahre. Det stora felet var att man inte gjorde det tidigare. Av vad jag hört så lär han inte använda Kamratgården som referens på CV:t i framtiden. En annan som inte lär ha Kamratgården på sitt CV när han lämnar är chefsscouten Stig Torbjörnsson som tog med sig Eman Markovic från Norrköping (Norrköping lär ju skratta sig blå åt hur de grundlurade Blåvitt där…) och har lagt ganska många miljoner på några riktigt svaga värvningar. Enligt flera medier har Blåvitt lagt upp emot 20 miljoner på att värva Markovic, Abdullahi, Hagen och Hausner, och det är bara Hagen som ens startar, och hans startplats beror mer på att laget sålde eller lånade ut all konkurrens (Thern och Al Ammari) än att han skulle ha varit bra. Det är halva Varbergs omsättning på ett år, som Blåvitt låter samla damm på bänken. Givet hur mycket supportrarna drar i olika initiativ för att samla in pengar till föreningen så är det helt ärligt förolämpande att se hur slarvigt och respektlöst föreningen hanterar de pengarna.
Det finns hundra saker till att säga men det räcker ju med att titta i tabellen för att konstatera att IFK Göteborg inte börjat säsongen 2023 något vidare bra.
Största besvikelsen hittills?
– Den enorma kapitalförstöringen föreningen sysslar med. Amir Al Ammari (utlånad från Blåvitt) är en bärande spelare i Halmstad, som går mycket bättre än Blåvitt, samtidigt som vi har 8 miljoner kronor Elias Hagen (och då pratar vi bara övergångssumma, inte löner och sign on…) som inte gör någon glad på plan, 4 miljoner Hausner och 4 miljoner Markovic som gör alla ännu mindre glada på bänken.
Positiva saker att ta med sig?
– Stahre fick till sist sparken. Han skulle ha gått redan förra hösten såklart, men fick av någon anledning ännu en chans på sig och Blåvitt kastade i bästa fall bort ännu en säsong. I värsta fall slutar fallet i Superettan. Kanske lite väl hårt, men jag ska helt ärligt säga att, resultaten undantaget, hans resonemang om t ex bollinnehav och hur det inte är så viktigt fick det ju att kännas som om han levde kvar i 90-talet och det har varit smärtsamt tydligt båda hans sejourer i Blåvitt att rädslan för att förlora blir förlamande och är större än viljan att vinna. Agerandet efter att han fick lämna känns än mer underligt och känslan som består är att han fick vara kvar på tok för länge.
Någon spelare som imponerat extra under våren?
– Nej. Möjligtvis Adam Carlén som värvades för att vara tredjealternativet på mittbacken men som tagit en startplats på det centrala innermittfältet framför bland annat mångmiljonermannen Elias Hagen…
Vilka andra lag har imponerat på er under våren?
– Elfsborg.
