Uppföljning med Simon Tibbling: ”Kina? Helt ointressant!”
Simon Tibbling lämnade Djurgården, efter 80 matcher för föreningen, i November 2014 för FC Groningen i norra Holland. Senast jag intervjuade honom var våren 2014 och sen dess har Simon radat fram framgångar. Spelaren jag intervjuar idag har hunnit ta Groningens första titel någonsin, vunnit U21-EM och blivit utsedd av fansen till lagets bästa spelare, samt mycket mer.
Vi inleder intervjun med att prata lite generellt om hur veckan sett ut. Simon som bor själv i en lägenhet i Groningen har precis sett klart de två första episoderna av “Säsongsstart Allsvenskan” och ger ett mediavant intryck. Han visar även som vanligt upp sin jordnära och ödmjuka sida när han även visar intresse i mitt liv när vi pratar om vad som hänt sen sist. Men det tar inte många sekunder innan vi kommer in på ämnet fotboll.
– Vi har match nu på Söndag. Vi ligger 9:a i serien och måste bli åtminstone top 8 för att nå Europa. Roda som vi möter slåss för att hålla sig kvar så det blir tufft, men samtidigt så borde vi vinna denna. Jag har spelat mer på kanten i år, första året var jag enbart innermittfältare. Det blir lite av en annan roll, men jag får gå rätt centralt. Jag tycker själv att jag utvecklas varje år. Vi började väldigt trögt i höstas, med 1 eller 2 poäng på de första fem matcherna, men nu har vi börjat ta oss uppåt. Vi ligger på nionde plats i serien som sagt, och om vi når åttonde plats så kommer vi få spela playoff till Europa League. Det är det vi jobbar för. Groningen vill och ska spela i Europa.
Vi bestämmer oss för att backa bandet några år och ta allt i kronologisk ordning. Tibbling får frågan om hur det var att spela i Djurgården under tre olika tränare.
– Jag är väldigt tacksam mot MP. Han gav mig tidigt förtroende redan som 17-åring och och man kan säga att det var han som introducerade mig för den professionella fotbollsvärlden. Jag fick 14 matcher i sträck under honom vilket gav mig ett stort förtroende, klart att det ger en bra grund. Tyvärr fick vi en dålig start 2013. Då hade vi mycket emot oss och förlorade mycket matcher. Det händer ibland sådär, det är svårt att förklara varför egentligen. Det hela slutade med att MP avgick som ni alla vet, och det kändes jättetråkigt. Man märkte hur hårt det tog på gruppen och mig själv.
– Sen kom ju Högmo in. Det var tur att vi fick in en väldigt bra tränare direkt efteråt. Vi började vinna lite matcher och vi var ju väldigt duktiga där. Jag tror att vi var ett av de bättre lagen i serien rent poängmässigt under Högmo. Det är en erfarenhet jag kommer bära med mig i hela livet. Man kanske inte ska säga att jag är tacksam för den men det känns väldigt nyttigt att gå igenom något sådant här, man lär sig liksom. Hela det året var det väldigt mycket upp och ner. Den mest speciella säsongen, eller underliga kanske man ska säga, under min tid i Djurgården. Eller ja, hela karriären faktiskt. Egentligen inte en katastrofal säsong, vi slutar ju närmare toppen än botten. Men det är en styrka i Djurgården, att man är så pass besviken efter en sjundeplats ändå. Men det är en bra erfarenhet, att ligga i botten och sen avsluta närmare toppen.
Tror du att MP kommer lyckas i Malmö FF?
– Han har åtminstone alla förutsättningar för det. Men det är fotboll det handlar om, mycket ska klaffa och så. Men ja, han har alla förutsättningar för att lyckas i Malmö.
Hur skilde sig Högmo mot MP?
– Båda är väldigt bra tränare! Högmo kom med en väldigt hög intensitet och bra energi. Man märkte av det speciellt ute på Kaknäs. Rent spelmässigt så skiljer de sig inte så mycket, båda var väldigt bra taktiskt. Högmo hade lite mer omställningsspel. Han vattnade planen väldigt mycket inför matcherna. MP var mer passningsorienterad men ändå offensivt lagd också. Båda hade tydliga planer i hur de ville anfalla. Sen blir det lite så när man byter tränare, att man egentligen alltid får en nytändning lite oavsett vem den nya tränaren är. Man måste visa upp sig igen, och man känner lite av en nystart.
Efter det hade du Pelle Olsson, hur var det?
– Jag gillade Pelle väldigt mycket. En fantastisk person. Han var en riktigt bra människa och var lätt att prata med, väldigt fotbollsintresserad. Vi kunde prata fotboll hur länge som helst. Han var extremt kunnig, speciellt om Allsvenskan. Få kan så mycket som han kan om serien, han kunde i princip allt. Han fick dessutom ut väldigt mycket av mig i sitt spel. Fick väldigt bra erfarenheter under tiden med honom som tränare. Det är ovanligt att ha så många tränare på så kort tid som jag hade i Djurgården, men jag har lärt mig mycket av alla tre och det är en stor del i att jag är så flexibel som jag är när det kommer till positioner och spelsätt. Jag har mycket att tacka alla tre för.
Vilka är dina starkaste minnen från denna tiden?
– Debuten mot Kalmar hemma är ett av de största minnena, det var mitt första inhopp och kom i April 2012. Sen starten mot IFK Göteborg såklart, målet mot GAIS ett annat starkt minne. Att spela en cupfinal med Djurgården var också väldigt stort, Djurgården ska spela sådana matcher. Det var såklart väldigt trist med förlust, riktigt synd att vi inte vann den finalen. Det hade varit fantastiskt kul att ta en titel med Djurgården tillsammans med fansen.
Du hade även en rätt bra pass till Erton borta mot Mjällby…
– Ja precis! Den minns jag fortfarande! Det är faktiskt en av de snyggaste passarna jag gjort i min karriär. Den är också top tre!
Samtidigt som det gick väldigt bra för dig i Djurgården så fightades föreningen med stora ekonomiska bekymmer. Idag står föreningen väldigt stabilt efter ett par lyckosamma försäljningar, men märkte man av något av detta under din tid?
– Som spelare är man uppe mitt i spelet och fokuserar helt på det. Men visst hörde man att det var illa men man förstod kanske inte riktigt hur illa det egentligen var, inte ens idag. Men som spelare gör man sitt bästa för klubben, försöker vinna matcher och ge sitt yttersta även på träningar. Man tänker inte så mycket på det andra, åtminstone inte jag.
Kände du ett tryck inifrån klubben att du måste säljas?
– Absolut inte! Jag är väldigt tacksam för hur Henrik och Bosse skötte övergången till FC Groningen, det var en speciell övergång kan man säga. Jag hade önskat att alla hanterat det lika bra som de gjorde. Utan att gå in på detaljer så gjorde de det väldigt bra för mig. De lyssnade på mig som spelare, och mina önskemål. De gjorde något som är få förunnat och tog verkligen hänsyn till spelaren och satte mig främst. Det var en situation där jag kände att jag ville gå vidare och jag fick möjligheten att gå till den klubb som passade mig väldigt bra. De löste den övergången på ett väldigt bra sätt.
Kan du utveckla lite till hur du menar?
– Jag trivdes väldigt bra men anledningen var att jag ville testa en ny nivå. Jag hade ingen anledning att flytta egentligen men jag vill se hur bra jag kan bli. Groningen kändes som ett stabilt och bra lag. Det är många svenskar som gått dit och sen kommit vidare. Men det var viktigt med en bra deal för alla parter och jag ville även att Djurgården skulle få bra betalt vilket de fick. Henke och Bosse gjorde alla nöjda. Det går inte med ord att beskriva hur tacksam jag är för det de gjorde för mig. Det blev ganska unikt hur övergången blev, men Bosse och Henke löste detta vilket jag är väldigt tacksam för, som sagt. De satte mig först och främst och det är jag evigt tacksam för.
Hur länge höll förhandlingarna på?
– Övergången höll på att hända redan under sommaren, men då var det inte läge att sälja med tanke på att Amartey precis lämnat, men klubbarna fortsatte att ha en dialog under hela hösten. Jag är oerhört tacksam som sagt, och kommer alltid att vara. Henrik och Bosse är underbara människor.
Tycker du att Henrik får för lite uppmärksamhet?
– Det tycker jag absolut. Det han gjort för Djurgården är väldigt bra. Jag tycker absolut att han förtjänar mer uppmärksamhet.
En del av din övergång innebar en träningsmatch på Stadion. Hur var det att komma tillbaka till Stadion?
– Det är ett av mina topp tre bästa minnen som spelare. Det kände väldigt märkligt att spela på Stadion och möta Djurgården. Det har jag aldrig gjort, eller jo som junior men inte som senior. Fick en tavla innan matchen och sen var det hyllningar hela tiden. Jag minns inte matchen så mycket, jag tror vi vann med 1-0 men det var inte det viktiga.
Förstod du innan hur populär du egentligen är i Djurgårdskretsar?
– Alltid känt mig väldigt uppskattad. Jag har njutit av varje match, både på Stadion och på Tele2. Självklart är jag jättestolt över det. Att få uppleva en sån match är väldigt få förunnat och något jag kommer bära med mig i resten av mitt liv. Det var väldigt häftigt!
Kan du berätta lite om hur första tiden i FC Groningen var?
– Jag fick en fantastisk start där vi vann cupen direkt, Groningens första titel någonsin. Med den fick vi också en direktplats till Europa League. Vi fick även spela supercupfinal mot PSV där vi tyvärr förlorade. Men de var samtidigt klart bättre och förtjänade att vinna cupen. I Europa League fick vi möta t.ex Marseille vilket var sjukt häftigt. Visst vet man vad som väntar på hemmaplan men att spela borta mot Marseille var väldigt kul. Det var en stor erfarenhet att få spela Europa League. Visst, det är inte CL men ändå precis under. Det var en häftig upplevelse, något av de största som hänt i min karriär hitills. Sen bara rullade det på. Jag blev årets spelare min första hela säsong, jag kom mitt under säsongen innan. De hade något poängsystem för fansen där de tre bästa spelarna fick mellan 1-3 poäng, som sen slogs samman i slutet av säsongen. Det var väldigt stort att känna sig så uppskattad. Sen vann vi U21-EM kort därefter, så ja.. en väldigt bra start kan man säga *skratt*. Nästan för bra för att vara sant. Det var några otroliga månader där under Maj till Juni. Jag fick uppleva många fina stunder.
Efter en sådan bra start så kan man undra om du tycker att det gått bättre efteråt?
– Jo men jag har tagit steg hela tiden tycker jag. Det började som sagt fantatiskt bra, men det har gått bra detta året också. Jag tycker att jag blir bättre hela tiden. Som vi snackade lite löst om i början av vårt samtal så har jag fått spela mer på kanten i år. Det första året var jag bara innermittfältare men nu spelar jag högerytter i ett 4-4-2, även om jag får gå in rätt så mycket centralt. I år började vi väldigt svagt men nu har vi kommit igång på riktigt. Nu ska vi bara komma top 8 så att vi får spela playoff till Europa League, det är målet.
Du var skadad i början av säsongen om jag minns rätt?
– Ja precis, jag hade en spricka i menisken. Men jag fick bra hjälp med den och opererades under sommaren. Sen kunde jag vara med i OS men det gick tyvärr inte så bra som vi hade hoppats där.
Nä precis, men hur var det att vara med på OS med allt runtomkring?
– OS var helt fantastiskt med allt runtomkring trots att vi var en bra bit från Rio och OS-byn. Det blir kanske inte riktigt samma sak egentligen men det var ändå väldigt häftigt. Vi spelade i Manaus som ligger i Amazonas regnskog i norra Brasilien. Det var 40 graders värme och fanns knappt något syre i luften, så det var väldigt svårt att spela. Vi gick tyvärr inte vidare men det var en fantastisk upplevelse som jag självklart kommer att minnas för resten av livet.
Om vi backar lite till ett annat U-mästerskap så vann ni U21-EM. Tycker du själv att du blivit bättre som spelare, att man kan brösta upp sig lite mer och känna “fan, jag är rätt bra på detta ändå”?
– Om jag ska vara ärlig så vet jag inte om jag blev så mycket bättre som spelare. Men däremot känner man att man får betalt för all tid man lägger ned. Man får liksom energi att orka ytterliggare tio år framöver.
Vad tror du om nya laget?
– Vi har ett väldigt bra lag. Jag tycker att vi gjort det riktigt bra. Men det blir tufft, absolut.. Men vi får se hur långt vi kan gå. Det är tre grupper och bara gruppettorna går vidare, samt den bästa grupptvåan då. Det gör det lite speciellt. Så vi behöver verkligen göra tre riktigt bra prestationer men även få med oss resultat i dessa. Självklart är förväntningarna väldigt höga på oss med tanke på att vi vann senast och vilka lag vi slog ut i kvalet på väg hit, men samtidigt måste man vara realistisk.
Har du hört något från Janne i A-landslaget?
– Nej det har jag inte, jag har inte pratat med honom alls faktiskt. Men även jag drömmer om landslaget såklart. Jag måste fortsätta göra det bra och visa att jag förtjänar chansen, så får de ta ut mig. Men just nu kan man väl säga att det är Håkan, förbundskapten i U21, som har ansvar för mig.
Du har varit med om en hel del, men en sak som vi inte berört än är hur det är att bli proffs och flytta utomlands. Du bodde hemma innan men bor nu själv, hur gick det?
– Ja precis, jag bor själv nu. Hemma i Stockholm var det full fart, här är det lite lugnare. Man tränar, ser till att sova bra, äta bra och liksom ta det lugnt. Speciellt efter matcherna så är det väldigt lugnt. Men jag umgicks mycket med svenskarna i truppen, Rasmus och Dino, första året. Nu är Hampus från BP här också, och vi umgås lite.
Kände du några svårigheter i samband med flytten?
– Ja allså.. Man har inte samma sociala trygghet som i Stockholm kanske. Det var väldigt nytt. Att spela för ett nytt fotbollslag var jag mer beredd på, men jag satt inte hemma i Stockholm och tänkte “Nu måste jag flytta hemifrån” utan det blev mer en konsekvens av att jag ville spela fotboll på en högre nivå. Så man var inte lika förberedd på att leva i ett annat land och i en annan stad kanske. Men jag trivs jättebra i Groningen. Det är en fin stad. Första två veckorna tänkte man lite mer på det kanske, men sen efter ja.. 2-10 veckor ungefär så var man inne i det. Jag trivs som sagt väldigt bra här.
Fick du något stöd hemifrån? Familj som var nere lite oftare än nu kanske?
– Nja.. Det är klart att de var på besök. Men de är på besök lika ofta nu som i början så de var på inget sätt här mer i början.
Hur går det med holländskan då?
– Jo men jag förstår allt! Däremot så gillar jag inte att prata holländska så mycket. Det är lite annorlunda, lite som tyska, bak och fram liksom, grammatiken allså. Men visst, jag borde kanske kunna lite mer än jag gör.
Fick ni ta lektioner eller har du lärt dig själv genom att leva och bo i Holland?
– Vi tog lektioner i början, väldigt många, men nu har det inte varit några på ett bra tag.
Tränar du fortfarande väldigt mycket på egen hand?
– Det blir inte riktigt lika mycket nu som under tiden i Djurgården, men det beror på andra saker. Under mitt andra år så hade vi t.ex tre matcher per vecka ett tag och då blir det svårt att träna extra. Jag har en del egna återhämtningspass däremot och visst tränar jag på egen hand också, men då lite mer individuella saker och sådant och lite annorlunda än under min tid i Djurgården.
Hur tycker du att din tränare är?
– Vi bytte i somras men den första, Ervin van de Looi, var väldigt taktiskt duktig. Skolad på det holländska sättet. Han gav mig stort förtroende och var väldigt metodisk i hur han arbetade. Den andra tränaren, han jag har nu, heter Ernest Faber och är lärd från samma holländska fotbollsskola. Han är en riktig pådrivare, väldigt noggrann och man ska alltid ta i och göra sitt bästa under matcherna men även träningarna. Det ska vara hög intensitet. Men han är en offensivt passningsorienterad tränare.
Känner du någon skillnad på träningarna i Holland och Sverige?
– Nja, egentligen inte. Det är ungefär samma. Fotboll är fotboll liksom. Däremot tränar vi väldigt mycket mer i Holland än i Sverige. Vi har klart fler träningstimmar.
Är det stora skillnader på holländska tränare?
– Det är svårt att svara på, men många tränare är väldigt lika varandra i hur de vill spela. Det är mycket större skillnad mellan svenska tränare tycker jag. Där kan det skilja en hel del i hur man vill spela.
Hade en svensk tränare kunnat lyckats i Holland?
– Oj… bra fråga! Kanske, efter en viss tid. Men jag tror att de hade fått anpassa sig lite.
Hur är supportrarna till FC Groningen?
– Vi är ensam klubb i högsta ligan från staden, så i princip alla här håller på oss. Det är oftast, eller ja alltid, mycket folk. Arenan tar 22 000 tror jag och det är nästan alltid över 20 000 här. De gör ett bra jobb, åker på mycket bortamatcher och sådant. Vi har bra supportrar.
Hur skiljer sig rivalmatcherna i Groningen mot de i Stockholm då?
– Vår största konkurrent är Heerenveen, men de är inte ens från samma stad så det blir inte riktigt samma sak. Dessutom är jag uppväxt i Stockholm och kan relatera till den rivaliteten på ett helt annat sätt än mot den här mellan Groningen och Heerenveen. Så det blir inte riktigt samma sak tycker jag.
Om vi pratar framtid då, vilken liga tänker du dig i framtiden?
– Svårt att säga, men min dröm har alltid varit att spela på högsta nivå i Europa, eller ja världen, och det kan man göra i flera olika ligor. Högsta nivån är väl Premier League, La Liga, Bundesliga, Serie A eller Ligue 1. Så det är väl det jag drömmer om.
Skulle Kina vara aktuellt om de la fram ett fett kontrakt?
– Kina? Helt ointressant!
Skönt att höra! Men du utesluter det helt och hållet allså?
– Ja allså.. Jag har inget emot folk som går dit. Men jag vill se hur bra jag kan bli först. Jag är 22 år och vill se hur långt jag kan nå. Jag tycker att jag är skyldig mig själv att se hur bra jag kan bli helt enkelt. Det ligger inte i mitt intresse att gå till Kina då. Sen tycker jag inte att det är konstigt att spelare går dit men ja, det är inget för mig utan jag är skyldig mig själv att se hur långt jag kan gå. Sen jag var en liten pojke har jag drömt om att bli fotbollsproffs.
Vi pratar lite Djurgården då, jag antar att du har lite koll åtminstone?
– Lite? Nej jag har väldigt bra koll på Djurgården.
Vad har du för tankar om “Nya Djurgården” då?
– Djurgården är alltid spännande att följa. Det händer alltid grejer och mycket saker hela tiden. Så det är alltid intressant att se Djurgården. 2015 höll på att bli ett fantastiskt år, vi var nära att gå hela vägen där och utmana IFK Norrköping men sen skadade sig Haris och då blev det lite tyngre. Det var otur för jag tror faktiskt att vi hade kunnat utmana på riktigt den säsongen annars. Sen hade vi en stabil sjundeplats 2016. Visst går säsongen väldigt trögt men vi slutar ändå på en sjundeplats. Nu har vi stora spelare som Isaksson och Källström som kommit tillbaks, och det ska bli ett jätteintressant år med Djurgården. Jag som alla andra är jättespända. Det ska bli kul att se Djurgården spela fotboll, men det är det i och för sig varje säsong.
Vad måste Djurgården göra för att bli ett topplag?
– Jag tycker att DIF har en bra blandning med talangfulla unga spelare och bra äldre. Mycket är redan på plats. Men det är svårt med fotboll. Man behöver vara bra över 30 omgångar, nyckelspelare måste vara friska, bra försvarsspel och en målskytt. Det är tufft att vinna en serie. Men det är en intressant trupp och vi har väldigt bra äldre spelare. Men visst saknas det en anfallare?
Det ryktas om din U21-kollega Gustav Engvall..
– Det hade varit ett jättebra nyförvärv, det är jag helt övertygad om!
När kommer du tillbaks då?
– Till Tele2 väldigt snart, i slutet av Maj så ser ni mig på läktaren.
Du förstod kanske vad jag fiskade efter..
– *skratt* Ja såklart. Som spelare så beror det på hur det går i min karriär. Jag vill väldigt gärna spela i Djurgården igen. Det beror såklart även på om de vill ha mig då. Men jag stänger inga dörrar när det gäller tidsperspektiv. Jag har två år kvar på kontraktet nu, och jag säger inte att jag måste göra tio år ute i Europa. Man vet aldrig när man går på minor. Skulle det gå väldigt dåligt de kommande två åren kanske det passar mig bättre att vända hem redan då, men förhoppningsvis fortsätter det att gå bra. Men jag vill verkligen, och hoppas verkligen, att få spela för Djurgården igen någon gång i framtiden.
Känner du någon skyldighet till dig själv att komma hem i rätt tid, åtminstone innan du är över 33-34 år, istället för att vänta till du är typ 38 år?
– Jag vill göra en skillnad när jag kommer hem, och när jag är 38 år kommer jag nog inte vara så himla bra. Så absolut tidigare än så.
Vem blir viktigast i laget?
– Kim Källström. Det är svårt att säga något annat. Men han har haft en sådan fantastisk karriär och besitter en oväderlig rutin, så det blir svårt att inte välja honom. Annars säger jag Kerim Mrabti som jag även hoppas får göra mig sällskap i U21-EM.
Har du något intryck av Özcan hitills?
– Jag har spelat någon match emot honom, annars har jag inte så bra koll. Men jag såg Säsongsstart Allvenskan, heter det så? Där visade han en härlig energi och verkade vara väldigt energisk. Han verkar lägga ned hela sin själ för att det ska gå bra för Djurgården. Det är bra ingredienser, då går det oftast bra.
Tack så himla mycket Simon, det har som vanligt varit ett nöje att få prata med dig. Men innan vi lägger på här så får du möjligheten att skicka vidare en hälsning till alla supportrar som kommer läsa detta.
– Tack själv! Till alla er supportrar, gå på alla matcher och stötta Djurgården. Jag hoppas att ni får en bra säsong, nya härliga upplevelser och ett fantastiskt år. Så ses vi på läktaren i Maj.
