Krönika: utan uttalad allsvensk ambition – men med en j-kla massa flax
Halmstads BK har förlängt kontraktet med Jens Gustafsson. Helrätt tycker en del. Mindre bra tycker andra. Har förstått att ett uttalande av Jens i Hallandsposten i veckan – där han ska ha sagt att vi inte tränat på att vara bollförande sedan i januari - rört upp känslor bland supportrarna. Det uttalandet stämmer dock ganska bra med vad jag belyst i tidigare artiklar - att HBK hela tiden verkar betona vilken svår uppgift som väntar inför varje match och att man ska anpassa sig efter det andra la
Men egentligen är det svårt att tycka så mycket om förlängningen. På ett sätt är det respektlöst att tycka om det eftersom man som utomstående inte har insyn i verksamheten och känner till fakta och vilket jobb som krävs. Hade själv under många år ett arbete där tyckande från allmänheten var vardagsmat så jag vet hur det är. Men en sak som jag också vet är att resultatet med Jens Gustafsson vid rodret - efter att två tredjedelar av serien är avverkad - är att HBK parkerar på en kvalplats neråt till SuperEttan. Därför blir min slutsats av beslutet att förlänga att Allsvenskan inte är en uttalad ambition för Halmstads BK. Allsvenskt spel har inte högsta prioritet. Det viktigaste är att klubben fortsätter bygga vidare på sin verksamhetsidé och får en kontinuitet i det man gör. Och i en tid där kortsiktiga, desperata lösningar för att nå resultat verkar vara det enda som gäller kan det faktiskt kännas j-kligt uppfriskande!
Men som sagt: en strategi för att rädda det allsvenska kontraktet verkar det inte vara. För det går inte att bortse från resultatet: Halmstad har hittills tagit 0.9 poäng per match i snitt och med ett fortsatt sådant snitt landar klubben i år på 27 poäng. Och det lär knappast räcka längre än till en kvalplats. Det krävs alltså att laget lyfter sig inför den sista tredjedelen. Tyvärr så finns inte de tendenserna heller riktigt. Efter segern mot Åtvidaberg räddade Johan Blomberg en pinne mot ett bitvis lysande spelande Gefle på övertid. 4 poäng på de två matcherna var BRA utdelning för HBK. Man hade en hel del flax (ett bra lag har tur tänker kanske någon nu?) och det bådar i och för sig gott inför fortsättningen. Men Halmstad knegar och hankar sig fram. Det där riktiga LYFTET med t ex två raka segrar, att få vinna med några bollars marginal och få en riktig injektion självförtroende vill inte infinna sig. Istället har andra lag i bottenregionen börjat visa dessa tendenser. Öster har två raka vinster nu och BP visade i alla fall i en match (Djurgården 3-0) att de också kan. Och i veckan slog Djurgården till med en 3-2 seger borta mot ”Peking” där deras nyförvärv Aleksandar Prijovic gjorde hattrick på en dryg halvtimme! Lika många mål som Gudjón Baldvinsson mäktat med på hela säsongen. Det är så klart för tidigt att säga att Prijovic blir en succé men i denna match visade han i varje fall riktiga kvaliteter. Där ser man vad ett nyförvärv kan betyda! Och det får mig också att fundera över om vår högt aktade Baldvinsson nog inte är en ganska medioker ALLSVENSK forward? Även med hans sejour i GAIS i åtanke. Jag hoppas att ”Baldvin” överbevisar mig under slutet av serien.
Nu väntar AIK på söndag och mina förhoppningar inför denna match stannar vid ett oavgjort resultat. Det känns som att när HBK möter de bättre lagen på bortaplan så kan de ligga lågt i positionerna och vara framgångsrika i sitt omställningsspel. På hemmaplan när Halmstad måste ligga lite högre upp i banan och föra spelet visar sig skillnaderna mot seriens topplag. Men som vanligt hoppas jag att jag har fel och även på en repris av avslutningen på 2002 års Allsvenska: 11 raka matcher utan förlust. JA TACK! Med lite fortsatt flax kan det gå.
