Ute på vägen igen: HBK-Häcken 1-4
Halmstad kom till spel för att ta sin fjärde seger i rad, något som inte hänt sedan succéåret 2004…redan där borde hjärnan insett att så nog INTE skulle bli fallet….
Ska man lyckas rubba topplaget Häcken så ska man heller inte GE bort ett ledningsmål efter 5 minuter vilket HBK lyckades med efter ett fumligt bolltapp och ett oerhört passivt försvarsspel. Peter Gerhardsson visade fingertoppskänsla med sin överraskning i startelvan Samuel Gustafsson, som gjorde som på Örjans förra året: MÅL! Efter den nesliga starten jobbade sig Halmstad in i matchen och hade några fina lägen. Men när Mikael Boman inte lyckades nicka mål från 5 meter i fritt läge började man ana vartåt den här kvällen lutade. Jesper Westerberg stack upp i några fina attacker på sin högerkant men utan resultat. När han däremot inte var på plats efter en snabb omställning utnyttjade Häcken så klart detta direkt – kometen Gustafsson knorrade iskallt in tvåan bakom en maktlös Stojan Lukic. Snacka om ”Halmstaddödare”!
I paus hade jag gärna sett att det skett några byten direkt för att ”ruska om” och ge lite energi. Men det känns som att Jens har en bit kvar till att våga göra de där riktigt taktiska dragen (läs: chansa lite) som EVENTUELLT hade kunnat vända matchen. I början av halvleken fick ändå HBK ett GYLLENE läge att få kontakt. Men denna gång var det Joseph Baffo som från 5 meters håll lyckades skyffla bollen över ribban med en fot som såg ut att vara lånad av Stojan Lukic! Oliver Silverholt byttes in för Rojas med ca halvtimmen kvar och visade direkt upp fina egenskaper på det centrala mittfältet. Häcken fortsatte ändå kontrollera matchen med sitt lugna, metodiska spel och kunde sätta trean efter att Viktor Ljung fallit i en närkamp och resten av backlinjen mest stått och tittat på. Den nyinsatta duon Fagercrantz/Silverholt d.ä. gav sedan Halmstad ett LITET hopp när den sistnämnde med en oerhörd spänst kom högts på ”Fagges” välavvägda hörna och med kraft knoppade in 1-3. Men när Häckens Simon Gustafsson med en genialisk passning sedan hittade rätt på djupledslöpande forward var det definitivt tack och god natt för den här gången!
Matchen avslöjade brutalt skillnaden mellan ett topp- och ett bottenlag vilken stavas KVALITET. HBK visade som så många gånger förr i år upp en provkarta på ”förmågan” att inte förvalta sina lägen. När man däremot missar i försvarsspelet så smäller det direkt! Positivt var i varje fall att Viktor Ljung fick fortsatt förtroende (på bekostnad av Liverstam) och gjorde en ny bra match. På mitten känns det som om Oliver Silverholt kommer närmare en startplats på Antonio Rojas bekostnad. För mig är det en självklarhet: jag tycker det ”lyser” om Oliver med sitt lugn och sin bollbehandling - en framtida härförare på mittfältet! OM han nu får något nytt kontraktsförslag förstås.
För övrigt kan konstateras att det kan vara vanskligt att ge en ”poängspelare”, som Kristoffer Fagercrantz ändå till viss del är, så lite speltid. Bra kvalitet på hörnan idag och därmed har han väl gjort lika många poäng på sina ca 30 minuter i år som King/Rojas gjort på hela säsongen!
Och alla vi som skrek på Marcus Antonsson kan väl ta och knipa käft nu. Känns inte precis som han tagit chansen när han fått den. Och med noll (0) nyförvärv ser det väl lite småkinkigt ut på forwardssidan framöver speciellt nu när Baldvin fått sin hälsporre (en sådan ju frugan gått med i flera år nu fast hon har förstås inte Simon Bakkioui som behandlar henne!?) Kanske kan dagens målskytt Simon Silverholt vara en offensiv joker i höst?
Så gott folk, då var vi ”ute på vägen igen” där det går i 190 och känns lite slirigt och halt och man inte riktigt vet var den slutar. Förhoppningsvis inte längre bort än Sundsvall i november…
