Utländska profiler vi minns: Jari Litmanen

Utländska profiler vi minns: Jari Litmanen

En ny artikelserie har kommit till liv där vi minns profilstarka spelare från utlandet som tidigare spelat fotboll i Sverige. Först ut är ingen mindre än Jari Litmanen.

Allsvenskan är en på många sätt och vis älskvärd serie som funnits till i snart hundra års tid. Mängder med spelare har kommit och gått där en del varit mer framstående och lämnat ett större avtryck än andra. Det är också just precis vad den här artikelserien kommer handla om – närmare bestämt utländska spelare vi minns lite extra.

Ett gigantiskt styrkebesked
Först ut i ledet är en av de allra största profilerna – om inte den störste: Jari Litmanen. Efter att ha tillhört några av världens mäktigaste föreningar i form av Barcelona, Liverpool och Ajax blev han helt plötsligt klar för spel med Malmö FF. Detta var i juli år 2005 och uppståndelsen i samband med hans ankomst var givetvis enorm. Att den skånska klubben lyckats kontraktera den rutinerade finländaren var ett gigantiskt styrkebesked som sände ut hotfulla signaler till konkurrenterna. Experterna var rörande överens om att en ny storhetstid inletts och den något skämtsamma benämningen ”Real Malmö” hade aldrig tidigare känts lika korrekt som den gjorde nu.
 
Besvikelsen i Malmö var stor när hösten slagit klorna om staden och säsongen var till ända. Målsättningen att försvara guldet slutade i stället med en minst sagt blygsam femteplats och fiaskostämpeln var total. Därtill hade man misslyckats kvalificera sig för spel i Champions League efter att i den sista och avgörande kvalrundan tvingats se sig utslagna av schweiziska FC Thun. En av de stora faktorerna till att Litmanen hämtats in var just för att klubben skulle lyckas nå gruppspelet i den finaste klubblagsturneringen av dem alla.


 
Skadehelvete och staty i hemstaden
Inte heller Litmanen hade haft någon särskilt lyckosam säsong bakom sig då han allt som oftast gått skadad. Just de många skadorna är tragiskt nog faktiskt det som symboliserar hans tid i Malmö bäst. Framför allt två av dem då han i det ena fallet träffades i ögat av en kapsyl (!) och i det andra föll han i trappan i samband med att han skulle hämta mjölk till sitt barn. Inte direkt de vanligaste orsakerna till skador på elitidrottare. 
 
Det ska sägas att när han väl var i speldugligt skick syntes det klart och tydligt vilken fenomenal fotbollsspelare han var. Ingen annan spelare i Allsvenskan var i närheten av en lika högklassig bollkontroll och välutvecklat spelsinne. Dessvärre var det dock på tok för sällan han fick möjligheten att visa upp sina färdigheter och det blev inte många framträdanden under hans två år i Sverige. 
 
Trots att han hunnit bli 36 år gammal när han tackade för sig i Malmö fortsatte han spela fotboll ytterligare fyra år innan det var dags att lägga skorna på hyllan. Ett bevis på att hans kärlek till fotbollen var enorm och att han inte lät sig knäckas av de ständigt återkommande skadorna som förföljde honom under stora delar av karriären.
 
Hemma i Finland betraktas han än i dag som landets bästa fotbollsspelare genom tiderna och bär smeknamnet ”Kungen” – vilket är fullt förståeligt med tanke på hur betydelsefull han varit för landets idrottskultur. Ett bevis på hans storhet är att det för tio år sedan restes en staty av honom i hemstaden Lahtis.



Givetvis ska vi även höra efter vad en riktigt inbiten MFF-anhängare har att säga om Litmanen och hans tid i klubben – vilket är ett kriterium Himmelrikets Magnus Johansson sannerligen uppfyller.

Först och främst, hur reagerade du när det stod klart att Litmanen skrivit på?
- Ha i beaktande att detta är 15 år sedan nu, varför mina minnen både förstärkts av vad jag läst genom åren och försvagats när det kommer till detaljer. Med det sagt, det jag allra mest minns är en känsla av ”fake news” långt innan det uttrycket existerade – i alla fall på det världsomspännande vis likt idag. Som MFF:are är man ju uppväxt med idén om att alla föds ljusblå bara det att alla inte vet om det. Men ändå, Jari Litmanen! Legendaren, världsstjärnan – till MFF. Att dåvarande sportchefen Hasse Borg lyckades med den affären är minst sagt rätt fantastiskt.
 
Vilka är dina starkaste minnen från hans sejour i Malmö?
- Tyvärr kantades Jaris tid av skador, ibland av närmast parodisk karaktär. Som när tidigare nämnde Borg lyckades smätta iväg en läskkapsyl i ögat på Jari vilket höll honom borta från spel ett tag. När han väl spelade och var hel och frisk såg alla som inte var blinda på bägge ögonen att han höll en klass som absolut ingen annan i Allsvenskan. Han kanske inte sprang ikapp så många eller tacklade bort tunga mittfältare, men bollbehandlingen och blicken för spelet var fortfarande av en löjligt hög klass. 
 
- Ska jag välja ut en enskild match blir det borta mot Djurgården 2006. Jari Litmanen hade fått ett par matcher i kroppen och visade i den här matchen vilken spelare han var alltjämt. MFF vann med 3–2, Jari assisterade till två men framför allt: Frisparksmålet han gjorde! Googla det, det måste ge alla fotbollsälskare rysningar oavsett klubbtillhörighet.
 
Hur skulle du vilja sammanfatta Litmanens tid i klubben?
- Skador och enskilda moment av världsklass på besök i Allsvenskan. Han var hos oss i två år (sommaren 2005 till sommaren 2007) och detta är inga säsonger som en MFF:are lyfter fram när hen vill berätta om vår klubbs framgångsrika historia. Det var jävligt mycket mellanmjölk med mittenplaceringar och brustna förhoppningar. Vad en helt frisk Jari hade kunnat åstadkomma för MFF är en fråga jag ägnat kanske väl många timmar åt. Jag tror inte det finns någon som lastar Jari för den ringa speltiden, utan det var en sargad finsk kropp parat med en hel del otur som gjorde att han inte spelade mer än han gjorde.
 
Hur hög status har han i dag bland supportrarna?
- Varken hög eller låg. Ingen MFF:are går omkring och tror att Jari numera är himmelsblå efter sejouren hos oss, och det är ju inte så att han direkt är en himmelsblå legendar. Att jämföra honom med de stora i klubbens historia vore bara löjligt, men vi ser honom heller inte som ett enda stort misslyckande. Där och då var det liksom rätt häftigt att under två år (som ju ändå är en hyfsat lång period) få ha en spelare hos oss som bara ett par år tidigare var en av världens absolut bästa. 
 
- I dag tänker jag att Jari sitter hemma på kammaren med sina vänner och pekar på teveapparaten som står på och visar FCK – MFF i Europa League: ”I den fina klubben spelade jag en gång.”

Filip Wollinfilip.wollin@svenskafans.com@W0llin2020-04-23 19:00:00
Author

Fler artiklar om Svensk Fotboll