Vad är Manhattan och New York mot det här...
Som man har längtat att den här efterlängtade resan äntligen ska starta. En drömresa som sätter precis varenda känslocell som i gungande extas.
Har aldrig varit på Manhattan i New York, aldrig på Röda torget i Moskva, har inte heller varit på månen eller planeten Mars.
Vad bryr jag mig om sånt, när det på måndag om en knapp vecka bär iväg på den allsvenska resan genom Svensk elitfotbolls förnämaste och exklusivaste adresser, med Åtvidabergs FF.
Nu är det slut på rutiga filtar, flätade picknick korgar och mysstunder kring superettans vardagliga lunk, nu väntar de stora arenorna, de stora lagen, de bästa lirarna och de bäst betalda artisterna.
Allt är maffigare, biffigare, glamourösare, häftigare, större och mer attraktivt.
VIP loger, kända ansikten, läktarsång, vågen, tvåsiffriga publiksiffror och skummande mellanöl.
En annan värld.
En värld som Åtvidabergs FF är en del utav.
Entré biljetten till det här kalaset ordnade ÅFF på egen hand, vet inte vad en del höjdare inom SVFF, som främst värnar om storstäderna, egentligen tycker om att ÅFF smet in som man gjorde på den röda mattan, en röd matta som just nu håller på att putsas som bäst, alldeles snart ska den ju glänsa och glittra när det är dags för avspark
Igår satt jag några timmar och njöt av sprudlande solsken med en mugg Löfbergs lila i handen, samtidigt som jag tog del av Expressens och Aftonbladets allsvenska fotbollsbilagor.
Min fotbollstemp nådde kokpunkten medan jag sida efter sida tog del av reportagen, intervjuerna, spekulationerna, bilderna och alla betyg som for som raketer kring alla 16 lagen det handlade om.
Jag bjöds på en blandning av suveränt sylvass och aptitretande journalistik, några av våra ledande journalister satte verkligen färg, spänning och attraktion på årets allsvenska, de lyckades verkligen få igång adrenalinet och lusten, samtidigt som stoltheten att Åtvidabergs FF är en del av all den här kommersen, den stoltheten spann och sken lika starkt som den magnifikt sköna vårsolen uppifrån en alldeles klarblå himmel.
Upptäckte också en del grodor kring vissa fakta, spelarbetygen och kommentarerna om ÅFF lirarna var väl inte heller helt klockrena, höll knappast nån Mildaeus eller Nyenger klass i graden av vetenskaplig och träffande kritik.
Tipsen kring sluttabellen kändes inte heller speciellt sensationella eller överraskande.
Inte så smickrande heller egentligen, om man ska vara ärlig.
Kändes lika blekt som typ som en Daniel Kristoffersson artikel.
Men en sak som kändes gemensam i de båda blaskorna var att allsvenskan 2012 doftar succé. Intresset kokar, lagen har satsat och nyanställt, artisterna och talangerna är många, toppstriden kittlar av ovisshet, säsongsbiljetterna har ökat i försäljning hos många lag, allsvenskan andas överhuvudtaget morgonluft.
ÅFF slog Degerfors i genrepet. På bortaplan. Klart man mådde bra då.
Frågetecknen kring premiärlaget lever och andas fortfarande.
Såklart bra att det råder konkurrens, vittnar om kvalité. För mig är det stora frågetecknet inför ÖSK mötet platsen ute till höger på mittfältet.
Tinnerholm har många gånger varit lika bra som yttermittfältare, är den rutinerade dansken Allan Olsen i matchform, skulle vi i mina ögon ha en bra bortaplans höger.
Platsen bredvid Daniel i mittförsvaret tror jag Tom Pettersson snor åt sig.
En Bruno Marinho i normalt slag är en oerhört viktig kugge för farten framåt i ÅFF. Viktigt att han kommer igång och levererar från dag ett av allvaret.
Framåt känns Eriksson given, Prodell eller Möller bredvid känns lyxigt vilken som.
Tycker Kopparvallen förvandlig känns ruskigt imponerande. Ståtlig och stilren i ett och samma andetag.
Hoppas den känns lika inbjudande för alla och att Kopparvallen lockar storpublik hela säsongen.
Guldstriden i årets allsvenska tror jag kommer att utspelas mellan Elfsborg, IFK Göteborg, Malmö FF och Helsingborg.
Sen tror jag att det kommer att bli ruskigt jämnt mellan alla övriga lag, skulle inte alls bli förvånad om det inför EM uppehållet i sommar, ser ut och påminner om det getingbo som utspelades i Superettan under fjolårets första halva, då det var rekordjämnt i tabellen.
Ett simpelt önsketänkande är det säkert många som tänker och tycker kring ett sånt resonemang.
Den som lever får se, svarar jag då.
Nu ska jag fortsätta njuta av den sista vecka som återstår av den ljuvliga efterfest som blåste igång i samma ögonblick som allsvenskan återigen blev en sann verklighet.
Om en vecka såhär dags vet vi vilket mottagande våra drömmar fick den här gången, då är premiären över och spelarbetyg i full gång att rattas ner.
Fram till detta ögonblick är det bara att fortsätta på den inslagna vägen, att varje dag få sin dos av ÅFF s officiella sida, ÅFF på Svenska fans, Corren och Mildaeus blogg, Dannes blogg, Antons blogg, man får ändå aldrig nog av ÅFF.
Paus underhållningen med Barcelona mot Real Madrid, Messi mot Ronaldo, Man. United mot Man. City, Milan eller Juventus och Zlatan och alla rubrikerna, snart är denna paus underhållning över.
Den har väl varit helt okej.
Men alldeles snart kommer ögonblicket då Åtvidabergs FF trycker på Play.
I den finaste av alla världar....
///Allas broder
