Krönika: 'Vad ni än gör så sluta inte'
Jag måste säga att det är bra mycket skönare att skriva en krönika dagen efter en seger än att göra det efter oavgjort eller ännu värre efter en förlust. Än så länge har jag i år inte behövt göra det sistnämnda (även om det några gånger nästan har känts så). Elfsborg började urstarkt och tog omedelbart kommandot över matchen. Äntligen en inledning värdigt ett mästarlag.
Så samspelade och starka har vi inte varit en enda gång under den här säsongen och det var en ren njutning att se.
Öster kom knappt över mittlinjen under dom första tjugo minuterna, mycket tack vare att hela Elfsborgs backlinje förutom en flyttade upp och bildade mur tillsammans med mittfältet. En taktik inte helt olik den som GAIS med viss framgång använde sig av på Arenan under säsongen 2011.
Glädjande var också att jag under hela matchen faktisk inte såg någon som var oacceptabelt under sin normala nivå. Ishizaki till exempel spelade som om han inte haft en skada sedan 2009 och Svensson styrde spelet perfekt. Mittfältet fungerade faktiskt bättre under dessa första tjugo minuter än under hela säsongen hittills. Kan det vara så att Hauger och Svensson på något sätt tar ut varandra. Jag tror inte att det skulle skada om dessa båda tränar på att samordna sina insatser.
I mångt och mycket är det just samspelet som fortfarande behöver utvecklas. Under dom första tjugo var det inte en passning som gick fel och chanserna var så ensidiga att Ellegaard nästan kunde tagit fikapaus. Nilssons mål i trettonde minuten var perfekt genomfört.
Men sedan var det som om frustrationen kröp sig på. Det är kanske inte så konstigt. Med så många chanser och ”bara” ett mål är frustration en naturlig reaktion. Tyvärr innebar det att det helt plötsligt blev fummel med bollen. Jag skall inte hugga i sten att det var frustration som låg bakom men faktum kvarstår att Elfsborg spelade perfekt i drygt tjugo minuter och kunde sedan under en lång stund knappt hålla i bollen. Det vackra passningsspelet rasade och bollen tjongades iväg utan eftertankte.
Resultat: Öster kom för första gången in i matchen och 1-1 sattes efter att bollen tappats bort bland benen i Elfsborgs målområde.
Fokuseringen kom tillbaka i andra halvlek men då bjöd Öster på ett svårare motstånd och under större delen av halvleken fanns det ingen dominerande sida. Ellegaard fick mer att göra och den inbytta Anton Lans fick flera tillfällen att bevisa sin kompetens.
Det var då det vackra hände.
Jag tjatar mycket om samspel idag men nedan följer anledningen.
Stefan Ishizaki skjuter ett inlägg från högerkanten som finner Mohamed Banguras panna. En perfekt avvägd nick som Lasse Nilsson via en rundspark bombar in i mål. Och detta trots att Nilsson hade solen i ögonen.
Ett konstverk.
Anfallsparet Nilsson-Bangura har för varje match förbättrat sitt samspel och jag är övertygad om att om dom bara fortsätter på den utvalda vägen och om Svensson-Hauger får ordning på sitt samarbete så blir Elfsborg ett svårt motstånd för nästan vilket lag som helst, och då menar jag inte bara svenska lag.
1-2 till Elfsborg. Det var väl egentligen bara en sak som saknades för att verkligen förgylla dagen. I 85:e minuten hände det:
Mohamed Bangura tryckte in sitt första mål i Elfsborgs uniform och satte slutresultatet 1-3.
Från en försäsong från helvetet genom fyra frustrerande omgångar utan vinst till två övertygande segrar. Totalt sex omgångar utan förlust och vi ligger fyra i tabellen.
Jag vet inte vad det är ni gjort Elfsborg för att lyfta er så sedan premiären, men vad ni än gör så sluta för allt i världen inte.
