Krönika: Vägen till Allsvenskan

Krönika: Vägen till Allsvenskan

Säsongen 2010 blir nattsvart. Östersunds FK degraderas till Div 2 Norrland – fjärde serienivån. Nyförvärven har inte presterat som tänkt och efter många år kring strecket så blir nedflyttningen ett faktum.

Som om inte det vore nog så slutar en schism mellan ordförande Rolf Lohse och hans andreman Daniel Kindberg med Kindbergs avgång. Han, med alla sina kontakter inom företagsvärlden, är en tung pjäs på marknadssidan och utan honom kommer klubben förlora mycket av sina sponsorintäkter. Detta leder till att Lohse, en av klubbens grundare år 1996, får tung press på sig att göra flera nedskärningar och tränaren Lee Makel blir för dyr att ha kvar. Vägen tillbaka till Division 1 känns nu väldigt lång...

Men en tid senare blev Kindberg kontaktad av spelarrepresentanter för laget där de klargjorde att de vill ha honom som kapten på skutan. Spelarna ansåg att nuvarande styrelsen saknade de ekonomiska muskler som krävdes och de ville att Kindberg själv skulle bli klubbens ordförande. De hävdare att om det inte skulle bli av skulle spelarna sluta. Styrelsen, inte helt glada, ställde sina platser till förfogande och den 10 december 2010 anordnades ett extra årsmöte där en ny styrelse såg dagens ljus. Daniel Kindberg blev ny ordförande och han krävde förändring.
 



Inför säsongen 2011 hade ordförande Kindberg, med stöttning från olika företag, heltidsanställt både en marknadsansvarig och en kanslist. I april spikades ÖFKs värdegrund där vi med öppenhet, ärlighet, och professionalism ska vinna fotbollsmatcher och etablera oss som en elitklubb i Sverige. Han visade tecken på långsiktighet när han genom sina kontakter i England anställde en fotbollstränare från Leeds Metropolitan University som på 90-talet bl.a. hade spelat Premier League med Southampton. Denne Graham Potter gillade Kindbergs passion och visioner för klubben så han lämnade Leeds tillsammans med fru och son för lite Division 2-fotboll i Jämtland.

Det var tufft i början. Min fru lämnade sitt företag som hon byggt upp under tio års tid, vi hade just fått vårt första barn som var elva månader då och vi tog honom från hans farföräldrar. Och att flytta hit bara för att vara min fru, det kan inte vara lätt för någon, sa Potter senare till ÖP.

Sessionen i Division 2 skulle bli kortvarig. Spelarna fattade snabbt tycke för trevlige Potter medan Kindberg började signa utländska spelare och egna produkter på längre kontrakt. Scoutningen uppgraderades och blev bättre och effektivare än med den tidigare styrelsen. Ett tecken på det var engelsmannen Brian Wake som öste in mål och vann skytteligan med sina 24 mål. Det märktes snabbt att det här laget var bättre än de andra lagen i serien och förlorade bara 2 matcher under säsongen. Östersunds FK vann tillslut med nio poäng före tvåan Hudiksvall FF. Bollen var i rullning mot högre nivåer.
 

Inför säsongen 2012 försvann store målgöraren Wake till Umeå FC i Superettan. Samtidigt förtydligade Kindberg klubbens mål: Vi ska spela europeisk tävlingsfotboll på Jämtkraft Arena. Fler än jag tyckte det lät lustigt.

Potter anordnade en testmatch utanför Birmingham i december 2011 och bjöd då in en gammal adept från tiden då han jobbade på York Citys akademi. Jamie Hopcutt var nämligen bara 13 år när han första gången fick Potter som tränare. Nu hade han hunnit bli 19 år, just fått sitt kontrakt rivet av York och spelade fotboll med sina kompisar i motsvarade division 9 i England. När inbjudan till testmatchen dök upp beslutade Jamie att ge proffskarriären en sista chans. Han spelade bra, blev erbjuden ett kontrakt och packade vinterkläderna för flytten till Östersund.

Potter hittade även David Accam på Nike Academy i England och det skulle visa sig bli en härlig värvning. 9 mål på vårsäsongen 2012 gjorde att flera allsvenska klubbar ville ha honom och det blev Helsingborg som vann dragkampen. 2 miljoner är fortfarande den högsta transfersumman någonsin från svensk division 1 och han återfinns nu i Chicago Fire i MLS.

Ersättaren till honom blev Emir Smajic från Västerås som fixade 8 mål på hösten och tillsammans med fina värvningar som Alexis Mendiola och Seon Min-Moon stod till slut nykomlingen som seriesegrare efter en helt avgörande sista omgång mot Sirius på Studenternas i Uppsala. ÖFK var tvungna att vinna matchen, medan det för Siruis räckte med oavgjort för att de skulle ta hem serien. Tomas Boyake ordnade 0-1 till ÖFK redan i matchens tionde minut och närmare än ett stolpskott i slutskedet kom inte Uppsalalaget. Östersunds FK var klara för Superettan för första gången.

Graham Potter, med en examen i ledarskap och emotionell intelligens, blev väldigt hyllad för sina insatser och mottog bland annat pris som länets bästa tränare. Hans filosofi kring ledarskapet är enkel. Han talar om betydelsen av glädje, att laget är viktigare än jaget och att spelarna i första hand är människor, inte fotbollsspelare.

– Jag tror att jag är ganska duktig med människor, det är förmodligen den viktigaste delen av jobbet. För mig handlar det om att bygga relationer med människor och få dem att lita på och respektera vad du gör.

2012 var också året då ÖFK startade sitt årliga kulturprojekt där spelarna nu skulle spela teater inför publik när fotbollsäsongen var över. Tanken med projekten är att spelarna ska hamna utanför sin comfort-zone och på det sättet växa som människor både på och av fotbollsplanen. I en intervju med tidningen Offside på frågan “Vad håller ni på med där uppe egentligen?” svarade Daniel Kindberg:

Grunden är enkel: allt vi gör går direkt eller indirekt ut på att vinna nästa match. Men vi har inte möjlighet att konkurrera med andra klubbar på traditionella sätt. Vi är för få i Jämtland, vi har inte ekonomin för det. Alltså måste vi söka andra vägar.

Se gärna dokumentären Att vara eller inte vara: En vinnarskalle! som handlar om kulturprojektet och ÖFKs första år i Superettan.
 

ÖFKs debutsäsong överraskade många i Superettan 2013 och med sin offensiva och bollinnehavsbaserade fotboll förlorade man endast tre hemmamatcher och tog poäng av alla lag med undantaget Degerfors. Laget slutade på tionde plats och besegrade t.ex. allsvenskrutinerade Giffarna och GAIS i slutet av säsongen. Publiken började hitta till Jämtkraft Arena och när Hammarby kom på besök den 29 juni så blev det nytt publikrekord med 6028 åskådare. Från att haft 1695 i snitt året innan så hade man nu istället 3320 och man hamnade fyra i publikligan.

Innan säsongen hade man hittat fina värvningar i Ammar Ahmed och Rasmus Lindqvist från Dalkurd och nu pratades det om att ÖFK var ett av de bollskickligaste lagen i Sverige. Oavsett serie.

Kulturprojektet för året bestod av att var och en av spelarna, ledarna och de anställda inom föreningen skulle skriva varsitt kapitel om hur man hamnade i Östersund i en bok som heter Min Resa till ÖFK.

I början av december gjordes klart med en av Skottlands mest respekterade managers, Billy Reid. Han hade gjort sig ett namn genom att ta upp Hamilton till Skotska Premier League och lyckades hålla kvar dem i tre säsonger med minimal budget och massor av unga spelare. Billy blev vald till Årets Manager i Skottland 2008 och blev dessutom vald till månadens manager i ligan vid två tillfällen. 2010 var Billy påtänkt som manager i Swansea men tackade nej då han inte kände sig klar med sitt uppdrag i Hamilton. Han är känd som väldigt duktig på att hitta och utveckla talanger och skulle nu bli assisterande tränare till Graham.

En av årets tre förlustmatcher på hemmaplan vann Varberg med 1-3. En kvick spelare hade stor show på högerkanten...
 

Så i början av 2014 plockades Modou Barrow in från Varberg och han skulle visa sig bli den största förädlingen av en talang som Östersund hittills lyckats med. Efter 2 mål och 5 assist på 30 matcher säsongen innan kom Barrows snabbhet till rätta i Jämtland och under sin debutsäsong gjorde han 10 mål och 8 assist på 19 framträdanden. Detta lockade till sig intresse från flertalet större klubbar och Bolton fick sitt bud nobbat innan ÖFKs samarbetsklubb Swansea City tillslut köpte honom för omkring 20 miljoner. Det var första gången ett lag i Superettan sålt en spelare direkt till Premier League och hans avskedsföreställning i slutet av augusti sågs av årets bästa publiksiffra: 5613.

ÖFK värvade bra spelare med bra karaktär inför säsongen. Värvningar som Douglas Bergqvist, Brwa Nouri och Alex Dyer skulle bli en viktig stomme i lagets fortsatta jakt på Allsvenskan och Europaspel.

Men laget hade fått en tung start på säsongen och låg sist efter de fyra inledande matcherna med bara en inspelad poäng. Skadorna avlöste varann (fyra spelare i premiären mot Ljungskile, varav två frakturer) och i fjärde matchen mot Syrianska hade man endast fem avbytare trots att reglerna tillåter sju. Men efter den tråkiga inledningen så gick man obesegrade i nio matcher (6 vinster) och man klättrade i tabellen. Östersund hängde med länge i kampen om kvalplatsen till Allsvenskan, men slutade tillslut femma efter att ett tröttkört ÖFK, utan poängspelaren Barrow, inte lyckats vinna någon av de fem sista matcherna på säsongen.

 “Styrka genom mångfald” var parollen under årets kulturprojekt och spelarna fick lära sig om konst, måla egna tavlor och sedan ha vernissage där försäljningens intäkter gick till organisationen Ingen människa är illegal.

Jamie Hopcutt skrev på ett 3-årskontrakt och under sommaren hittade man PSG-fostrade Fouad Bachirou i den skotska ligan. Två spelare som skulle visa sig väldigt nyttiga i ÖFKs tredje säsong i Superettan.
 

Så efter 10:e plats första året i Superettan och 5:e plats andra året var nu, 2015, ÖFK helt plötsligt favoriter till att ta steget upp till Allsvenskan. Laget från norr hade visat sig svårbesegrat och svårspelat och publiken gillade den offensiva fotbollen. Bachirou blommade ut till seriens kanske bästa spelare och var en nyckel till lagets framgångar. Michael Omoh och Hosam Aiesh värvades innan säsongen och att de bägge yttrarna har talang, det märktes tidigt. Super-Dragan Kapcevic plockades in för att göra de viktiga målen.

Man inledde strålande med 8 vinster och 4 oavgjorda innan ÖFKs tidigare uppflyttningshjälte Thomas Boyake avgjorde med enda målet för sitt Varberg i omgång 13. Men laget lät sig inte rubbas nämnvärt och man förlorade endast 4 matcher på hela säsongen och slutade tvåa efter Jönköping Södra. Graham Potter lyckades styra sina mannar till tre uppflyttningar på fem år och hans adept Jamie Hopcutt (som missade inledningen av säsongen pga skada) gjorde 12 av sina 15 mål efter sommaruppehållet och kom tvåa i skytteligan. Han har nu spelat över 100 matcher för klubben.

Hammarby hade nu lämnat serien så ÖFK vann publiksnittligan överlägset med 3857 åskådare, och kanske betydde det en del eftersom laget förblev obesegrat på hemmaplan. Publikrekordet från Bajenmatchen två år tidigare slogs först den 21 september mot Sirius (6286) och sedan igen när uppflyttningen redan var klar och laget skulle hyllas i den sista omgången då 6544 åskådare kom till Jämtkraft Arena. Den viktiga skillnaden är att publiken två år tidigare kommit för att se Hammarby spela fotboll i Östersund. Nu är alla på plats för att se Östersund spela fotboll.­­
 

Vem vet var denna resa slutar, men jag vet att ledningen inte är nöjda med bara att ha tagit Östersunds FK upp till högsta serien. Som Kindberg själv sa till Aftonbladet när Allsvenska kontraktet var säkrat:

– Fotboll handlar i grunden om att vinna fotbollsmatcher. Därför vill man vinna den tävlingen som man ställer upp i. Vi kommer inte ändra vår mentalitet bara för att vi går upp en division. Vi tävlar för att bli mästare. Vi kommer inte till Allsvenskan som turister. För vi ska vinna, och vi ska göra det med våra metoder.



Källor:
ostersundsfk.com
Fotbollz.se
Min Resa till ÖFK
Aftonbladet
Tidningen Offside
 

Niclas (Suddas)2016-02-12 06:12:00
Author

Fler artiklar om Östersund