Vändning mot dif hemma!
Trummor och trumpeter, dans och karneval, öl och propaganda! Ja hur inleder man en matchrapport efter en dylik seger? Superlativen far runt i huvudet som flugor i ett TREO-rör. Precis hemkommen och helt omtumlad ska jag försöka sammanfatta detta och ändå vara någorlunda saklig. Lättare uppgifter har jag haft, det kan jag lova. 0-1 trots fint spel vändes till 2-1 med ännu finare spel. Men det som kommer göra detta derby klassiskt är de fantastiska målen.
Kvällen inleds med ett tifo som bara det var värt entrépengen. Jag kan inte uttrycka nog hur imponerande grejer det gänget gör. Ikväll var det det grymmaste jag sett sedan Tuffa Viktor rökte på Söderstadion för ett par år sedan för den som kommer ihåg. Stor eloge!
När sedan själva matchen börjar är det Bajen som tar tag i grejerna direkt. Man har de till synes vilsna gårdarna som i en liten ask och förutom ett dominerande spel så finns det ett par chanser som mycket väl kunde resulterat i ett ledningsmål. Torsteinbö har ett fint skott från distans, Kennedy likaså men den absolut hetaste chansen i första halvlek blir till slut till en trippelchans när först Besara tunnlar sista back men hinner inte riktigt fram på avslut utan bollen studsar istället ut till Kennedy som lobbar bollen över både keeper och backar bara för att se bollen studsa ut från ribbkrysset. Den studsar dock Hammarbys väg för där kommer Linus i 190 och klappar till bollen för allt han är värd. Målvakten är redan rökt i det här läget men då slänger sig vänsterbacken Arvidsson, en gång på väg till Bajen, och gör en helt sjuk fotparad. Fan!
Motståndarna reser sig som en boxare efter räkning till åtta efter den anstormningen och vänder spelet. Någon halvminut senare ligger bollen i nätet bakom en chanslös Hopf i Bajenkassen. Vad hände? Fan igen!
Efter detta kommer liret av sig en stund för Hammarby, ja nästan ända fram till paus. En annan detalj som var bidragande till detta var att man då lirade med 10 man eftersom Mats Solheim, som jag skrev om i införrapporten hade lirat en serie matchen i Kalmar i höstas med bruten arm, hade åkt på en riktig propp i en närkamp och stod på sidan och blödde någon deciliter innan han kom in igen och lirade klart matchen. Solheim, det är en grabb gjord av hårt virke!!
0-1 i rast och man var lite lagom moloken när man snackar runt med folk i ölkön och samtliga var vi som tyckte det var orättvist med bortaledning, om vi då bara visste vad som komma skulle….
Jag går direkt till Bajenmålen, jag kan inte vänta längre nu. Ett par minuter in i den andra halvleken återerövrar Hammarby bollen genom JP tror jag att det är, oddsen på att det är just han är ju i och för sig ganska låga. Denne sheriff och härförare. Nåväl, bollen kommer sedan tillbaka ut till Kennedy ute på vänsterflanken, nu vet hela arenan, ja, hela Sverige vet vad han kommer att försöka göra, nämligen skapa yta för sin magiska högerfot. Detta vet också motståndaren såklart. Lik förbannat har vederbörande inte susningen av en suck när denne briljante man gör just detta och formligen smeker upp bollen i bortre kryllan. Idrott på hög nivå, mycket hög. 1-1 och ljudnivån i arenan når såklart astronomiska höjder.
En stund senare försöker sig sheriff Persson sig på nåt slags skott som får en lite vild båge. Mittback Colley släpper den mellan benen men bromsar ändå upp den såpass att den kommer i det närmaste perfekt fram till Besara som är hel fri med målvakten. Ett problem bara, Nahir har ryggen mot mål. Problem är till för att lösas tycks Besara resonera och klackar in bollen bakom en chanslös bortakeeper. Hur fantastiskt som helst. Som vi skrek hörni, som vi skrek. 2-1 och saken var en halvtimme senare klar. 3 nya poäng inkasserade. För 5:e gången i rad mot dif dessutom.
Efter 2-1 i Solna i cupen och nu detta så finns det inga tvivel hur man än vänder på det. Bajen är bäst i stan!
Nu väntar MFF borta om en vecka. Kom igen nu, Bajen!!!
