Vapen och ammunition
Adressen är densamma. Förbi kanalen, kyrkogården och de hukande ekarna. Dialekten, småskaligheten och gatunamnen lever vidare. Ingen riskerar att gå vilse i det lilla samhället utan att korsa den röda matta som leder ditåt allting en gång föddes och där framtiden alltid väntar på Åtvidabergs FF vid Disponentens Allé och Kopparvallen.
I kvarter där sagoberättelsen som en gång i tiden utspelades skrev in Åtvidabergs FF som nummer ett i Sverige och ett av de allra främsta klubblagen i hela Europa.
Historiska vingslag som än idag får Åtvidabergs FF att bära titeln som en "anrik klassiker" vart man än kommer på besök i Sverige.
Thomas Wernerssons barndomshem i rödmålat trä bortom kanalen och på höjden ovanför Kopparvallen står kvar där det alltid stått. Fåglar kvittrar hejvilt. Träden längs kanalen ruskas försiktigt av vinden som ömt leker med det nakna grenverket. Snart väntar förtrollningen som skall förändra allt avklätt till spirande grönt. Nedanför intill det blåa klubbhuset vajar flaggorna för dåtid, nutid och framtiden. Innanför väggarna bland pokaler och utmärkelser tickar sammansvetsade ÅFF hjärtan i takt av kärlek, medan ekonomin som taggtråd tickar i otakt och kampen pågår för att fylla de magra, uttorkade och hålögda sparrbössorna med nödvändig deg för att förmå vårt klubbmärke att möta morgondagen någorlunda upprätt.
Utanför på plastgräset drillas en ny generation fram utav förebilder från en nyss pensionerad årgång. Firma Hallingström/ Hydén antog en utmaning nog bara slitstarka och äkta ÅFF hjärtan mäktat med att anta. Man klev på strax innan december med endast en kontrakterad spelare till förfogande och fick jaga ihop spelarnamn nog till en komplett trupp baserad på en budget glesare än fjolårets segrar under Roar Hansen.
Med influenser från allt mellan Steve Creutz, Lerdala Andersson, Kent Karlsson, Magnus Persson, Peter Swärd, Daniel Wiklund, Andreas Thomsson och Roar Hansen och med egna färska idéer , nyfikna och hungriga ögon fostrar man den här våren framtidens ÅFF.
Kämparandan, viljan och jävlar anammat som vi så förtvivlat saknade under fjolårets "sällskapsresa", har visat sig vara av en helt annan positiv karaktär denna terminen. När vi behövt inrikta oss på försvarsspel har vi visat oss vara vårmanövrerade och målvaktslånet John Håkansson har visat pondus. Den stora akilleshälen har varit spelet framåt som haft och har svårt att få komponenter och moment att synka tillfredsställande. När lägen väl lyckas vaskas fram saknas kyla, erfarenhet, beslutsamhet, styrka och killerinstinkt.
Trösten är att seriespelet bara inletts, att truppen bär på en purung gemenskap tillsammans och känslan som skvallrar att den här årgången kommer att växa med fröken urs hjälp och ett högtryck av självförtroende.
Tror att söderettan blir en jämn historia bakom kommande års superettanlag Mjällby AIF.
För vår del blir jag nöjd om blygsamheten ordnar fram ett nytt kontrakt, så vi kan fortsätta väva på drömmarna att en dag återvända.
Två poäng av nio möjliga har inte fått nån mallig tuppkam att växa fram eller kostymen från sexton raka år uppe i eliten att precis kännas nystruken, men tjugosju omgångar och tre årstider kan förändra mer än vad bara valet i september kommer att förändra.
Vårt bästa vapen att beväpna oss med inför framtiden är vårt registrerade adelsmärke som talangfabrik. Låta talanger gro, växa fram och blomma ut till blivande stjärnor som är något vårt ÅFF varit fenomenala på. Räcker att bara släppa loss blicken uppåt så möts vi av ett ösregn av stjärnor som nyss huserade i våra hemkvarter.
Synd att vi saknar ekonomisk ammunition nog att förmå behålla talangerna vi fostrat och finslipat. Då hade vi minglat omkring på helt andra breddrader denna fredag.
####
Kön mot statusen, volymen, cashen och de bakåtslickade direktsändningarna i superettan är som vanligt fulltecknad av nyfikna, hungriga, och villiga klubbar. Konkurrensen att få lämna utanförskapets trånga gränder är knivskarp.
Hos den breda massan av BRUKET supportrar och en övervägande del av nyförvärven som anlände inför säsongen, var en snabb återresa tillbaka till elitfotbollen nog en ganska given och självklar destination. En ambition som självklart kommer att bokas om inför 2020, när tåget gått för tillträde 2019.
Så kommer det att hålla på.
Åtvidabergs kommuns adelsmärke är fotboll. Elitfotboll i Åtvidaberg har med åren blivit lika allmänt som skolplikten, lika traditionsenligt som jul, midsommar och amen i kyrkan.
Vad som framtiden gömmer vet ingen.
Drömmarna, visionerna och fotbollen kommer aldrig att dö i Åtvidaberg. Inte heller historian som skrevs och som kommer att överleva oss levande.
Tids nog få vi svaren.
Redan på söndag nere i Skånes Ängelholm levereras ännu en fingervisning om sanningen vi färdas emot.
Förbi kanalen, kyrkogården och de hukande ekarna längs den röda mattan. Adressen kommer alltid vara densamma.....
/// Allas Broder
