Gefle - Varbergs BoIS0 - 4
Var 0–4 en protest från Geflespelarna?
Jag fattar att rubriken är provocerande, men faktum är att det såg ut så på planen allt som oftast. Hur kan så många begåvade spelare få ut så pass lite under två halvlekar? Det närmaste jag kan komma på är 2–5 hemma mot Värnamo i hemmapremiären den 7 april 2017. Under en annan tränares ledning låg vi då under med fyra bollar i halvtid. Det stora felet i den matchen var att vi stod och väntade på att något skulle hända.
Och ungefär så såg det ut från start i matchen mot Varberg 0–4 (0–1). Tio utespelare som väntade på att någon annan skulle göra något. Tio utespelare som försökte stå rätt, spela rätt och undvika misstag. Det är en lika svag formel för framgång 2024 som för sju år sedan.
Jag vet inte hur många gånger jag skrivit detta under denna vår 48 matcher långa sejour i Superettan: När lag kommer till Gavlevallen är det vi som ska styra spelet! När vi har hemmamatch är det de andra som ska rätta sig efter oss! Lag ska frukta att komma hit! Det är på Gavlevallen vi ska visa energi och framåtanda! Istället fick vi idag som så många gånger förr bevittna feghet, passivitet och rädsla. Och vart ska detta eviga duttande med boll på egen planhalva leda? Var är farten? Var är aggressiviteten?
Det är okej att spela avvaktande mot Landskrona Bois borta, men mot Varberg hemma … hallå!
Tyvärr är ”framåtanda” inte något som genomsyrar Gefle IF sedan våren 2023. Varken på eller utanför planen. Men jag kan köpa om föreningen ber om ursäkt utanför planen med formuleringar som ”vi har inte råd”, ”de andra har mer resurser”, ”vi gör så gott vi kan” och så vidare.
Men på planen får det tamejfan inte se ut på det viset.
En dag som denna hjälper det inte att hänga enskilda spelare. Fotboll är ett lagspel. När Varberg återigen (se om förra matchen eller läs min text om den) får göra 1–0 trots att vi är övertaliga i straffområdet och har två försvarare i målskyttens yta – är det inte spelarnas fel. Inte när det händer match efter match. Då är det tränarnas oförmåga att strukturera försvarsspelet i egen box som brister.
En dag som denna kräver många säkert tränarens/sportchefens avgång. Men det är inte Mikael Bengtssons fel att han sitter på båda posterna. Det är inte hans fel att de assisterande tränarna inte håller Superettan-nivå. Skuggan faller på Gefle IF:s styrelse. Det är styrelsen som har varit för svag och inte insett vad herrlaget behöver.
Med en stark sportchef i ryggen hade Mikael Bengtssons roll blivit enklare. En sportchefs uppgift är att bestämma hur vi ska spela och vilka vi ska anställa. Men denna styrelse har inte förstått vikten av dylika saker. Eller så saknar den förmågan att sätta fingret på det som är betydelsefullt.
Titta på alla lag som fungerar … vilken är den gemensamma nämnaren? Tydlighet. En tydlig spelidé från akademin och uppåt. En metodik som gör att alla vet vad som gäller på planen: hur vi anfaller tillsammans, hur vi försvarar tillsammans.
Om du saknar en tydlig metodik och om parametrar som förändras hit och dit – då skapas otydlighet, förvirring och i slutskedet kaos. Det är ingen slump att lagen som ligger i toppen av sina serier jobbar med kontinuitet medan de i botten hattar hit och dit. Ena dagen är Anton Lundin forward, andra dagen är han mittfältare. Hej och hå.
Så ska Micke Bengtsson få sparken? Det är vanligt att vi människor tror att ett offer helar. Så har vi agerat i tusentals år. Och det är vanligt att tro att något måste opereras bort för att kroppen ska fungera.
Så här då: Om Micke Bengtsson ska flytta på sig ska det inte ske för att skapa förändring till vilket pris som helst, nej, det ska ske för att skapa kvalitetsförbättring.
Dock tror jag att Bengtsson känner att han kommit så långt det går att komma med sina tränaregenskaper i just den här gruppen. Ibland blir det bara så. Många tränare vittnar om fenomenet – alla kör fast ibland. Ingen kan ta ifrån Micke att han vann en serie med Gefle IF. Och tränare som vinner serier har något som andra saknar.
I dagsläget är nog den bästa lösningen att låta Bengtsson fortsätta som sportchef, men inte som huvudtränare. Gefle bör ta in en huvudtränare som kan få dessa begåvade spelare att fungera som ett lag. Tro mig, det finns många ledare i landet som ser Gefle IF som en anrik förening med stor potential. Många skulle vilja kliva in i rollen som den nya huvudtränaren.
Det finns en rad briljanta tränare i BP:s akademi till exempel som utan tvekan skulle göra ett dunderjobb. Eller varför inte slå en signal till Stocksunds tränare Hank Danewid? Eller till Pelle Olsson.
Gefle IF–Varberg 0–4 (0–1)
Målen: 0–1 (14) Alexander Johansson, mötte ett långt inlägg stenhårt på volley från nära håll, 0–2 (54) Alexander Johansson, rundade målvakten och rullade in bollen efter rejäl GIF-blunder, 0–3 (58) Kevin Nyarko, stötte in bollen från nära håll efter inspel från vänster, 0–4 (90+3) Aulon Bitiqi, straff efter att Gustav Friberg gått hårt in i en närkamp.
Hörnor: 3–1 (1–0).
Varningar, GIF: Martin Rauschenberg, Lukas Browning, York Rafael, Gustav Friberg. Varberg: Gustav Broman, Kevin Nyarko, Robin Tranberg.
Domare: Kaspar Sjöberg.
Publik: 1 189.
