VAR frågan på distriktsnivå – Det är dags att engagera sig lokalt!
SvFFs Vice Ordförande Bert Andersson har idag uttalat sig i VAR frågan och påstår att VAR kommer komma förr eller senare och att distriktsstyrelsen där han är ordförande, Göteborgs FF, yrkar på avslag av den motion GAIS lämnat in. Det visar med tydlighet att det är hög tid för medlemmar i olika fotbollsföreningar i Sverige att engagera sig.
SvFF har sedan en tid tillbaka berett frågan kring ett införande av VAR i Sverige, trots att motståndet och kritiken mot systemet varit stort och högljutt. SvFFs ordförande, tidigare år Karl-Erik ”Ryssland ska välkomnas tillbaka in i fotbollsvärmen” Nilsson, numera Fredrik Reinfeldt har de senaste åren besökt distriktsförbunden och informerat om VAR, och idag uttalar sig Vice Ordförande Bert Andersson om VAR och menar på att ett införande i princip är oundvikligt, att UEFA kommer kräva det.
Berts argument landar i intervjun med Fotboll Sthlm i att det är olämpligt att på distriktsnivå ta ett beslut som UEFA kan komma att tvinga SvFF att gå emot. Det var sedan tidigare oklart om UEFA har det mandatet, men givet t ex EUs dom gällande Super League för bara några veckor sedan finns det än större anledning att ifrågasätta om UEFA eller FIFA har mandat att kräva ett införande av VAR i Sverige. Kanske än viktigare ur ett demokratiskt perspektiv är om Svensk Fotboll ska acceptera den typen av påverkan från två organisationer som de senaste åren dragits med enorma korruptionsproblem.
VAR frågan är dock väldigt svår att koka ner till en enkel ”Ja eller nej” fråga, och det är nog viktigt för debattens skull att dela upp frågan i flera delämnen. För frågan är betydligt djupare än de två vanligast förekommande argumenten om att ”Det blir mer rättvist” kontra att ”Det förstör publikupplevelsen”. Och det är väldigt viktigt för Svensk Fotboll att vi förstår vad det är som SvFF vill införa, varför de vill införa det, hur det fungerar, och vilka effekter det får för fotbollen i stort. Det är även, givet svensk idrotts inställning till föreningsdemokratin, viktigt att se över den demokratiska processen.
Vad är VAR?
De flesta som läser det här vet nog vad VAR är, men om någon nu skulle vara oinvigd så är det en akronym för ”Video Assistant Referee”. Domare får möjlighet att titta på repriser kort och gott. Systemet kommer i lite olika stora paket, och t ex i Norge har man infört ett ”light-paket” så att säga, med relativt få kameror, vilket håller kostnaderna nere, men också innebär att domarna har färre vinklar att gå på, medan andra länder har mer omfattande system som kan ge mer detaljerade skildringar av händelserna.
Varför vill vi införa VAR?
I takt med att fotbollen vuxit, framför allt ekonomiskt, har konsekvenserna av felaktiga domarbeslut blivit allt större. Det sägs till exempel att kvalet till Premier League i England är världens enskilt viktigaste match då ett avancemang ger hundratals miljoner, om inte upp över miljarden, extra kronor i intäkter för den segrande föreningen. Felaktiga domslut i det sammanhanget har enorma konsekvenser. VAR ska göra fotbollen mer ”rättvis”.
I Sverige har motståndet varit starkt och Allsvenskan är en av få Europeiska toppligor som inte infört någon form av VAR än, men från både domare och förbund har det lyfts att detta leder till en klyfta mellan svensk fotboll och övriga länder i Europa. Domarna som inte använder VAR till vardags är oroliga för att de på sikt kommer få svårare att tilldelas matcher på UEFA eller FIFA nivå, och SvFF har försökt att inte gå mot opinionen men ändå flera gånger nämnt att ”det är den riktningen fotbollen rör sig i”. Ska Sverige konkurrera internationellt så behövs VAR menar man.
Har det blivit rättvisare?
Införandet av VAR har inte gått helt smärtfritt. Framför allt i England har VAR fått mycket kritik för att det fortfarande sker en hel del ganska grova fel, av olika anledningar. Under säsongen 22/23 fick "The Professional Game Match Officials Limited" (PGMOL - Domarförbundet i England) offentligt be om ursäkt för att VAR lett till felbeslut tretton gånger. Något som återkommer flera gånger är att varken huvuddomare eller VAR domare dömmer.
Det har även framförts kritik mot att noggrannheten i framför allt frågor om offside går emot ”the spriti of the game”. Enkelt sammanfattat kan vi säga att offsideregeln finns till för att de båda lagen inte ska lämna anfallare i varandras straffområde och bara slå långa bollar över mittfältet. Regeln har genom åren anpassats för att göra fotbollen ”bättre”. T ex så var ursprungsregeln att du inte fick ta emot bollen i offside position, vilket gjorde att backlinjen kunde kliva upp mellan det att passen slogs och det att anfallaren tog emot passen, vilket dödade spelet. För att skapa en bättre rytm ändrades regeln så att anfallare inte får vara offside när passen slås, men får ta emot den var som helst, vilket gjorde att försvarande behövde falla hem.
Ett sidospår, men frågan vi bör ta med oss är ifall fotbollen blir bättre av millimeterrättvisa när det kommer till offside? Är det avsikten med offside regeln? Hur ska spelarna på plan ens bedöma det? Går det som spelare att ha den skickligheten att de kan positionera sig så att de är den millimetern rätt, eller kokar det ner till att det alltid kommer handla om slumpen när VAR ska bedöma? Det går å andra sidan att argumentera för att det är slumpen när linjedomare vinkar också. Den verkliga frågan är väl snarast om VAR gjort något bättre eller om det bara flyttat runt var slumpen ligger? Det kanske till och med var mer i linje med regelns avsikt att låta linjedomarna ha en ”naturlig felmarginal” på några centimeter?
När det kommer till andra bedömningar på plan så har VAR blandat och gett. Vissa uppenbara missar har kunnat korrigeras, men kritiker menar att långt fler situationer i slutändan trots VAR ändå kokat ner till bedömningar. Det är lätt att luras att tro att VAR ska ge en objektiv sanning, ett absolut rätt eller fel, men det är i slutändan fortfarande en bedömning som ska göras, och den bedömningen varierar från domare till domare. VAR har inte stoppat debatter kring huruvida ett kort ska vara gult eller rött. Tvärt om så kan reprisbilderna vevas i all oändlighet utan att konsensus nås då olika personer bedömer situationen olika.
Det finns även kritik mot att VAR blir en krycka som indirekt uppfostrar domare att metodiskt arbeta ”fel”. För många svenskar så var första kontakten med VAR i Sveriges VM match mot Sydkorea 2018, där Sveriges segermål kom på en straff som tilldelats av VAR, och redan där såg vi vad som kanske är VARs långsiktigt största problem. För de som inte minns situationen så är det en ganska tydlig straff, men domaren väljer att initialt fria och låta spelet fortsätta. För med VAR får domarna göra det. Är de inte helt säkra så kan de alltid fria och gå tillbaka till reprisen i efterhand. Och det är precis det som händer i den här matchen. Det är också det vi sett i flera Premier League matcher. Att domaren inte dömmer för att den förväntar sig att VAR tar det, och VAR tar inte vissa beslut för de tycker att domaren sett det.
Vad händer i t ex Norge som har ”VAR light”? Hela argumentet för VAR är att vi ska få rättvisare beslut, men det är inte nödvändigtvis så att kamerorna har bättre vinkel än domarna har. Det är inte otänkbart att ett VAR system med bara 4-5 kameror får en sämre vinkel än domaren hade på plan. Säg att vi har samma situation som i Sverige-Sydkorea men att det inte är VM med 30 kameror runt planen och på på reprisbilderna går det inte att säga varken bu eller bä. Då har domaren satt sig i en situation där denne friade för att kunna ta ett mer informerat beslut senare, men fick sämre underlag via VAR. Ska domaren vara korrekt då så kan den inte döma baserat på VAR bilderna, samtidigt vet domaren med sig att den nog hade dömt straff om det inte funnits VAR, men beslutet på plan var att fria.
Det är också den här typen av situationer som kanske främst har lyftas av svenska supportrar. Att det förtar upplevelsen när domare systematiskt väljer att skjuta upp domslut. Det har t ex hänt att lag 1 haft en misstänkt straffsituation, domaren har avvaktat VAR bedömning, lag 2 kontrar och gör mål. VAR går in, och upphäver målet för att tilldela straff istället. Ger det en bättre fotbollsupplevelse för någon? Är det någon som vinner på att spelet stannar i 5 minuter för att se om en anfallare hade en tånagel offside eller inte? Vissa av bedömningarna har idag varit på så detaljerad skala att det lika gärna kunde ha varit en avrundning i pixlarna på skärmen som avgör.
Får vi bättre domare och mer rättvis fotboll av att domare väljer att ducka att ta egna beslut och tar stöttning av videorepriser som inte nödvändigtvis ger en tydligare bild än den domaren hade på plan?
Hur påverkar det mindre ligor och föreningar?
Att införa VAR är inte gratis. Enligt SEFs rapport från 2021 skulle det kosta va 50-55 000 kr per match. Eller på en säsong med 15 seriematcher strax under en miljon per säsong. En utgift som IFK Göteborg kanske har råd med, men hur är det för klubbarna i Superettan, som sannolikt också hade behövt införa VAR? 2022 omsatte Utsikten 7,5 miljoner kronor. Knappa miljoner för Utsikten är en ENORM kostnad. Skövde omsatte strax över 10 miljoner. För de här föreningarna är knappa miljonen om året en betydande del av deras omsättning. Och vad händer om de åker ur? Monteras VAR ner från arenorna eller kommer föreningen behöva dras med de kostnaderna? Att behöva investera i att installera VAR, göra en säsong i Superettan och sedan åka ur igen och dras med kostnaderna för VAR efter det riskerar att ödelägga flera av landets mindre föreningar i gränslandet mellan elit och amatörnivå. Klassiska föreningar som Åtvidaberg, Ljungskile, och Sandviken etc kanske aldrig kommer ha råd att spela i Superettan igen.
Ska VAR krävas i Svenska Cupen? Det säger ju sig självt i en turnering där Oskarshamn och Härnösand titt som tätt tar sig till gruppspelet att det är orimligt att kräva att de skaffar VAR för en eller två gruppspelsmatcher där. Samtidigt så blir det ju konstigt om vi inför VAR för att komma närmare Europa och ändå tilldelar en Europaplats från en turnering som inte kräver VAR. Ska vi byta regler halvvägs genom turneringen?
Det är väldigt lätt att mindre föreningar tänker att ”det här är inte vårt problem, det rör de stora lagen” men risken är stor att de som tar den ekonomiskt största smällen på ett eller annat sätt blir de mindre föreningarna. Antingen genom att de inte har råd att gå upp i seriesystemet, eller att det försvinner ca 30 miljoner om året från SvFF för att finansiera VAR i Allsvenskan och Superettan (dvs, om förbundet tar kostnaden istället för klubbarna själva. Mindre kostnad per klubb, men det innebär likväl 30 miljoner som går från breddfotbollen till elitfotbollen).
Och då har vi inte ens nämnt Damallsvenskan. Där är det bara två föreningar som omsätter mer än 20 miljoner kronor, en som omsätter 19 och resten under 15. Nästan halva serien omsätter mindre än 10 miljoner. En miljon om året för att införa VAR hade varit ödesdigert för hela serien.
Det är nästan lite ironiskt att de föreningarna som tydligast tagit avstånd från VAR är de som har bäst möjligheter att ekonomiskt hantera ett införande av VAR.
Demokratin
Bortsett från det som uppenbart skaver i att två organisationer som har de korruptionsproblemen som UEFA och FIFA har försöker styra utvecklingen inom svensk fotboll så finns det en del demokratiproblem i hur processen i Sverige ser ut.
I sin intervju med Fotboll Sthlm så säger Bert Andersson bland annat att inom SEF har 16 klubbar tagit ställning mot VAR,16 har inte tagit ställning, och på damsidan har frågan egentligen inte diskuterats nämnvärt. Vilket är sant, men också lite missvisande.
I Sverige gillar vi att titta på USA och säga att det är en bristfällig demokrati med hänsyn till deras elektorsystem där flera presidenter valts in som fick mindre röster än motståndarna, men som vann ”rätt” delstater.
Tittar vi på vilka de 16 föreningarna som tagit ställning mot VAR är så framgår en väldigt tydlig trend. AIK, Djurgården, Hammarby, Elfsborg IFK Göteborg, IFK Norrköping, Helsingborg, Malmö osv. De sexton föreningarna som tagit ställning mot VAR representerar en förkrossande majoritet av medlemmarna, men precis som elektorsystemet i USA så spelar medlemsantalet i IFK Göteborg ingen roll för SvFF eller SEF. IFK Göteborg har en röst, precis som AFC Eskilstuna.
Det är också missvisande att påstå att det skulle handla om att röstningen står 16 mot 16. Det är 16 föreningar som aktivt arbetar emot VAR och 16 som inte tagit ställning än. Att inte ta ställning är inte samma som att vara för något. Tvärt om är stödet FÖR VAR inom SEF nästan obefintligt.
På tal om USA så finns det ett begrepp där som kallas för ”Gerrymandering”. Enkelt sammanfattat så har valdistrikten delats upp så att det blir enklare att få majoriteten av mandaten trots att man inte har majoriteten av rösterna. Det möjliggörs då man väldigt sällan räknar totala antalet röster, utan istället delar upp omröstningar valdistrikt som har varsitt mandat. Valdistrikten har ungefär samma antal invånare, säg 10 000 per distrikt, och istället för att räkna totala antalet röster så väljer distriktet först hur distriktet ska rösta, och sedan röstar distrikten i de större valen som representanter för sina väljare. I teorin borde det fortfarande bli relativt representativt för väljarnas vilja, men i verkligheten har det visat sig att man medvetet valt att dra gränserna så att mandaten inte fördelas i nivå med de totala rösterna. Säg att vi har 10 distrikt som ska gå till val. Ja sidan har 64 000 röster, nej sidan 36 000 röster. Ja borde vinna rätt tydligt? Men gränsdragnignen mellan distrikten är dragen så att i fyra distrikt har alla röstat ja, så det är 40 000 ja röster och 4 mandat. Men i de övriga 6 distrikten är det jämnare. I de distrikten har 6000 per distrikt röstat nej, och bara 4000 röstat ja, så alla de mandaten går till nejsidan. Nejsidan vinner en majoritet av mandaten.
Eller för att hänföra det till Sverige och VAR. Här har vi nämligen också distrikt och som det ser ut just nu kommer frågan om att införa VAR med största sannolikhet avgöras av distrikten. Här har varje distrikt en röst. I sina distrikt så har föreningarna mellan en och tre röster beroende på hur många lag de har. Föreningar som bara har ett A-lag utan ungdomsverksamhet t ex får en röst, medan IFK Göteborg med många årskullar på både dam och herrsidan har maximala tre röster. Precis som t ex Mossens BK.
Tittar vi nu på listan av distrikt och jämför med listan av SEF klubbar ser vi en annan tydlig trend.
Göteborgs distrikt, fem SEF föreningar, en röst. Stockholms distrikt, fyra SEF föreningar, en röst. Skåne distrikt, fyra SEF föreningar, en röst. Norrbottens distrikt, noll SEF föreningar, en röst. Ångermanlands distrikt, noll SEF föreningar, en röst. Västerbottens distrikt, norr SEF föreningar, en röst. Och då har ska vi ha med oss att i distriktet har Alliansklubbarna Blåvitt, Gais, och Öis 9 röster tillsammans. Lika många som Öckerö IF, Ahlafors och Öjersjö IF.
Låt oss inte vara naiva. SvFF står betydligt närmare UEFA och FIFA än de står gräsrotsrörelsen. Det är hög tid att de av oss som är medlemmar i föreningar ute i landet tar upp frågan med våra föreningar och våra distrikt.
Det är för övrigt ironiskt att i samma veva som Bert Andersson är ute och pratar om att VAR i princip är oundvikligt så kommer det fram att flera klubbar i Franska Ligue 1 har krävt att VAR avskaffas. I utländsk sportpress målas Sverige upp som David som står starkt mot den kombinerade Goliaten av FIFA och UEFA. Det är mycket möjligt att svensk fotboll om 10 år kommer hyllas för att man vågade stå emot pressen från två korrupta kolosser. Det är också möjligt att svensk fotboll hoppar på VAR tåget lagom till att projektet läggs ner, och investerar stora summor i att införa något som är på väg att dö ut.
