Vårens lag i Allsvenskan
Tiden rusar fram i vanlig ordning. Redan halvvägs in i allsvenskan och vi börjar se starka tendenser och får en hel del svar kring vilka förhoppningar man som supporter kan ha på hösten kring just sitt lag och spelare. Jag som är uppvuxen med listor och rankingar (Tack, Kristian Borell) gör ett försök att ta ut det som jag anser varit den bästa 11:an i allsvenskan under våren/sommaren.
Formation: 4-3-3
Målvakt:
Tim Rönning (Elfsborg)
Ingen mördande konkurrens på målvaktssidan hittills i årets allsvenska. För även om ryska ”monstret” Aleksandr imponerade stort i Djurgården början av våren och det går att argumentera för att Johan Dahlins inträde i Malmö FF ingav precis det lugn laget behövde så står Tim Rönning ohotad i min elva. Bra längd, lugn, pondus och dynamik i allt han gör. Känns självklar i sina aktioner, överarbetar inte moment och inger ett välbehövligt lugn till en ytterst stabil backlinje framför honom. Om inget uppseendeväckande sker under säsongen så känns ju detta som en given landslagsmålvakts kandidat när vi spolar fram tiden några år.
Högerback:
Aslak Witry (Djurgårdens IF)
Löpkapacitet, envishet och målfarlighet. Djurgårdens flygande norsk bombade in 5 mål under vårens allsvenska vilket är oerhört bra. Detta leder han interna skytteligan på och att han skulle få ögonen på sig från utlandet var ingen överraskning, handlade väl snarare om ”när” han skulle sticka. Tråkigt för Djurgården och tråkigt för allsvenskan och det finns såklart ett stort hål för laget att fylla internt i och med Aslaks flytt. Kanske den mest självklara i elvan på sin position. Johan Larsson nafsar i hälarna, kanske inte främst för sin snabbhet längre utan för den karaktär och pondus han ger till Sjuhärads stolthet.
Mittbackar:
Anel Ahmedhodzic (Malmö FF)
Okej Anel halkade borta mot Djurgården, Okej Anel kanske blev både distraherad och splittrad över otaliga rykten om storklubbar som eventuella skulle köpa honom. Det han visade efter dessa initiala motgångar är imponerande att se. När Anel är påkopplad och fokuserad är han väldigt följsam, positionssäker, utmärkt 1-mot 1 och med en fin passningsfot. Den unge mittbacken andas klass och kvalitet rakt igenom och för mig gör Malmö helt rätt att vänta in storbud i 100 miljoners klassen, kort och gott ”Anel is back”!
Leo Vaisanen (Elfsborg)
I skuggan av Joseph Okumu visar Elfsborgs finske mittback ett lugn och stabilitet som smittar av sig på sina mittbackskollegor. Han är kanske inte det största ”namnet” men Leo styr med bravur upp backlinjen, ligger rätt i positionerna och hjälper även nya mittbackskollegan och råämnet Jarjue Maudo att blomstra. Att få andra att se bra ut- det är en styrka som uppskattas. Precis som viss Paulo Maldi… Nej nu får vi lugna oss, men han är bättre än brorsan i alla fall!
Vänsterback:
Mohanad Jeahze (Hammarby)
Personligen var jag svag för Dennis Widgren under tiden i Östersund och blev förvånad hur tidigt och säkert tränare (i plural) direkt spelade Jeahze och gav han stort förtroende på vänsterbacken. När vi har vårens facit ser man att Mohanad har ett stort register i framför allt sitt offensiva spel och har gett ”Bajen” en helt annan dimension än vad som var fallet under Widgren. Nästa steg är att hålla fokus defensivt hela matcher, då kan detta bli bra, riktigt bra.
Mittfältare:
Magnus Eriksson (Djurgårdens IF)
Eleganta och fina ”Pange-Mange” går en ny vår till mötes. Numera fungerar han som en sorts av ”regista” och styr både tempo och specifika attacker som sårar motståndarna med sin fina fot. Förutom tekniska egenskaper så inbillar jag mig att han betyder otroligt mycket för att försöka sätta en vinnarkultur i Djurgården. Han personifierar det starka kollektivet och faller sällan ur ramen, tror inte man hade lett serien utan Magnus.
Sebastian Larsson (AIK)
AIK har blandat och gett under våren. Framförallt i offensiven lämnar spelet mycket i övrigt att önska. En som enligt mig står för konstant klass och bidrar såväl defensivt som offensivt är vinnarskallen ”Sebbe” och har burit laget hittills med både mål och assist (3+4) men framförallt en attityd och en arbetsförmåga som gör att man inte kan räkna bort AIK från en guldstrid i höst. Landslagsklass.
Anders Christiansen (Malmö FF)
Även om det inte alltid sprakat om Malmö och man har otroligt höga förväntningar på Anders Christiansen så måste han med i vårens lag. Bästa spelaren i serien betyder precis allt för Malmös offensiv men också hur laget dikterar tempot och kontroll i matcherna. Han är styr ”pulsen” och när han är bra då vinner Malmö allt som oftast. Oron är att han skall tappa motivation i allsvenska ”lunken” och detta har inte laget råd med, man märker att han växer i de stora matcherna men han behöver leverera varje match för kvaliteten är obestridlig.
Anfallare:
Samuel Adegbenro (IFK Norrköping)
Norrköping är ojämna och lite svåra att veta vart man har rent kvalitetsmässigt. Den som sticker ut är såklart nigerianen Adegbenro som måste anses vara ett fynd med den låga prislappen (Ca 1 miljon kronor). Perfekt miljö för honom att spela ut hela sitt register i Norrköping och man ser i aktionerna att här finns ett stort spel. Han är dock ojämn och får inte alltid draghjälp av de offensiva lagkamraterna, kanske kommer Nymans återkomst även ge bättre utdelning på Adegbenros spel. Känns som att han gör lite som han vill, när han vill.
Antonio Colak (Malmö FF)
Likt en viss Vidar Örn Kjartansson såg det segt och trubbigt ut första matcherna för Colak. Han själv kändes lugn, professionell och positiv under hela våren och efter ett tag såg man vilken klassanfallare detta är. Går inte att ersätta allt det Markus Rosenberg var och är för Malmö men i spelet och framför allt i straffområdet och target-spelet är Colak på en hög nivå och ger Malmö ofta ”enkla mål” vilket inte skall underskattas. Bästa strikern i serien!
Edward Chilufya (Djurgården)
Gustav Ludwigsson var närmast men kanske mest för det estetiskt vackra i rytmen och mjukheten i rörelsemönsret så går det inte att bortse från Edward C, en spelare som varit på gång ett tag men nu fått sitt riktiga genombrott. I ett ramstarkt Djurgården är det Chilufya som sticker ut och spetsar till offensiven. Farten, rörelsemönstret och oberäkneligheten gör honom till ett oerhört stort hot mot alla backlinjer i serien. Slutprodukten kan bli bättre men denne begåvning har ett register som växer och växer, så fort han börjar producera mer poäng blir det stora pengar till "Super-Bosses" väldyllda kassakista, även om förhoppningen för Djurgården är att han stannar säsongen ut. Internationellt "snitt" över sina aktioner.
Bubblare:
Aleksandr Vasiutin (Djurgårdens IF)
Alexander Milosevic (AIK)
Johan Larsson (IF Elfsborg)
Hjalmar Ekdahl (Djurgårdens IF)
Veljko Birmancevic (Malmö FF)
Gustav Ludwigsson (Hammarby)
Oliver Berg (Kalmar FF)
