Varje match är en måstematch!
Trelleborgs FF har verkligen inte rosat marknaden hittills i år i Superettan. Efter 6 spelade matcher, varav hälften tillika samtliga bortamatcher har slutat med förlust, parkerar nykomlingen på kvalplats nedåt till Division 1. Hemma på Vångavallen har det gått lite mindre dåligt; ännu ingen förlust och inget insläppt mål. Som vanligt återstår det att se hur statistiken ser ut efter att man gästats av en annan nykomling i form av anrika Örgryte IS.
TFF har en vinst, två oavgjorda och tre förluster efter 6 spelade matcher. Samtliga poänggivande matcher har spelats på hemmaplan. På bortaplan har man förlorat med 3-0 mot ex-allsvenska Halmstad, 1-0 mot Dalkurd (nykomling från Division 1 Norra) och senast 2-0 mot ex-allsvenska Åtvidaberg.
Matcherna mot Halmstad och Åtvidaberg bevittnades av undertecknad på tv. Mot Halmstad hade vi inte mycket att sätta emot och HBK dödade matchen redan i första halvlek och spelade sedan av resten utan att förta sig.
Nu senast inledde TFF relativt piggt mot Åtvidaberg och jag tyckte definitivt att TFF var det bättre laget i första halvlek och var klart mest förtjänt av ett ledningsmål sett till bollinnehav och skapade chanser. Någon riktig skärpa framför mål infann sig dock inte och 0-0 stod sig efter 45 min.
I andra halvlek blixtrade Åtvidaberg till samtidigt som TFF-försvaret agerade tamt och efter bara några minuter spelade av andra halvlek hade ÅFF en 2-0-ledning som TFF:arna aldrig lyckades hota.
Efter att ha avverkat en femtedel av säsongens matcher i Superettan vet jag som supporter inte riktigt vad jag ska vara mest besviken på. Är det att laget drabbats av så många skador? Eller det obefintliga/ineffektiva anfallsspelet? Eller uppförandet på bortaplan?
Hursomhelst så är det frustrerande att inse att TFF våren 2016 är ett betydligt sämre lag än TFF anno 2015. I min enkelhet trodde jag att nyförvärven inför året skulle göra truppen bättre på alla sätt och vis. Och det har de kanske gjort, men det är svårt när stommen i laget från förra året är slagen i spillror på grund av skador och spelare ur form. Jag undrar när, eller kanske snarare om, jag någon gång under året får se den optimala startelvan på benen.
Med anledning av vilka spelare som varit indisponibla hittills får man kanske ändå ge de som istället fått chansen ett godkänt betyg. Försvarsmässigt har vi varit bra, särskilt på hemmaplan såklart med noll insläppta mål så långt. Detta trots att backlinjen har formerats ett antal gånger.
Offensivt har det av naturliga skäl funnits mer att önska. Inte ett enda spelmål har gjorts. Frisparksmålet Zoran satte mot Athletic höll hög klass, även om prestationen i just den matchen inte var den bästa. Grisigare 3 poäng har jag svårt att minnas när TFF tog senast.
Efter att förra årets skyttekung Salif Camara-Jönsson skadade sig allvarligt har det offensiva ansvaret främst legat på trion Pode, Zoran och Håkansson. Med all respekt för tränare Winqvist laguttagningar hade jag nog hellre velat se Pode längst fram och Håkansson komma springande längs kanten, istället för tvärtom. Tycker även att Norlla Amiri har sett ganska pigg när han fått chansen då han inte spelat från start mer än mot Åtvidaberg senast.
Nåväl, jag tror och hoppas att Winqvist vet vad han gör och att han ställer rätt manskap på banan mot rätt motstånd.
Nu närmast gästas Vångavallen av Örgryte, som har gått betydligt bättre än TFF hittills. Nykomlingskollegan från Division 1 Södra förra året ligger på en imponerande tredjeplats i serien med tre segrar, två oavgjorda och endast en förlust samt +5 i målskillnad. Starkt.
Det lär således bli en tuff match för TFF:arna och de lär behöva all tur och flyt på sin sida ifall man ska lyckas knipa några poäng. Förhoppningsvis lär vi få se två viktiga spelare göra comeback efter skador; lagkapten och enormt viktige Haynes samt offensiva högerbacken Ali Jasim.
Haynes betydelse för laget behöver vi knappast gå in närmre på. Om han är tillräckligt kry för att spela och får förtroendet lär han förbättra laget – inget snack om den saken.
Jasim gjorde ett kort inhopp senast borta mot Åtvidaberg. Förhoppningsvis lär han kunna starta mot Örgryte och flyttar antagligen då in Thompson som mittback i Robin Jacobssons frånvaro på grund av ömmande ljumskar.
Att sakna både Robin Andersson och Robin Jacobsson är inte bra. Andersson sliter och river nyttigt på mitten även om det inte alltid syns och Jacobsson är i mitt tycke lagets bäste back. Att han hölls utanför startelvan i de första matcherna förstod jag faktiskt inte.
Jag hoppas alla inblandade förstår hur viktig varje match är (redan) och hoppas även att det äntligen ska lossna framåt. Ett önsketänkande vore att samtliga offensiva krafter snart får göra varsitt mål så vi kan få se skymten av det självförtroende och den kreativitet som laget presterade under fjolåret.
Alla till Vångavallen!
