Sirius - AFC Eskilstuna
3 - 2

Världens första seger på nya Studan

Bortavinsten mot Kalmar FF i premiären följdes upp av tre poäng hemma mot AFC Eskilstuna. Världens första match på halvfärdiga Studenternas slutade 3-2 i Sirius favör där en magisk första halvlek bäddade för segern.

Jesper Arvidsson och Stefano Vecchia in och Adam Ståhl ut var ändringarna i matchtruppen. Adam Ståhl var frånvarande på grund av en lårkaka och Abdul Razak bedömdes inte redo för spel trots att han är tillbaka i full träning. Eftersom insatsen mot Kalmar var bra förväntades det inte ändras särskilt mycket i startelvan. Mycket riktigt, Saeid ersatte Ståhl rakt av som högerytter i tremannaanfallet vilket gav följande uppställning:

Jonsson
Björkström, Ceesay, RÅP
Larson, Andersson, Busch Thor, Sirelius
Saeid, Haglund, Lindberg

Sirius satte fart direkt vid avspark och tog ett järngrepp om matchen. Anfallet pressade AFC högt och lät dem inte hålla boll för fem öre medan firma Larson/Saeid firade stora triumfer på högerkanten där AFC och framförallt deras nr 16 inte alls fick grepp om Kalles ständiga överbelastning till höger från sin wingback-position. Utdelningen lät inte vänta på sig. Under en spelvändning landade bollen till slut hos Jonas Lindberg som fick till ett okej vänsterskott som målvakten borde styrt undan. Den sistnämnde stod dock för en svag prestation och släppte retur rätt ut till en framstormande Saeid som stötte in 1-0 efter fem-sex minuter. Därmed kommer Saeid alltid kommas ihåg som den förste målskytten på den nya arenan. Stort!

Spelövertaget tilltog snarare än avtrubbades efter ledningsmålet och samma högerkant gjorde vackert 2-0. Haglund skarvade ned en långboll på mittplan varvid ovan nämnda duo kombinerade sig igenom där Kalle Larson avslutade anfallet med säsongens andra balja. Ofattbart på förhand, mindre ofattbart sett till hur matchen utvecklats. Som sagt fick AFC inte ordning på försvarsspelet i överhuvudtaget och från den nya ståplatsläktaren såg det ut som att Sirius var två man mer på planen. Jonas Lindberg hann träffa stolpens insida innan fjolårsskyttekungen Philip Haglund hängde 3-0 i efterdyningarna av en hörna. Motståndet lät tre blåsvarta toucha bollen en meter framför mål innan Haglund bredsidade in bollen i gaveln och firade tillsammans med hela laget framför ståplats. Innan det bröts för paus hann en av AFC:s två identiska hårbandsbeklädda sulfintare läckert borra in reduceringen med en sträckt vrist som med ytterskruv vred sig tätt intill Lukas bortre stolprot.

Reduceringen stack hål på euforin och självsäkerheten hos de blåsvarta, spelare som fans (något som Rydström också lyfte efter matchen). I den andra halvleken visade Sirius inte alls upp samma spelmässiga dominans. När Lindberg, som gjort en fin första halvlek, ersattes av Vecchia i paus förväntade jag mig att Sirius skulle kunna hota ännu mer offensivt. När dessutom Sam kom in istället för (en skadad?) Ian kändes det otroligt att Sirius inte skulle utöka ledningen. Detta skedde inte och en väl bekväm känsla spred sig. Presspelet var inte lika intensivt och etablerade anfall på offensiv planhalva lös med sin frånvaro. Saeid hade ett skott i ribban och Sam en jordfräsare tätt utanför innan AFC lyckades reducera igen i den 89e minuten. Det blev därmed onödigt nervöst i slutminuterna men när rättskiparen blåste i visselpipan var poängen Sirius.

Matchens plus:

+ Första halvlek fick tankarna att vandra mot den spelmässiga dominans Sirius kunde visa upp för några år sedan. Bolltryggheten var slående och förmågan att verkligen stå på sin motståndare var vi inte bortskämda med i fjol. Lindberg har vuxit och imponerar med sitt kombinationsspel. Även Haglunds fötter visade sin bästa sida. Härligt att se att lagets offensiva förmåga excellerar mot allsvenskt motstånd när det bara för ett par veckor sedan kändes uddlöst.

+: Mohammed Saeid var väl värd att bli förste målskytt på nya studan. Bänkförpassad under försäsongen men med idel fina insatser i bagaget verkar han ha knutit handen i fickan och gett sig f-n på att ta en plats i startelvan. Med ett mål och två ass på 110 minuters spel och som vanligt med fart, precist passningsspel och kombinationsspel blir det svårt för Mirza och Henke att hålla honom utanför startelvan framöver. Gjorde det lika bra som högerytter som vänster wingback.

Matchens minus:

Har någon någonsin kunna ”springa av sig” en muskelfäste- eller muskelskada? När Ian lägger sig med känningar i vänster ljumske ser jag det som ofattbart att man inte plockar av honom direkt. Istället väntar man tio minuter varpå Ian försöker löpa upp och ned längs sin vänsterkant innan han sedan haltar av. Som gjort för att förvärra en redan förvärvad skada. Håller tummarna för att det inte är något som håller honom borta från spel framöver – Sirelius har gjort det mycket bra som vänster wingback och i sin nya roll passerat Björnström i hierarkin ute till vänster.
Onödigt att släppa in AFC i matchen efter krossen i första halvlek.

Det känns märkligt att åter byta position på sin egen hemmaarena och dessutom få se en match från långsidan igen efter två år på kortsidan. Detta är förstås provisoriskt och trots en del klackmässiga barnsjukdomar på nya läktaren tycker jag ståplats sjöng på bra. Med några matcher i ryggen kommer Västra bjuda på en ännu vassare inramning.

- - - - - - - - - - - - - - -

Serieledare! Sex poäng är mer än vi hade i fjol under sommaruppehållet. Utöver den självförtroendeboost detta ger klubben betyder det att Sirius knappast ligger toksist även om det skulle förloras en del framöver. Med AIK och därefter Malmö på menyn kan Sirius luta sig mot sin poängbank och inte stressa upp sig vid uteblivna pinnar. Men visst hänger krysset i luften mot svenska mästarna på söndag? Hoppas på fin uppslutning från Blåsvart supporterhåll. Till dess, Sirius hej!

//Oskar Möller