Väsenligheter #2: Fel adress
När vi får det som inte var ämnat för oss. Det är dags för andra avsnittet av (o)väsentligheter, en serie i kanske bara två delar.
Jag är inte en man som gillar att snoka i andras privatliv. Var och en får pyssla med sitt säger jag, låt inte mig störa.
Icke desto mindre drabbas man ibland av en insyn man kanske helst hade sluppit.
Det har att göra med teknik förstår ni. Idag har en stor, kanske övervägande, del av vår kommunikation gått över från samtal och brevskrivning till sms och chattar.
Inget fel i det, även en analog man som jag kan se fördelarna med denna utveckling. Att snabbt och smidigt kunna nå vänner i världens alla hörn är en ynnest en enkel man som jag inte kunde drömma om som barn.
Men som vi alla vet innebär teknisk utveckling även risker. Åtminstone för oss som har begränsad simultanförmåga.
Jag funderade över det igår när jag under en promenad korresponderade med två kära väninnor samtigt.
Endast rent kamratligt och alls icke amoröst då den ena tösen är min kusin från Tjörnarp och den andra lyckligt gift på Sicilien med just en sicilianare och det är givetvis inte tillrådligt att kurtisera vare sig kusiner eller sicilianares fruar!
Nå hur som helst lyckades jag vid två tillfällen skicka meddelanden till fel adress. Ett som var ämnat för min väninna på Sicilien hamnade i Tjörnarp och ett som var ämnat för Tjörnarp hamnade på Sicilien.
Ingen större skada skedd då meddelandena i sig inte innehöll några statshemligheter och dessutom är de båda raringarna goda vänner så de iakttog mina felskick med stor förtjusning. Inte minst då det ena meddelandet kort och kärnfullt lydde "Eat my shorts!".
Det var en tillrättavisning ämnad för min lite ouppfostrade kusin, men mottogs med värme på ön nedanför den italienska stövelns tåspets.
Som sagt, inga allvarliga incidenter i sig, men tro mig, det kan sluta illa.
En ung anställd som tillika är en god vän hade lyckats ta en bild på sig själv, inbegripen i en intim situation med en ung dam. Inget att rekommendera, men låt oss skylla på ungdomlig huvudlöshet.
Denna bild råkade vår unge vän långt senare av misstag skicka till en annan ung dam som han försökte få till en träff med. Låt oss konstatera att det gick om intet.
Ibland blir det mindre dramatiskt, men väl öppenhjärtigt då meddelanden tänkta att egga ens partner landar på fel adress.
En dag satt jag oskyldigt filosoferande på jobbet när det plötsligt damp ner ett sms från en mig närstående släkting. Det löd enligt följande "Hej älskling, åker från Väla nu. Har köpt en lila negligé, du får se den på när jag kommer hem".
Då den initiala chocken lagt sig förstod jag att meddelandet naturligtvis var ämnat för hennes man, men jag fick kanske en insyn i deras samliv som jag kanske helst hade sluppit...
Så låt oss komma överens om att vara noga i dessa tider av blixtsnabba konversationer och tusenbilders mobila fotoarkiv.
Då vi alla har möjligheten att putsa på våra yttre skavanker via filter och annat finns alltid risken att även vi vanliga dödliga i medelåldern faller för frestelsen och tar lättklädda selfies.
Var extra noga med att inte skicka dessa alster till fel adress.
Ta bilden på George Costanza ovan som en varning. Ingen skall behöva utsättas för dylikt.
