Väsentligheter #4: Fötter
Fötter, dessa redskap som passar bäst i skor. Det är dags för fjärde avsnittet av (o)väsentligheter, en serie i kanske bara fyra delar.
Hej!
När nu sommaren så sakteliga övergår i höst och mörkret blir allt jävligare och stormarna river ner takpannor i huvudet på en och folk börjar prata om sina svampställen som om det vore där den heliga graalen göms och alla ska äta grytor med mycket linser i för det är ju sååååååååå nyttigt, och vem vill inte vara nyttig efter sommarens alla långa kvällar med lådviner, ja då kan man åtminstone glädja sig åt att många fötter försvinner från sociala medier.
För hur gick det till när ett par strumplösa fötter blev symbolen för sommar, sol och semester?
Överallt. Män som kvinnor. Det är fötter med en solnedgång som fond. Det är fötter som balanserar ett glas vin. Det är fötter i sand. I vatten. På en solstol. Fötter på någons rygg. Håriga fötter. Små fötter med nageltrång. Rena och fina fötter, fast så fina är de ju nu inte. Fötter är äckliga.
Alla fötter är äckliga, utom små barns fötter som är hur gulliga som helst. Men de är ännu inte gådda på. Och de luktar inte illa. De luktar tvärtom väldigt gott. Och de är mjuka. Fast hur många små barn lägger ut bilder på sina fötter? Bara vi vuxna. Ungar är fullt upptagna av att leva livet som det är, på så vis är de klokare än vi vuxna.
Men ändå. Fötter, varifrån kom de? Är det för att markera att här ska inte en meter till tas, nu ska här vilas och benen i vädret utsträckta och vill ni mig något så får ni komma hit; jag ska inte gå en meter till. Inte. På. Hela. Semestern.
Varför inte händer? Ryggar? Knän? Könsorgan? Huvuden? Ansikten?
Eller varför inte bara ett fotografi på den där solstolen som man sträcker ut sig i; det är ju inte så att ett par nakna fötter (eller någon annan kroppsdel minus ansiktet) får mig att glatt utropa: Nämen titta, där ligger Olle (eller Nisse, eller Birgitta…) och har det gott – han/hon ska nog inte gå iväg på ett tag!
Allt jag tänker är, att där ligger någon som behöver ta tag i sina liktornar.
Sett ur det perspektivet är det skönt att det är höst. Nu slipper man se fötterna från olika stränder eller poolkanter på ett tag. Fast det är klart, nu åker väl folk snart iväg på sina resor till Kanarieöarna och Thailand och Dubai och Miami och jag vet inte allt. Då kommer de väl snart fram igen, de där fötterna.
Vad fan. Det är nästan så man tappar sugen på att ha semester.
Hälsningar,
En sanningssägare
