Veckan som gått - Bakslag, Framåtanda och Framtidens fotboll
Sett till de senaste veckorna har den gångna veckan innehållit uppfriskande lite skriverier om interna strider i Blåvitt. Istället har det som skrivits handlat om en framtidstro. På plan däremot tog laget ett steg tillbaka när man släppte in 0-1 i 94:e minuten mot Kalmar.
En av de kanske mer uppseendeveckande sakerna som skedde i veckan var att den tillfälliga klubbdirektören - och marknadschefen - Mats Palmgren berättade att man hade en plan om att ta SM Guld senast 2021. Ett uttalande som går att se på många olika sätt. Pessimisten säger kanske med den nuvarande säsongen i åtanke samtidigt som framför allt Malmö och AIK badar i pengar efter CL spel och Alexander Isak försäljningar att det är ett svårt mål att uppnå. Andra tycker att Blåvitt ska sikta på SM Guld varje år.
Själv tror jag att den här treårsplanen är ett ganska smart drag. Det skapar ett visst lugn runt laget inom den närmsta tiden. Den tränare - vem det nu än blir - som leder laget 2018 har - för första gången sedan Jonas Olsson och Stefan Rehn tog över - inga större krav om att vinna redan från start. Den tränaren får tid på sig att bygga upp sitt spel, få in spelare i spelidén.
Samtidigt är en treårsplan ett bra sätt att visa sponsorer, supportrar och spelare att det finns högt uppsatta ambitioner. För krasst sett så har Blåvitt halkat efter t ex Malmö och AIK en del. Man har sämre ekonomi, man får fram mindre spelare via sin akademi, och har sämre möjligheter att utnyttja sin arena. Nu har man gått ut med att man har en plan för hur man ska komma ikapp på tre år.
Komma ikapp - och gå om - är det Blåvitt behöver sikta på. Fotbollen - precis som allt annat - förändras hela tiden. Att vägra anpassa sig har varit dödsstöten för mer än bara fotbollsklubbar. Längder, företag och hela industrier världen över har gått under när de vägrat acceptera utvecklingen och försöker trampa gammalt vatten. Ett lokalt exempel på detta är Hasselblad som - av någon anledning - inte trodde att digitalkameror skulle slå igenom och valde att fortsätta utveckla analoga kameror.
Känslan är ofta samma kring Blåvitt. Vi sjunger till och med ”vi ska bli vad vi har varit”. Och det kanske är det som är det grundläggande felet? Så länge vi stirrar oss blinda på vad vi har varit så kommer vi aldrig se vad vi kan bli. För om det är något som kännetecknar de senaste tjugo åren i Svensk fotboll så är det kanske att man måste släppa taget om vad som varit och anpassa sig efter en ny verklighet. Med det absolut inte sagt att man ska glömma sitt förflutna och traditioner, men det får inte bli något som håller en tillbaka.
Under min tid i A6 på Chalmers (Sexmästeriet på Arkitektursektionen för de som bryr sig om sånt) var frågan om traditioner ständigt återkommande. Varje omsits man var på kom gamla A6:are och förklarade hur vi brutit med alla deras bra och fina traditioner, och hur mycket bättre det var förr. Men sanningen är den att de bra traditionerna finns kvar. De dåliga har ändrats eller försvunnit. Det kanske är fördelen med att vi bara är med ett år innan vi lämnar över till nästa generation. När vi skulle lämna över till våra efterträdare så kunde vi vår grej, jag som alkoholansvarig gjorde samma drinkmeny till varje ”Gasque”, vi började återanvända vår gamla dekor. Jag hade lärt mig var de kollade när de avsynade baren så jag städade nästan bara där. Sen kom nästa generation, och det dök plötsligt upp nya drinkar på listan. De gjordes ny dekor. Det var nya ideér om hur en sittning kunde genomföras. Men när efterträdarnas år var slut hade de precis samma problem som vi hade haft året innan.
Nu är det såklart på en annan tidsskala i en fotbollsklubb, men principen är den samma. Vi har redan vunnit Uefa Cupfinalen mot Hamburg. Vi behöver inte vinna den igen.
På Kamratgården finns det ett prisskåp i lobbyn. Det är givetvis välfyllt, men det är samtidigt precis så stort det behöver vara för att få plats med de pokaler som står där. Egentligen borde Blåvitt köpa in ett dubbelt så stort prisskåp, som en påminnelse om att vi inte är klara med att fylla skåpet. Lämna en tom plats bredvid de två UEFA Cup pokalerna som står där. Som en stilla hint om att en tredje ska komma. En hint alla spelare och all personal måste gå förbi varje dag. För även om vi inte ska sväva iväg i övermod så måste det ändå alltid finnas en vilja av att utvecklas, av att bli bättre.
Sen ska man ju reda ut vilken riktning som är åt det bättre hållet. När Paris köper Neymar från Barcelona för mer än två miljarder kronor är det lätt att känna att fotbollen i allmänhet rör sig mot en väldigt mörk plats. Men det är inget vi kan ändra på genom att välja att titta bort. Fotbollen kommer inte bli vad den var 1982 igen - men den behöver inte nödvändigtvis bli en dystopi där oljeshejker köper VM turneringar och lagen köper inte spelare för att kunna sälja tröjor i lukrativa marknader. Vi kan välja att inte gå med på det. Vi kan välja att inte åka till VM i Qatar.
En utveckling av fotbollen som jag däremot ändå tycker är rätt positiv var att man i Holland i veckan för första gången använda videorepriser för att ändra ett domslut. Domaren missade en ganska klockren straff för Vitesse mot Feynoord, och på kontringen gör Feynoord 2-0. Men efter en kort titt på en TV skärm dömer domaren straff till Vitesse och tar bort Feynoords mål.
Jag vet att många inte gillar det. Hamnade i en debatt med den tidigare Alltid Blåvitt medlemmen Philip Semler om det bland annat. Ett vanligt argument är att inte införa den här typen av hjälpmedel är att fotbolls ska spelas av människor och dömas av människor.
Då kan jag känna att - även om jag inte gillar att det är så - när ett CL avancemang ger ca 200 miljoner till klubbkassan, så får man inte slumpa bort de pengarna på felaktiga domslut. Domaren får inte vara en avgörande faktor när två lag ska möta varandra. Matchen ska handla om hur bra fotbollsspelare de är, hur bra taktik de har, hur bra de hanterar pressen. Inte om ifall domaren har en bra dag eller inte.
Men nog om det.
I slutet av veckan spelade Blåvitt en ganska avslagen match mot Kalmar där Kalmar på matchens nästan sista spark lyckas göra det enda målet, och på så sätt se till att ta alla tre poäng. Det var inte direkt en match som gjorde speciellt många glada, och nog syns att Alf Westerberg och Torbjörn Nilsson inte hunnit vända på skutan än.
Å andra sidan ska man vara bra naiv för att tro att de skulle hinna vända på skutan på 2 veckor. Det var de gamla vanliga älskvärda synderna som var tillbaka och spökade. Spelare som inte verkar vilja ha boll, slarvigt passningsspel, dålig rörelse och hela paketet. Det var mest Sebastian Eriksson och Sam Adekugbe som försökte vara spelbara, röra sig och öppna upp motståndarna.
Just Sebastian Eriksson tycker jag lite synd om. Han är en spelare som trots allt som hänt fortfarande orkar och vågar spela fotboll. Han är ständigt spelbar, och löser de flesta situationer på ett bra sätt. Men hans lag hjälper honom sällan. Det är inte ofta han har så många bra passningsalternativ. Det är sällan han har medspelare som rör sig för att möta boll, eller för att komma ifrån sina försvarare. Och då ser det helt plötsligt ut som om Sebastian Eriksson bara passar hem eller slår bort bollar.
Söndagens mest uppmärksammade händelse i Allsvenskan var dock inte i Blåvitts match, utan när Hammarby kvitterade mot Häcken. Häcken hade spelat ut bollen över sidlinjen för att en av deras spelare skulle få vård. Istället för att - som är kutym - spela tillbaka bollen så kör Hammarby rakt på och kvitterar. Det här sker i den 89:e matchminuten och Häcken spelarna blir så förbannade att de i princip försöker slå ner Hammarbys spelare.
Och eftersom vi ändå varit inne på bra och dåliga traditioner som försvinner och blir kvar så vill jag placera det här i lådan för traditioner som i alla fall ska förändras ifall de ska vara kvar. Ja det är en oskriven regel att man ska spela tillbaka bollen i de här lägena, men borde det vara det? Givetvis ifall det rör sig som en faktiskt skada. Men när motståndarna får kramp i slutminuterna vid 1-0 ledning bara för att få tiden att gå? Nej. Fotbollen utvecklas. Tyvärr finns det många som väljer att filma eller maska, allt för att vinna fördel. Fotbollen utvecklas tyvärr åt det hållet. Hammarby visade att de inte gillade utvecklingen, och valde att straffa motståndarna för det. Jag tycker inte det var fel i sig, även om säkert vill säga till mig att ”Det är en oskriven regel, så har det alltid varit.”
Och för att förtydliga för eventuella människor som vill rida in på en hög häst och påpeka att Blåvitt har en målvakt som maskar sorgligt mycket - jag önskar verkligen att han kunde sluta med det. Det stör mig enormt.
Men men. För att följa temat på hela inlägget så ska vi inte sitta och titta bakåt. Istället är det nu dags att väna blickarna mot den kommande veckan, där den Allsvenska tabellen äntligen ska hamna i fas igen. Blåvitt-AIK som sköts upp i våras efter ett matchfixningsförsök ska nu äntligen spelas på torsdag. Påminn era nära och kära som köpt biljetter till matchen om det. Många biljetter har sålts - och jag vet flera som glömt av att de faktiskt har biljetter till matchen.
