Veckan som gått – Delar av helheten
Inför säsongen grymtades det lite från vissa håll om att målsättningen inför 2018 var för låg. Att Blåvitt ändå är Blåvitt, och en klubb som Blåvitt ska alltid slåss i toppen. Mellanår är för lag som Djurgården och Hammarby, inte för Sveriges populäraste och mest framgångsrika fotbollsklubb. Och den kritiken kom när Mats Gren sa att en sjätteplats var rimligt.
Innan en elfteplats och 24 poäng på 21 matcher. Nu är ropas det högt efter förändring på ledande poster i klubben, men frågan är vad som är rätt väg framåt, och hur ska vi bedöma den prestation som gjorts? Ska vi mäta pusselbitarna eller titta på pusslet i stort?
I flygbranschen pratas det mycket om ”redundancy” i de olika systemet. T ex så tar ett passagerarflygplan in luftdata från flera olika mätpunkter som alla sitter i olika system så att om t ex en håll för att mäta lufttryck blir igentäppt så finns det flera andra hål kopplade till helt egna mätare som fortfarande ska visa rätt lufttryck. Ett fel i ett system ska inte krascha ett flygplan. (Eller en helikopter för den delen.) I de flesta olyckor som sker är det betydligt mer än bara en sak som gått fel som leder till olyckan.
I t ex Linateolyckan som skedde 2001 i Milano – det är SAS värsta olycka någonsin – konstaterades att det fanns 82 brister i säkerhetssystemet, bland annat att markradarn som skulle hjälpa tornet se flygplanen i dimman var ur drift, kartorna över flygplatsen stämde inte överens med verkligheten, skyltningen var bristfällig, och piloterna i ett av flygplanen (inte SAS maskinen) var obehöriga att flyga i de siktförhållanden som rådde. Allt som allt ledde det fram till att en liten Cessna hamnade på banan när SAS maskinen skulle starta vilket resulterade i en kollision där alla ombord plus några på marken miste livet.
Det fanns en mängd redundans system som skulle förhindrat det. Tornet ska ha en markradar så de kan se rörelser på plattan. Det systemet var trasigt. Piloterna måste läsa tillbaka alla tillstånd de får från tornet för att det ska vara tydligt vad de får och inte får göra och att de har förstått vad de får och inte får göra. Det fungerade förvisso, men piloterna i Cessnan svängde upp på fel taxiabana (R6 istället för R5). Skyltningen var bristfällig och piloterna i Cessnan fick aldrig någon förvarning om att de var på fel taxibana (det ska vara markerat och tydligt vilken taxibana du kör på). När Cessnan väl kom till en markering och rapporterade var de var så reagerade inte kontrollanten i tornet på att det var fel eftersom kartorna inte stämde överens med verkligheten och den markeringen saknades på kontrollantens kartor. System som fanns för att varna ifall något fordon råkade hamna på startbanan var urkopplade för att undvika falsklarm.
Nu ska jag inte tråka ner er mer med en tråkig berättelse om ett haveri, men poängen är att det finns väldigt många system som ska se till att olyckor inte sker, och i de fall olyckor väl sker så har det flera system som inte fungerat, och det räcker ofta med att bara ett system fungerar så hade olyckan kunnat förhindras. Hade markradarn varit i drift hade kontrollanten sett att Cessnan taxade fel. Hade markeringen varit bättre hade Cessnan märkt att den var på fel taxibana. Och så vidare.
Nu är det ett stort steg från flygolyckor till en fotbollsmatch, men liknande system finns i fotbollslag. Och det är när alla systemet kraschar som det blir mål bakåt.
Om vi vänder oss mot Blåvitts match mot Elfsborg så ser vi tecken på hur flera systemkollapser leder till baklängesmål. Vid 0-1 målet ska Oldrup Jensen spela bort bollen från ett farligt område utanför eget straffområde. Egentligen ska hans medspelare ge honom alternativ att spela till, men han har inge medspelare som visar sig så han rensar istället. Men rensningen är svag och går till en Elfsborgsspelare. Elfsborgsspelare lyckas passa sin kompis. Blåvitt ska egenltigen vara så pass på kompisen här att han inte ska kunna ta emot bollen, men markeringen och försvarsarbetet är svagt, så Elfsborgsspelaren kan vända upp med bollen och skjuta mot mål. Skottet är dåligt och går rakt på målvakten. Som lyckas tappa in bollen i mål. Hade övriga spelare gett Oldrup Jensen alternativ hade han inte behövt rensa bollen. Hade Oldrup Jensen rensat rätt så hade bollen inte nått en Elfsborgsspelare utanför straffområdet. Hade övriga försvar varit på tårna hade han aldrig kunnat spela vidare bollen. Hade Erik Dahlin varit mer på tårna hade han enkelt räddat ett avslut som går rakt på honom.
Alla kan här peka på någon annan. Spelarna som inte ger passningsalternativ kan säga att Oldrup Jensen borde renset ordentligt istället. Oldrup Jensen kan säga att Dahlin borde tagit bollen.
Och det är det fina och hemska med fotboll och lagsport i stort. Det räcker att en spelare gör sitt jobb för att laget inte ska släppa in det målet. Men ingen gjorde sitt jobb, och alla kan pekar på varandra nu. Det är flera enskilda misstag som ledde fram till en helhetsbild där alla gjorde fel och ingen gjorde rätt, vilket ger Elfsborg 0-1 målet.
Det är därför det är viktigt att se helhetsbilden såväl som pusselbitarna som utgör helheten när vi ska analysera och bedöma det som görs.
Är det Poyas, Mats Grens eller Oldrup Jensens fel att Dahlin tappar in bollen? Nja, inte egentligen, även om det går att göra argumentet att de valde att inte ta in en ny målvakt när Pontus Dahlberg lämnade. Är det Dahlins, Poyas eller Mats Grens fel att Oldrup Jensen rensar dåligt? Mer än att det är de som köpt in honom och väljer att spela honom, så nej.
Är det Poyas och Mats Gens fel att Oldrup Jensens medspelare inte ger honom alternativ att passa? Jo, den kan vi kanske skylla på taktiken och tränarna. Om det nu är så att det här är en del av spelsystemet. Å andra sidan kanske det ändå är fel om det inte är en del av spelsystemet. Då kanske det är en dåligt förmedlad taktik?
Och om vi ska titta på säsongen som helhet, och kanske Mats Grens arbete i synnerhet så kan vi fråga oss om han har haft de förutsättningar som krävs för att nå upp till de mål som är satta? Är målen rimliga? Är resultaten rimliga?
För att göra bedömningen behöver vi se pusselbitarna och hur de passar in i helheten, och se varför de olika systemen inte stöttar varandra.
Innan jag går in på min egen slutsats i en framtida veckan som gått tänker jag lämna frågan lite i luften. Varför ser inte pusslet ut som vi vill att det ska göra. Har vi rätt pusslbitar till pusslet?
