Veckan som gått – Lika inför lagen
Under den ljuva tid som många av oss kommer ihåg som grundskolan fick vi lära oss flera läxor om livet och hur det fungerade. Eller – tyvärr i många fall – hur det inte fungerade. Det här med rättvisa var redan då ett koncept som fungerade bättre på pappret än i verkligheten. Hur många barn har inte blivit mobbade utan att någon lyft ett finger? Jämför det med den uppståndelsen som blev när det mobbade barnet till sist slog tillbaka.
Det finns en gräns under vilken problem är jobbigare att ta tag i än det problemet de skapar. Det är som en gaffel i diskhon. Att ställa sig och ta fram diskmedel och diskborste bara för att diska gaffeln är jobbigare än att bara låta den ligga och ta den nästa gång du ska diska.
Att springa och jaga barn som mobbar andra barn faller – tyvärr – ofta också under den kategorin. Vi tar det vid nästa utvecklingssamtal. Det är ett problem som inte riktigt är akut nog att göra något konkret åt. Fram till den dagen då den mobbade slår tillbaka. Helt plötsligt har vi ett slagsmål, barnen kommer gå hem med tydliga märken som kommer synas. Problemet måste redas ut. Och då är det oftast enklare att säga till den mobbade att det är fel att slåss snarare än att faktiskt försöka ta itu med grundproblemet.
Läxan som alla går hem med är tyvärr den att det är okej att göra dåliga saker så länge ingen reagerar. Och det leder i sin tur med att om du ser någon göra något fel så kommer inte det straffas för att det är fel. En brist på reaktion är likställd med ett accepterande av händelsen.
Det här gäller såklart inte bara i en skolmiljö. Vi ser det i Syrienkonflikten där Assad, USA och Ryssland alla testar hur långt de kan gå utan att få reaktioner från en annan part, och vi ser det i fotbollen.
Vi ser det i Champions League där lag som Barcelona gjort en konstform av att omringa domare (trots att det är förbjudet), vi ser det i SHL där skador tacklingar inte anses allvarliga ifall en spelare inte blir skadad och vi ser det i Allsvenskan där utfallet av en läktarincident är helt beroende på reaktionen det får.
Vi såg det i veckan, vi såg det för två år sedan. Vi ser det varje match. Hur många gånger har vi inte hört kommentatorerna säga "faller han där så är det straff." En straff är en straff. Spelare ska inte behöva falla för att få den med sig. Men så fungerar det tyvärr.
2016 var det som bekant en match de flesta minns. Den där matchen som stod 0-0 efter 80 minuter. Där en klack hade kastat bangers på bollkallar hela matchen. Bollkallarnas reaktion var att flytta på sig. De stod inte längre bakom målet som de normalt sett ska. Men matchen fortsatte. En banger kastas från den andra läktaren och landar bredvid en spelare som värmer upp. Matchen fortsätter i några sekunder, men när spelaren tar upp en hörnflagga och kastar upp den mot publiken har den där gränsen där det inte längre går att låtsats som ingenting passerats. Någon slog tillbaka och nu måste apparaten sättas igång.
Blåvitt tilldömdes en 0-3 förlust, småaktiga motståndarfans kräver pengar tillbaka bara för att de kan, och problemet ansågs avklarat.
Veckor senare, i en cupfinal kastas en banger in och skadar hörseln på en kvinna. Hon går lugnt därifrån. Matchen påverkas inte.
2015 när Blåvitt möter Hammarby kastas bengaler upp från bortastå på sittplatsläktaren. Inget händer förrän någon plockar upp bengalen och kastar ner den igen. Då bryts matchen tillfälligt.
I veckan var det samma lag som möttes. Än en gång flög flera bengaler upp från bortaläktaren. Den här gången gjorde publiken som de blivit tillsagda. De låter bengalerna ligga och låter personal omhänderta bengalerna. Matchen påverkas inte.
Vad kan vi lära oss av det här? Tydligen att om du vill ha en reaktion så måste du slå tillbaka. Vill du att bangers ska sluta kastas mot dig kan du inte bara gå till en annan plats, du måste ge dig på de som kastar (eller som i skrivbordsmatchen, valfri publiksektion). Att göra det som inte eskalerar situationen gör bara att den sopas under mattan.
Fast sopa under mattan kanske är det vi vill? Ska vi gå Mike Sahlenius (säkerhetsansvarig för IFK Göteborg) uttalanden efter matchen verkar det ju så. Han säger först att ”Det två bengalerna kastades från Hammarbys klacksektion men våra fans är inte oskyldiga. De provocerade Hammarbyfansen.”
Två personer har precis fått bengaler kastade på sig (ja, bengalerna träffade två personer) och hans svar är att påpeka att Hammarbyarna var provocerade? För fan Mike, det försvaret funkade inte för mig i mellanstadiet och det ska fan inte fungera för vuxna Hammarbyare på en allsvensk fotbollsmatch.
När han sedan har möjlighet att göra en pudel och ursäkta sig med att det kom ut fel, eller att han såklart fördömer bengalkastning så är avslutar han det hela med ”Vill man tolka fel så gör man det.”
Utan att säga så mycket mer om det kan vi i alla fall konstatera att han definitivt inte gör livet lättare för sig själv den gode Sahlenius. Hans jobb är att se till att besökarna på Blåvitts matcher är säkra. Att då säga att de som fått bengaler på kastade på sig inte är oskyldiga för att de provocerade talar kanske inte så väl för hur bra han har förstått sin jobbeskrivning.
Nu tror jag väl inte att han menade det precis som det lät, men gör för i helvete en pudel då och säg att det kom ut fel. Lägg inte över skulden på alla som reagerat med ”Vill man tolka fel gör man det”.
För övrigt anser jag att Trelleborg bör flyttas ned i Division 1.
För övrigt del två så tycker jag att snillet som fick för sig att en limegrön boll var en bra idé när halva allsvenskan spelar på solblekt plast ska avgå. Vad är fel på vita bollar? Varför ska bollen vara limegrön? VARFÖR? Avgå!
