Veckan som gått – Lillebror, bli aldrig som jag när du blir stor
Lillebror, bli aldrig som jag när du blir stor. Bli som Tobias Hysén.
Jag är inte dansgolvs personen egentligen. Har aldrig riktigt varit min grej. Dels för att jag inte riktigt gillar dansgolvsmusik, dels för att alla andra där verkar ha skoj – en känsla jag är lite obekväm med. Men ibland hamnar jag där med en öl i min hand och ska försöka ha lite så kallat ”roligt”. Mina rop efter band som My Dying Bride och Paradise Lost går ohörda och istället skriker dansgolvet i någon slags tonårseufori när den jävla gaisaren kommer igång istället.
Men när Emma från Linköping och Maja från Helsingborg gör i ordning sina halsar för att sjunga om vad Göteborg ska och inte ska känna för dem, som om de hade något att säga till om, så är det en helt annan del av den där förbannade låten som griper tag i mig. Öppningen på en av verserna som handlar om lillebrodern som inte ska bli som jag när han blir stor. Kanske tar just den meningen lite extra på mig eftersom jag har en lillebror som är allt jag inte är. Som barn när vi fick lördagsgodis tog dem mig en kvart att slänga i mig min påse, och när det var slut så försökte jag sno hans godis också. Och när jag åkte fast så gav den lille skiten mig godis.
”Jag vet hur mycket du tycker om godis, så du kan få av mig” säger han och öppnar sin påse med ett leende trots att han precis tog mig med hela näven i kakburken.
Och det är väl kanske det som gör att jag efter några öl tycker att just den meningen talar till mig. För att jag vet att jag hade slagit honom gul och blå ifall jag kommit på honom i fart med att sno mitt godis. För att jag ser potential att vara bättre än mig i honom.
Därför blir jag glad av att veta att vi har en del förebilder i IFK Göteborg som faktiskt bär upp det som föreningen står för. Som inte bara gör det som de blir tillsagda att göra. Personer som gör mer än så. I våras hade jag en text om John Alvbåge och allt han gjort för Blåvitt, och det finns flera som gjort mycket. Men just nu finns det en person som lyser klart i på en annars väldigt mörk blåvit himmel.
Tobias Hysén som gång på gång visar sig vara en förebild både utanför och på plan.
Ni har alla säkert redan läst historien om hur en mamma frågade på Twitter om någon kunde spela Fortnite med hennes son eftersom hans klasskompisar inte ville det. Ni har säkert läst om hur Tobias Hysén, skytteligavinnaren, landslagsmannen, SM Guld-medaljören, svarar att han vill lira med sonen. Och det är inte första gången Tobias gjort något liknande. Flera gånger har han på olika sociala medier sträckt ut en hand till de som inte har så många andra.
Redan där visste jag att meningen borde gå ”Lillebror, bli aldrig som jag när du blir stor. Bli som Tobias Hysén.”
Men givetvis stannar det inte där. För när Blåvitt spelar kalasdåligt mot seriens sämsta lag på hemmaplan byts Tobias Hysén in. Och han styr upp det. En av de första sakerna han gör är att ta idiotlöpningen för att pressa målvakten som de andra anfallarna aldrig tog. Målvakten blir stressad och spelar bollen till Giorgi Kharashvili som kan vända spelet. Tobias är lugn med boll, ger sina medspelare tid, är först hem i försvarsarbetet, tar löpningarna i anfallen och hinner under sina minuter på plan med att spela på i princip alla positioner. När Blåvitt skickar upp Starfeldt och Degerlund för att få lite offensiv tyngd mot slutet så är det Tobbe som täcker upp som försvarare.
När matchen är påväg att rinna ifrån Blåvitt är det Tobias Hysén som går orädd in i duellen som slutade med att han själv fick bäras ut på bår. Det var Tobias Hysén som var lagets hjärta. Den som visade att Blåvitt inte fick förlora matchen.
Nu är ingen perfekt, och Tobias är inget undantag. Vi ska trots allt minnas att han gjort mål på Blåvitt iförd en smutsig Djurgårdströja. Å andra sidan spelade min bror ungdomsfotboll i en smutsig Gaiströja, så de kanske ändå är lite lika.
Djurgårdstiden till trots så är det Tobias Hysén jag tänker på när jag hör Håkan Hellström sjunga om lillebrodern som inte ska bli som honom. Ingen är perfekt, men alla blir nog bättre människor om de bara är lite mer som Tobias Hysén.
