Veckan som gått – Om att se till sig själv först i den moderna fotbollens värld
Trots att vissa skrällag till och från gjort bra ifrån sig i Europaspelet är Allsvenskan fortsatt ganska dåligt rankad i europa. Tjugotvåa av UEFA ligorna i skrivande stund. Att Allsvenskan måste stiga upp från det här är många rörande överens om, men exakt hur det ska gå till verkar ingen riktigt listat ut än. Inte mer än att vi behöver få in mer pengar i fotbollen. För trots att Allsvenskan har relativt bra publiksiffror tycks lagen inte kunna mäta sig ekonomiskt med lag från andra europeiska
Diskussionen är inte unik för europaspel eller fotbollen. I ishockeyn finns liknande debatter där den numera rätt väletablerade KHL ligan tar mer och mer mark. Där de svenska klubbarna traditionellt sett plockat in många av de spelare som inte etablerat sig i NHL finns numera KHL och lockar med en stor påse pengar. Det har lett till att SHL sitter och vrider och vänder på varje sten för att försöka hålla sig konkurrenskraftiga med KHL.
Tittar vi på Allsvenskan så har SEF än så länge inte tagit till riktigt lika drastiska metoder, men det betyder inte att man inte tittar på alternativ. Royal League som bara varade i några år var ju ett försök att bygga upp någon internationell rutin och förbättra nordiska lags chanser i Europa.
Det som är det intressanta är hur alla lagen bestämt vill vara med på resan. Ett fenomen som blir än tydligare i Hockeyn där de har dragit tankarna bra mycket längre än fotbollen.
Att genom nya TV avtal få in mer pengar till SHL klubbarna så att de bättre skulle kunna konkurrera med KHL lönerna var roligt för SHL laget. Att klyftan mellan Hockeyallsvenskan och SHL ökade var inte lika populärt bland klubbarna i den lägre serien.
Men kappan vänder fort efter vinden. Lag som AIK och Modo var båda två med och tog fram de här planerna när de var uppe i SHL, men efter att de ramlat ur har de bytt sida till klubbarna som istället tycker det är fel. ”SHL blir en i praktiken stängd liga” säger de och menar på att ett HA lag inte har möjlighet att tävla mot ett SHL lag i ett kval. Trots denna kritik har det varje år sedan det nya systemet infördes, varit SHL lag som åkt ur, och HA lag som gått upp.
Tittar vi till fotbollsvärlden finns liknande principer. Snart kommer Champions League att i praktiken stängas för lag från de mindre ligorna, och som svensk tycker man givetvis det är förfärligt. Å andra sidan sitter Barcelona och United där och frågar sig själva varför de ska behöva dela 200 miljoner kr från gruppspelet med ett svenskt lag, när pengarna kommer från reklam och TV som riktar sig mot alla de som håller på dessa lag?
Samma diskussion pågår ofta i Sverige. Varför ska Blåvitt, AIK och Djurgården dela med sig av TV pengarna till lag som BP, Kalmar och Elfsborg?
Blåvitt och Malmö har i många år argumenterat för att minska allsvenskan snarare än att utöka den, och på så sätt öka kvaliteten på Allsvenskan så att de Allsvenska lagen är bättre rustade för europaspel.
Något som inte direkt möts med öppna armar. När SVT frågade klubbdirektörerna i Allsvenskan under hösten 2014 vad de tyckte om en serie med färre lag var det föga överraskande de större klubbarna i Allsvenskan som ville ha en liga med färre lag samtidigt som det laget vars sportchef uttryckte sig mest negativt också var sportchef i ett av det årets ”minsta” lag i Allsvenskan - Åtvidaberg.
Det riktigt komiska blir när lag som anser sig tillhöra en del av spektrat placeras i en annan del av andra. Jag tänker framför allt på Norrköping, som gärna ser sig själva som en av de Allsvenska giganterna, men som nyligen fick reda på att inte alla andra lag tyckte samma.
Sensommaren 2016 föreslog Norrköpings ordförande Peter Hunt i en intervju med Fotbollskanalen en nordisk liga, med de sex bästa lagen från Allsvenskan. En liga som skulle hålla högre kvalitet och göra det enklare att nå ut i Europa. Det var där de stora pengarna fanns.
Drygt ett och ett halvt år senare låter det väldigt annorlunda när Peter Hunt får reda på att Blåvitt, Malmö, AIK, Hammarby och Djurgården haft möten om att försöka tvinga fram en omfördelning av TV pengarna i Allsvenskan. De anser att de får för lite och att de mindre klubbarna åker snålskjuts.
Nu säger han istället till fotbollskanalen att:
Och så är det. Väldigt få ser till något annat än sitt eget bästa. När AIK pratade om att deras hockeylag eventuellt kunde ansluta till KHL blev det ett stort rabalder. Kanske främst från de andra lagens supportrar som inte ville se AIK flytta. Med KHL pengar skulle ju AIK sno deras bästa spelare. Utan AIK i serien skulle intresset för serien gå ner. Det blir en "Ni måste stanna, för vi klarar oss inte om ni lämnar" situation över det.
Det finns någon sorts romantisk bild av sagor om Åshöjdens BK. Kvarterslaget som går hela vägen. Utan resurser lyckas de ändå tävla med giganterna. Och det är fint på många sätt och vis, men är det så det ser ut? Är det det lilla kvarterslaget som kommer upp i Allsvenskan och ska chocka världen? Allt som oftast är det ett lag som står med utsträckta händer och frågar "Var är våra TV pengar?" och innan övriga lag hunnit säga något så är allt spenderat på nyförvärv. När serien ska dra igång och de andra lagen frågar var den spelbara planen är står kvarterslaget - med nyförvärven klara - och säger att de är en liten klubb, de har inte råd att lägga pengar på att sköta planen. Nu har de tagit ett kliv upp i hierarkin, nu måste de spendera pengar för att se till att de inte faller ner igen. För så är det ju alltid. Oavsett hur liten klubben än är som går upp, så tittar de alltid på de nya förutsättningarna de fått och sedan neråt innan de frågar sig själva "Hur ser vi till att hålla dem nedanför oss?"
Så länge man inte är typ Real Madrid så kommer det alltid finnas klubbar över och under i näringssystemet. Tyvärr är det allt för vanligt att klubbarna gärna sparkar neråt i sin iver att få klättra uppåt.
Och sedan blir de väldigt förvånade när klubbarna ovanför också sparkar neråt. Modern fotboll i ett nötskal.
