Veckan som gått: ”Skador, dåliga resultat och läktardominans”
Vi kan lägga en mindre trevlig vecka bakom oss där Blåvitt passade på att tappa poäng i Allsvenskan och förlora i Europa kvalet. På hemmaplan till råga på allt. Det var ännu en vecka av tröttsamt domargnäll och det verkar som om vi kan ha sett Allsvenskans bästa vänsterback spela sin sista match i Allsvenskan på ett tag.
I början av veckan var en av de stora snackisarna hur dåligt biljettförsäljningen till matchen mot HJK Helsingfors hade gått. Det kändes nästan som om folk satt och väntade på att nästa kvalomgång skulle komma, så kunde de gå då istället. Med några få dagar kvar var bara några tusen biljetter sålda. Till sist hamnade publiksiffran på dryga 9000 åskådare.
Tyvärr verkar det som om allt och alla gravt underskattat HJK. Publiken var inte intresserad uppenbarligen, och när spelbolagen ger nio gånger pengarna på HJK vinst så indikerar ju även de att de inte tror på HJK. Alternativt på att Blåvitt faktiskt skulle göra sitt jobb.
Vilket man inte gjorde. Slarvigt försvarsspel, viljelöst anfallsspel. Enkla och riktigt onödiga misstag frispelar motståndarna, vilket såklart är livsfarligt på hemmaplan där insläppta mål är blytunga. Känslan var tyvärr att Blåvitt också var inne på det alla andra trodde, att det skulle bli en lagom behaglig resa.
Istället står vi nu i en sits där vi måste vända 1-2 på bortaplan. Mindre angenämt läge.
En anledning till den mindre imponerande insatsen var domaren. Eller ja, inte domaren i sig, utan fokuset på domaren. HJK fick matchen dit de ville, och Blåvitt fokuserade sin frustration på domaren. Publiken gjorde antagligen inte sitt för att hjälpa saken heller, då man var redigt irriterade på rättskiparen från Skottland.
I veckans andra match är det samma visa. Det är en hel del missnöje med domaren. Efter båda matcherna har Tobias Hysén varit ute och pratat i media om hur han tycker besluten varit fel.
Och jag håller egentligen med honom. Men det spelar ingen roll. Domare ändrar väldigt sällan sina beslut, hur idiotiska de än må vara, för att spelarna gnäller på dem. Det enda som händer är att spelarna tappar fokus. Vilket man gjorde framför allt mot HJK.
Sen kan jag tycka att bedömningarna på plan överlag är på väg åt ett hemskt håll. Det såg vi om inte annat under sommarens EM där Schweiz fick flera tröjor sönderdragna utan några större reprimander från mannen med pipan. Det är inget som är isolerat till Blåvitts matcher, eller Allsvenskan, utan det är en trend inom fotbollen som jag tycker är väldigt tråkig.
Man tillåter mer och mer spelförstörande element så som tröjdragningar, tjuvsmällar m m, och man är dåliga på att bestraffa farligt spel. Samtidigt så blåser man väldigt lätt när det blir fysiskt spel. Om en spelare hoppar in med sträckt fot mot bollen så är det kort, oavsett om man är på boll först, för det är farligt spel. Om en spelare går in axel mot axel i en närkamp och motståndaren faller finns det ingen anledning att blåsa av.
Tyvärr ser vi oftast motsatsen. Kort i de ärliga men hårda duellerna, och inga avblåsningar i de farliga och fula duellerna.
Hur som helst. Dåligt Blåvitt fokus gav HJK två lägen att göra mål, och de två lägena använde man med en smärtsamt klinisk precision.
Till råga på allt så fick både Hysén och Bjärsmyr byta matchen efter skador. Bjärsmyr missade matchen mot Jönköping, och Hysén skulle egentligen inte ha spelat heller, men tvingades in då Engvall skadade sig. För övrigt en sån där situation som jag nämnde tidigare, där en spelare kommer in med hög fart och spelar farligt. Och i det här fallet skadade han sin motståndare. Utan att varnas.
Veckan avslutades som nämnt med en match mot Jönköping, som slutade oavgjord, 1-1, efter att Blåvitt bränt lägen som jag inte trodde gick att bränna. Två bollar i virket, två lägen där man var förbi målvakten och ändå inte lyckades göra mål, och ett bollinnehav som vanns med 66-34.
Enligt fotbollskanalen var vi 4000 blåvita på plats. Riktigt så många var det väl kanske inte, men som det såg ut från läktaren så var i alla fall en majoritet av de 6200 på plats Blåvita.
Efter matchen mot Jönköping kom Aleesami ganska fort fram till klacken. Helt ensam först, och den Blåvita klacken hurrade för Aleesamis födelsedag, gav Seb lite applåder för att ha gjort 200 matcher i Blåvitt. Men det var något i Aleesamis blick. Den där blicken man tyvärr sett förr. När en spelare tittar ut över publiken och försöker ta till sig det så bra som möjligt. Försöker bränna fast momentet på näthinnan.
Det såg verkligen ut som om han visste om att det var hans sista match i Blåvitt, och han ta in ögonblicket.
Under kvällen dök det upp fler och fler rykten om att han var klar för Palermo. Antagligen är det bara en tidsfråga innan det är klart. Vilket är synd, för få spelare har samma trygghet i sitt spel som Aleesami. Hur han tar emot bollar, hur han skyddar och vårdar boll. Hur han följsamt försvarar.
Är rädd för att Haitam kommer lämna ett större hål än man vågar tro. Men sett till hur vi haft en förmåga att lägga fokus på upplevda orättvisor och otur så kanske det är dags att försöka anamma en ”glaset halvfullt” hållning till livet. Om Haitam lämnar får vi chansen att ta fram en ny vänsterback av högsta rang.
Nästa vecka väntar bara en match. Returmötet med HJK i Finland. Chans till upprättelse. Och att fokusera rätt!