Veckan som gått – Tala, lyssna, och förstå
I en tid där allt fler och fler kan sätta sig i sina egna forum och eka samma åsikt om och om igen tills den upplevs som en sanning blir det viktigare och viktigare att faktiskt anstränga sig för att nå ut med sitt budskap, lyssna på andras och försöka förstå skillnaderna.
Alla människor kommer med olika bakgrund, erfarenhet, och personlighet vilket leder till att vi ofta ser på olika saker på olika sätt. Det som blir uppenbart för en person verkar väldigt ologiskt för en annan och så går det runt. Grupper av människor med samma bakgrund tenderar att dela en del erfarenheter och då blir det lättare att förstå varandra.
När mitt korplag heter Crossa FAC (Fick Aldrig Chansen) så drar det lite i smilbanden på de lite äldre blåvita supportrarna. Andra som inte känner till historian om Martin Crossa tror att det är en ordlek om att motståndarkrossen aldrig fick chansen.
Vår bakgrund och våra erfarenheter styr hur vi uppfattar och tolkar olika händelser runt oss, och där en person ser en skinnväst och tänker på MC gäng, tänker någon annan på en Gajsare.
Men det styr inte bara hur vi uppfattar små anekdoter i vår omgivning. Det styr hur vi uppfattar saker som sägs och hur vi ser på människor runt oss. Det styr hur vi lätt viftar bort en åsikt som total nonsens eller lyssnar med andakt.
Och kanske inte helt oväntat är det där kommunikation och en öppenhet kommer in och blir viktigt. Jag tror att många – som likt mig – vuxit upp med skilda föräldrar kan intyga att det ofta händer att föräldrarna tycker den andra är dum i huvudet och inte förstår något samtidigt som en själv som en person som sett bådas sidor kan tycka att båda sidor har en del bra poänger.
Tyvärr är det sällan vi ställer oss där emellan och ser båda sidor. Det kan vara en väldigt jobbig sits och det är ofta svårt att få någon annan att ens lyssna på andra argument.
Tvärt om så verkar det ligga i mänsklig natur att göra motsatsen. Trycka ifrån så mycket som möjligt. Göra sprickan stor och så tydlig som möjligt. Tvinga folk att välja sida och på så sätt skapa enhetlighet på sin sida. En utveckling som är båda mänsklig men också lite oroande.
Vi ser det överallt. Vi ser det på läktare, i politik, i historian och till och med i religionen. Framför allt i kulturen verkar det nästan vara en förutsättning. En av grundstenarna i historieberättande är att det måste finnas en konflikt. Asagudarna hade jättar och troll de slogs emot, Frodo ska förgöra härskarringen så att inte Sauron kan få tag på den, och när Jaime Lannister går och typ blir god i Game of Thrones så dyker det upp en is-zombie som är riktigt taskig och ond. Vi behöver en god sida och vi behöver en ond sida.
Försök att titta på en fotbollsmatch utan att hålla på något av lagen om du vill ha ett lätt exempel på det. Vi hittar alltid ett lag att hålla på. Även om det så är Dalkurd som möter Brommapojkarna så väljer vi att hålla på BP för att vi inte gillar lag som byter städer.
Men är den här konstanta konflikten bra för oss? Är världen bättre när väst och öst står och riktar kärnvapen mot varandra?
Ändå är det dit vi gång på gång försöker ta det. Ta bara en sådan sak som bengaldebatten som blommar upp då och då. Det är så otroligt ofta den diskussionen fort landar i ”Bengalrunkare” och ”Huligarner” mot ”Medgångare” och ”TV Supportrar”.
När det diskuteras publiksiffror så blir det lätt att alla som prioriterar annat före Blåvitt målas upp som en andra klassens supporter. Istället för att enas och faktiskt göra det som är bäst för föreningen blir det så lätt för oss att vi söker de där konflikterna internt.
Samma gäller för den delen landet som stort.
Jag valde för ca ett år sedan att följa alla partiledarna och andra viktiga politiska personer på Twitter. Eller ja, alla utom en, men det är en annan femma. Och det är oroväckande hur den politiska diskussionen förs. Istället för ett enat land målas folk upp som kommunister och borgarsvin. Inget mitt emellan.
Debatten om Västlänken är samma. Antingen suger tunneln eller så behövs den för att inte Göteborg ska bli typ världens sämsta stad. Ingen säger ”Kan vi inte flytta Hagastationen till Korsvägen? Tror det hade fungerat bättre som knutpunkt då då.”
Ska vi ta det till en global nivå ser vi hur Trump i USA nästan på egen hand lyckats skapa en polarisering där amerikanska patrioter står emot betahanar och fejkmedia.
Och gör det världen till en bättre plats?
Går det att ha en givande diskussion när vi inleder den med att trycka bort motståndarna? Är inte själva målet med en diskussion att nå den bästa möjliga slutsatsen?
Så istället för att klaga på alla som inte dyker upp på matcherna, kan vi inte fråga vad Blåvitt kan göra för att få dem till matcherna? Kan vi inte ha ett gemensamt mål, och tillsammans försöka arbeta mot det. Och när vi ser någon som trycker ifrån, så drar vi tillbaka.
