Veckan som gått: ”Två veckor senare”
Förra veckan som gått utgick, mest för att jag var för deppig efter att ha sett den sämsta Blåvita insatsen på väldigt länge mot Kalmar, så nu får ska det tas igen med ett dubbet extravagant extra allt inlägg. Vi får se hur det blir med det.
Den första veckan vi ska gå igenom var lite av en deppig vecka. Först gick Hjalmar Jonsson, spöket som gäckat fysiker världen över de senaste åren genom att trotsa alla de grundlagar vad gäller energi vi trodde stämde, ut med att det efter den här säsongen till sist är slut och skorna ska placeras på hyllan.
Sedan på söndagen stod Blåvitt för årets bottennapp. Sebastian Eriksson har fått rejält med (oförtjänt) kritik från vissa delar av de Blåvita supportrarna, och rösterna för att Lawson Sabah skulle få chansen från start har höjts under hösten. Något som kanske tog slut under matchen mot Kalmar där den unge Sabah ställdes mot Rasmus Elm. Sebastian Eriksson hade fortfarande en känning från matchen mot Östersund och istället fick då Sabah starta. För att vara snäll kan vi väl säga att han kanske inte är mogen att starta mot Allsvenskans bästa mittfältare riktigt än. 3-0 till hemmalaget i Paus och trots två tröstmål av Tobias Hysén var Blåvitt aldrig nära.
Den stora allsvenska snackisen var annars att AIK körde över Norrköping med hela 6-0. Kan inte minnas att ett toppmöte slutat med så stora siffror sedan Malmö slog Hammarby 2003. För Allsvenskan innebär det att Malmö nu leder med 5 poäng med 5 matcher kvar att spela, och risken känns överhängande att de nu tar sitt 19:e SM Guld och till sist går om Blåvitt som mesta mästare.
Ett hårt slag i magen på den Blåvita stoltheten, men kanske det som behövs för att supportrar och aktiva ska släppa historien och anpassa sig efter verkligheten. Det känns annars som om många runt föreningen helst hade velat stoppa tiden, titta på prisskåpet på Kamratgården och fortsätta leva i en tid där Blåvitt var ett av Europas bästa klubblag istället för att titta på nuet och inse att man knappt ens är ett av Sveriges bästa klubblag. Vår historia borde vara något positivt, men tyvärr känns det ofta som om det istället är något som tynger oss. Istället för att vi bygger vidare på det som en gång fanns känns det som om vi står i skuggan av vad som varit, pressade av det arvet vi inte har medlen att förvalta.
Den efterföljande veckan var det dock dags för lite mer festliga aktiviteter, framför allt firandet av Blåvitts födelsedag. I vanlig ordning samlades ett större gäng Blåvita på Karlsrofältet för att fira den nu 112 år gamla föreningen den 4:e Oktober. En vecka som annars präglats av landslagsuppehåll. För Blåvit del var väl det intressantaste att Elias Omarsson gjorde mål för Islands u21 landslag mot Skottland.
För Sveriges del var det än en gång en insats som enklast sammanfattas med ”Meh”. 1-0 mot Luxemburg är väl inte så mycket att hänga i granen, å andra sidan är det värt att nämna att många ”blåbärslag” blivit taktiskt bättre de senaste åren och börjat knipa poäng av många av de större nationerna.
Ja, det får väl duga som en sammanfattning av de senaste två veckorna. ”Extra allt” sparar vi till någon annan vecka.
