Veckouppdatering 11
Som ung fascinerades jag av att många av mina klasskamrater var födda i mitten av mars. Med ökande kunskaper i både det ena och det andra kunde jag senare räkna ut att ”tillverkningsdatum” sammanföll med midsommarveckan året innan. Det faller sig således fullt naturligt att även Huddinge IF haft en hel del ”midsommarbarn” födda under den här veckan.
11 mars 2012 tar NAC Breda en överraskande hemmaseger, 3-1 mot topplaget PSV Eindhoven i holländska Eredivisie inför 18.750 åskådare på Rat Verlegh Stadium.
Mot PSV verkade allt inledningsvis gå i tipsens riktning. Gästerna tar ledningen genom Georginio Wijnaldum i 5e men gul-svarta NAC sprattlar emot bra. 1-1 sätter anfallaren Santo Kolk i 12e och mittfältaren Anthony Lurling svarar för 2-1 i 16e. Kolk, inlånad från Union Berlin gör fem mål på sina 26 matcher för NAC. Två av dessa kommer i denna match. Sitt andra, som betyder 3-1, sätter han i 54s på passning från Lurling. När PSV får försvarsspelaren Robbert Schilder utvisad i 61a gör det hemmalagets uppgift lite lättare. De håller undan och bärgar en skrällseger. I sluttabellen belägger PSV tredjeplatsen, NAC slutar som trettonde lag av 18.
NAC bildades 19 september 1912 när de två klubbarna NOAD och ADVENDO gick samman och tog namnet NOAD ADVENDO Combinatie. Förkortat NAC.
Klubben blev holländska mästare 1921 och vann cupen 1973. Trettio år senare, 2003, hade klubben svåra ekonomiska problem och staden Breda klev in som räddare. Därför ändrades klubbens namn till NAC Breda.
Vi har haft en framstående svensk spelare i Breda. I samband med den ekonomiska turbulensen kom anfallaren Johan Elmander till Breda på lån från Feyenoord. Dessförinnan var han utlånad till Djurgårdens IF där han lyckades över förväntan. Med tolv mål på 19 matcher bidrog han till DIFs SM-guld både 2002 och 2003. För Breda gör Elmander sju mål på 31 framträdanden.
I Breda upptäckte bloggaren de speciella holländska pannkakorna, med ”topping” i stil med de italienska pizzorna. Jag övernattade i Breda under en bilsemester sommaren 1978 som inbegrep stops i bland annat Amsterdam, Heidelberg, Genève, Grenoble, Nice, Avignon och Paris. Jag såg VM-finalen Argentina-Holland i Genève, första halvlek på en restaurang, resten i hotellbaren. Minnesvärt. Precis som pannkakorna i Breda.
12 mars 1891 bildas Djurgårdens IF på ett litet kafé i kvarteret Alberget på Djurgården. Klubben kommer att bli en av de riktigt stora inom svensk idrott med hundratals SM-tecken inom många olika idrotter. I det lag som anses vara Huddinge IFs bästa genom tiderna, hösten 2015, ingår flera spelare med förflutet hos just Djurgårdens IF.
Huddinge IF är en klubb som måste finna sig i att ligga långt ner i fotbollens näringskedja. Det är minsann inte lätt att befinna sig i massmedial skugga med storklubbar som Djurgårdens IF, AIK och Hammarby IF nästgårds.
Till och från har klubben dock kunnat profitera på närheten till huvudstadens större klubbar. Vi har knutit till oss spelare och tränare med meriterande karriärer från högsta serien. Ett exempel är Birger Jacobsson och Tommy Davidsson, stabilt backpar i Djurgårdens starka allsvenska lag under 1970-talet. I mitten av 1980-talet tillbringar de två år vardera som tränare för Huddinge IF.
När vi 2014 spelar i division 1 för första gången i klubbens historia har knutit till oss målvakten Christoffer Matwiejew och högerbacken Simon Strand, båda med förflutet i Djurgårdens IF. Under hösten spelar även mittfältaren Mtaka Simba med oss.
Matwiejew och Strand finns kvar 2015 då vi inleder säsongen bedrövligt, trots nyförvärv som Patrick Amoah, ex-djurgårdare med en lång proffskarriär utomlands, och mittfältaren Mattias Folkesson, moderklubb Djurgårdens IF. Med sommarförvärven Carlos Garcia och brasilianske Enrico, både med förflutet hos Djurgården, vänder skeppet. Med halva laget ex-djurgårdare är vi på väg att genomföra en ren och skär Houdini-akt. Från att ha varit fullständigt uträknade reser vi oss och hör till seriens mest framgångsrika lag under slutmånaderna – men vi tvingas till slut bita i det sura äpplet. Avståndet till säker mark var lite, lite för långt. Ett enda mål till i avslutningsmatchen, 2-1 mot Dalkurd, och vi hade hängt kvar.
De tre säsonger som passerat sedan dess har mestadels bjudit på missräkningar. 2016 var försvarsspelaren Filip Milenkovic ende ex-djurgårdare i laget. Vi jagade uppflyttning, slutade på tredje plats i division 2. Efter det har vi genomlidit två år utan direkta djurgårds-influenser på eller vid sidan av plan. Två år i ständig kamp för att undvika nedflyttning.
I år har en ung högerback, Anton Bergholm, anslutit från Djurgården. Vad nu det kan få för betydelse.
13 mars 1935 föds Millert Wiberg, en teknisk taktiker och nickspecialist som hör till de mest framstående i Huddinge IF under slutet av 1950-talet.
Millert ”Kinna” Wiberg har tillhört IF Elfsborg och det ryktas om att han spelat allsvensk fotboll för boråsarna. Det är inget som klubben bekräftar, Millert finns inte med i listan över klubbens allsvenska spelare. Däremot kan han naturligtvis ha spelat i näst högsta divisionen för dom. De spelade mestadels på den nivån under Millerts aktiva tid. Millerts smeknamn vittnar ju om närheten till Borås, Kinna ligger endast tre mil sydväst om knallestaden.
Jag har sökt Millert men inte fått kontakt. En hel del pekar på att han tillbringar stor del av sin tid i Thailand, men han är skriven på en adress i Stockholm. Jag har också lyckats utröna att han efter fotbollskarriären engagerat sig i välgörenhetsarbete och jobbat bland annat mot Baltikum.
Senaste ”livstecknet” från honom är en medlemslista daterad 2018-03-28 från en golfklubb i Thailand. Det är uppenbarligen krut kvar i den nyblivne 84-åringen!
14 mars 1963 föds Christer Björsson, en av de största talangerna som Huddinge IF fått fram. Han blir den förste landslagsspelaren med Huddinge IF som moderklubb.
Fotbollen är Christer Björssons passion från riktigt unga år, bollen var han bästa leksak.
”Fotboll var det enda man tänkte på, jag sov med fotboll som huvudkudde”, säger Christer med ett stort garv.
Han ingår i Huddinges A-trupp redan som 15-åring vintern 1979. Vi börjar serien svagt, en poäng på tre matcher. 20 maj kommer den då 16-årige Christer in från bänken mot Tyresö FF, gör 1-0. Björn Qvarfordts 2-1-mål i 77e säkrar vår första seger för året.
Veckan därpå startar offensive mittfältaren Christer i A-laget för första gången, mot Ösmo GIF på Storängsvallen. Det tar honom bara fem minuter, sedan gör han 1-0. Innan matchen är över har han gjort hat-trick! Slutresultat 9-0!
En sådan talang blir inte kvar i Huddinge. Han skriver på för Djurgårdens IF och blir direkt uttagen till Sveriges J-landslag som åker till en cupturnering i Frankrike. Seger mot Belgien, 2-0, i finalen. Blivande Ajax-proffset Stefan Pettersson var lagets klarast lysande stjärna.
”Fyra matcher på bänken, inte en minuts speltid”, skrattar Christer.
Christer spelar under två år med Djurgårdens juniorer och B-lag. Siktet är inställt på A-laget och Allsvenskan. Då kommer inkallelsen till lumpen!
Militärtiden blir ett ovälkommet avbrott i karriären, ett stopp på vägen mot stjärnorna, ett stopp som gör att Christer aldrig får upp farten igen. Han kör med Huddinge IF under lumpartiden, får en ny chans hos Djurgården, lånas ut till Reymersholms IK hösten 1982. Året därpå prioriterar Christer sitt jobb och när han får chansen att ta över en skivbutik betyder det slutet på en saga som kunnat bli hur spännande som helst. Christer avslutar vår trevliga pratstund med orden som andas absolut självinsikt:
”Jag var talangen som hade höga ambitioner men inte psyket. Det kan du skriva.”
15 mars 1977 föds Hampus Krentzel, en framfusig anfallare som härjade i Huddinge IFs färger under 20 års tid, från pojklagen upp till A-laget. Han gjorde en enda avstickare, ett år med Segeltorps IF, annars var det Huddinge IF för hela slanten.
Huddinge IFs juniorlag årgång 1977 bör ha varit något riktigt speciellt. Inför klubbens come-back på tredje nivån i seriepyramiden, division 2, 1996 flyttade åtta juniorer upp i A-truppen. Hampus Krentzel var en av dessa.
Hampus hade redan spelat med A-laget i någon enstaka match tidigare. Han drar sig till minnes en match mot Segeltorp, kan ha varit så tidigt som 1992, då han kom in från bänken och fick spela ihop med bland annat Roger Franzén. Hampus fick senare ”Frasse” som tränare för 77:orna i pojkallsvenskan och ännu senare även i A-laget. Hampus erkänner att han har ”Frasse” att tacka för mycket under karriären.
”Han var hård och tuff, bra som tränare. Den bäste tränare jag haft”, säger Hampus.
Med ett gäng juniorer som utmanade de etablerade spelarna blev det stentuffa träningar. Hampus sticker inte under stol med att de etablerade spelarna gärna tryckte till extra i närkamperna, inte alltid med justa metoder. Konkurrensen var hård och besvikelsen lyser igenom när Hampus berättar att de unga killarna inte gavs en ärlig chans i A-laget. Inte förrän mot slutet när nedflyttningen var klar.
När 189 cm Hampus Krentzel flyttades upp i A-truppen vägde han 87 kg. I samband med en tidig korsbandsskada satsade han hårt på att lägga på mer muskler. Han blev kroppsbyggare. När han återkom slog vågen på 98 kg! En riktigt tung centertank, med andra ord. En target player.
”Jag var ju inte så’n som fintade”, förklarar Hampus. ”Snubbelfinten var min bästa fint. Och hopslagsfinten! Jag fick alltid med mig bollen. Jag var inte snäll, sprang över målvakter. Mycket närkamper, det var min spelstil. Bra på huvudet. One-touch, spela tillbaka och löpa. Bra skott.”
Han inser med facit i hand att han vägde för mycket. Lägg därtill att hans spelstil slet på hårt kroppen som tog mycket stryk. Skador och rehab-perioder varvades med perioder då han spelade och nätade regelbundet. Sammanhållningen, kamratskapet som i många fall vuxit fram redan under tiden hos juniorerna och den sociala biten hjälpte Hampus att ta sig igenom de många skadeperioderna.
”Vi höll ihop i tio år. Det var en bra stomme. Vi hade bra sammanhållning och det var kul!”
Kring 2005, 2006 började den ene efter den andra att falla ifrån efter tio tuffa A-lagssäsonger. Hampus råkade ut för ett ljumskbråck. Han fick att välja mellan operation eller vila ett år, beslöt att vid 28 års ålder var det dags att lägga skorna på hyllan. Han sammanfattar sin karriär:
”Jag har bara lyckliga minnen från tiden jag spelade!”
Sedan dess har han engagerat sig i familjen, varit ledare för pojklag i Sörskogens IF, han bor i området, och nu har hans 12-årige son börjat spela för Huddinge IF. Om några år kanske vi har en ny tuff Krentzel på väg in i A-laget.
16 mars 1984 föds Fredrik Andersson, en vindsnabb högerback, senare även mittback, en hörnpelare i laget under en handfull år strax efter millennieskiftet.
Fredrik Andersson kom till Huddinge IF från Rågsved våren 2004. Första säsongen blev en missräkning eftersom vi åkte ur division 3. Tränaren Håkan Andersson, som kom in under andra halvan av serien, skapade dock en grund att bygga på. Det blev serieseger direkt i division 4, följt av tre andraplatser och en tredjeplats i division 3. Fredrik ser tillbaka med glädje på den tiden:
”Vi hade himla bra stämning i truppen. Det var en härlig känsla att spela för klubben. Vi spelade med hjärta. Tränaren Håkan Andersson var en bidragande orsak. Man ville spela för tränaren, ville vinna för honom.”
När jag talar med Håkan Andersson låter det nästan som ett eko av Fredriks egna ord när Håkan beskriver honom som en glad och positiv kille, en spelare att bygga laget kring.
”Snabbheten var nog hans främsta styrka som spelare. Ibland var han för snabb. Han kunde vara på plats innan passningen hunnit fram”, skrattar Håkan.
Tre missade kval till division 2 under Fredriks år med Huddinge, det svider. Fredrik anser att laget egentligen var tillräckligt starkt för att klara sig i ”tvåan” men att luften gick ur efter tredjeplatsen 2009. Håkan Andersson lämnade klubben och Fredrik blev 2010 klar med sin naprapatexamen.
”Jag kände inte samma ’go’ längre. Det året var jag spelande naprapat och jag slutade helt 2011.”
Han har fortsatt jobba inom fotbollen, som naprapat för bland annat Spårvägen och Vasalund.
17 mars firas Saint Patrick’s Day (Lá Fhéile Pádraig), Irlands nationaldag. Detta datum dog Irlands skyddshelgon Patrick, troligen år 461. I länder som Irland, USA, Kanada och Storbritannien är det tradition att klä sig i grönt denna dag. Ser man någon som inte har kläder eller accessoarer i grönt ska det vara fritt fram att nypa denna person.
I år firar Huddinge IF Irlands nationaldag med att ha två Patrik i A-truppen. Patrik Brunner gör sin andra A-lagssäsong, kom från IK Frej inför fjolåret. Patrik Soldatic Sganzerla är egen produkt som gör sin första säsong med A-truppen. Båda killarna är försvarsspelare med bra längd. Med lite mer tyngd, tuffhet och rutin kan de bli viktiga hörnstenar i lagbygget men kanske inte redan under våren 2019.
Prove me wrong, guys!