Veckouppdatering 13
Slutet av mars månad bjuder mestadels på negativa resultat för Huddinge IF i såväl träningsmatcher som Stockholm Cup. Jag kryddar den gångna veckan med att uppmärksamma en tuffing i randigt som spelat VM-final i fotboll samt ett överraskande resultat mellan två gul-svarta lag på kontinenten.
25 mars 2016 spelar Huddinge IF träningsmatch mot IFK Haninge på Torvalla IP. Matchen mot laget från divisionen under slutar 1-1.
Det mest minnesvärda från den här matchen är att Torvalla IP är stängt och låst. Det är långfredag och ingen verkar ha koll på att det ska spelas fotbollsmatch klockan 14:00. Efter intensivt arbete fixas det fram omklädningsmöjligheter – i tvättstugan (!) där vår materialare Per Rossander tittar avundsjukt på de glänsande nya tvättmaskinerna.
Matchen inleder vi som för att bevisa att vi ligger i högre division, Bover Gültekin sätter 1-0 efter en kvart. Fram till dess har vi dominerat kraftigt. Efter målet tappar vi allt. Haninge tilldöms en straff för hands på Oktay Ulusoy, vår keeper Kevin Strimer får fingrarna på bollen men kan inte hindra bollen från att passera mållinjen. 1-1.
Samuel Aziz och Bonny Beingana har var sitt stolpskott före paus. Efter paus och med fem nya på plan skapar vi nästan ingenting, endast ett giftigt avslut från Husein Aly, Haninge-målvakten tippar till hörna. Sedan är det inget mer. Vi får vara nöjda med 1-1.
Lustigt nog spelar vi träningsmatch på samma plan, mot samma klubb, exakt ett år senare. Då är den 25e en lördag, kick-off redan 13:15 och Torvalla är tillgängligt med omklädningsrum och allt. Mindre lustigt är att vi får en ordentlig omgång. Vi ställer ett ungt och oprövat lag på benen, förlorar med illavarslande 0-4 mot IFK Haninge som då har tagit sig upp i vår serie, division 2. Jomenvisst, Haninge slutar åtta placeringar över Huddinge när sluttabellen räknas fram i oktober.
I sammanhanget vill jag lyfta upp betydelsen av att se till att hamna i psykologiskt överläge gentemot sin motståndare. Träningsmatchen 2016 har något mindre betydelse i det sammanhanget. Däremot, när vi 24/8 samma år ställs mot IFK Haninge i semifinal i Stockholm Cup har vi alla möjligheter att skapa ett viktigt överläge inför framtiden.
Att Haninge skulle bli seriekonkurrenter 2017 är i det närmaste helt klart, de seglar fram mot serieseger i sin division 3-serie. Vad vi behöver göra är att köra över dom ordentligt för att visa att mot Huddinge IF har de inget att hämta. Varken 2016 eller framledes.
Vad beslutar sig tränaren Jussi Kontinen för i det läget?
Jo, att skicka B-laget!
I mina ögon ett fullkomligt vansinnigt beslut!
Efteråt hävdar han att även spelarna deltog i det beslutet.
Vi förlorar med 1-2.
Vi missar chansen att spela final, att vinna en pokal, ta hem 40.000 kronor till klubben. Framför allt missar vi chansen att peta ner IFK Haninge i ett djupt psykologiskt hål som de skulle få svårt att ta sig ur vid kommande seriemöten. Minnesgoda kommer säkert ihåg hur det gått i våra möten med IFK Haninge sedan dess. Vi har förlorat varje match. Jag hävdar att en stor anledning till detta är semifinalförlusten i augusti 2016. Uppföljningen, en ungdomlig elva av B-lagskaraktär i träningsmatchen 2017, stärker naturligtvis nykomlingen Haninge och vi hamnar i ett svårt psykologiskt underläge. Där är vi cementerade sedan dess.
26 mars 1930 föds Sigvard Emanuel Parling i Forsbacka, Valbo församling, Gästrikland. Eftersom jag inte funnit något speciellt om och kring Huddinge IF för detta datum så tar jag mig friheten att uppmärksamma den tuffe vänsterhalvbacken Sigge Parling, en av elva svenska fotbollsgrabbar som spelat VM-final i fotboll.
Under 1950-talet var det nästan en självklarhet för många elitspelare att dubblera fotbollsspelandet med en lagidrott även på vintern. Sigge Parling var elitspelare i fotboll och bandy men har även en landskamp i ishockey på sitt CV.
Sigge var en kompromisslös halvback hos Djurgården under 1950-talet och det sägs att hans sätt att spela gav upphov till lagets smeknamn ”Järnkaminerna”. Det blev två SM-guld, 1955 och 1959, men det stora ögonblicket i karriären var ändå VM-finalen mot Brasilien på Råsunda 1958. Trots förlust med 2-5. Totalt blev det 38 landskamper under karriären.
I bandy vann Sigge SM-guld med Sirius 1961 och spelade totalt 8 landskamper. Som målvakt!
Ishockeylandskampen förtjänar ett eget litet kapitel. Den spelades 1953 i Japan, av alla ställen!
Saken är den att Djurgårdens fotbollslag var på turné, spelade 13 matcher under knappt fem veckor i Hong Kong, Japan, Kambodja och Vietnam. DIF vann samtliga med sammanlagd målskillnad 63-12!
I Tokyo tillfrågades de om de kunde ställa upp i en ishockeymatch mot det japanska landslaget. Visst, här vilar inga ledsamheter! Utrustning lånades ihop och med Sven ”Tumba” Johansson som ledstjärna på isen blev det DIF-seger 9-5. Sigge Parling svarade för ett av målen. Tumba gjorde fyra. Övriga målskyttar var Gösta ”Knivsta” Sandberg två, Karl-Erik Andersson och Arne Arvidsson (fotbollsmålvakten) var sitt. Japanerna marknadsförde matchen som landskamp och gick av stapeln i Shiba Sports Center 27 november. I Sverige räknas matchen dock som ”inofficiell landskamp”.
Sigge Parling avled i Forsbacka 17 september 2016.
27 mars 2018 spelar vi mot Stockholm Internazionale FC i Stockholm Cup. Matchen går på Stadshagen och slutar med ett svidande nederlag, 1-4. En så klar förlust mot ett lag ur lägre division gör att jag anar oråd när jag beger hemåt efter slutsignalen. Det är mindre än två veckor kvar till seriepremiären och det står helt klart att vi har mycket att åtgärda. Räkna med att jag får anledning att återkomma i ärendet.
FC Stockholm Internazionale bildades faktiskt i Huddinge! Nuvarande sportchefen Stefan Elfver (född 1982) startade klubben ihop med några andra spelare, de flesta med förflutet i Huddinge IF. Det historiska datumet skrivs 22/10 2010. (20/10 2010 hade väl varit ännu tuffare som startdatum?)
Denna kylslagna tisdagskväll på Stadshagen inleds med en säker handikappstraff och 1-0 till våra motståndare. Min tydligaste bild från första halvlek är hur överlägsna våra motståndare är i passningsspelet men trots det lyckas de inte skapa några direkta farligheter. Våra snabba omställningar river däremot upp stora hål i deras försvar. Vi har stolpskott och ribbskott, missade frilägen och – faktiskt! – ett kvitteringsmål inskjutet av William Sheriff.
Tiki-taka, possession play, kalla det vad du vill! Det funkar inte så väl på den här nivån. Pang på, snabba omställningar genererar däremot målchanser och – mål! Det är knappast så att våra motståndare tar till sig den lärdomen under pausen, men det verkar så.
Det är nämligen vi som inleder andra med massivt bollinnehav och tryck mot hemmalagets mål. Julius Armalis lyckas bomma öppet mål, frispelad av Yvan Ngabonziza. Det straffar sig! En omställning ger hemmalaget 2-1 i 52a.
Ledda av förre HIF-kaptenen Jimmie Engqvist tar FC Stockholm Internazionale hand om kommandot tack vare snabba attacker i planens längdriktning. Jimmie prickar ribban i 59e, en lagkamrat förpassar returen i nät för 3-1. Sedan dödar Jimmie matchen med sitt 4-1-mål i 80e. Vi får en livlina när vi tilldöms en sen straff men Edward Owusu skjuter rakt på målvakten. Symtomatiskt för vår insats denna kväll.
28 mars 2016 möter vi IFK Aspudden-Tellus på Aspuddens IP. Matchen ingår i Stockholm Cup och slutar med en solklar 6-2-triumf. Men vi är illa ute, ligger under med 1-2 när 20 minuter återstår.
Stockholm Cup-matchen mot IFK Aspudden-Tellus är inte många minuter gammal när vi skapar första målchansen men hemmakeepern är snabbt nere på Samuels skott. Istället tillåter vi dem att springa igenom i mitten och deras kille kan slå in returen på sitt eget stolpskott.
Vi ser lite chockade ut och har vid flera tillfällen problem med deras omställningar. Vi försöker mala på och när vi vinner boll på mittfältet ger det Samuel utrymme på Jimmies pass, inspelet blir perfekt till Nikola som stöter in kvitteringen vid första stolpen.
1-1 efter första är rättvisande. Efter paus tar vi ett bastant grepp om spelet men får ingen utdelning. Vi släpper till en farlig kontring i 59e men Joar är snabbt nere och avstyr. Värre blir det när Gustav begår en onödig hands i 65e. Straff! – och 1-2 sitter säkert invid Joars vänstra stolpe.
Underläge, tufft läge. Men det ser ut som om vi håller på att trötta ut motståndarna. De får svårare att försvara sig. Efter en längre press får vi hörna i 72a. Husse slår den mot bortre, Gustav når högst och Bonny håller sig framme och trycker in kvitteringen.
Direkt efter avspark vinner Samuel och bollen från en motståndarback, sidsteppar målvakten och rullar behärskat in 3-2. Våra motståndare försöker ta sig samman och gå för en kvittering men skapar ingenting. Däremot är Niko nära efter en fin prestation men bollen tar i stolpens insida och rullar parallellt med mållinjen och ut igen. Vi kommer igen. Filip startar ett snabbt anfall i 82a, Samuel och Niko är inblandade och det slutar med att Bonny skruvar in bollen i bortre hörnet.
Av bara farten blir det även 5-2 och 6-2 i slutskedet. Femman skapar Niko helt på egen hand. Vi rullar runt ett tag, Niko driver kraftfullt förbi hela försvaret inklusive målvakten. Sedan skapar trion Husse, Samuel och Niko öppningen för sexan, Niko fullbordar sitt hat-trick! På bilden tackar Niko Husse för gott samarbete. Noterbart är att Samuel Aziz – så ny i laget att han knappt hunnit presentera sig för alla i truppen! – svarar för en debut med mersmak.
Laget: Joar Gadd Berglund – Kristófer Magnússon, Filip Milenkovic, Oktay Ulusoy, Gustav Sågänger (84 Kristian Ibrahim) – Husein Aly, Jimmie Engqvist, Shaun Lomas, Bover Gültekin (46 Bonny Beingana) – Nikola Vasic, Samuel Aziz (78 Felix Strindeby).
29 mars 2017 får vi respass ur Stockholm Cup, förlorar mot Spårvägens FF efter straffar.
Det är en mörk och kylig onsdag kväll i Skarpnäck och jag finner inte mycket värmande i vårt spel. Division 3-laget Spårvägen inleder med att sätta sin handicap-straff säkert till höger om Joar. 0-1 när matchen sparkas igång.
Under första halvlek rullar vi boll, mest i sidled, om vi inte stannar upp och håller i bollen för länge. Spårvägen är mer direkta och deras anfall ser vassare ut, även om de inte lyckas skapa några brännheta lägen.
Det tar nästan en halvtimme innan vi får ihop till ett snabbt anfall i planens längdriktning, Bonny Beingana får läget men målvakten avstyr till hörna. Irvine Loyanda, ganska osynlig fram till halvlekens sista fem, blixtrar till med ett skott tätt över innan han tar emot en passning från lagkapten Bover Gültekin och begraver bollen i burhörnet för kvitteringsmålet till 1-1.
Under andra halvlek används nästan enbart ena planhalvan, Spårvägens. Efter en kvart är vårt ledningsmål så gott som säkert, Lamin Allen svarar för en nätt lyftning över målvakten, parallellt med mållinjen, Irvine sätter foten till framför det tomma målet – och skickar bollen över ribban! Det borde inte vara möjligt från det läget.
I fortsättningen bjuds vi mestadels på dålig kvalité på passningar och avslut, felval och många misslyckade bollmottagningar. Spårvägen försvarar sig med lätthet. Mot slutet sticker de dessutom upp i ett par rappa kontringar och Joar tvingas till två avgörande räddningar. Aktive Bonny, utbytt i paus men åter på plan under slutskedet, försöker avgöra med skott utanför straffområdet i en desperat jakt efter ett segermål. Två gånger skjuter han över.
1-1 vid full tid och straffavgörande vidtar. Vi börjar. Christoffer Katendas straff åt vänster räddas av deras målvakt. Sedan räknas det in nio stensäkra straffar i följd, bland dem en där Joar går åt rätt håll och är hårsmånen från att rädda (bilden). Det är bara att gratulera Spårvägen till avancemanget.
Laget: Joar Gadd Berglund – Kristófer Magnússon, Alexander Ilic, Dejan Ilic, Bover Gültekin – Lamin Allen (77 Bonny Beingana), Shaun Lomas (82 Joacim Corneliusson), Christoffer Katenda, Bonny Beingana (46 Tobias Corneliusson) – Fayia Kobba Jr, Irvine Loyanda (76 Julius Armalis).
30 mars 2018 är det dags för genrep inför den stundande seriepremiären. Det är långfredag och vi åker till Vikingavallen där vi inkasserar en nedslående 3-4-förlust mot division 2-kollegan Täby FK.
Efter storförluster i de tre närmast föregående matcherna (Sollentuna FF 2-6, Linköping City 1-7 och FC Stockholm Internazionale 1-4) behöver vi verkligen ett positivt resultat inför seriepremiären. Tyvärr tvingas vi undvara flera tongivande spelare, ”slitna” enligt lagledningen. Tre matcher på sex dagar är uppenbarligen för mycket. Hmmm …
Täby tar hand om initiativet direkt. Hemmalagets upplevs som snabbare och bollskickligare. Det dröjer ändå dryga halvtimmen innan de lyckas överlista vår målvakt Kevin Strimer, en av våra bättre för dagen. Han svarar för flera avancerade räddningar, avvärjer bland annat flera frilägen.
I 38e kommer vår oväntade kvittering efter ett sällsynt anfall där bröderna Joacim och Tobias Corneliusson och Christoffer Katenda är involverade. Den sistnämnde skjuter, målvakten lämnar retur som Tobias sätter i nät via vänster stolpe.
Direkt efter paus lyckas vi hänga med bättre, har högre passningstempo och blir inte lika sönderstressade under Täbys höga press. Spelet jämnar ut sig. I 66e levererar Katenda en härlig långboll, Dodou Njie hinner precis före målvakten, rullar in 2-1 i öppen bur.
Direkt efter målet byter vi tre spelare. Sedan börjar vi ge bort bollen alldeles för ofta i lägen nära vårt eget mål. I 71a låter vi en Täby-spelare få milsvida ytor på vår högersida, han avancerar med en slalomraid i straffområdet, sätter dit 2-2. De är nära ett ledningsmål när ett rykande skott tar i stolpens insida. Kort därpå kommer ändå deras tredje mål efter inlägg från höger, Fredrik Åberg går omkull med motspelare i ryggen, bollen går vidare till en hemmakille som dunkar den i nät.
Vi kvitterar i 89e, något oväntat. Yvan Ngabonziza trasslar sig fram i straffområdet, fälls, sätter straffen själv högt till vänster.
Där borde historien vara slut men på övertid ger vi bort bollen, skänker ytterligare ett läge för ett jagande hemmalag. Matchens sista spark resulterar i ett 4-3-mål för Täby FK. Supersur förlust. Vi lyckas inte bryta trenden med många insläppta mål, alldeles för många kommer efter bjudningar från vår sida. Inte oväntat att trenden fortsätter in i seriespelet. Vi släpper in 20 mål på de sex inledande matcherna som samtliga slutar med förlust.
31 mars 2018 möts SBV Vitesse och Roda JC Kerkrade i Eredivie på GelreDome i Arnhem inför 16.591 åskådare som får bevittna hur nedflyttningshotade bortalaget tar en synnerligen överraskande 3-0-seger.
Stichting Betaald Voetbal Vitesse grundades 1892 och har sedan början av 1900-talet spelat i gul-svart-randiga tröjor. Hmmm … verkar bekant på något vis. Cup-segern 1917 rankas som klubbens största framgång genom tiderna. Det tog 125 år … I ligan är sex andraplatser bästa resultat.
Staden Arnhem är kanske mest känd från Slaget om Arnhem som utkämpades 17-26 september 1944, under andra världskriget. De allierade ville rycka fram genom Belgien via Nederländerna och behövde ta bron över Nederrijn i Arnhem. Tyskarnas motstånd var dock för starkt. De kraftigt decimerade allierade styrkorna tvingades till reträtt.
Sportvereniging Roda Juliana Combinatie Kerkrade bildades 1962 när klubbarna Rapid JC och Roda Sport gick samman, den sista (senaste?) sammanslagningen av olika klubbar i staden Kerkrade. Klubben spelar i gula tröjor och strumpor, svarta byxor. Verkar också bekant på något vis …
Klubbens främsta meriter är två cupsegrar, 1997 och 2000 (som Roda JC) samt en ligaseger (som Rapid JC) säsongen 1955-56. Inför säsongen 2009-10 förlängdes klubbnamnet i och med att namnet på hemstaden lades till på slutet.
Du finner Kerkrade längst ner i nederländska ”blindtarmen” på kartan, inklämt mellan Tyskland och Belgien. Distriktet heter Limburg och var tidigare ett intensivt gruvdistrikt. De sista holländska … förlåt, nederländska ska det heta nu för tiden … kolgruvorna lades ner på 1970-talet men klubbens smeknamn, ”Gruvarbetarna” lever kvar än idag.
Säsongen 2017-18 ligger Vitesse ständigt bland topp-sju medan Roda ligger lika ständigt på någon av de tre sista platserna. Sista mars överraskar ”Gruvarbetarna” med sin 3-0-seger i Arnhem. Ukrainaren Dani Schahin, numer tysk medborgare, gör 1-0 i 24 och dödar matchen med sitt 3-0-mål i 80e. Tyskfödde Donis Avdijaj, landslagsspelare för Kosovo, svarar för 2-0-målet i 70e, assisterad av den ende svensken på plan, Simon Gustafson – med förflutet i Häcken. Gul-svart-randigt där också! Surprise, surprise!
Vitesse slutar på sjätte plats i tabellen. Roda hamnar på 16e plats av 18 lag, förlorar sin plats i Eredivisie efter totalt 1-2 mot Almere City i efterföljande kval.
Fotnot. Stichting Betaald Voetbal kan översättas närmast ordagrant till ”Stiftelse för betald fotboll”. Enklare uttryckt: Proffsfotbollsklubb. Vitesse betyder hastighet på franska. Således den snabbaste proffsfotbollsklubben!?
