Veckouppdatering 14
Bland veckans födelsedagar och träningsmatcher smyger det in sig besök i Senegal samt – tyvärr! – på Huddinge sjukhus innan det 2018 blir rekordtidig seriepremiär för Huddinge IF.
1 april 1989 föds Pontus Näsström Rosenqvist, en central mittfältare med fältherreblick och ledaregenskaper, lagkapten hos AIKs JSM-vinnande lag 2007 och senare lagkapten även hos Huddinge IF.
Pontus Näsström (Rosenqvist finns mest med i officiella sammanhang för att de sammanhangen är just officiella) inleder sin karriär hos Rönninge/Salem. Via Hammarby IF kommer han till AIK 2003. Där styr han spelet från en djup mittfältsposition fram till höjdpunkten, JSM-guldet, efter finalseger 3-1 mot Elfsborg på Skytteholm. I laget bland andra även Daniel Sundgren och Yunus Ünver, också han senare Huddinge-spelare. En poäng i sammanhanget är att AIK tidigare under året förlorat JDM-finalen mot FC Järfälla. Bäst i Sverige, men inte i Stockholm!
Pontus kommer till Huddinge IF som 20-åring 2009, gör 65 seriematcher under fyra år. Bover Gültekin, idag herransvarig för A-laget, berättar att det var Pontus som välkomnade honom när han kom till klubben 2010. Bover beskriver Pontus som en positiv människa som sprider glädje. På plan, fin passningsfot och bra arbetskapacitet. Bover vore inte Bover om han inte kan hitta en lite mer pikant detalj om sin förre lagkamrat. Han påstår att Pontus hade en förkärlek till gamla nattklubben Lorry.
Jag har sökt Pontus vid otaliga tillfällen för att få detta belagt och få honom berätta om sin tid i Huddinge IF men han har tyvärr inte gått att nå.
Efter vår serieseger i ”trean” 2012 flyttar Pontus till Spårvägen som ligger i en annan division 2-serie och han går därmed miste om uppflyttningen till division 1 året därpå. Under senare år har han spelat för Reymersholms IK och naturligtvis varit lagkapten även där.
2 april 1949 föds Conny Bååth, en huddingekille som räknas till ikonerna inom Huddinge IF.
Skribenten växte upp på slutet av 50-talet och början av 60-talet i arbetarkvarteren kring nuvarande Sjödalsparken. Det spelades fotboll på varje ledig plätt, gräs som grus. En hel äng fanns att tillgå, där byggdes dock rätt snart ”EPA-huset” (mellan Sjödalsgaraget och Stora Coop). Ett par riktigt hyfsade grusplaner anlades. Den största, och närmaste för mig, låg vid Klockarvägen, ganska exakt där den gamla Huddinge IP legat, något jag var okunnig om då.
Där kunde man nästan alltid hitta killar att spela med. Tjejerna hade ännu inte hittat till denna underbara sport, detta ämne tänker jag dock inte fördjupa mig i. Hittade man inga att spela med styrde man stegen vidare, mot planen hitom Edsvägen. Den planen var mindre men hade ändå stor dragningskraft. Där kunde man ofta finna Huddinges mest lysande unga bolltalang. Conny Bååth.
Att bli vald att spela i samma lag som Conny var alltid en stor ära för oss yngre. Det skiljer ändå fem år oss emellan. Vi var många som såg upp till Conny. Han var alltid juste mot oss yngre, uppmuntrade oss och gav oss passningar vi åtminstone kunde försöka förvalta på något vettigt sätt.
Såhär i backspegeln, över 50 år senare, framstår det som förutbestämt redan då att Conny skulle bli en populär och aktad ledarfigur, inte bara inom fotbollen även om det i den världen han levt större delen av sitt liv.
Conny var också en spännande kille vid sidan av planen, snudd på mytologisk. Han kunde nämligen kommunicera med teckenspråk, något som var få förunnat på den tiden!
Det svenska teckenspråket är ett självständigt språk med egen grammatik, uppbyggnad och ordföljd. 1981 godkände riksdagen teckenspråk som dövas modersmål.
Anledningen till detta finner vi i hemmet. Connys båda föräldrar var döva.
”Teckenspråket är mitt förstaspråk”, konstaterar Conny.
Conny var med när Huddinge IF 1969 vann division IV (4) och kvalificerade sig för spel i ”trean” för första gången i klubbens historia. Hans position var vänsterback (!). Conny förklarar:
”När jag kom upp i A-laget fanns det så många bra, äldre spelare på mittfältet. Som junior fick man rätta in sig i laget.”
Sejouren i ”trean” blev bara ettårig. Conny fick anbud från klubbar högre upp men klubbkänslan gjorde att han stannade kvar rätt många år innan han tog steget till Älvsjö AIK, då i ”tvåan”, näst högsta serien, och senare vidare i karriären. Han var vid ett tillfälle på väg tillbaka till Huddinge IF men det här var långt innan Bosman-domen och HIF hade inte pengar att lösa Conny.
Det dröjde till 2010 innan Conny återvände på allvar till moderklubben. Nu som tränare. Han ledde ett ungdomligt HIF till en mittenplacering i division 3 (femte nivån) men fick inte förnyat förtroende. Hans ande svävar dock fortfarande över klubben. Det var Conny som tidigt kom med idén om en ”samba-skola” (”brasse-skola”) för unga spelare, ett succékoncept som lever vidare år efter år.
Conny är fortfarande engagerad ledare inom fotbollen, som förbundskapten för svenska dövlandslaget samt motsvarande U21-landslag som skrällde med ett brons i senaste EM-slutspelet. Under Connys ledning har de två svenska dövlandslagen gjort stora framsteg. A-landslaget har gått från ”ingenstans” på världsrankingen till en plats bland de tio främsta. Tyvärr får de för lite publicitet i media men det kanske kommer, det med.
Du som läser de här raderna kan inte ha missat att jag gärna kontaktar spelare med längre eller kortare karriär hos Huddinge IF. När jag förklarat mitt ärende, att jag vill skriva några rader om just honom, har jag många gånger direkt fått kontringen:
”Du borde tala med Conny Bååth!”
Säger allt om Conny Bååths status som legend i klubben.
3 april 2016 genrepar Huddinge IF inför seriepremiären i form av en bortamatch mot division 1-klubben Västerås SK. Vi åkte ju ner i division 2 hösten 2015 men visar att det finns hopp inför framtiden. Matchen slutar 1-1 på Solid Park Arena, tidigare känt som Rocklunda.
Vi inleder piggast men skapar inga lägen. VSK tar över efter en knapp kvart, främst via piggt spel på flankerna. Vår målvakt Joar är beredd på allt som kommer inflygande. Det dröjer till kort före paus innan VSK får iväg ett vettigt avslut mot mål. Joar klarar med viss möda det hårda skottet.
Hemmalaget gör fem byten i paus och skapar tryck direkt. Joar håller nollan via en fotparad på ett närskott i 47e. Vi kontrar med ett vackert väggspel men Bonny lyckas inte placera bollen förbi målvakten.
Vårt försvar håller linjen bra, det blir många offside-vinkningar till hemmaspelarnas förtvivlan. Men en lätt knuff av Gustav i ryggen på en motståndare får domaren att peka på straffpunkten, Karwan Safari sätter säkert bollen i nättaket för 1-0 till VSK. 70 minuter på klockan.
Vi skapar lägen under vår slutforcering. Jimmie nickar förbi målet efter frispark i 88e. Det ger öppningar för VSK men Joar spikar igen, svarar för två härliga räddningar mot frispelade hemmaspelare.
Samuel kapas brutalt när han susar fram längs högersidan, frisparken lyfts in och Jimmie hålls fast, rivs ner och straffen är solklar. Samuel sätter bollen stensäkert lågt invid målvaktens högra stolpe. Det är det sista som händer. Matchen slutar 1-1.
Vi spelar konsekvent matchen igenom, stark insats av laget som helhet. Joar samlar mest plus. Filip, Jimmie, Husse och Samuel bra insatser.
Laget: Joar Gadd Berglund – Kristófer Magnússon (79 Lucas Eriksson), Filip Milenkovic, Oktay Ulusoy, Gustav Sågänger (79 Kristian Ibrahim) – Husein Aly (74 Felix Strindeby), Jimmie Engqvist, Edward Owusu (74 Shaun Lomas), Bonny Beingana – Nikola Vasic (67 Peter Micic), Samuel Aziz.
4 april är Senegals nationaldag. Landet var tidigare en fransk koloni, fick självstyre 25 november 1958 och bildade 4 april 1959 Malifederationen tillsammans med Franska Sudan.
Det dröjde dock till 20 juni 1960 innan Malifederationen fick självständighet från Frankrike. Federationen upplöstes redan 20 augusti samma år och då blev Senegal en helt självständig stat.
Huddinge IF har under årens lopp skickat material till föreningar i länder med urusla ekonomiska förutsättningar för organiserad ungdomsfotboll. En av de tidiga föreningarna fanns i Senegal. Våra slitna matchtröjor blev mycket uppskattade och renderade ett tackbrev samt att laget döpts om till Huddinge FC.
Med min kunskap i franska språket, Senegals officiella språk, samt personlig erfarenhet lär uttalet vara ”ydänsch”.
Mats Holmsten, vår klippa på kansliet, har berättat att en representant från Senegal besökte oss på Källbrink och när han såg vår konstgräsplan utanför klubbstugan, då skakade han på huvudet. Den planen var inte bra, i Senegal var planerna mycket bättre. Där spelade dom minsann på grus!
5 april 2018 drabbas vår lagkapten Bover Gültekin av hjärnskakning under träning, två dagar innan seriepremiären.
Bover Gültekin har Huddinge IF som moderklubb men tonåren tillhör han Hammarby IFs organisation. 2010 återvänder han till Huddinge IF, blir vår meste A-lagsspelare under 2010-talet trots att hjärnskakningen gör att han missar hela spelåret 2018. Han inleder som ytter, blir vänsterback och på slutet spelskicklig mittback. Totalt 173 serie- och cupmatcher, 11 mål. I oktober 2018 meddelar klubben att Bover givits posten som herransvarig ihop med Peter Kelly.
Fotot från korridoren på Huddinge Sjukhus publiceras med medgivande från Bover. (Bårer?)
6 april 1986 spelar vi en träningsmatch på Visätra. Det blir förlust, 1-2, mot division 3-laget Ulriksdals SK.
Från mitten av 1970-talet och dryga tiotalet år framåt matchade Huddinge IF och Ulriksdals SK varandra rätt väl i form av divisionstillhörighet och även tabellplaceringar men klubbarna är geografiskt åtskilda. Vi hör hemma i de södra stockholmsserierna, Ulriksdal i de norra. Det har medfört att klubbarna aldrig mötts i seriesammanhang.
1983 spelade Ulriksdal i division 3 för första gången i klubbens historia. I sluttabellen hade tre lag 18 poäng, två av lagen klarade sig kvar. Ulriksdal hade sämsta målskillnaden och åkte ur. 1985 vann de norra division 4-serien, spelade ihop 32 poäng. Vi fick ihop 31 poäng i södra, vilket räckte till en andraplats. Ett möte med Ulriksdal kändes som en god värdemätare inför seriestarten våren 1986. Visserligen blev det förlust på Visätra (stavades faktiskt så då, nu är det med två ´t´) men årets mål, serieseger i division 4, nåddes.
För Ulriksdals SK blev 1986 ett märkesår. Inte för att de vann mot oss, utan för att de nådde sin bästa placering någonsin, sjunde plats i division 3. Året därpå åkte de ur och har inte återvänt till dessa nivåer. Klubben la ner sin fotbollsverksamhet för några år sedan.
7 april 2018 är det tidig seriepremiär hemma mot favorittippade IF Sylvia. Matchen går på konstgräset. I kyla och på en plan delvis omgiven av rejäla snövallar – vintern kom sent förra året och stannade kvar (för) länge – vinner våra gäster från Norrköping med 4-2.
Vi inleder matchen optimistiskt, Christoffer Katenda ger oss en tidig 1-0-ledning som vi försvarar med både tur och skicklighet. I 35 minuter. Sedan räcker inte skickligheten till. Vi misslyckas att spela oss ur Sylvias press och Daniel Andersson gör 1-1, spär två minuter senare på med sitt andra mål, som tillkommer på liknande vis.
Hampus Lönn tar över målgörandet efter paus, svarar för Sylvias tredje och fjärde mål. Det är bara att konstatera att vi möter ett bättre lag. (Blivande seriesegrarna!)
Kvicke Tobias Corneliusson kommer in från bänken i 76e, friserar förlustsiffrorna till 2-4 i 89e. Han kommer att bli 2018 års främste målskytt i HIF – med 6 gjorda mål. Att jämföra med Daniel Andersson som sedermera vinner skytteligan med sina 24 baljor.
