Veckouppdatering 22
Vandringen vidare genom Huddinges IFs historia tar oss via en rekordseger, tre hat tricks på tre matcher, herrlagets bästa placering i seriesystemet fram till ”Årets Match” i kommunen.
27 maj 1979 spelar vi hemmamatch i Division 4 Stockholm Södra, Ösmo GIF gästar Storängsvallen och vi noterar vår största segermarginal på så här hög nivå. Matchen slutar 9-0!
Huddinge IFs rekordsegrar lyder på 11-0. Första gången detta inträffade var 4 juni 1937, mot Nytorps AIK i Stockholmsserien Klass 5 (åttonde nivån). Andra gången drabbar det Lilljanshofs IF 30 maj 1948, i sista omgången i Klass 3 Södra (sjunde nivån).
Ingen av dessa ”rekordklubbar” existerar idag. Det gör däremot Ösmo GIF – klubbnamnet skrevs som Ösmo GoIF när det begav sig – och de hör i år hemma i samma division 5-serie som bland annat Stuvsta IF och Skogås-Trångsunds FF.
Jag minns en del tuffa möten mellan HIF och Ösmo under min ungdom. 1968 tog sig båda klubbarna upp från Klass 1, HIF efter kvalmatch, och för båda blev det endast ett år i division 4. Huddinge IF vann serien som nykomlingar, Ösmo åkte direkt ner i klass 1 igen. Jag trodde länge att Ösmo tillhörde de klubbar som normalt spelade i vita tröjor. Långt senare insåg jag att Ösmo använde sina byteströjor på Storängsvallen. Deras ordinarie färger var (är) ju gult och svart!
9-0 är det näst bästa segerresultat jag har kunnat finna i annalerna. Det har Huddinge IF gjort vid två tillfällen. Första gången detta inträffade var i en bortamatch mot Sorunda IF 23 juni 1964. Sorunda har tydligen inte hämtat sig ännu, i år harvar de i division 6, näst lägsta serien (åttonde nivån). 1964 mötte vi dom i Klass 1 Södra, femte nivån. De var nykomlingar, åkte ur direkt och har aldrig varit uppe på den nivån, vare sig förr eller senare.
28 maj 1987 tar det årets äventyr i Svenska Cupen slut när vi ställs mot division 2-laget Gimo IF. Slutresultatet på Källbrink blir 3-3 efter förlängning, vi förlorar straffläggningen med 2-4.
Tur att jag har stöd för minnet i form av ett tidningsklipp, det är ju 32 år sedan den matchen spelades. Däri kan jag utläsa att Gimo chockstartade med 1-0 på frispark i första minuten. Under första halvlek dominerade de kraftigt, det var milsvid skillnad mellan division 2-laget Gimo IF och division 3-laget Huddinge IF.
Det var bara väntat att 2-0 föll efter en halvtimme. Minuten före paus tändes visst hopp när Peter Thörnqvist sprang sig fri på passning från Mats Sjöstrand och iskallt rullade in 1-2. Peter gjorde sin första hela match på en lång tid efter en skadeperiod.
Tränaren Tommy Davidsson ändrade i spelsystemet i paus och reduceringsmålet gav spelarna styrka. Andra halvlek tog vi över, skapade chanser – och gjorde mål. Roger Franzén och Mikael Jansson var lyckosamma i det avseendet medan Mats Sjöstrands bästa avslut tog i stolpens insida och studsade ut. Gimo lyckades sticka emellan med en balja vilket innebar att matchen slutade 3-3.
Under förlängningen var vi piggare än motståndarna men lyckades inte göra ett avgörande mål. Straffläggning vidtog.
Vi började, Per Sandahl och Thomas Hård av Segerstad gjorde mål på våra inledande två men Gimo var lika lyckosamma. Lars Anderssons straff prakträddades av Gimo-keepern Johnny Sjökvist och Gimo tog ledningen när deras tredje straff också gick i mål. Peter Thörnqvist fick felträff på vår fjärde, missade målet, och när Gimos Lasse Sjögren behärskat gjorde mål för Gimos nästa var matchen avgjord. Därmed försvann vår chans att få lägga vantarna på cuppokalen. Den här gången också.
29 maj 1994 möter vi Kungsörs SK borta och Christoffer ”Loppan” Johansson debuterar för oss med att göra hat-trick. Han gör hat-trick i nästa match också. Och nästa! Maken till rivstart är svår att finna.
Christoffer ”Loppan” Johansson gör sig ett namn som målspottare i Skogås/Trångsunds FF men då handlar det om divisionerna 4 och 5. Han har hunnit bli 25 år när han kommer till Huddinge IF i division 3, och inledningen kunde gått bättre. I en träningsmatch innan säsongen tröttnar han på alla sparkar han får ta emot och när domare Rune Larsson friar ytterligare en gång tar det hus i helsike. ”Loppan” gör en ordentlig eftersläng och får rött kort. Det leder till sex (6!) matchers avstängning. Han debuterar således i sjunde omgången. Med tre mål i bortamatchen mot Kungsör. Slutresultat 6-1! Mikael Skoglund, Jonny Wickman och Tobias Larsson gör var sitt mål.
Veckan därpå är det hemmamatch mot Nykvarns SK, seger 5-0 efter nytt hat-trick av ”Loppan” som sedan fullbordar sitt hat-trick av hat-tricks med tre mål i nästa match, 4-0-segern borta mot BK Sport i Eskilstuna. I matchen därpå blir det ett mål i 2-0-segern mot IFK Tumba.
Senare blir ”Loppan” fyramålsskytt vid två tillfällen, borta mot Säters IF (7-2) i en cupmatch och mot Bagarmossen/Bellevue i serien.
Efter succésäsongen tränar ”Loppan” med både Hammarby och BP men beslutar sig för att stanna hos Huddinge IF.
Han förklarar att hans bästa fotbollstid var åren hos Huddinge IF. Han gick bra ihop med tränaren Claes Eriksson och spelade väldigt bra ihop med Jonny Wickman på topp. Han nämner också mittfältaren Johan Olsson, viktig för lagets spel.
”Loppans” andra år blir det serieseger och dags för spel i division 2. Premiären går på Visättras konstgräs 21 april 1996, naturligtvis är det ”Loppan” som gör vårt första mål på vägen mot en 5-1-triumf mot Hudiksvalls ABK. Men tvåan var mycket tuffare än trean och vi åker ur direkt.
”Loppan” beslutar sig för att trappa ner, att spela med brorsan Jan i Haninge FF i fyran. Av någon anledning blir det tvärtom. ”Loppan” tränar mer än någonsin och det betalar sig. Han gör 38 mål den säsongen!
Han beslutar sig för en återkomst till Huddinge IF men inledningen är olycklig även denna gång.
”Jag hade åtta olika skador under första halvan”, förtäljer han.
Under andra halvan gör han sex mål men det räcker inte till för att rädda oss undan negativt kval. Till slut hänger allt på sista matchen, mot Bromstens IK. Segraren tar platsen i division 3 1999. På Hjorthagen tar Bromsten ledningen i första, ”Loppan” kvitterar på straff i andra. Matchen slutar 1-1. Straffläggning måste till för att skilja lagen åt. Vi har satt de tre första, Bromsten tre av fyra. Dags för ”Loppan” på vår fjärde. Han missar! Bromsten gör mål på sin femte, leder med 4-3. Vår femte går i stolproten. Vi förlorar, åker ur.
Christoffer ”Loppan” Johansson anser att han gjort sitt i Huddinge IF, varvar ner som vänsterback (!) i Skogås/Trångsund. Istället satsar han helhjärtat på handboll, är med och spelar upp Hammarby IF i Elitserien. Under fotbollskarriären var handboll hans tredjesport. Det var bandy som var hans andrasport. Hur hann han med allting?
Efter avslutad spelarkarriär har ”Loppan” varit ungdomstränare i handboll och det är först i år som han är helt fri från några som helst åtaganden inom sporten, och det tycker 50-åringen faktiskt är rätt skönt.
30 maj 1983 är det derbydags på Källbrink. Vi tar emot ”lillebror” Flemingsbergs IF i sjunde omgången av Division 4 Stockholm Södra och hemför en 2-0-viktoria.
Det är nionde seriemötet mellan lokalrivalerna och vi tar vår sjunde seger efter ”vårens bästa spel” (enligt Dagens Nyheter). Mikael Håkansson, skicklig mittfältskreatör som kom från Wårby SK inför det här året, gör första målet efter en kvarts spel. Lars Andersson, en genuin HIF-produkt som i början av maj fyllde 20 år, fastställer slutresultatet i 57e.
Bonusinformation: 30 maj 1979 avgörs finalen i Europacupen, Champions Leagues föregångare. Matchen spelas på Olympiastadion i München mellan Malmö FF och Nottingham Forest. Trevor Francis, Englands dyraste spelare, förste att kosta 1 miljon pund, nickar in matchens enda mål. Bakom Forests remarkabla framgångar står en av världens mest kontroversiella alkoholister, managern Brian Clough (bilden). En citatmaskin av guds nåde. Som när FA utsett Sven-Göran Eriksson till ny manager för landslaget:
”Nu har vi i alla fall fått en tränare som kan prata engelska bättre än spelarna.”
Du har säkert hört ”Svennis” stapplande engelska.
Eller vad han ansåg om den nya, liberala tolkningen av offsideregeln:
”Om någon inte deltar i spelet, ska han inte heller vara på planen.”
Bulls eye!
Brian Clough lär dessutom ha bedömt sina egna prestationer som manager:
”Jag skulle inte säga att jag är den bäste managern av alla, men jag tillhör utan tvivel topp ett.”
José Mourinho har fortfarande en del att lära.
Förresten, Brian Clough spelade 274 ligamatcher för Middlesbrough och Sunderland under åren 1955-1964, gjorde 251 mål. Ja, du läste rätt: 251 mål på 274 ligamatcher! Tvingades sluta på grund av skada. Han hann också med att göra två mål på sex matcher för tre engelska landslag (U23, B och A).
31 maj 2014 vinner vi med 2-0 hemma mot BK Forward. Därmed kliver vi upp på fjärde plats i Division 1 Norra. Det är herrlagets bästa tabellplacering i svenska seriepyramiden. Någonsin!
Källbrinks gräsmatta är riktigt bra och skön men det bjuds inte på något skönspel. Våra gäster från Örebro är här för att erövra poäng och riskerar så lite som möjligt. De satsar på långbollar in mot vårt mål, från alla håll och kanter. Då får de erfara att våra mittbackar Jacob Stephenson och Mattias Liljestrand är kungar i luften. Vi har bra kontroll på allt som kommer in i boxen och det mesta som droppar ner utanför.
Vi tar ledningen efter en blixtsnabb spelvändning i 18e. Joel Johansson Matikka dunkar in bollen via bortre stolpen. Efter det blir matchen mer fysisk med många närkamper. Våra motståndare ser stundtals ängsliga ut, tappar humöret och drar på sig några gula kort.
Matchbilden är sig lik efter paus och det krävs något som bryter mönstret. Det levereras av Filip Almström Tähti som gör ett par, tre motståndare, presterar en underbar kroppsfint som får motståndaren helt ur balans och han fäller Fille. Straffen är odiskutabel. Erido Poli sätter säkert 2-0 från 11-metersmärket.
Halva andra halvlek återstår och vi kontrollerar matchen. Sista 20 kommer Felix Åkerlund in från bänken, kort därefter följs han av Husein Aly och de två teknikerna kör lite tika-taka med motståndarna, får tiden att gå.
Sammanfattningsvis en match med mycket kamp och en massa chansartade höjdbollar mot vårt ramstarka mittförsvar. En skön seger!
1 juni 2016 spelar vi kvartsfinal i Stockholm Cup mot Mälarhöjden IK. De inleder med att göra mål på sina två handikappstraffar och försvarar sig sedan väl. Det dröjer till efter paus innan vårt högre tempo ger utslag. Samuel Aziz reducerar i 49e, Bonny Beingana kvitterar i 62a och Samuel Aziz avgör i 85e, 3-2.
Efter den här segern har vi ett jätteläge att ta hem vår andra inteckning i pokalen. Inför semifinalen mot IFK Haninge en onsdag i slutet av augusti är tränare och spelare uppenbarligen överens om att satsa mer på seriematchen kommande söndag, fyra dagar senare. Vi ställer upp med ett mycket reservbetonat lag på onsdagen, sparar det starkaste vi kan uppbringa till söndagens match mot Arameisk-Syrianska. Resultat? Förlust i båda matcherna!
En vis man har sagt att ”man ska välja sina strider med omsorg”. Hur jag än vrider och vänder på det så anser jag fortfarande att det blev fel val i augusti 2016. En segercheck på 40.000 kronor är inte att förakta för en klubb i Huddinges position. Och att, som spelare, ha en cupseger med på meritlistan kan inte heller vara helt fel.
2 juni 1984 har vi hemmamatch mot Hägerstens SK och har egentligen inte råd att tappa poäng om vi ska hänga med i toppen av division 4 första året med Birger Jacobsson som tränare. Vi vinner med 4-1, tre av målen görs av vana målskyttarna Roger Franzén, Mats Sjöstrand och Mikael Håkansson men viktigast är nog ändå vårt andra mål, inprickat av Lennart Helgesson.
Lennart Helgesson, född 1958, spelar med Huddinge IFs pojklag från tio års ålder fram till han fyllt 15. Då kliver han över till ”det andra HIF”, Hammarby IF. Efter lumpen återvänder han till Huddinge där lagledningen ser honom som en målspruta.
”Men det var jag inte”, skrattar Lennart som karaktäriserar sig själv som en hoppjerka. Under åren hos oss spelar han där han behövs, ofta ytterback eller mittback. Mot slutet mycket som innermittfältare, berättar han.
Jag avslöjar att jag önskar skriva några rader om honom, han gjorde ju sju eller åtta säsonger i A-laget, och koppla det till en match där han gjorde mål.
”Ja, dom var ju inte så många”, replikerar Lennart. Ändå kommer han inte ihåg det viktiga målet mot Hägersten.
Lennart slutar som aktiv 1987 efter en knäoperation men stannar kvar i en assisterande roll under flera år, bakom Billy Ohlsson, Nisse Svensson och Peter Blomqvist. Han har även stöttat Göran Steen och Jenny Svanberg i damlaget samt tränat Björkängens BK och Sörskogens IF, två andra lag från kommunen. Lennart är helt klart en man med gedigen fotbollskärlek som gjort en berömvärd insats inom Huddinges idrottsliv.
Lennart förespeglade att han skulle vara med i ”Årets Match” i Huddinge men 61-årige Helgesson kom inte till spel.
Matchen? Den årliga drabbningen mellan Luguber och Bullox, lag bestående av killar … ehhhh gubbar? … som spelat ihop och mot varandra tidigare i karriären. Bland alla kända profiler som syntes på Kvarnbergsskolans 7-mannaplan i början av juni 2019 återfanns exempelvis Mats Sjöstrand, Steffo Ekstam (lagkamrat med undertecknad under Sörskogens debutår 1975), Per Sandahl och Palle Liukkonen. Gemensamt lagfoto togs innan matchen som slutade med seger, 3-2 för Luguber, efter riktigt underhållande spel. Det fotot kröner den här sidan. Undertecknad övertalades att damma av en sedan länge insomnad domarkarriär. Så fick jag röra på mig lite också.