Veckouppdatering 28
Högsommarstiltje men ett par matcher står ändå att finna i historiken, båda från våra år i division 1. Tyvärr förlust i båda. Vägs till viss del upp av födelsedagsfirande samt att en försvarsgeneral skriver på för Huddinge IF.
8 juli 1977 föds Rikard Gustafsson. Han är, i konkurrens med Roger Franzén, den som spelat flest A-lagsmatcher för Huddinge IF. Om klubben hållit ordning på sina historiska dokument och, framför allt, undvikit att förskingra desamma så hade jag kunnat gett definitivt besked i ärendet.
Förr eller senare var det ofrånkomligt, att det skulle bli en krock i kalendariet. Den strävsamme ytterbacken och mittfältaren Rikard Gustafsson har redan fått några raders presentation. Det var i samband med en match på hösten där han blev målskytt. Dessutom fanns han med på bild så sent som vecka 25 (10/6). Därför nöjer jag mig med att gratulera Rikard på födelsedagen och önska en trevlig fortsättning på sommaren!
Som extra grädde på moset vill ju framhålla Rikard som en god förebild för några av hans efterträdare, spelare som delar födelsedatum med honom: Virgil van Dijk, Son Heung-Min och Robbie Keane.
9 juli 2015 spelar Huddinge IF bortamatch mot Akropolis IF på Spånga IS. Det är sista matchen före sommaruppehållet men det bjuds sannerligen inte på något sommarväder. Eller så är det precis så det är. Det ösregnar!
Planen blir snabbt svårbemästrad, spelarna får chansa, tvärstannar bollen eller får den extra skjuts? De som kurar i de glesa publikraderna försöker förgäves hitta någon form av skydd under genomdränkta paraplyer eller under de träd som kantar arenan.
Topplaget Akropolis äger mest boll men nyväckta HIF håller dem stången. Våra attacker är blixtrande snabba, hemmalaget får tidigt tre spelare varnade när de blir frånsprungna i omställningarna och tagit till ojusta medel. ”Professional fouls”. Ack, ja …
Mållöst efter första.
Sasa Matic inleder andra med att snabbt bryta fram till höger, målvakten rusar ut, Matic försöker chippa över målvakten när denne vräker sig om omkull men han får inte tillräckligt lyft, bollen tar på målvaktens ena ben och studsar undan.
Vi straffas obönhörligen i 53e. Dålig markering på en frisparkslyftning från kanten, Adhavan Rajamohan nicktouchar förbi Christoffer Matwiejew. Akropolis tar ledningen, en ledning som försvarar envist ända till slutsignalen.
En oerhört tung förlust efter en match där laget visar att de kan spela jämnt, till och med dominera mot ett av topplagen i division 1. Tränaren Håkan Andersson suckar djupt efter slutsignalen, hävdar med bestämdhet att om Sasa Matic gjort 1-0 på friläget i början av andra, då hade vi vunnit matchen.
Vid sidan av plan skedde något som skulle avsevärt stärka Huddinge IFs konkurrensmöjligheter inför höstens matcher. Vid ett skrangligt bord på det ödsliga fiket på Spånga IP skriver försvarsspelaren Carlos Garcia på för oss (se bilden). Den förre djurgårdaren och U-landslagsmannen har till slut kommit ur sitt kontrakt med konkurs-klubben Parma och visar under höstens matcher att han är exakt den spindel i försvarsarbetet som vi så väl behöver.
10 juli 1929 bildas IF Ulvarna. Klubben tog en plats i Kvalifikationsserien två år senare. De deltog i seriespel fram till 1973. De har abonnerat på en plats i lägre divisionerna, har dock två säsonger i division 4, såväl 1954/55 som 1959 blev det respass ur ”fyran” direkt. Huddinge IF har endast mött Ulvarna vid två tillfällen och det var på den tiden serien avgjordes i enkelmöten. 23 augusti 1936 vann Ulvarna vårt första möte med 3-1, vi revanscherade oss med en 5-0-triumf 10 september 1939.
Fyra spelare med moderklubb Ulvarna återfanns hos allsvenska Djurgårdens IF säsongen 1950/51: Tvillingbröderna Hans och Stig Andersson (både bytte senare efternamn till Tvilling), Karl-Erik ”Cacka” Andersson och Karl-Erik Jonsson. Tvillingarna var med och spelade hem Sveriges första VM-guld i ishockey 1953. Tuffe centerhalven ”Cacka” var lagkapten när Djurgården blev svenska mästare i fotboll 1954/55.
11 juli 1985 föds Johannes Svensson, en hårt arbetande mittfältare, en bollvinnare med ledaregenskaper som spelar med Huddinge IF under de goda åren 2005-09. Idag vill jag passa på att gratulera Johannes på födelsedagen!
Johannes Svensson började spela med hemmaklubben Enskedefältets BK men när han kommer till Huddinge hösten 2004 är det på lån från Spårvägen. Säsongen slutar med nedflyttning till division 4 där laget gör en snabbvändning under tränaren Håkan Anderssons ledning. Serieseger och uppflyttning direkt. Sedan blir det tätstrid i ytterligare fyra säsonger men ingen ytterligare serieseger, endast kvalbesvikelser.
”Det var fantastiskt roliga år”, säger Johannes om sin tid hos Huddinge IF.
Laget hade en stomme under flera år, bland många ledarfigurer valde Håkan ut bollvinnaren Johannes att bära lagkaptensbindeln.
”Lead by example. Och mycket spring i benen.”
Så beskriver Johannes sitt sätt att vara som lagkapten och poängterar också hur lätt det var att vara kapten i ett lag så fyllt av ansvarstagande killar med ledaregenskaper.
Efter tre missade kvalspel i rad blir det en tredjeplats 2009. Johannes känner att lite av glädjen försvinner när Håkan Andersson tackar för sig. När dessutom klubben inför 2010 annonserar en satsning på yngre, egna förmågor så väljer han att återvända till Spårvägen.
12 juli 2014 avslutar Huddinge sin första vårsäsong i division 1 med att förlora hemma mot Dalkurd FF. Omar Jagne gör matchens enda mål i 56e. 0-1-förlusten sätter punkt för en bedrövlig försommarsvit, sex förluster i rad, och laget har rasat från fjärde till tionde plats i tabellen.
Den tidiga våroptimismen har förbytts i grubblerier. Det är endast vår goda målskillnad som gör att vi håller näsan ovanför nedflyttningsstrecket. Det blir ingen ”quick-fix” under sommaruppehållet, inga starka nyförvärv för att lyfta spelstandarden. Tränarduon Patrick ”Palle” Hultman och Johan Ländin gör underverk med spelarmaterialet, vänder skutan och laget klättrar upp på säker mark, en åttondeplats, innan säsongen avslutas i början av november.
13 juli 1930 inleds det första världsmästerskapet i fotboll, för att pågå i två och en halv vecka (fram till 30 juli).
Värdnationen är Uruguay, som har utvalts dels för att landet då är olympiska mästare i fotboll, dels för att det detta år firar 100 år som självständig nation. Det blir också Uruguay, som står som segrare i hela tävlingen, då de i finalen besegrar Argentina med 4–2. Totalt 13 lag deltar i tävlingen, varav endast fyra europeiska, de övriga från Nord- eller Sydamerika. Många europeiska länder tackade nej på grund av de långa restiderna till Uruguay. Sverige deltog ej.
Spelens målkung blir argentinaren Guillermo Stábile, som gör totalt åtta mål. USA tilldelas bronsmedaljerna.
14 juli 1978 föds Mathias Linder, talangfull vänsterback hos Huddinge IF under några år kring millennieskiftet. Grattis på födelsedagen, Mathias!
Mathias Linder går i de fotspår som Stefan Hackzell trampat upp, båda kommer från Brommapojkarna under slutet av 1990-talet och båda börjar på vänsterbacksplatsen i HIF. Där blir Mathias kvar medan ”Hacke” spelar på olika positioner i laget. Honom läste du väl om 26 december?
Mathias berättar att han debuterar för Huddinge i en speciell match, mot Hammarby IF i Svenska Cupen 27 juli 1997. Det blir visserligen förlust med 0-5 men Mathias kan glädjas åt att komma med på bild i Dagens Nyheter dagen efter men mungiporna pekar snabbt nedåt igen när han ser att det inte är hans namn i bildtexten, utan en lagkamrats.
Mathias missar hela säsongen 1999 då han gör lumpen. Det året åker Huddinge IF ur division 3. Efter straffavgörande i sista kvalmatchen!
Roger Franzén engageras som tränare och målet är att ta klubben tillbaka direkt. Det blir också serieseger och laget går obesegrat genom serien.
Mathias fortsätter några år hos oss, hans namn dyker upp i målprotokollet då och då.
”Frisparkar och straffar”, bekänner Mathias som fortsätter med att konstatera att han hade jättekul under tiden i Huddinge.
”Det var ett speciellt lag vi hade, synd att det splittrades. Vi hade inga stjärnor. Vi var bra som ett lag.”
Enligt förre lagkamraten Hackzell var dock Mathias Linder rätt speciell som spelare:
”Han var ojämn, kunde lyckas med vad-som-helst, gjorde ibland galna, oväntade saker på plan. Han hade en ruggig vänsterdoja!”
Mathias varvade ner med ett år i Nackdala AIS innan han återförenades med några gamla lagkamrater, bland annat ”Hacke” och Ola Andersson, i Rosenrövarna. Lite lustigt att han spelade för två av de klubbar jag spelade mot med Sörskogens IF nästan 30 år tidigare. Herregud! 30 år tidigare! Jag kanske skulle strukit det här stycket.
