Veckouppdatering 49
Första veckan i december inleds med tuffa grabbar och slutar med musik. Beklagligtvis sorgemusik. Huddinge IFs årscykel rullar oförtrutet vidare.
3 december 2012 dör Tommy ”Baloo” Berggren. När Källbrink invigs 4 september 1981 kommer Tommys Djurgården för att spela kvartsfinal i Stockholm Cup. Roger Andersson har uppgiften att markera ”Baloo” och han förvånas över de markeringstips han får från den forne försvarsspelaren, trots att matchen är jämn. Till slut vinner Roger någon enstaka duell, matchen vinner dock allsvenskarna med 4-2 efter två sena mål.
Stig Arne Tommy "Baloo" Berggren spelade 13 säsonger och 291 matcher och gjorde 55 mål för Djurgårdens IF. 1978 flyttades han, 28 år gammal, upp i anfallet och vann skytteligan i Allsvenskan med totalt 19 mål. Tommy hade både varit gymnast och basketspelare i ungdomen och det återspeglade sig i den enorma spänst och styrka som kännetecknade honom.
Han fick göra tre landskamper, svarade för ett mål. På nick, förstås.
Tommy var endast 62 år när han gick bort. Frid över hans minne.
4 december 1959 föds Paul McGrath, stenhård mittback, alternativt defensiv mittfältare, 83-faldig landslagsspelare för Irland, 452 engelska ligamatcher, de flesta för Manchester United och Aston Villa i högsta divisionen.
Ealing, i utkanten av London, anges som Paul McGraths födelseort. Han mor var irländska, hans far kom från Nigeria och försvann ur bilden innan Paul föddes. Pauls mamma lämnade bort honom, fyra veckor gammal, till en fosterfamilj. Vid fem års ålder placeras han på barnhem i Dublin.
Fotbollen är Pauls ljus under en tuff uppväxt som kom att prägla hans karriär. Uttrycket ”he took no prisoners” passar rätt väl i sammanhanget. Men Paul var även skicklig bollspelare, Manchester U-managern Ron Atkinson signar honom från St. Patrick’s Athletic 1982. Tre år senare utses han till ”Player of the Game” när Manchester U besegrar Everton med 1-0 i FA Cup-finalen, en final som annars är mest ihågkommen för att Uniteds Kevin Moran skrivs in i historieböckerna som den förste att bli utvisad i en FA Cup-final.
183 cm och närmare 90 kg Paul McGrath etablerar sig i Irlands landslag som når EM-slutspelet 1988, landets första slutspel någonsin, men det visar sig att han har alkoholrelaterade problem vid sidan av ständigt återkommande knäproblem. Alex Ferguson har utnämnts till ny manager för Manchester United och en brytning visar sig vara ofrånkomlig. United erbjuder Paul £100.000 och en ”testimonial” om han vill lägga skorna på hyllan. Paul vägrar.
Det blir en flytt till Aston Villa istället. Birmingham-klubben betalar £400.000 för den nästan 30-årige ”fotbollsinvaliden” som återbetalar med att spela sin bästa fotboll någonsin. Han gör totalt 323 A-lagsmatcher för Villa under sju säsonger – trots alla problem på och vid sidan om planen. Vad fansen på Villa Park ansåg om Paul? De satte ny text till låten ”Kumbaya”: ”Paul McGrath, my Lord”.
Paul McGrath. En sådan spelare tillverkas inte längre. På gott och ont.
Jag skulle inte ha något emot en Paul McGrath-kopia i mitten av Huddinge-försvaret 2019. Har du vad som krävs, Iakovos ”James” Izountouemoi?
5 december och dagens namn är Sven. 1937 års lag innehöll två spelare vid namn Sven – och en Svensson! Laget spelade i Stockholmsserien Klass 5 (åttonde nivån) för första gången i klubbens historia och de skrev ännu mer historia när de 4 juni 1937 tvålade till Nytorps AIK med 11-0. Detta resultat är ännu oöverträffat i Huddinges seriehistoria.
Fotot ovan är taget av Ragnar Larsson, som oförtröttligt dokumenterade sin hembygd. Det har givits ut böcker och kalendrar med hans motiv från stort och smått inom Huddinge kommun. Det finns åtminstone en bok med Ragnar Larssons foton att låna på Huddinge bibliotek. Gör gärna det!
Spelarna på fotot är uppradade enligt gängse spelsystem på den tiden, det klassiska 2-3-5, därför väljer jag att presentera laget i den ordningen, börjar med backar och målvakt i främre raden från vänster: Simon Stridh, Gustaf Sjöberg, Sten Höglund.
Halvbackslinjen: Nils Larsson, Sven Karlsson, William Karlsson.
Kedjan: Roland Svensson, Tore Bengtsson, Helmer Davidsson, Sven Larsson, Valdemar Bengtsson.
Fotot är hämtat från det 28-sidiga häfte i A4-format som utkom i samband med Huddinge IFs 50-årsjubileum 1962.
6 december 1989 föds Christian Franzén, en hårdför försvarsspelare som fostras hos Huddinge IF men som lämnar klubben vid 12 års ålder för att, som han säger, ”elitsatsa hos Enskede IK”.
Christian Franzén var möjligen lite otålig som tonåring. När han som 16-åring inte finner någon A-lagsplats hos Enskede IK väljer han att gå till Segeltorps IF där han får chansen att pröva sina vingar. 2006 återvänder han till fadershuset. Han deltar i 53 seriematcher för Huddinge IF under åren 2008-2011.
Han säger att han elitsatsade till 20 års ålder, torde sammanfalla med 2010 då han var ordinarie i Huddinge IFs division 3-lag. Under året spelar han 20 seriematcher, missar två på grund av avstängning. Året därpå blir det endast fem framträdanden i A-laget. Sedan lägger Christian av.
Men 2014 blir kamrattrycket för stort. Tillsammans med några andra före detta Huddinge-spelare blir det en nystart hos Reymersholms IK i division 5. Där spelar Christian i fyra år innan han hösten 2017 lägger skorna på hyllan för andra gången. För sista gången?
7 december 2015, en måndag klockan 20:30 avslutas spelåret i JB-hallen i Hjorthagen. Vi har en testmatch mot Värmdö IF, vår nye tränare Jussi Kontinens förra klubb. Matchen slutar 1-1 och ger egentligen inte så många svar.
Vi startar med sex spelare ur 2015 års trupp, i övrigt testspelare förutom 17-årige Oktay Ulusoy på högerbacken. Linus Christensen styr och ställer på mitten och vi dominerar matchen. Därför kommer Värmdös 1-0 som en blixt från klar himmel efter en halvtimme.
Mot slutet byter vi in många av våra egna juniorer och de löper med energi i djupled vilket sätter Värmdö-försvaret på svåra prov gång efter annan. Bakom de flesta öppningarna ligger ändå Linus’ arbete. Vi bränner ännu ett friläge innan domaren skänker oss en billig straff för hands med kvarten kvar. Patrick Amoah är obeveklig, dräper in kvitteringen till höger om målvakten.
8 december 1980 mördas John Lennon. Den förre Beatles-medlemmen skjuts ner på gatan utanför sitt hem i New York, USA.
John Winston Lennon blev en världskändis efter Liverpool-gruppen The Beatles’ genombrott i början av 1960-talet. Han skrev många stora hits ihop med gruppens andre frontfigur, Paul McCartney. The Beatles upplöstes officiellt 1970. Samma år kom vad som kallas John Lennons första soloalbum, John Lennon/Plastic Ono Band, som innehöll bland annat samhällskritiska låten Working Class Hero. Låten blev en stor hit och många artister och grupper har nått framgångar med egna covers.
Organiserad fotboll var från början en sysselsättning för de etablerade. Med förbättrade arbetsvillkor, inte minst när lördagseftermiddagarna blev arbetsfria, övergick sporten till att bli arbetarklassens stora nöje och dessutom en möjlighet för unga grabbar att jobba sig bort från svåra förhållanden.
1885 legaliserades professionella fotbollsspelare i England. Detta trots hårdnackat motstånd från amatörförespråkare. Vissa klubbar valde att inte anställa sina yrkesspelare på heltid, för som ordföranden i Blackburn Rovers, Edward Morley, uttryckte det: ”Girighet ger rika dagdrivare.” Ett citat som mycket väl kan tillämpas även i dagens fotboll. Eller...?
Fotbollens stjärnor har under mer än ett århundrade varit ”working class heroes” men i takt med att samhället förändrats i rask takt har fotbollen blivit en sport för alla och envar, är nu inte längre arbetarnas speciella angelägenhet.
Uppgifterna i stycket om professionalismen från 1885 och Morley-citatet har jag funnit i Åke Jönssons bok ”Fotboll Hur världens största sport växte fram” (Historiska Media 2006).
9 december 2007 dör Thore Skogman, riksbekant artist från Hallstahammar ”med rött hår och glest mellan tänderna”.
Thore Skogman föddes 1931 och musikintresset vaknade förvisso tidigt, men som så många andra i släkten Skogman ägnade sig Thore i ungdomen åt fotbollen. Började i Tuna SK pojklag, därefter Hallstahammars SK, juniorlag och A-lag med debut 1948. Han spelade som högst i division III (tre). 1950 blev han anmodad att underhålla på en av klubbens fester. Så kom den bollen i rullning.
Hallstahammars SK har spelat två säsonger i Allsvenskan, 1931/32 respektive 1938/39. Då var Thore knappast påtänkt som A-lagsspelare, däremot var hans far Elof lagledare under klubbens andra allsvenska sejour. När Huddinge IF gästade för en vänskapsmatch våren 1956 hade han slagit in på en karriär inom showbiz.
Den ende som identifierats på bilden från matchen 1956 är den välekiperade mannen till vänster, Huddinge IFs tränare Tage Zacharoff (16 allsvenska matcher och 4 mål för GAIS), mannen bakom HIFs snabba tekniska och taktiska utveckling. Hör av dig till difleafs12@yahoo.com om du känner igen någon av de övriga!
