Vi är Fotbollssupportrar, Vi är MFF´are och vi är majoriteten.
När var senast man blev presenterad som fotbollssupporter och responsen handlade om hur vackra Tifona på stadion är, hur mycket kul man kunnat läsa om ”valfri allsvensk klubb” och dess underbara supportrar i tidningarna på sistone?
I tider där supportrar allt som oftast målas upp som en ettrig, aggresiv, våldsbenägen testosteronhög individ som bara vill slåss och ställa till jävelskap så finns det faktiskt ljus i mörkret, saker som händer, men som inte får riktigt lika mycket uppmärksamhet av stormedia.
Att vara uttalad fotbollssupporter kan i många fall vara lika med att få förklara sig för personer man träffar att, nej, jag är inte DEN sortens ”supporter” ni läser om i tidningarna.
Jag är inte den som åker till andra städer för att kasta stenar mot polisen och som försöker riva kravallstaket för att ta mig in på motståndarnas läktarsektion.
Jag är inte den som bestämmer träff med andra för att mötas på en åker i mitten av Skåne och slåss.
När man läser om supportrar i dagstidningar eller får se inslag på TV så handlar det till 99 % om den 1%, den lilla lilla minoritet, som tycker om att göra de sakerna som listas ovan.
Man läser om sammandrabbningar mellan olika grupperingar, hur många poliser som krävs för att närvara vid ett skåne eller Stockholmsderby, man får se bilder på maskerade personer som hotfullt marscherar i grupp, man får se kravallbepansrad polis som står som militär vid ingångarna till arenorna.
Och folk undrar varför gemene man är rädda för att gå på fotboll?
Den, enormt, överdrivna bilden över hur livsfarligt det är att gå på fotbollsmatcher i dagens Sverige har blivit regeln istället för undantaget.
Jag säger inte att vissa matcher inte kräver större polisbevakning än andra, jag säger inte att problemen inte finns där och måste tas itu med, jag säger att uppmärksamheten dessa händelserna får är löjeväckande sett till hur sällan något faktiskt händer kring de Allsvenska arenorna.
När var senast man blev presenterad som fotbollssupporter och responsen handlade om hur vackra Tifona på stadion är, hur mycket kul man kunnat läsa om ”valfri allsvensk klubb” och dess underbara supportrar i tidningarna på sistone?
Sett till hur trevligt det faktiskt ÄR att gå på fotboll och sett till hur grymma Tifon de Allsvenska klubbarnas supportrar gör så är den mediabevakningen lika frånvarande som de är snabba på att leta fram bilder på maskerade män med bengaler och svarta krigsrubriker om hur hur livsfarligt det är att gå på derby.
Så för att motverka den mörka, negativa bilden supportrar har fått, pga den 1 % som ställer till det för de andra 99, så anordnas diverse projekt för att lyfta den positiva supporter- och läktarkulturen som finns, och frodas i detta avlånga land.
Det är saker som Norra Blå, ett initiativ likt Young Fellows hos IFK Göteborg, där barn kan få gå på fotboll utan sina föräldrar under uppsikt av ideellt arbetande ungdomar & vuxna.
Det är saker som Supporterhuset, där supporterfrågor tas upp, där man kan designa en ny flgga och umgås med andra MFF´are.
Och det är saker som Alex Minne, en fotbollsturnering anordnad av MFF Support, till minne av Alex, styrelsemedlem i MFF Support som 2008 förlorade kampen mot sin cacner, som trots brist på bevakning och inte en mening i stormedia, hölls i helgen på Limhamnsfältet, och som genererade 15000 kr till Cancerfonden.
Om detta går det inte att läsa någonting om man inte redan är insatt i supportervärlden, och därav får gemene man inte reda på det. Gemene man tror fortfarande alla supportrar slåss med varandra.
Jag är inte den som åker till andra städer för att kasta stenar mot polisen och som försöker riva kravallstaket för att ta mig in på motståndarnas läktarsektion.
Jag är inte den som bestämmer träff med andra för att mötas på en åker i mitten av Skåne och slåss.
Jag är en fotbollssupporter, jag är MFF´are, och jag, likt du, är en majoritet av de som går att finna på arenorna runt om i landet.
