- -
Vi är inget mustaschprytt 1800-talslag ifrån London
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer.
Ibland kommer man på sig själv hur man förutspår det ologiska och tycker att det är logiskt. Man behöver egentligen inte vara någon vidare vetenskapsman. När allt kommer omkring är fotbollen ibland skrämmande logiskt ologisk. För när ett lag skapar målchanser och inte gör mål, då straffar det sig nästan tio av tio gånger. När ett lag inte lyckas utnyttja motståndarens misstag – ja då utnyttjas ens egna på ett skoningslöst sätt. Det var det som skedde i Sundsvall idag. Kort, brutalt och väldigt enkelt.
Och nej, det är inte kris än, men det kan snart bli. Att Malmö FF:s trupp-bygge idag inte är komplett och välbalanserat kommer inte som en överraskning direkt. Laget är galet felbalanserat där krut har lagts på att ha tidernas vassaste anfallskvartett och där man helt glömt bort att vi behöver ett försvar också. Malmö FF:s trupp hade idag klarat sig alldeles utmärkt i slutet utav 1800-talet – då spelade man nämligen oftast bara med en enda back i en formation som idag skulle skrivits ut som 1-1-8. Anfall är bästa försvar var det någon som sa för några år sedan, vi kanske skulle prova?
Jag tror inte innerst inne att Daniel Andersson tänkt att vi ska spela med endast en eller kanske två mittbackar. Jag tror att han är tämligen medveten om att vi är Malmö FF, Sveriges största fotbollsförening, och inte ett mustaschprytt 1800-talslag vid namn Old Ethonians ifrån Londons förorter. Vi har inte heller någon spelare vid namn Lord Arthur Kinnaird – som f.ö. spelade något så unikt som nio FA-cupfinaler på 1800-talet. Och tur är kanske det.
Matchen idag vill jag helst glömma. Inte för att den, på något sätt, var en av dom sämsta prestationerna som jag sett Malmö prestera under dom senaste åren. Snarare eftersom jag tycker att det hela var så satans onödigt.
Satans onödigt att ge bort tre poäng i en match där vi borde vunnit.
Satans onödigt att ge bort bollen till motståndaren när man precis har kvitterat.
Satans onödigt att inte värva en till mittback.
Så satans onödigt alltihop.
Karin Boye är förbannat klockren ibland. Våren kommer och med den en allsvenska som vi alla sett fram emot. Men sen kommer reality-checken. Var står vi och är vi ens i närheten av att vara så pass bra som vi tror att vi är?
Och visst, det gör det ont när illusioner och förhoppningar spricker. Precis som när knopparna slår ut under våren.
