Vi är Malmö från gamla tider: Familjen Filippini – släkten som förändrade svensk fotboll
I dagens artikel tar vi fokus på familjen Filippini som på flera sätt förändrade svensk fotboll i början av 50-talet.
Det glada 20-talet känner vi alla till och har hört talas om. Perioden då jazzen blomstrade och många människor, framförallt i USA kunde gå ut och roa sig. Samtidigt början hela decenniet i efterspelet av det första världskriget som sett hundratusentals unga människor gå en fasansfull död till mötes. När årtiondet sedan summerades med den stora börskraschen i slutet av 20-talet var det roliga över för ett bra tag framöver.
Malmö hade precis börjat återhämta sig efter det första världskriget när 20-talet inleddes. Sverige hade visserligen varit neutrala men tiden under kriget och efterkrigstiden speglades av ekonomiska ansträngningar och ransonering. Dessutom dog närmare 40-tusen människor i Sverige till följd av den spanska sjukan som spred sig över hela Europa efter världskriget. Strejker, regeringskris och arbetslöshet slog hårt mot landet och många hade svårt att få livet att gå runt.
Vid denna tidpunkt flyttade en man vid namn Gino Filippini ifrån Italien till Sverige för att försöka skapa sig ett bättre liv. Ganska snabbt blev han känd som cellisten i Folkets Park. Helg efter helg spelade han nämligen där i olika konstellationer. Senare i livet skulle han dessutom ingå i Malmös symfoniorkester. Han uppträde även i radio vid olika tillfällen under 30- och 40-talet under ”Gino Filippinis kvintett”. I mitten av 20-talet träffade han sin blivande fru Irma Evelina Margareta Ek. Den 22 april 1927 gifte dom sig och året efter föddes parets son Ramon Hans Ernesto.
Just Ramon skulle komma att spela en central roll i denna berättelse under årtiondena som följde. För i takt med att den unge pojken växte upp byggdes också intresset för fotbollen upp i familjen. Vid tidig ålder började han spela fotboll och 1950 hade han slagit sig in i MFF:s A-lag som då var Sveriges i särklass bästa lag. Mellan 1949 och 1951 gick MFF 49 raka matcher utan att förlora – ett rekord som står sig än idag. Men det blev inte jättemycket speltid för Ramon under säsongen 1950 och i allsvenskan noterades den unge anfallare bara för ett mål – det kom i segermatchen mot Djurgården på bortaplan.
Samtidigt som sonen fortsatte spela fotboll i MFF fortsatte hans far, Gino, att spela musik i Malmös finaste salonger. Men samtidigt hade han insett att det fanns en möjlighet att hjälpa svenska spelare, då främst ifrån Malmö FF, att få proffskontrakt i Italien. Gino hade fortfarande kontakter i Italien och kunde hjälpa till med eventuella, och högst troliga, språkbarriärer. Svenska spelare fick chansen att tjäna pengar på sin fotboll samtidigt som italienare i sin tur tog sig, också med hjälp av Gino, till Sverige för att bidra med välbehövlig arbetskraft. På detta sätt blev Gino Filippini Sveriges första spelaragent – långt innan det blev ett yrke som var väletablerat i hela världen.
Slutet av 40 – och början av 50-talet innebar flera Italienflyttar för MFF-spelare. Nils-Åke Sandell gick till Spal (där f.ö. Pa Konate hade en mindre lyckad sejour för en kort tid sen), Kjell Rosén gick till Torino och spelade sedan även i Novara. På sommaren 1951 var det även dags för Ramon att bege sig ut på ett utlandsäventyr. Efter åtta mål på sexton matcher under årets första sex månader väcktes intresset hos den lilla klubben A.C. Legnano. Eller det stämmer inte helt. Ramon var faktiskt redan klar för A.C Legnano tillsammans med Calle Palmér innan säsongen började. Men tillsammans med dom båda klubbarna kom man fram till att båda spelarna skulle spela vårsäsongen ut i Malmö FF. Såhär står det i årsboken 1951:
”Karl Palmér och Ramon Filippini till Legnano samt Sven Hjertsson och Arne Månsson till Triestina. Detta var verkligen godbitar för sportspalterna vid denna tid på året så spartanska matsedel, och det matnyttiga anrättades tuggandes sannerligen väl. Gino Filippini kråmade sig i strålkastarljuset, och på sina håll fälldes krokodiltårar över FF:s motgångar och förestående fall – allt medan de blå med lugn njöt den skånska helgens alla håvor. Den värsta stormen bedarrade också rätt snart – Palmér och Filippni fick så småningom tillstånd att spela för FF vårsäsongen ut, och paret Månsson – Hjertsson stannad trots allt kvar i Sverige”.
Ramon lämnade MFF efter säsongen 1950–51 men fick innan dess äran att vara med på planen när MFF lyfte Von Roséns pokal på Råsundas gräsmatta. Detta trots att MFF, något chockartat, förlorat säsongens sista match mot AIK. Men ett oinspirerat MFF, som redan var klara mästare, hade inte mycket att sätta emot ett AIK som jagad fortsatt allsvenskt spel kommande säsong. Detta lyckades man dock inte med – trots segern över MFF. Ramon och hans lagkamrater var istället dagens lyckligaste spelare och fick i glädje lyfta pokalen mot sommarskyn. Ramon lämnade sedan MFF på sommaren till A.C Legnano och här tar hans historia i den himmelsblåa tröjan slut.
Hans far, Gino, var en otroligt skicklig och duktig cellist som samtidigt gjorde sig känd som Sveriges första spelaragent. Årtionden innan det yrket fick sitt fotfäste i fotbollsvärlden och långt innan svenska fotbollsspelare insåg sitt eget värde på marknaden. Exakt hur det gick för Ramon i Legnano är svårt att svara på. Det blev hursomhelst inte särskilt många säsonger i den klubben och efter den perioden går det inte att finna om han fortsatte att spela fotboll eller gjorde något helt annat. Calle Palmér spelade flera år i Legnano och blev något av en publikfavorit i den lilla klubben utanför Milanos storstadspuls.
Familjen Filippini är, oavsett, för alltid inskriven i den svenska fotbollshistorien. Ramon gjorde kanske inget jätteavtryck på planen i Malmö FF men tillsammans med sin far skapade han möjligheter för flera MFF-spelare och uppfyllde deras drömmar. Det om något gör det värt att minnas familjen Filippini som på ett sätt förändrade den svenska fotbollen för all framtid.
