Hammarby - Häcken
2 - 0

Vi klippte Häcken!

Efter tre raka kryss på hemmaplan kändes det som på tiden att Hammarby ”steppade upp” och vann en match. Matchen mot Häcken blev extra viktig eftersom huvudkonkurrenterna om de eftertraktade Europaplatserna såg till att vinna sina matcher dagen innan matchen. Det blev en seger för Hammarby till slut, med 2-0, och nedan tar jag er igenom min syn på matchen.

Det gick ett sus genom kompisgänget när startelvan presenterades. Ingen Jusef Erabi från start och istället fick Oscar Johansson Schellas ta hans plats, även om det visade sig att Oscar agerade mer falsk nia än vad Jusef brukar göra.

Inramningen till matchen är som vanligt magisk och Ultra Boys fick fira sitt 25årsjubileum med ett mycket snyggt tifo. Dock mindre folk än vanligt på plats, vilket också speakerna konfirmerar senare med ett antal under 18000.

Det är svårt att förstå hur det kan komma sig att det uppenbarligen blir mindre och mindre publik på Hammarbys hemmamatcher. Vi är med i en strid om Europaplatser och har inte förlorat en fotbollsmatch på jag vet inte hur länge. Hammarby anno 2024 är ett bra lag och förtjänar fullsatta läktare som stöttar dem fullt ut. Kom igen nu, få upp arslet ur sofforna och fyll ”Nya Söderstadion” de sista matcherna.

Nåja. Matchen startar och vi är inte riktigt på tårna de första 10 minutrarna. Det slarvas med passningar och vi vinner inga närkamper. Häcken skapar dock endast en kvalificerad målchans, men den är stor då bollen förpassas i stolpen av en bortaspelare. Warner Hahn ser ut som att han har blivit träffad av blixten och står alldeles stilla, och drar säkert en lättnandes suck när han ser bollen gå i stolpen.

Denna stora målchans verkar ge en signal till våra spelare att nu gäller det att skärpa sig, om det skall bli några poäng i denna match. Och som de gör det. Spelet från minut 11 till någonstans runt minut 60 är lysande och spelarna motståndarna springa och jag boll hela tiden, och det utan att vinna den.
Häckens nya holländska tränare, upptagen från deras U19-lag sedan ”Paco” fått sparken, ser frustrerad ut och gestikulerar, men inga gester i världen hjälper under denna period mot ett lekfullt och effektivt Hammarby.

I den 32a minuten är det också dags för Hammarbys övertag att resultera i mål. Nahir Besara spelas loss till vänster i Häckens straffområde och drar till med ett kanonskott. Skottet går inte i mål, men är så hårt och välriktat att Peter Abrahamsson är tvungen att tippa den i ribban. Returen går rakt ut och där dyker han upp, den ofta utskällde, Oscar Schellas Johansson och förpassar bollen i öppet mål. Det är väldigt påpassligt gjort av Oscar och det ger oss målet som vi behöver för att fortsätta kontrollera matchen.

Vi forsätter att skapa chanser och närmast är det nog precis innan halvtidsvilan, när Hammarby rullar upp ett fantastiskt anfall. Besara spelas loss med fart i ytan mellan Häckens backlinje och mittfält och sätter fart. Han rullar vidare bollen till Touré, som hamnar i ett läge där alla tror att han skall avsluta själv. Istället slår han en boll mot bortre stolpen, där Montader Mahjed dyker upp. Tyvärr blir Montaders avslut inte bättre än att det går stolpe ut. Således 1-0 i halvtid.

I pausen sitter jag och pratar med mina bänkgrannar om vikten att nu även göra 2-0, så att vi inte hamnar i samma situation som mot Norrköping, och förlorar viktiga poäng.

Våra tankar verkar även ha gått fram till spelarna då det endast tar fyra minuter innan 2-0 är ett faktum. Återigen är Besara inblandad med boll mot Häckens backlinje. Han hittar ut till Bazoumana Touré som avslutar direkt. Häckens målvakt är dock med på noterna och gör en bra parad, men bollen studsar vidare in mot mål, och där dyker han upp igen, Oscar Schellas Johansson, och förpassar bollen i mål. Återigen, mycket påpassligt.

Jag får lite skratt och ryggdunkar från bänkgrannarna då jag irioniskt sa att jag trodde att Oscar skulle göra hattrick idag, och nu är han bara ett mål ifrån. Det är faktiskt också nära att hattricket blir fullbordat när Oscar nästan hinner fram för ytterliggare ett mål i tom kasse, men det vill sig inte den gången.

Nu tror vi alla att Hammarby skall defilera hem detta och fortsätta bjuda på samma typ av fotboll som vi blivit bortskämda med så långt under resten av matchen. Men tji fick vi, som det brukar heta, istället så tappar vi helt spelet och de sista 30 minutrarna är det nästan bara Häcken. Vi känns återigen passiva i ledning, samtidigt som Häcken byter in ett gäng nya spelare och flyttar upp Simon Gustafsson i en mer offensiv position.

Denna gång känns det dock som att Kim har lärt sig läxan från Norrköpingsmatchen och han byter in både Fredrik Hammar och Simon Strand. Även Jusef Erabi kommer in. Madjed, Besara och Touré får av. Signalen är tydlig, nu skall vi stänga denna match, vilket vi också lyckas med.
Matchen slutar 2-0 och det är i mångt och mycket en produkt av ett lysande spel från minut elva till runt minut 60.

Däremot är spelet riktigt dåligt under de resterande 40 minutrarna, där vi låter Häcken ha initiativet. Som tur är saknar våra motståndare självförtroende efter en tyngre tid och vi blir inte drabbade av det, men det är ändå oroväckande hur det kan vara så stora skillnader under olika delar av matchen.

En vinst är dock alltid en vinst och jag tar med mig de minutrarna som Hammarby spelade en lysande fotboll till det stundande derbyt på Söndag. Ett derby som är ett av de viktigaste på länge. Jag kommer att gå så långt att säga att om vi vinner så tror jag att vi tar en Europaplats, men om vi förlorar så kommer det att bli tufft.

Många var bra i matchen, men jag vill framförallt lyfta tre spelare. Den första är Tesfaldet Tekie, som jag tycker har hittat en ny nivå under hösten, där han vinner närkamper och står för mindre och mindre misstag i sitt passningsspel. Den andra är Ibrahim Breeze Fofana. Jag bara älskar Fofanas sätt att ta sig an de situationer som han är inblandade i. Han är resolut, stenhård och snabb samt en enorm ”vinnarskalle”.

Slutligen då Oscar Johansson Schellas, som avgör matchen till Hammarbys fördel med sina två påpassliga mål. Oscar har ju ofta fått bära ”hundhuvudet” för att han spelar på en offensiv position och inte gör tillräckligt med poäng. Vad många inte har förstått är att Oscar hela tiden har jobbat stenhårt i alla lägen för att täcka upp där de brister för andra och har därför inte haft ork och kraft att göra mål eller assist när lägena uppkommit.

Nu fick Oscar en annan, mer offensiv roll, och då visar han direkt att han visst kan göra poäng framåt, när han slipper jobba hemåt som en galärslav.

Slutligen vill jag ge Kim och David en eloge för att de lärde sig av det som hände i Norrköpingsmatchen och bytte in rätt spelare för att stänga matchen.

Bra agerat!

Jag vill dock se mer av Divine Teah, som jag tycker fick en otacksam roll, som inte passar honom, när han byttes in mot Norrköping. När Besara byts ut tycker jag att vi skall ta in Teah, och då speciellt i matcher där vi behöver göra mål.

Bajen är bäst, det bästa laget vann!