Vi kommer aldrig ge upp
Om en krönikör, hans skeva världsbild och varför vi måste stå upp för vårt dito.
Häromdagen läste jag en oerhört besvärande krönika. Jag vet inte om det var på grund av den rättegång som nu pågår med anledning av tragedin i Helsingborg eller om det var den avbrutna matchen mellan Djurgården och IFK Göteborg som fick Lars Klint att ta till orden i kvällsposten. Kanske tyckte Klint bara att det var dags att påminna folket om hur misshandlad den svenska fotbollen är. Hur farlig den är. Hur maskerade män skrämmer bort den vanliga, härliga familjesupportern. Jag har som sagt ingen aning men jag vet att den gjorde mig förbannad. När så Elena Lövholm idag kommenterade texten utmärkt på sin nya blogg blev jag påmind om hur förbannad jag blev.
Samtidigt som Lars Klint satt i Skåne och plitade ner vad han tyckte var en viktig text som folket behövde få ta del av så kraftsamlade alla de ”mörka” krafterna uppe i Stockholm. Det skapades, som sig bör, en ”hashtag” med namnet #inteunder20000 och hetsen visste inga som helst gränser. Det rörde sig inte ett dugg om någon toppmatch i allsvenskan, inte heller var Manchester United på besök ute i Solna. Nej det som marknadsfördes var en vanlig seriematch i Superettans nionde omgång. Hammarby mot Varberg var underhållningen som utlovades och målet var alltså att bli fler än 20 000.
Personligen blev jag lite skraj. Som supporter är besvikelsen över publiksiffror något som har en tendens att beröra en mycket mer än vad man kan tro. Titta på AIK som just nu inte är störst i Sverige, något man mer eller mindre prenumererat på senaste åren. Med tanke på avsparkstiden, det fina vädret och det faktum att det var mitt i helgen så trodde jag inte att det skulle vara möjligt att locka 20 000 personer. Den siffran passerades redan under fredagseftermiddagen. Djurgården tog Group On till hjälp för att få folk till Tele2, Hammarby kan luta sig mot en supporterförening av allra högsta klass.
Det som man fick uppleva på plats under lördagseftermiddagen var något som man slarvigt brukar kalla för folkfest. På den korta promenaden från östra Södermalm till Medborgarplatsen mötte jag allt från barnfamiljer till ungdomsgäng, klädda från topp till tå i grönvita kläder. Jag tog mig till slut ner till Skanstull och till det grönområdet nedanför Eriksdalsbadet. Där samsades sällskap som var helt ointresserade av fotbollen med oss supportrar som ”väntat så länge på just denna dan”. Poängen är att de människor som tog sig till Hammarbys hemmamatch mot Varberg den 24e maj 2014 var allt från 3 till 85 år, men det är inget krönikören i fråga vill se.
Lars Klint menar att varken klubbarna eller supportrarna gör någonting och att ”bråkstakarna är lika högljudda och maskerade som vanligt”. Han menar vidare att ”oroliga föräldrar håller sina barn borta från ’fotbollsfesterna” på grund av nyss nämnda anledning. Det Lars Klint inte verkar ha fattat är att det inte finns 20 000 Hammarbyare en lördagseftermiddag i maj som faller under benämningen bråkstakar. Inte heller finns det 18 000 MFF- och AIK-supportrar som kan benämnas med samma epitet. Den stora massan är och förblir människor som har det gemensamma intresset för fotboll och sina klubbar. Förstår man varken det enskilda faktumet eller dess fantastiska storhet, bör man heller inte uttala sig om hur det är på de svenska fotbollsarenorna idag.
Bilderna som målas upp i de svenska storstadstidningarna är mer eller mindre aldrig positiva. Det enda man vill skriva om är hur förbannat mörkt allting är. Om inte vi, som faktiskt är en del av det där mörka, väljer att skriva om sanningen så blir den upprepade lögnen till sist en sanning. Det är därför den här texten finns till och det är därför det är så viktigt att skribenter som Elena väljer att ryta till när det behövs. Vi är så många i det här som inte vill någonting annat än att locka ännu fler in i vår gemenskap.
Kommer ramsor som Hata Göteborg dö ut? Med största sannolikhet inte, det tillhör en jargong som inte är farligare än våldsfilmer på TV. Kommer bengalerna sluta tändas på våra läktare? Det hoppas jag verkligen inte, få saker skapar en sådan mäktig inramning när det används på rätt sätt. Kommer vi supportrar sluta slåss för vår rätt att existera, uttrycka oss och ställa krav? Nej Lars Klint, så lägg ner dina patetiska påhopp och försök.
