Vi står inför en unik möjlighet på Swedbank Stadion....
Bröllopsklockor har ringt ut med budskap och lovord om evig kärlek. Svalorna är tillbaka och virvlar elegant omkring i luften med en aldrig sinande energi och en precision och kordnation som är magiskt imponerande.
Vi fortsätter leva i en tid som bara blir allt ljusare och vi färdas med dagar som bara blir längre och bjussar på allt mer av sig själv. Semestern närmar sig med en önskelista om högtryck, värmeböljor, avkoppling, dagar vid stranden, kvällar vid grillen och solnedgångar med en kall Carlsberg och nån man håller kär tätt intill.
Nu blommar syren och jordgubbar. Nästa vecka mullrar Sweden Rock igång, veckan efter ringer skolklockorna ut efter "Den blomstertid nu kommer" med tårar och nostalgi i våra Svenska kyrkor. Veckan därefter sill, nubbe och jordgubbar till midsommarfirandet. Och Thåström drar ut på sommarturné.
Vi omfamnas av en tid av lust och fägring. På ytan en idyll som blommar upp tillvaron totalt under några skönt intensivt berusande månader som får alla våra sinnen att spinna och bubbla av välmående.
Men ändå.
Är det så mörkt.
Här nere på stationen i underjorden. Där alla resor vänder och går på fel håll igen. Dit nånstans man inte vill. Enkelriktade resor mot adresser i en svunnen och bortglömd värld.
Mot en värld där solen aldrig går upp och där inga fåglar kvittrar glatt.
Det finns inga enkla genvägar ut härifrån. Inga nödutgångar som kan rädda oss ifrån denna ödsligt belägna perrong. Att skrika är meningslöst eftersom alla skrik bara ekar tillbaka ännu högre. Här nere i underjorden torkar inga tårar.
Pengarna är slut. Sponsorerna har gjort vad dem kan. Kopparslagarnas sparbössor har skakat fram över ofattbara 700 000 av ren kärlek. En kärleksförklaring skattemyndigheten ska hålla sina fingrar borta ifrån. 700 000 som egentligen hade behövts för att finansiera den frälsare vi saknar och törstar efter. Dessa 700 000 ska istället sudda bort en del av den skuld FIFA dräpt oss med böter för något oförklarligt som luktar svindel och lurendrejeri.
Det finns bara en väg ut.
Bara en väg bortifrån den här nedflyttningsplatsen och ändstationen Åtvidabergs FF parkerar på just nu.
Och det är den vägen vi med förtvivlan letar efter.
Mitt i det mörker som sänkt sig ner över den ljuvligt blommande försommaridyllen.
####
Första tredjedelen av vårt allsvenska fotbollsjubileum har nu passerat revy. Och det räcker med att bara snegla på tabellen, på matchresultaten och all form av statistik med betydelse, för att förstå varför inga partykänslor väckts till liv, varför ingen som helst feststämning dukats fram och varför inga raketer eller Champagnekorkar susat över idyllen kring Kopparvallen och Disponentens Allé ännu den här våren.
För medan Viktor Prodell, Tom Pettersson och Mohammed Abukabari sitter på en avbytarbänk som symboliserar en viss form av utanförskap och medan Anton Tinnerholm förgyller de himmelsblå nere i Malmö och Daniel Sjölund fått flera års ekande tystnad på Nya Parken att fyllas med hoppfullhet och liv igen, så tvingas vi dagarna igenom att känna en plågsam saknad efter just dessa profiler som en gång fick Kopparvallen att gunga och framtiden att le lika självklart som amen i kyrkan.
Profiler som gjorde skillnad och som satte den där lilla extra kryddan på detaljer i spelet och som hade den där spetskompetensen vi idag saknar. I offensiven, i defensiven och överallt på och utanför planen.
Av hittills tio färdigspelade matcher, har vi förlorat åtta av dessa. Samtliga dessa åtta förluster har slutat med uddamålsförluster. Vilket för mig är signifikativt för säsongen 2015.
Vi räcker helt enkelt riktigt till ännu.
Vi är hyggligt med i matcherna. Vi har kvar en svag nyans av den ryggrad som byggt upp vårt spel under de senaste åren, med i spelet också detta år. Vi tycker om att äga bollen och vill gärna föra spelet, men det går aningen för långsamt och nån gång för mycket i sidled, för att vi ska räcka till i jämförelse med våra motståndare i de avgörande momenten, såväl offensivt som defensivt.
Vårt Åtvidabergs FF saknar flytet och marginalerna som så väl behövs för den årgång vi har i vår ägo.
Vad som behövs är poäng och lite andrum för att inhämta nytt och fräscht syre i truppen. Det behöver pumpas in positivt adrenalin i laget. Med poäng och framgång växer per automatik självförtroendet och vis av erfarenhet så vet jag vilken himmelsk förvandling ett ökat självförtroende kan leda till och vilka dimensioner och kraftfulla volymer som då plötsligt kan träda fram när det blåser medvind.
Hur det skall gå till står skrivet i stjärnorna.
Men någon form av uppståndelse är vi i behov utav.
En återuppståndelse likt den vi upplevde hösten 2009.
Då allting började om på nytt i Åtvidabergs FF.
####
Jörgen Lennartsson har gjort skillnad i IFK Göteborg. Andreas Alm förmår inte lyfta AIK i år heller. Elfsborg har variationen och bredden som känns seriöst utmanande. MFF är mänskliga och förlorar nu också i allsvenskan. Djurgården har målskyttar som Haris Radetinac hittar adresser till i sömnen. Häcken blandar och ger. Norrköping känns överhettade. Helsingborg vingliga och sköra. Swärdh och Kalmar har lyft sig, Hammarby har förvandlats till den nykomling man är. Ute på planen alltså.
Gefle, Falkenberg och Sundsvall har tagit alldeles för många poäng och Örebro lyckades vi väcka till liv och få att återuppstå igen.
Alla dessa nämnda lag har vi ovanför och framför oss. Bara Halmstads BK har vi bakom oss här nere i underjorden. Ett HBK som värvade en James Keene som bevisat att han inte bara kunde göra mål i Elfsborg och Djurgården. Nu har han också producerat mål i HBK och hade det inte varit för ett sanslöst slarvande från Halmstads sida under slutskedet av de senaste två drabbningarna, så hade vi också haft dem framför och ovanför oss här i bottenträskets intetsägande och dystert molokna tillvaro.
Och på söndag väntar Malmö FF på Swedbank Stadion. En mardrömsarena årets alla dagar. Inte för själva arenans skull. För i mina ögon är Swedbank Stadion Sveriges flottaste och mest publikvänliga arena på alla sätt.
Men de himmelsblå motståndarna MFF har en förmåga att klä en mardröm i sanningens rätta bemärkelse. På alla sätt och vis. Oavsett om det handlat om utskåpning och stora siffror i baken, eller om megatunga baklängesmål i slutminuten, som totalt vänt upp och ner på en tillvaro som nyss stod och sniffade på ett mirakel.
Allt det där har vi fått uppleva nere i Malmö.
Aldrig en seger. Aldrig ens en poäng i modern tid.
Vad som väntar på söndag kan vi bara ana. De dubbelt regerande mästarna MFF kommer till avspark med två raka förluster med sig i bagaget. Huruvida dessa förluster kommit att påverka hemmalagets uppladdning, inställning och fokus inför en motståndare varenda varelse med minsta nyans av himmelsblått i sitt DNA, kräver en stabil storseger emot som en upprättelse för snedstegen som nyss begåtts, lär vi bli vittnen till nu på söndag.
Men det finns väl ingen i hela fotbolls Sverige som spår något annat än en solklar hemmaseger för MFF på söndag. Oddsen för att ÅFF ställer till med en jordbävning på söndag existerar väl egentligen inte.
Landslagsaktuella Anton Tinnerholm, en Rosenberg som törstar efter nya mål och en längtan efter att återigen få klä löpsedlarna med bilder av sig själv och ett MFF som nyss svettades mot Juventus och Atletico Madrid i Champions League, som idag tvingas existera i skuggan av lag som Djurgården och Norrköping i något så simpelt och vardagligt som allsvenskan.
MFF kommer att vara taggade och uppretade på söndag.
En tuff utmaning väntar vårt Åtvidabergs FF. Om man ska vara blygsam i sitt ordval.
Vill ÅFF få rubriker att dansa och plåstra ihop delar av den trasiga säsong som man hittills bjudit på.
Varsågoda.
En bättre och mer unik möjlighet att få dra ner brallorna på hela fotbolls Sverige och på Expressens löjligt MFF frälsta skribent Mattias Larsson, finns och existerar inte.
Även om den knappt går att mäta i promille.
Så är det ändå en möjlighet.
####
Tre omgångar kvar innan sommaruppehållet. MFF borta, BK Häcken hemma och Helsingborgs IF på Olympia.
Kikar man sedan in bortanför sommaruppehållet, så väntar direkt två gigantiska måstematcher hemma på Kopparvallen. Halmstads BK och Gefle.
Men först nio poäng kvar att spela om innan uppehållet.
Delar av första halvlek senast hemma mot Elfsborg, gav mig visioner och hade våra målchanser resulterat i utdelning, så hade den här veckan tett sig betydligt angenämare ur alla vinklar och vrår.
Bakom kulisserna vet vi att Mats "Tott" Karlsson tillsammans med Roar och Thomson jagar komplement till vår spelartrupp. De vet givetvis ännu bättre än mig att det behövs nytt blod, ny energi och nytt kapital i den spelartrupp som representerar årets Åtvidabergs FF, för att vi inte ska fastna i det låsta utanförskap vi idag befinner oss fastkedjade bakom.
Det pågår en kamp både på och utanför planen för vårt Åtvidabergs FF.
Och vi behöver känna vittring av lagen ovanför.
Innan de försvinner utom räckhåll för oss...
/// Allas Broder
