Vi tycker om MFF: "Skålar med grillchips var mer rörliga än Thorshavns toppforward"
Himmelrikets panel är i dag en kvartett och tycker till om Europa och Norlings snack. Micke Frohm, Henrik Sjöström, Christopher Overton och Hanna Madsen är veckans panel.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Micke Frohm
Journalist sedan 25 år tillbaka. En hel del av dem på Arbetet, en del som frilans och sedan 1998 redaktionschef på Allas i Malmö.Har följt MFF i princip sedan Bosse Larssons första år - om inte på plats så åtminstone med ett öra på sportradions sändningar.
Henrik Sjöström
Henrik har varit med i Himmelriket under perioden 2005-2010 då han jobbade med Fan-TV i huvudsak. Idag jobbar Henrik inom agentbranschen och misslyckas fatalt med att vara lagneutral, sitt yrke till trots.
Christopher Overton
Legendarisk tidigare redaktör på Himmelriket. Numera främst MFF-tyckare med musikalisk touch.
Hanna Madsen
Inhoppande panelhöna som gör rutinens trio till en ungdomlig kvartett.
Första matchen mot Färöarna är avklarad, och allt annat än avancemang skulle få betecknas som ett superfiasko. Finns det någonting som gör att vi behöver känna oro inför returen ute i Atlanten tycker du om vi bortser från risken att isbjörnar eller får pitchar?
Micke: Vi går vidare! Det enda vi behöver känna oro för är skador. Men HBT spelade så pass juste att inte heller det verkar vara någon större risk, peppar, peppar…
Henrik: Vi är ett bättre lag än Torshavn och vi har två måls ledning. De talar om att ett tidigt mål kan ställa till det, men av förra matchen att döma förstår jag inte hur det målet ska ske. Måste man inte ha bollen på motståndarens planhalva då?
Christopher: Med tanke på att jag sett skålar med grillchips vara mer rörliga än Thorshavns toppforward, så borde det ju vara omöjligt att släppa in mål mot dem. Oavsett om det hällregnar, blåser full storm eller om planen invaderas av galna lunnefåglar, så kan vi inte tappa det här. Det var spel mot ett mål i hemmamötet – och det räcker ju faktiskt med att det blir spel mot noll mål.
Hanna: Vad är det som gör att vi kan känna lugn? Uppenbarligen och bevisligen så är vi för tillfället ganska wobbly, både i spelsinne och logik. Givetvis finns där en viss reservation mot det faktum att vi kanske landar på Färöarna och spelar en match som i 90 minuter känns som första delen av första halvlek av matchen i onsdags. Skulle det vara så, att vi blottar strupen för 11 ryska traktorer (Tack Thomas - ett nytt och alldeles underbart uttryck!) så kommer de slita oss i stycken, hoppa på våra dobbar och lämna oss på ett isflak. (Isflaket är metaforiskt, innan något snille djupdyker i den viktiga faktan.)
Det är den uppenbara biten - att ingenting är säkert och om man ska döma hunden efter föregående matcher så är det inget som är klart. På långa vägar. DÄREMOT - så tror jag att vinsten på hemmaplan, spelivern som till slut började infinna sig och säkerheten i att ha egna referenser till detta monstertrucklag som nu tar emot på hemmaplan - rent LOGISKT så borde vi ta dem, easy as a pancake. Med snyggt spel, brett spel och passningsspel så kommer vi kunna komma till vår rätt och på ett stilfullt sätt vinna både match och respekt.
Om nu inte allt följer Murphys lag bör vi ha ett avancemang till nästa kvalomgång i hamn inom kort. Hur ser du på våra chanser att avancera även därifrån och kanske hela vägen in i gruppspelet? Vad blir viktigast för ett långt Europaäventyr?
Micke: Med det spelet vi presterade i onsdags så är det adjö – oavsett vem vi får möta i nästa omgång. Vi måste upp till fjolårets bästa nivåer för att ha en ordentlig chans. Just nu är vi långt ifrån, framförallt är vi för dåliga i straffområdet.
Henrik: Det där är ju kolossalt beroende av lottningen. Tittar man kvickt på lagen så finns där ju ett par cementblock vi riskerar köra in i. Det absolut viktigaste ligger hos Norling att svetsa samman ett "Europa-lag" som utmanar sina motståndare med gruppdynamik som centralt vapen. Då kan vi faktiskt skrälla, men inte om vi har 11 individualister som vill spela till sig ett kontrakt.
Christopher: När det här läses kommer ju lottningen vara avklarad – och min magkänsla säger att det stod Sturm Graz på lotten. En tuff, men knappast omöjlig lottning. Men, det ska sägas, vi är knappast favoriter. 2005-vibbarna är liksom ofrånkomliga. Vi spelar helt enkelt inte särskilt bra just nu – och även om spelarna naturligtvis inte gått och blivit Trelleborg över en natt, så känns det som att det där övermänskliga självförtroendet som skulle kunna ge oss den råg i ryggen som krävs för att ta oss vidare till play-off, ja, det finns inte där.
Jag tror spelarna hade behövt köra en videokväll med höjdpunkter från hösten för att få tillbaka rätt känsla. Plus att Jille hittar storformen direkt efter skadefrånvaron. Just Hamad kan vara nyckeln som öppnar europadörren för oss.
Hanna: Den här frågan vill jag inte svara på. Att vara negativ ligger inte riktigt för mig, även om jag väl får erkänna att de senaste matcherna förorsakat så pass mycket negativitet att jag helt slutat bita på naglarna och istället gnager på knogbenen. Herregud, vi KAN ju! Om man inte ska gräva ner sig i historia, inte ha domedagsprofetior eller framtidsutopier så orealistiska att det hade känts helt vettigt att annonsera efter en enhörning på blocket - då kvarstår den enkla lilla teorin att vi KAN!
Viktigast anser jag vara kontinuitet, stabilitet och explosivitet. Spel i Europa är aningens snabbare än allsvenskt. Vi måste kunna prestera på ett högre tempo, i en högre växel. Kanske tom vara först på bollen?! Då hade vi ju kunnat få till ett riktigt trevligt passningsspel som flyter hela vägen upp. Sedan vill jag propagera för skott i mål och alltid vara redo på returen. För att klara oss hela vägen så måste det bli ett flyt i spelet, ett riktigt flyt.
Rikard Norling börjar bli varm i kläderna, och de flesta som pratat med honom eller till och med hört honom prata är lyriska över vår nye tränare. Än har dock resultaten inte direkt skrämt livet ur våra motståndare. Är Norling mest prat eller har han en framtid i MFF:s Hall of Fame?
Micke: Efter alla lovord skulle det vara roligt att själv träffa Norling för att snacka fotboll och ledarskap. Där finns säkert en hel del att lära. Så vad det beträffar så är han ingen pratkvarn. Om han är en Hall of Fame-kandidat kan bara tiden utvisa. För det handlar inte bara om honom, det är så mycket annat som också ska stämma, exempelvis måste han få jobba med rätt typ av spelare som har rätt inställning. Och där har egentligen klubbledningen det största ansvaret. De måste helt enkelt se till att Norling får rätt material att jobba med.Med den truppen vi har i dag är jag beredd att ge Norling godkänt om vi inte hamnar sämre än 8:e plats. Med beröm godkänt får han om vi blir trea-fyra, VG och succétränare om vi blir tvåa och Demontränare om vi vinner! MFFs stora miss i år är att de överskattat truppen. Visst, den dåliga ekonomin satte sina käppar i hjulet, samtidigt borde man redan i fjol somras förstärkt med en snabb och rutinerad mittback samt en stark anfallare med funktionell teknik och som dominerar luftrummet. Får Norling det, då blir MFF vinnare igen – och då kan vi snacka Hall of Fame.
Henrik: Det är komplext det där med att svetsa samman ett lag, men Norling verkar ha flera egenskaper som underlättar arbetet. MFF är ett sargat lag av flera anledningar och Norling har hållt ihop gänget OK trots sprickorna. Med lite tid så ska även han kunna ordna framgångar för MFF, det är jag säker på.
Christopher: Visst, Norling ÄR mycket snack. Men är det inte just det en tränare SKA vara bra på? En head coach ska ju inte spela själv, det har vi ju elva fotbollsspelare till. Jag tillhör Rikards hängivna fans, just för att jag tycker att han verkar vara sällsynt smart och en mycket skicklig psykolog. Dessutom är jag barnsligt förtjust i hans, till synes, halvt pårökta metaforer om valda delar av växtriket och spelartröjor som fladdrar i vinden. Hall of fame är det naturligtvis långt kvar till, men han kommer ha mitt fulla stöd för överskådlig framtid.
Hanna: Norling håller en låg profil utåt - som en liten blek mystomte. Men det här är bara spel för gallerierna. Jag är övertygad om att han, likt en tiger, sakta omringar sitt mål för att sedan ta oss alla med storm. Han är för mig litet av en Harry Potter, killen som det krävs en hel serie av tjocka böcker, omoderna bågar och viss infantil tveksamhet, innan han till slut visar omvärlden att "he is the greatest". Spelarna är Hermoine och Ron och det är deras tillit och lojalitet och dolda hjälp till Potter som ger resultat.
Vad jag menar är att Norling inte på något sätt behöver ställa sig på taket av sin bil, slita av sig skjortan och banka sig i bröstet. han behöver inte skrävla, skräna eller lämna tomma löften. Han spelar ett psykologiskt spel, lika mycket som ett taktiskt. O enligt min ödmjuka åsikt så är det precis vad laget behöver nu. Stabilitet och säkerhet. Rum att andas i.
