Vi tycker om MFF: Elfsborg är mest benägna att vika ner sig
Himmelrikets panel tittar på landslagsfotbollen, viktiga matcher de missat och så lite om vem som blir viktigast i slutet.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
David Ulfstrand
Exil-MFFare boendes i Stockholm och som följt Himmelsblått sen mitten av 70-talet. Är en fotbollsallätare som gärna ser andra lag och ligor även om det riktiga fotbollshjärtat bara börjar dunka på allvar när MFF spelar.
Mikael "Skroda" Cronqvist
40-årig lärare som följt MFF sedan hans far tog med honom till stadion som 5-åring. 14 år som aktiv i MFF Support och drev bland annat Parkensaken för MFF Supports räkning. I supporterfrågor blickar han helst mot Tyskland och hur det fungerar där. Favoritspelare i MFF genom alla tider Lasse Larsson..
Jon Nordström
Barnsbens-MFF:are sedan första lagvykortet hamnade i min ägo på Håkanssons Livs vid Triangelen 1976. Några knattelagsmatcher i klubben på meritlistan innan tränarna insåg sitt misstag. Baltförflyttad till Stockholm 1980. Sedan dess maniskt supporterskap på distans som är för sent att bota.
Uppehållet gnager och även om landslagsfotbollen kanske ger en viss törstsläckare är det inte mycket att skryta om. Dessutom har klubbfotbollen sedan en tid tillbaka varit kritisk till landslagsfotbollen som stör och även bidrar till skadefrekvensen. Håller landslagsfotbollen på att dö ut? Blir landslagsfotboll bara något man spelar på sommaren när ligorna har uppehåll? Eller är fortfarande patriotismen så pass stor att det fungerar och är framgångsrikt med landslagsfotboll? Vad tror och hoppas du inför framtiden?
David:
Landslaget tror jag absolut inte är på utdöende men precis som för klubblagsfotbollen så går intresset i vågor. Före tisdagen den 16 oktober var säkert intresset lägre beroende på en usel insats i EM där slutspelet var över redan innan den tredje och avslutande matchen och en larvigt svag start på VM kvalet mot Kazakstan och Färöarna. Vi har ett landslag med en megasuperstjärna men förövrigt ett ganska anonymt och intetsägande lag. Dessutom tror jag inte att den sällsynt icke karismatiske och helt integritetslöse förbundskaptenen med sina märkliga utspel och laguttagningar som är mer förvirrande än SvFF:s matchtidsbokningar och försök till patetiska brandtal lyfter intresset.
Men, och det är viktigt, precis som i klubbfotbollen, resultat är det som räknas. Någon som tror det kommer vara ”lite” intresse inför kommande VM-kvalmatch efter miraklet i Berlin? Går vi till slutspelet i Brasilien och gör bra resultat så är vi där igen med gulblå målade ansikten och glada klapphattar. You bet!
Skroda:
Intressant fråga även om jag inte bryr mig så mycket om landslagsfotboll. I nuläget verkar de som om vi ska få ännu fler landslag i Europa. Katalonien vill bli självständiga, Belgien är på väg att spricka mitt itu och Skottland kanske blir självständigt vilket inte lär minska skottarnas patriotism för sitt landslag direkt. Detta kan leda till att landslagsfotbollen just i dessa områden blir mycket viktigare. Kanske kommer detta också leda till att landslaget fortfarande kommer att ses som en enande kraft även i mer stabila länder. Gnället på skaderisken kommer ju mest från rika storklubbar som ser deras spelare som investeringsobjekt som ska öka i värde så snabbt som möjligt för att förhoppningsvis kunna säljas med bra vinst eller vinna titlar till någon rik snubbe som inte bryr sig alltför mycket om fotboll.
När allt kommer till kritan så måste det ju vara fantastiskt stort för en fotbollsspelare att vara en av de elva spelare som representerar sitt land oavsett om det är Färöarna, Swaziland eller Brasilien och det gör att betydelsen för landslaget inte kommer att minska i första taget.
Det som stör mig mer är dessa uppehåll mitt under säsongen framför allt nu när vi är inblandade i något mycket viktigare än landslagsfotboll som ju striden om guldet är för mig. Svensk landslagsfotboll fyller väl ett behov för människor från mindre orter men inte så mycket för dem som har egna klubbar som är mycket viktigare. Men med så många länder måste det ju kvalas till de olika mästerskapen så det är väl oundvikligt så jag tror att saker kommer att förbli som de är ett bra tag framöver och det är väl fair enough med undantag för att det stör vår guldstrid.
Jon:
Sett i ljuset av "Undret i Berlin" så skulle man ju vilja ha landskamp varje dag men så enkelt är det ju inte. På varje högoktanig kvalmatch så går det 20 intetsägande, krampaktiga och rent av estetiskt beklämmande landskamper. Jag tror inte att landslagsfotbollen håller på att dö ut och det är väl heller inte önskvärt men det hade ju varit rätt skönt om landskampandet i stort minskade rejält.
Kanske med hjälp av något slags A-,B- och C-VM/EM. Det hade kanske hade varit roligare för alla? Själv har jag inte orkat se Sverige spela mot blåbärslag i kval på flera år. Varför? Visst måste det vara kul för Andorra att möta Spanien eller Tyskland men det kanske hade varit ännu roligare att få spela i ett kval till C-VM mot lag som de faktiskt kunde mäta sig emot? Det system som idag finns i världsfotbollen motsvaras ungefär av att man varje år skulle kvotera in ett par division 6-lag i Allsvenskan (få nu inga idéer SvFF!) för "rättvisans" och "fotbollsutvecklingens" skull.
Patriotismen är stor och verkar tyvärr bli större och större på ställen där man redan innan riskerade att implodera av självgodhet och xenofobi. Detta kommer givetvis inte att hota fotbollen i sig då den liksom kackerlackan förmodligen skulle vara det enda som skulle överleva ett kärnvapenkrig och i så fall börja praktiseras av kackerlackorna själva, som sedermera skulle dela upp sig i lag och nationer och slutligen samfällt kora regionala och nationella mästare. Detta kommer dock ej ske eftersom kända siare redan har förutsiat att SvFF:s Överdammsugarförsäljare Karl-Erik Nilsson en dag kommer att rädda inte bara svensk fotboll utan även internationell sådan. Fram till dess kommer vi att tvingas utstå ändlösa landskampsuppehåll och ständiga ökanden av antal lag i de stora mästerskapen. Det man dock kan hoppas på är att man till slut glömmer sig och inser att 320 lag i VM och 98 i EM faktiskt är ett större antal än vad det faktiskt finns stater och att kvalen då i sig blir en omöjlighet.
Efter matchen mot Kalmar kommer undertecknad åka på en mycket ostrategiskt lagd semester söderut, vilket innebär att båda de två sista hemmamatcherna missas. Berätta om någon gång som du missat en viktig match och tvingats följa den från distans - Kanske via SMS, text-TV eller någon extremkass stream från långtbortistan.
David:
När det gäller minnena av missade matcher så måste jag erkänna att jag aldrig kommer ihåg några glädjefyllda SMS, sprudlande samtal från segerstinna vänner eller streamar som fått mig att gå bananas. Däremot kan jag nästan fortfarande känna doften av skräck när jag fick reda på att MFF förlorat mot IFE borta 1999 (4-0), jag kan även känna sorgen när jag efter Thun hemma fick SMS:et med 0-1 i röva och att Patrik Anderssons karriär sannolikt skulle vara över. Är osäker på om det speglar supportskapet i allmänhet eller om jag borde söka professionell hjälp?
Skroda:
Har aldrig varit utsatt för detta så jag lägger mina icke fotbollsrelaterade resor när det inte är säsong. En parentes är att jag vid tre tillfällen de senaste 5 åren inte kunnat se matchen live eller på TV/stream och därför varit tvungen att lyssna på radio. Resultaten i matcherna är Hammarby –MFF 3-6 Kalmar-MFF 5-4 och Halmstad-MFF 1-5 så nästa gång jag lyssnar på radion får jag spela en slant på många mål….???
Jon:
Det mest ångestdrypande jag har varit med om var när jag bodde i Portugal hösten 98 (hade ingen tillgång till internet) och tvingades ringa upp tipstjänsts resultatservice efter varje MFF-match. Detta var precis när RATS hade tagit över och varje gång jag fick kränga mig in i telefonhytter med bastant ljudmatta utanför som med lätthet trängde sig in i den ovala hyttkåpan var en hjärtogin upplevelse. Dock var glädjen och lättnaden enorm när vi väl lyckades vinna och kontraktet till slut var avklarat. Ett väldigt känsloladdat men på något vis ändå tomt minne; lite som en telefonhytt utan människa i.
Med fyra omgångar kvar är det kniven på strupen i varje match nu för de fyra topplagen. Pressen kommer bli stor, och för vissa spelare kommer det garanterat att bli en för stor press. Vem tror du blir MFF:s viktigaste spelare i det här läget, och tror du något av motståndarlagen kommer ha särskilt svårt eller lätt att hantera pressen?
David:
Inför de fyra sista omgångarna så är pressen stor på Dahlin. Men han verkar vara grabben som klarar det galant. Jag är faktiskt inte orolig för att pressen är för stor på MFF. Med tanke på riktigt mediokert spel i år, svaga insatser allt som oftast så är säkert många med mig mer förvånade än nervösa över att vi är med i guldstriden. Jag tror att för lagen AIK, Häcken och MFF är inte pressen på laget så stor som den kanske borde vara. AIK har gjort en fantastisk säsong och slog ut Moskva och tog sig till EL gruppspel. Ingen kan klaga. Hur det än slutar så är Häcken årets färgklick, laget saknar helt fans och därmed yttre press och ingen förväntar sig guld.
Däremot tycker jag man kan se att Elfsborgsspelare mår dåligt varje match. De har så mycket att förlora och så lite att vinna efter sin makalöst starka vår. De ser mer lättade ut än glada efter en seger. Tycker på många sätt att de liknar MFF:s stjärnfyllda lag 2004 som bara skulle vinna och som egentligen inte såg riktigt glada ut förrän efter att guldet var bärgat den 30 oktober. Med all rätt, press och ångest i plastens mecka och glädje där det spirar grönt gräs!
Skroda:
MFF:s viktigaste spelare tror jag blir Johan Dahlin, inte minst nu på söndag och på Råsunda. Anfallarna är också oerhört viktiga, mål måste produceras och våra anfallare måste höja sig något snäpp och leverera på de chanser som ges. Pontus roll som pådrivare ska heller inte underskattas.
Tror nog att detta uppehåll kom ganska olägligt för Häcken då de fått tid på sig att fundera över vad de håller på att ställa till med och det är inget som de är vana vid och därför kan nerverna spela dem ett spratt. Hur hanterar t.ex. Häcken en eventuell serieledning efter nästa omgång? Blir det en boost eller stora skälvan?
Elfsborg har en del rutin men har ingen vinnarkultur i klubben, det kan bli ett problem när det börjar brännas. Norrköping borta är ingen lätt match och Mjällby borta på gräs kan bli lika tufft. AIK däremot kan nog tillsammans med MFF hantera detta läge bäst även om det ser svårt ut för AIK att nå längre än en Europaplats. Fast med fyra matcher kvar så är det nog de spelare som tänker minst och bara gör sitt jobb så bra som de kan som kommer att bli nyckelspelarna i alla lag, även i MFF.
Jon:
Rent spontant tror jag att Pontus Jansson blir väldigt viktig och den levande löken på laxen . Han har förmågan att bryta mönster, driva upp bollen på de mest oväntade och systemdemolerande vis och samtidigt är jag övertygad om att han kommer att göra ett antal hisnande brytningar samt minst ett mål där han trycker in halva motståndarlaget samtidigt som blir mycket avgörande i guldstriden.
Jag tror helt klart att Elfsborg är mest benägna att vika ner sig nu på slutet. Inte lika kul att spela på plast när det musklerna börjar bli stela i oktoberkylan och alltmer desperata motståndarhillbillylag kommer att älska att tackla ner de klena guliganerna i leran och plasten i jakten på egna livgivande poäng. Visst var vinsten sist mot Gais viktig för dem men i längden tror jag inte den betyder ett skit med tanke på att det blev ett så pass långt uppehåll precis efter. De hann liksom inte surfa på boosten av att ha avgjort en viktig match på övertidsövertid utan lever ett schimärt liv som ledarlag på övertid.
