Vi tycker om MFF: "Gillar tanken på läktaren som en slags frizon"
Himmelriket håller fredag och diskuterar Mjällby, bra och dåliga insatser och vad man får och inte får säga på läktaren. I veckans panel har vi en kvartett bestående av två Mikael, en Marcus och en Gustav.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Gustav Svensson
Engagerad och medveten ståplatssupporter med en brinnande passion för ultraskulturen. Premiär på Stadion någon gång i mitten av 90-talet tillsammans med farsan. Driver bloggen Footballandbrew och studerar för tillfället sociologi. Kommer 2012 arbeta med att utveckla vår läktarkultur ännu en dimension och siktar på ordförandeposten i klubben vid hundratjugoårsfirandet.
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera en del av centralredaktionen på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben.
Mikael "Skroda" Cronqvist
40-årig lärare som följt MFF sedan hans far tog med honom till stadion som 5-åring. 14 år som aktiv i MFF Support och drev bland annat Parkensaken för MFF Supports räkning. I supporterfrågor blickar han helst mot Tyskland och hur det fungerar där. Favoritspelare i MFF genom alla tider Lasse Larsson.
Marcus Malmberg
Snart 32 bast, har följt MFF de sista 25 åren ungefär, ända sedan farsan drog med mig när jag knappt var torr bakom öronen. Har emigrerat till sittplats de sista åren där jag med analytiska ögon följer spelet och linjemannen.
Möte med Mjällby väntar. Ett möte som på Strandvallen brukar vara besvärligt för MFF:s del och denna gång möter vi dessutom ett lag som ligger högre upp i tabellen. Så vad kan vi förvänta oss? Vad tror du? Nöjd med en pinne? Kan vi resa oss efter debaclet senast?
Gustav:
Serien är ung och det är svårt att dra allt för stora växlar utifrån tabelläget, däremot är det viktigt att vi inte ställer till det redan nu med fler onödiga poängtapp. Vi borde haft fler poäng vid det här laget och således betyder det inte speciellt mycket att Mjällby ligger före oss just nu. Det bör dock rimligtvis fungera som en sporre för spelarna då vi aldrig ska ligga bakom Mjällby i tabellen. Vi kommer från en fullkomligt värdelös insats uppe i Stockholm till ett möte mot en enerverande bondklubb vars supportrar fått för sig att vi är deras största rivaler och en klubb som tror att det är okej att ta 170 kr för deras usla bortasektion. Man får hoppas att spelarna inser hur viktigt det är att plocka hem tre poäng, det är dags att gå ut och visa karaktär.
Vi får tillbaka ”bengal-Helander” och kan således återskapa den centrala balansen med Helander/Jansson i mittbackslåset och Halsti/Friberg på innermittfältet. Det här är viktigt och ökar våra chanser för seger.
Jag hoppas verkligen att kunna uttyda någon form av spelidé efter fredagens match, något som har saknats än så länge. Det är inte längre hållbart att förlita sig på individuella spelares briljans utan vi måste klara av att stå upp en hel match, ta jobbet och mala ner motståndarlagen.
Allt utom tre poäng er ett misslyckande och fullkomligt oacceptabelt. Vi är Malmö FF och småklubbar ska inte ha någonting att hämta mot oss.
Micke:
Mjällbys har inlett säsongen riktigt bra så jag fruktar att det blir förbannat svårt på Strandvallen. Men skall vi haka på i toppen så är det bara vinst som gäller. Och på något sätt tycker jag att våra gossar är skyldiga oss en seger efter den lama insatsen mot Djurgården. Så seger – och allt är förlåtet!
Mikael "Skroda":
Hoppas att vi kan förvänta oss ett extremt revanschsuget lag som käkat taggtråd hela veckan. Ett lag som inte somnar in och tror att allt ska lösa sig av sig självt. Ett lag som spelar på topp i 90 minuter + tillägg förväntar jag mig också. Nöjd med en pinne? Eeeeh nä, vi är Malmö FF och möter Mjällby i en match där vi ska visa att vi inte är så dåliga som det sett ut de senaste matcherna. Förväntar mig en vinst och att Strandvallenspöket schasas iväg för gott. Det jobbiga för oss är att vi i de två nästkommande matcherna möter de två lag som verkligen älskar att slå oss men det skall vi kunna hantera om vi ska ha något med toppstriden att göra!
Det är också dags för vissa spelare att sluta springa och gömma sig och istället ta ansvar om det ska bli något bra av denna säsong.
Marcus:
Det brukar ju alltid bli jämna matcher mot laget från Listerlandet. Målvakten med mjukisbrallorna verkar kunna göra de mest fantastiska räddningarna när vårt vackra lag kommer på besök. Jag vill se lite klassisk jävlar annama i den här matchen! Hela laget ska visa att förlusten mot Dif var en engångsföreteelse. När domaren blåser igång (låt det inte bli Lerjeús) så ska MFF ta tag i taktpinnen direk och visa vem som bestämmer. Tack och lov får inte Sudic spela mot oss så vi behöver väl inte frukta Mjällbys försvar allt för mycket.
Jag vill se Magnus Eriksson i fler situationer i och nära straffområdet, alldeles för få avslut från honom än så länge. Kan också bero på att Rantie inte ser passningar som ett alternativ när han får bollen. Sen skulle jag vilja se ett gammalt hederligt skitmål från vår afrikanska stjärna, en klassisk strumprullare eller nåt sånt. Att han inte behöver dribbla bort halva laget innan han gör mål.
En pinne är jag absolut inte nöjd med, vi har inte råd att tappa fler poäng nu känns det som efter två pinnar de sista tre matcherna.
Och ja.. Debaclet mot Djurgården. Personligen upplevde jag det som den kanske sämsta insatsen MFF stått för, som ag själv bevittnat åtminstone. Det finns några konkurrenter, men detta är definitivt en av de sämsta.
Så.. Låt oss blicka tillbaka på lite tråkiga stunder. Vilken är den sämsta insatsen någonsin du sett MFF-prestera?
Och för att balansera det hela - Vilken är den bästa?
Gustav:
Det här var en svår fråga och lyckligtvis har jag förträngt de värsta av stunder och accepterat att ångest och maktlöshet är två egenskaper en fotbollssupporter får lära sig att behärska och leva med.
Så här på rak arm drar jag till med Dinamo Zagreb borta. Den totala kollapsen i kombination med Dusans värdelösa målvaktsspel kommer alltid finnas kvar i minnet. Den underbara känslan man gått och burit på efter avancemanget mot Rangers var som bortblåst och drömmarna maldes plågsamt till grus. Den fullkomliga underlägsenhet spelarna visade på planen har jag aldrig tidigare sett ett MFF-lag prestera och det smärtade verkligen.
Som en total kontrast gör vi därefter en av de bästa matcher jag sett i hemmamötet och historien kan vi. Det var så nära. Så nära. Det är en av de bästa insatser jag sett ett MFF-lag göra.
Micke:
Det har varit en del matcher genom åren som satt sina spår… Cork hemma på Stadion 2004 var en match där Malmös insats var så pinsamt usel att man ville krypa ner under en sten efteråt och stanna där åtminstone ett par år. Bortamatchen 2011 mot AZ Alkmaar i Europa League samma sak. Även fjolårets bortapremiär mot Häcken och den avslutande matchen mot AIK på Råsunda har sina givna platser på den här deprimerande listan.
Sen finns det en mängd fantastiska MFF-insatser genom åren, men jag tror och hoppas att jag ännu inte sett den bästa.
Mikael "Skroda":
Sämsta insatserna jag sett med reservation för att mitt minne är bra men kort är.
Utan inbördes rangordning: Häcken borta i fjol, FC Thun borta 2005, HIF hemma 1999, Oddevold hemma 1996, Umeå borta 2000, Djurgården borta 2000. Matcher där vi var fullständigt genomusla och där man stått och skämts på läktaren. Bubblare är Cork hemma i Europakvalet 2004.
Bästa insatserna är ju lite roligare och här måste jag nog säga Nottingham hemma. Sättet som vi spelade ut en engelsk toppklubb på (jo Nottingham var det då) var magnifikt och vi borde vunnit med 5-0 istället för 2-1. HIF hemma 2003 där vi fick vinna med 5-0 var inte så dum den heller. Matcherna mot Inter 1989 var också alldeles fantastiskt bra med tanke på Inters spelarmaterial. Första halvlek mot AIK hemma i fjol ligger rätt högt på listan den också. Men ett kortare svar hade varit, alla vinster är bra och alla förluster är dåliga.
Marcus:
Usch vilken tråkig fråga att svara på! Alla förluster är egentligen på grund av dåliga ursäkter. I Allsvenskan kan MFF aldrig förlora mot ett "bättre lag". Dessutom har man väl blivit expert på att glömma dåliga insatser men man minns alltid de bra. Men alla derbyförluster är ju svåra att smälta, och alla förluster på hemmaplan vilket tack och lov inte har varit så många de sista åren. Ska jag försöka vara lite konkret så kommer jag väl spontant att tänka på bortamatchen mot AZ i EL häromåret. Inte för att MFF nödvändigtvis var så hemskt dåliga i den matchen utan mer för att det blottade hur långt efter vi är de lite bättre lagen i Europa när det kommer till passningar och tempo. Zagreb borta var likadant. Det är nästan i matcher som dessa, när man ser hur små vi är jämte många andra europeiska klubbar som det nästan svider mest (förutom derbymatcherna då, men det beror alltid på otur).
De bästa insatserna är lättare, matcherna mot AIK och Di rääälie hemma förra säsongen när MFF fullständigt förnedrade sina motståndare. Rangers borta måste också nämnas, en av de bättre matcherna MFF spelat i modern tid. Det var en match där det mesta stämde och Wilton o Larsson spred skräck bland motståndarna
Miiko Albornoz fick utstå en hel del från Djurgårdspubliken i den senaste matchen och domaren ville att Djurgården skulle säga till sin publik att lugna sig. Om vi bortser från just det här specifika fallet - Var går gränsen för vad man får skrika eller göra på läktaren? Finns det någon gräns?
Gustav:
Fotbollsarenor ska inte vara en från resten av samhället isolerad plats när det gäller värderingar och jag anser att rasistiska tillmälen inte är acceptabelt. Att arbeta med att förändra normer är viktigt för att få bort sådant från läktarna. Just i Malmö tycker jag inte att vi har så stora problem med det vilket jag är stolt över.
Att håna en dömd brottsling i motståndarlaget är i mitt tycke inget märkligt. Det gjorde vi med Gerndt och det har hänt åtskilliga gånger förut. Att sätta motståndarspelare ur balans är ett effektivt sätt att hjälpa det egna laget, oavsett vad man anser om det. Klubben har tagit ett beslut och det kan väl ändå inte komma som en överraskning från någon att det skulle följa hån i dess fotspår?
Hade domaren brutit matchen för djurgårdarnas hån hade jag blivit förbannad. Hade vi sett ett scenario där en hel klack systematiskt hånar en spelare för dennes etnicitet, sexuella läggning eller liknande och domaren hade blåst av hade jag stöttat beslutet.
Så givetvis finns det en gräns men jag vill inte heller ta ifrån fotbollsläktaren dess attribut som en plats där man kan vråla ut alla sina frustrationer. Men jag tänker inte inskränka på mina grundläggande värderingar kring alla människors lika värde för det.
Micke:
Jag gillar tanken på läktaren som en slags frizon eftersom vi lever i ett samhälle där det annars knappt går att öppna käften utan att någon känner sig kränkt eller tar illa vid sig. Oftast tycker jag att det finns en form av humor i de flesta nidramsor som är jävligt befriande och uppfriskande på något sätt. Och att håna motståndarna på olika vis för att få dem ur balans är en del av fotbollsläktarnas kultur och historia som jag personligen uppskattar. Det ingår i spelet och man behöver inte ta det på allt för stort allvar.
Men var gränsen går är svårt att avgöra. Publiken är inte homogen och varje individ har sin egen uppfattning om vad som är rätt eller fel. Man skall också komma ihåg att många av ramsorna tillkommer helt spontant och i stridens hetta, och då kan det gärna bli lite extra tillspetsat. I regel kan man ta det med en nypa salt, men om man blir störd är det ju bara att be folk hålla käften.
Mikael "Skroda":
Det enkla svaret vore ju att säga att det man inte gör ute i övriga samhället skall man inte göra på en läktare heller men dessvärre blir det lite väl mycket hyckleri från min sida då. Man har ju själv stått och skrikit saker och gjort saker som man kanske inte är så stolt över så här i efterhand.
Jag kan väl tycka att saker man inte gör på en läktare är:
1 Kastar in saker på planen
2 Slåss
3 Skriker saker som är alltför kränkande men var den gränsen går är nog väldigt individuellt.
I övrigt kan man försöka följa Malmö Fotbollförenings värderingar men ändå förstå att det kan koka över ibland i stridens hetta. Kanske är det bästa om alla reflekterar över vad man själv sysslar med och om det hjälper eller stjälper klubben. Det har jag försökt göra de senaste åren och har väl blivit lite lugnare även om man efter vissa specifika matcher fortfarande kan fundera varför man skrek just det man skrek.
För trots allt, fotboll utan känslor är ju inget vidare det heller….
Marcus:
Klart som fan det finns gränser! Tyvärr respekteras de aldrig när det gäller idrott. Vuxna män som skriker allt möjligt åt spelare och domare, och tyvärr är det inte bara motståndarna som får all skit. Många gånger kan det egna lagets spelare få höra både det ena och det andra.
Varje gång jag ser en vuxen människa stå och bröla ut könsord och synonymer för prostituerade så skäms jag. Det är inte ovanligt att personen har sina egna barn med eller det iaf sitter barn i närheten. Ingen annanstans står man och vrålar såna ord till människor. Nu är detta definitivt inte ett "fotbollsproblem" utan finns på arenor i hockey, handboll etc....kanske även speedway! Jag har säkert själv också skrikit mindre begåvade saker men har med tiden lärt mig att behärska mig. Det är människor vi pratar om här och misstag sker, och ska få ske utan att spelare eller domare ska behöva utstå att bli kallade för könsorgan mm. Här är det också viktigt att fortsätta förmedla den kulturen som jag ändå tycker råder i Malmö, att stötta sitt eget lag framför att håna sin motståndare.
När vi ändå är inne på ämnet så vill jag passa på och göra en liten avstickare, läktartränarna! Det är ju som så att vi är alla tränare/spelare på läktaren och vi vet bäst. Vi vet vilka byten som ska göras, när det ska skjutas och var det ska passas. I år har jag välsignats med ett par killar i närheten vars ledord inom fotbollen är "kötta, kämpa, fortsätt" och liknande varianter. Spelar MFF kortpassningsfotboll så skriker de efter långbollar. Slår MFF långt så skriker de "HÅLL I BOLLEN". Jag vill fortsätta att tro att spelare och tränare på planen vet bättre än vi vet. Det är därför de är på planen och vi sidan om. Jag menar inte att man inte ska engagera sig, för det ska man, men vi kommer inte vinna några matcher med "KÖTTA". Vi är Malmö FF, inte Wimbledon på 80-talet.
Så, nu fick jag det sagt. Känns mycket bättre nu. Framåt Malmö!
