Vi tycker om MFF: Fotbollsvåldet har alltid varit större än fotbollen
I veckans panel tar herrar Gullberg, Nilsson och Åkesson avstamp i förra helgens fruktansvärda dödsfall i Helsingborg.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Tobias Gullberg
Socionomstudent från Lund vars MFF-intresse på allvar tog ett permanent grepp om hjärtat 2003. Köpte sitt första årskort 2005 och har sedan dess upplevt både eufori och misär i takt med föreningen i hjärtat på heltid - som en mästare.
Wilhelm Nilsson
Har ett MFF-hjärta sedan början av 2000-talet. Började som skribent på sin egna MFF-blogg, Mr. Bluewriting. Numera skribent på Svenska Fans samt för Malmö FF, MFF-Support och Fotbollskåne.
Johan Åkesson
Frilansare. Skribent på Svenska Fans sedan januari 2013. Lever fotboll dygnet runt.
Ingen i Sverige kan ha undgått det tragiska som hände i Helsingborg i söndags. Under veckan som gått har det i alla tänkbara forum diskuterats vad som kan och bör göras för få stopp på supportervåldet. Vad de flesta tycks vara överens om är att alla inblandade parter (klubbar, supportrar, polis, politiker med flera) måste göra vad de kan för att bidra till en eventuell lösning. Vad kan göras från klubbarnas sida?
Tobias:
Jag, i egenskap av blivande socionom, anser att man måste arbeta preventivt redan i unga åldrar, liksom man arbetar med kriminalitet i övrigt. Hur mycket klubbarna kan göra är givetvis begränsat i en sådan här fråga, men jag tror att initiativ som Norra Blå kan bli en effektiv preventiv metod, där framtidens supportrar ”indoktrineras” i en positiv läktarkultur med positiva förebilder. Det gäller att ta vara på ungdomarna i unga åldrar och att vi äldre agerar positiva förebilder, framförallt grupperingar som Supras och Rex som många av ungdomarna ser upp till. Samtidigt anser jag att detta problem är större än att ansvaret helt skall ligga på klubbarna. Fotbollsvåldet är ett samhällsproblem och måste behandlas som ett sådant, och klubbarna har inte de resurser som krävs för att ensamma kunna hantera problemet, även om de givetvis måste vara en del av lösningen. Det är många som har skrattat åt Tony Ernsts uttalanden i måndags i Aktuellt och Fotbollskväll, men jag tror verkligen att han är något på spåret. Fotbollsvåldet är, och har alltid varit, större än fotbollen och måste behandlas därefter. Vad som kan göras konkret är däremot svårt att svara på i nuläget och är något som måste utredas vidare, men det måste tas tag i på samhällsnivå. Det är jag övertygad om.
Wilhelm:
Först och främst bör fotbollsklubbarna hålla en bredare dialog mellan varandra. Jag vet inte exakt hur de olika supporterdialogerna runt om i landet arbetar. Jag hade dock föredragit att dessa hade träffats betydligt oftare. Möten, som förbundet anordnat, där samtliga klubbar kunnat bolla idéer om hur de skulle kunna motverka stökigheter kring fotbollsmatcherna.
Det är alltså inte klubb för klubb som bör arbeta emot detta, utan snarare klubbarna och förbundet tillsammans.
Samtidigt skulle även dialog mellan klubbar, polis och politiker kunna utvecklas. Exempelvis skulle supporterpoliser och politiker även suttit med på de möten som nämns ovan.
Maskeringsförbundet är också en populär fråga som drivs just nu. En fråga som jag tycker ska bedrivas än mer. IFK Göteborg satte tidigare ner foten och har nu infört maskeringsförbud på sina hemmamatcher. Jag tycker det är dags att fler klubbar sätter ner foten i denna fråga. Men det hade behövts en tydligare lag som säger att det är förbjudet att maskera sig vid fotbollsmatcher. Här bör politikerna vakna!
Dock är det ju inte bara klubbarnas, polisens och politikernas ansvar. Först och främst är det varje individs ansvar att motverka stök och bråkigheter. Vi måste lära oss att sluta hata och börja älska! Jag ser fram emot den dag, jag kan skåda rivaliserade fans, ta EN öl tillsammans innan match.
Johan:
Ordet lösning känns fel. Du kan lösa en ekvation, förhoppningsvis en mordgåta. Det fruktansvärda som hände i söndags är ett djupt sår som aldrig fullt kommer att läka. Framför allt inte för den anhörigas nära och kära och till dem vill jag rikta min kärlek. För att någonstans ta sig på rätt väg måste fotbollen, då menar jag supportrarna och klubbarna, få hjälp.
Det är supportrar och fotbollsmänniskor som tillsammans ska göra allt dem kan för att klimatet ska nå en jämnare nivå. Våld och hat kommer alltid finnas inom idrotten, hat är en del av rivaliteten som är ett element i fotbollen som är grundläggande men den oerhörda positiva kraft som finns inom supporterskapet måste utnyttjas för att det goda varje dag ska segra över det onda - som det gör det allra flesta dagar. Dessvärre inte i söndags.
Vill gärna se att klubbarna ännu mer ber om hjälp. Hjälp från samhällets instanser för klubbarna är beroende av sin publik och sitt varumärke för att gå runt, klubbarna har en verksamhet att bedriva. Regering och kommuner måste bidra med resurser och ge resurserna till kompetensen och kompetensen den finns hos supporterföreningarna. Nazism har eliminerats och rasism har reducerats på svenska läktare - inte tack vare polisen, förbund, lagar eller politisk handling från styrande partier - utan av supportrarna själva.
Jag har stått på läktaren och sett supportrar skälla ut killar efter noter som slängt in flaskor och mynt på planen så dom har blivit röda i ansiktet. Utskrattade av vissa andra efter utskällning à la skolbänken. Killarna slängde inte in något mer och var märkvärt påverkade av tillrättavisandet. Var ska acceptensen ligga för en läktare? Hur ska vi uppträda för att få gå igenom Helsingborg stad till ett derby med våra flaggor, halsdukar, bengaler (INGA JÄVLA BANGERS) och strupar taggade till tusen med kärlek för vårt lag? Jo, vi måste prata med varandra, över laggränserna. Diskutera acceptansen, beteendet och framtiden. Vi vill ha våra marscher genom städerna. Då måste alla ta sitt ansvar, men låt oss prata om det. Inga "quick fix-lösningar" är något svar. Den tålmodiga och långsamma vägen är där vi måste gå. Tillsammans.
Jag har bara börjat... men måste sluta där innan ni slutar läsa.
I skuggan av det fruktansvärda som hände i helgen har även allsvenskan sparkat igång. För MFF:s del innebar det en 3-0-vinst mot nykomlingen Falkenberg. Trots de relativt stora siffrorna imponerade knappast spelet varken på supportrar eller allsvenska konkurrenter. Försök ändå plocka ur guldkornen ur premiärtillställningen. Vad är värt att bygga vidare på?
Tobias:
Att Erik Johansson inte har någonting på ett mittfält att göra mot lag som parkerar bussen blev smärtsamt påtagligt under första 45. När Thern kom in blev det mycket bättre fart och kreativitet i anfallen, och han fick helt rättvist kröna sin insats med två baljor. Det måste vara klart för Åge att det inte håller med två så pass defensiva mittfältare mot lag som inte är intresserade av att vinna matcher, utan bör sparas till lag med starka innermittfält, som Göteborg på måndag. Däremot skall Åge ha en stor eloge att han agerade så pass snabbt som han gjorde. Norling hade utan tvekan nött på till 70:e minuten och hoppats på det bästa. Att bytet kom så pass tidigt tyder på ett bra matchcoachande och med det lyckades han ändra matchbilden tillräckligt mycket för en vinst. Mange/Rosenberg såg inte alls ut till att klicka särskilt bra. Förhoppningsvis är det ett samarbete som växer under säsongen likt Mange/Rantie ifjol.
Wilhelm:
Mittfältet generellt, men främst yttrarna. Forsbergs kant var bra, Kroons kant var inte lika lysande. Dock ser jag samma fel på båda kanterna och tycker istället vi skulle kunna våga oss på ett mer utmananade spel ute på yttrarna. Exempelvis att både "Guille" och Forsberg ska kunna våga utmana försvararna och försöka sig på att dribbla förbi. Ibland blir det istället att de spelar tillbaka bollen till bakomstående back eller att de gör ett tveksamt inlägg. Men samtidigt måste jag stå fast vid att spela hem till ytterback som alternativ, ibland fungerar det kalas! Det jag vill ha sagt är att det ska finnas fler möjligheter för yttrarna, annars blir vi till slut alldeles för sönderlästa i vårt spel.
Johan:
Att Åge Hareide inte är Rikard Norling.
En stor tränare vet när man begått misstag och vad man ska göra för att förändra mathbilden. Erik Johansson kommer säkert vara nyttig som mittfältare i form av avstängningar och skador på en viss finsk Roy Keane eller i vissa sekvenser av matcher när man vill spela på resultat. Från start när man ska föra spelet blir kraven för stora på Herr Johansson och det såg givetvis Åge Hareide. Thern var bra. Finns dock en problematik där i och med att han är den enda offensiva centrala mittfältaren som finns. Kanske därför Åge kan göra någonting bra av det här laget då de 4 offensiva pjäserna kan göra väldigt mycket på egen hand.
Jag är övertygad om att Molins, Eriksson, Rosenberg och Forsberg på helt egen hand kommer ställa till med väldigt mycket besvär för motståndarna. Rosenberg visade sin klass och spelförståelse i sina framspelningar mot Falkenberg. Förhoppningen om att Micke Mourinho har stått sedan i tisdags på Kamratgården och drillat sin backlinje i hur man egentligen ska stoppa Rosenberg och Erikssons combo-spel och hur Molins ska styras på Ullevi på måndag - det är rätt tillfredställande.
Redan i nästa omgång väntar ett av säsongens stormöten. På måndag åker Mästarna (med två stjärnor på bröstet) till Göteborg, för match mot en av huvudkonkurrenterna. Götet imponerade stort när de helt rättvist plockade en trea borta mot AIK, men nu är det helt annan kvalitet på motståndet. Vad tror du om matchen?
Tobias:
Jag är redan oerhört pessimistisk inför måndagens match. En pessimism som är helt helt och hållet baserad på den första omgångens prestationer. Det var inte mycket som klaffade i Malmös spel i söndags, medan Göteborg fick desto mer att klaffa. Jag tror att det första målet kommer vara direkt avgörande. Får vi det kan vi lugnt hålla i bollen och styra matchen, medan om Göteborg gör det så kommer de kunna ligga på kontringar och stänga ytor. Jag hoppas på en tillknäppt match där vi vinner med uddamålet, men tror mer på ett oavgjort resultat i form av 0-0 eller 1-1. Det är oerhört viktigt att inte förlora matchen.
Wilhelm:
Kross, såklart! Nej, så enkelt blir det inte.. Det kommer bli kamp, mycket kamp på Gamla Ullevi på måndag. Vi kommer få se två lag med en enorm vilja i den gassiga vårsolen. Jag vet att vi även kommer få se en glödhet Guillermo Molins. En spelare som jag vet har en stark vilja till att vinna matcherna mot just IFK Göteborg. Må han inte bli för övertänd bara! Jag tror till sist på en delad pott.
Johan:
Tidigare hade jag varit övertygad om att MFF skulle vilja styra matchen med ett överlägset bollinnehav men hur Åge resonerar är mer oklart än tidigare tränare. IFK Göteborg var framgångsrika på sin vänsterkant i sina omställningar och fysiskt är det svårt att mäta sig med Jakob Johansson och Philip Haglund, kanske startar Erik Johansson för att ta upp kampen på mitten tillsammans med Markus Halsti?
Stora defensiva krav ställs på Molins och Albornoz på högerkanten (om det nu blir så att Ricardinho är frisk och kan starta till vänster) som får den kvicke Sam Larsson och en offensiv Ludwig Augustinsson med bra inläggsfot mot sig, defensiven är inte Molins känd för och Albornoz har sina spelmässiga brister även där.
Vem vinner kampen på mittfältet? Vem kan utnyttja fasta situationer som båda lagen på pappret är starka på, Blåvitt betydligt mer så i praktiken? Levererar MFF:s fyra där framme eller Blåvitts vänsterkant?
