Vi tycker om MFF: Katjing!
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Per Kindgren
Supporterprofil som bidrar till stämningen på Stadion genom att vara pådrivare på tribunerna. Har följt MFF sedan mitten av 80-talet. Frontfigur i kompisgrupperingen Larssonligan. Favoritspelare i MFF genom tiderna: Lasse Larsson.
Numera är Per också youtubekändis efter glädjefnattet vid segermålet mot Rangers.
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
3-0 till Malmö och avancemang till Champions Leaguegruppspel. Hur går tankarna efter detta?
Per:
Prisa Gud! Kåss! Vet inte ens var jag ska börja. Det som man så här direkt tänker starkast på ifrån matchen är så klart 3-0 målet i slutet och njutningen, ja faktiskt, Dead Bullarna skulle ju göra 2 mål på sista minuterna vilket kändes som ett behagligt avstånd och ju mer klockan ticka, desto mer njöt man istället för att halvt dö av den där extrema nervositeten. Flög ner på läktaren till min far och min fantastiska tösabid och bara krama om dom och stod och myste i slutet. Runt omkring grät folk rätt ut av total lycka. SM-guld i all ära, men just där och då kändes det som det absolut största man varit med om. Folks extrema glädje var liksom på ytterligare en nivå om man jämför med gulden de senaste åren. Nu fortsätter vi på framgångsvågen. Vi ska chocka dom där Juventus och Madrid och plocka en del poäng. Såna där lag imponerar inte på oss...
Henrik:
Framförallt påminner detta oss om vilket talangfullt lag vi har. Efter matchen i Salzburg hade MFFs spelare större förutsättningar att utvecklas än Salzburgs. Varför? Jo, vi ökade vår erfarenhet med många fler procent än vad Rödbullarna gjorde. Vi hade förutsättningarna att förbättra oss mer över två matcher än våra motståndare. Spelarna bevisade hur talangfulla de är, för se vilka prestationer de gör! Hade vi börjat hemma är jag inte så söker på att vi vunnit med 3-0... Sen avgör publiken också, för den elektriska stämning som MFFs sagolika supportrar skapar håller högsta klass. Rödbullarna var aldrig ens nära, och om de en sekund trodde de var nära så kunde Mackan dansa in 3-0 och släcka deras tankar om CL för gott.
Sen måste vi nämna Pa Konate, denna junior som agerade så rutinerat. Han fattade principen med Rödbullarnas höga press och drällde ALDRIG med bollen under 90 minuter. Hade Ricardinho kunnat anpassa sig så bra? Jag tror vi såg början på ett generationsskifte.
Åge Hareide. Mannen. Myten. Legenden. Hur bra är Åge? Överskattad? Underskattad? Lever på Norlings lag?
Per:
Jag var oerhört tveksam till Åge. Blev förbannad till och med när han blev klar för oss. Kopplade honom direkt till HIFs guld 1999 och deras CL-kval framfart 2012, men oj vad fel jag fick! Hans taktiska finurligheter inför match där han gör små men behövliga ändringar som sedan visar sig vara helt klockrena. Att sätta Halsti så lågt ner var ett genidrag tex. Vår pagefinne var ju precis överallt och mota bort allt som kom i närheten framför Robin Olsen. Jag älskar också Åges kroppsspråk och glädjeutbrott. En kamera zooma in honom vid målen och hans målfirande är nästan lika känsloladdat och spralligt som mitt glädjeutbrott på Ibrox.
Henrik:
Killen är född på den stora scenen. Helt orädd för utmaningar och är tydligare än de flesta fotbollsledare jag lyssnat på. Han fattade att MFF inte går vidare på att spela "sitt" spel och genast stod vi där med 5-3-2 som ingen i laget nånsin tränat på. Såg det ovant ut? Knappast, jag insåg inte ens själv förrän i 80e minuten att vi hade fembackslinje. Så vant såg det ut. Han har tagit över den tekniska färdighet och kreativitet som MFF visade upp med Norling, men han har lagt till den taktiska dimension som MFF saknat. Nu är vi just cyniska, vilket behövs för att över huvudtaget överleva matcher på denna nivå.
Ok...Närmare 200 miljoner tickar in. Vad gör vi nu?
Per:
Håll i lovorna! Hutta inte ut dom på allt som rör sig! Vi ska absolut inte bränna några Champions League-pengar som IFK gjorde då man plocka in figurer som Jocke Persson, Stefan Bärlin och en viss Christian Karlsson som då kosta Göteborg väldiga sura summor och sportslig nedgång. Visst, dyker det upp ett stjärnnamn ala Jari Litmanen så kanske man kan satsa en del, men inga hysteriska summor alltså bara för att vi kan. Jag har i och för sig alltid drömt om detta, att få in så mycket CL-pengar att vi kan locka över de bästa spelarna ifrån våra värsta konkurrenter i Allsvenskan. Bara gå in och plocka dom bästa lirarna liksom - för att vi kan. Vi blir bättre och dom blir helt kassa. Vi gör det som behagar oss helt enkelt. Mats Green & övriga sportchefer ska svettas dag som natt för dom vet aldrig när stora stygga Malmö kommer och bankar på dörren och kniper just deras guldklimp. Detta är önsketänkande men kanske inte allt för långt borta ändå. Jag menar, vilken lirare vill inte vinna guld och spela Champions League liksom? Det är i MFF det händer. Det är där man vinner titlar och visar upp sig på den stora scenen med dom stora elefanterna.
Henrik:
Katjing! Inte så tråkigt direkt. Jag ser gärna omfattande amorteringar på arenan så vi frigör cash till lön och transfersummor långt framöver. Men samtidigt behöver vi investera i verksamheten också, höja anslagen till akademin, bygga en inomhusplan (11-manna till skillnad från dagens 9-manna i Kombihallen) och givetvis på värva och förlänga med nyckelspelare. Det sista vi ska göra är att signa en massa tjocka youtube-brassar och anställa fem perifera ledare. Alla investeringar ska göras enligt den långsiktiga plan som tycks följas nu. Hur osexig den än må vara så funkar den. Jag vill se ett MFF som om fem år är något bättre än idag, med jämn formkurva. Vi är inget hybrislag som HIF, och det ska nu bevisas av MFF-ledningen.
