Vi tycker om MFF: Motivation, kontinuitet och... Igboananike?
Panelen inleder som vanligt helgfirandet. Denna vecka: Kaveh Kohshahi, Henrik Zackrisson och Micke Möller.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Kaveh Kohshahi
Frispråkig bloggare på Eurosport.se och frekvent forumskribent.
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Även om de flesta av oss fortfarande går runt i ett guldskimrande glädjerus så närmar sig ett långt och kallt speluppehåll. Snöslask och rimfrost i all ära men vintern är framför allt Silly Seasons årstid. Vem kommer? El Kabir? Concha? Kanske ändå Hyppiä till slut? Och vem ska vi vägra släppa? Frågan lyder: Vad står högst på din önskelista inför Allsvenskans årliga julmarknad?
Kaveh: På min önskelista står motivation och inställning. Förlåt om jag är tråkig, men att vinna ett guld i allsvenskan skiljer sig lite från när storlagen i Europa abbonnerar på ligasegrar och toppositioner. Det är så många olika lag som vinner den här rätt så jämna allsvenska så när ligasegern väl är i hamn så känns det som om man är världsmästare och inte behöver uppnå något mer. Europa är så långt bort att vissa spelare inte ens tror att det är möjligt. Men guldet är ju hemma. Så vad händer sen?
Det är där problemet är och det är det jag önskar mig mest, att spelarna är lika sugna på ett guld nästa år och är beredda att jobba för det lika hårt år 2011 som de gjorde 2010. Det kommer att vara högre krav nästa år och pressen kommer vara enorm jämfört med i år då MFF gick in i säsongen inte ens som underhundar utan helt uträknade från eventuell toppstrid.
Nästa år är läget annorlunda och det jag hoppas allra mest är att spelarna är kapabla till att hantera dessa nya förutsättningar. Är spelarna lika skarpa mentalt som de var i år så är jag inte orolig, då räcker det med att vi ersätter spelare som lämnare i vinter.
Jag antar att Molins och Daniel Larsson sticker och jag vet inte exakt vilka spelare som bör komma in istället, men jag är inte främmande för att vi ska fortsätta på samma sätt som innan, alltså värvningar som blommar ut hos oss.
Jag är barnsligt förtjust i Kennedy Igboananike i Djurgården som jag tror är en oslipad diamant och skulle kunna ersätta Daniel Larsson, men han kanske är lite för oslipad när vi ska ut i Europa. Ersättare till Molins är det svåra, jag hoppas MFF kan hitta en helt okänd och billig kille via bra scouting.
Henrik: Först och främst skulle jag vilja säga att jag välkomnar i princip vem som helst med öppna armar. Jag känner mig positiv, välkomnande och bär på en övertygelse om att det oavsett vilket kommer att lösa sig till det allra bästa. Men exakta önskevärvningar beror lite på vilka vi blir av med – för någon eller några spelare tror jag att vi kommer förlora. Det är inte så mycket att orda om eller oroa sig för. Att bra spelare flyttar uppåt i fotbollshierarkin är en verklighet alla världens klubbar (utom möjligen de som befinner sig högst upp i näringskedjan; Barcelona, Chelsea, Real Madrid och såna) har att anpassa sig till. Så att värva till samma positioner som de som försvinner ser jag som en av grundprinciperna här.
Bortsett från det: El Kabir, Gerzic och Concha låter finfint. Hit med dem bara. Fast skulle jag få välja en enda allsvensk spelare hade jag valt Tobias Hysén. Snabb, teknisk och målfarlig. Dialekten hans hade man fått försöka ha överseende med. Han kommer såklart aldrig att lämna IFK Göteborg – åtminstone inte för att gå till oss. Men det är en annan sak.
Micke: Högst på min önskelista står detta enkla att vi får behålla så många som möjligt av våra nuvarande spelare. Vi har ett bra lag på gång och det hade varit ett rent nöje att få följa samma manskap en säsong till. Inför ett CL-kval behöver vi dock förstärka med en ytterback på högerkanten med lite större register än det som Vinzents bjussar på. (Jag tror inte att han förmår upprepa sin succésäsong, och dessutom har han tappat för mycket av sina offensiva kvaliteter.)
Ännu viktigare är det dock att vi värvar en anfallare av rang som ger laget riktig offensiv tyngd. En stor, stark elak jävel som kan ta för sig i boxen och stänka in ett par strutar, och som samtidigt kan bjussa ungtupparna på lite smörpassningar då och då.
Malmö FF och Helsingborgs IF drog ifrån tidigt på säsongen och höll på nästan internationellt manér alla andra lag utanför guldstriden. Men, inte sedan 2003 har ett allsvenskt lag lyckats försvara ett SM-guld. Vad tror du, kommer Skåne att dominera i toppen även nästa år?
Kaveh: HIF kan bli farliga nästa år om de inte tappar Gerndt och Jönsson. Annars tror jag att det är helt omöjligt att säga hur andra lag utvecklas. Det är lönlöst att tippa allsvenskan då favoriter nästan aldrig levererar och lag som ingen tror på överraskar. Det kan lika gärna sluta med att MFF och HIF kämpar för att undvika nedflyttning med tanke på hur lag kan köpas sönder och hur svårt det är att bibehålla framgång över flera säsonger i Allsvenskan.
Henrik: Allsvenskan är en oberäknelig serie. Detta att det nu är VÄLDIGT länge sen nåt lag uppvisade stabilitet över flera säsonger är såklart ett svaghetstecken rent allmänt, och som påpekats tidigare en av anledningarna till att svenska lag lyckas så ruttet i Europa. Visst har MFF många unga spelare som säkert kan ta ytterligare kliv. Men man vet ju liksom inte.
Men detta är inte rätt tid att hemfalla till oro och pessimism!
Jag väljer att se framtiden an med stor tillförsikt. Av massor av anledningar, men främst för att:
1. Vi känns som en sunt skött klubb. Om detta vet jag egentligen intet, men det är min känsla och har jag fel vill jag inte veta.
2. Vårt lag är inte beroende av ett par stjärnor. Vi har massor av spelare som kan kliva fram. Och som gör det, om och om igen. Himlarns skönt.
Återigen viftar jag med en elegant handrörelse och en nonchalant knyck på nacken bort oron kring spelarförsäljningar. Det händer. Gäller bara att acceptera faktum, förbereda sig och att förvalta pengarna på rätt sätt. Och jag har aldrig riktigt förstått det där resonemanget som går ut på att försäljningar ligger ”utanför verksamheten”. Hurså? Hur kan handel med de värdefullaste tillgångarna – tillika en handel som är både en hörnsten i och en grundförutsättning för verksamheten – inte ingå i den?
Visst, försök övertyga mig med blaj om att man inte kan bygga upp saker och ting kring att sälja, rörelsen måste gå runt av sig själv och att försäljningar är extraordinära inkomster och vad ni vill. Jag kommer kanske av konflikträdsletekniska skäl låtsas hålla med er. Innerst inne tycker jag annat. Sammanfattningsvis har jag alltså gott hopp om att vi blir ett topplag även 2011.
Vad gäller övriga Skånelag vet vi att HIF blev tvåa och att Trelleborg under andra halvan av serien var landets tredje bästa lag; åtminstone i ren poängskörd räknat (och räknar man de sexton omgångarna efter sommaruppehållet var TFF till och med näst bäst). Men huruvida de båda lyckas hålla sig kvar i topp eller ej intresserar mig inte. De är ändå bara statister i den hjältesaga som stavas Malmö FF.
Micke: Om inte MFF tappar för många spelare så kommer laget definitivt att kriga i toppen även nästa säsong. Malmö FF spelar den vackraste fotbollen, gör flest mål, släpper in minst och har ett hyfsat ungt och äregirigt lag som längtar efter ytterligare bling-bling att hänga in i troféskåpet. Därför kommer MFF att bli ett lag att räkna med även nästa år. Jag har en känsla av att även HIF kommer att finnas med i toppskiktet nästa säsong. Deras unga killar har tagit stora steg framåt, och med succémannen Gerndt i laget har Helsingborg ett vapen som kan sänka vilken allsvensk baclklinje som helst.
Fotbollsgalan ägde rum i måndags. Malmö FF plockade storslam med utmärkelserna till Årets tränare (Roland Nilsson), årets genombrott (Ivo Pekalski) och MFF-legendaren Bob Houghton förärades med ett hederspris. Zlatan var på plats och kammade hem priset för Årets anfallare samt sin femte Guldboll. Ingen annan svensk spelare har erövrat priset så många gånger. Vad tycker du, kan man redan nu kora Zlatan till Sveriges främsta spelare genom tiderna?
Kaveh: Han är definitivt en av de största, men flest guldbollar signalerar egentligen bara att han är överlägset bäst under dessa fem år. Zlatan behöver en internationell framgång i antingen Champions League eller en medalj landslagsmästerskap för att bli den tveklöst bästa någonsin. Men visst kan man argumentera för att han är bäst någonsin.
Henrik: Många gamla uvar skulle säkert hävda att Jesse Owens är världens genom tiderna bäste sprinter. 1936 vann han OS-guld på 100 meter på 10,3. Med den tiden skulle han inte överlevt kvartsfinalerna i Peking 2008.
Med det vill jag säga att jämförelser med spelare från en svunnen tid helt enkelt går bort. Möjligt att exempelvis Gunnar Nordahl var så talangfull att han kunnat bli en fruktad målskytt även år 2010. Men det vet vi inget om. Vad vi däremot vet är att han, jämfört rätt av, givetvis aldrig petat Zlatan. Också möjligt att Nacka var en fantastisk spelare, men när man på gamla journalfilmer ser honom stå och hoppa kråka runt bollen framför en till synes paralyserad försvarare känns det helt enkelt … daterat. Det händer inte idag. Låt Nacka prova sitt hoppande mot vilket träben till Ljungskile-back som helst, och det är en fråga om tiondelar innan han ligger nedtacklad utanför sidlinjen.
Så mitt svar på frågan är ja. Tidens tand är inte rättvis, men sammantaget är Zlatan tveklöst den bäste svenske spelaren nånsin. Visst, han har ingen stor europeisk titel och har inte gjort nåt riktigt stort mästerskap med landslaget (han var nära 2004, och bra i två matcher 2008. Men då åkte vi ut i gruppspelet). Det finns ändå ingen annan svensk som når hans nivå.
Micke: Jag gillar Zlatan, tro inget annat. Men jag kommer aldrig att betrakta honom som "Sveriges främste spelare" genom tiderna. Helt klart passar han in under benämningen "Sveriges mest omtalade spelare". Eller "Sveriges mest spektakulära fotbollspelare". Men "Sveriges främste spelare" genom tiderna är och förblir Bosse Larsson. Så enkelt är det.
Nästa år är läget annorlunda och det jag hoppas allra mest är att spelarna är kapabla till att hantera dessa nya förutsättningar. Är spelarna lika skarpa mentalt som de var i år så är jag inte orolig, då räcker det med att vi ersätter spelare som lämnare i vinter.
Jag antar att Molins och Daniel Larsson sticker och jag vet inte exakt vilka spelare som bör komma in istället, men jag är inte främmande för att vi ska fortsätta på samma sätt som innan, alltså värvningar som blommar ut hos oss.
Jag är barnsligt förtjust i Kennedy Igboananike i Djurgården som jag tror är en oslipad diamant och skulle kunna ersätta Daniel Larsson, men han kanske är lite för oslipad när vi ska ut i Europa. Ersättare till Molins är det svåra, jag hoppas MFF kan hitta en helt okänd och billig kille via bra scouting.
Henrik: Först och främst skulle jag vilja säga att jag välkomnar i princip vem som helst med öppna armar. Jag känner mig positiv, välkomnande och bär på en övertygelse om att det oavsett vilket kommer att lösa sig till det allra bästa. Men exakta önskevärvningar beror lite på vilka vi blir av med – för någon eller några spelare tror jag att vi kommer förlora. Det är inte så mycket att orda om eller oroa sig för. Att bra spelare flyttar uppåt i fotbollshierarkin är en verklighet alla världens klubbar (utom möjligen de som befinner sig högst upp i näringskedjan; Barcelona, Chelsea, Real Madrid och såna) har att anpassa sig till. Så att värva till samma positioner som de som försvinner ser jag som en av grundprinciperna här.
Bortsett från det: El Kabir, Gerzic och Concha låter finfint. Hit med dem bara. Fast skulle jag få välja en enda allsvensk spelare hade jag valt Tobias Hysén. Snabb, teknisk och målfarlig. Dialekten hans hade man fått försöka ha överseende med. Han kommer såklart aldrig att lämna IFK Göteborg – åtminstone inte för att gå till oss. Men det är en annan sak.
Micke: Högst på min önskelista står detta enkla att vi får behålla så många som möjligt av våra nuvarande spelare. Vi har ett bra lag på gång och det hade varit ett rent nöje att få följa samma manskap en säsong till. Inför ett CL-kval behöver vi dock förstärka med en ytterback på högerkanten med lite större register än det som Vinzents bjussar på. (Jag tror inte att han förmår upprepa sin succésäsong, och dessutom har han tappat för mycket av sina offensiva kvaliteter.)
Ännu viktigare är det dock att vi värvar en anfallare av rang som ger laget riktig offensiv tyngd. En stor, stark elak jävel som kan ta för sig i boxen och stänka in ett par strutar, och som samtidigt kan bjussa ungtupparna på lite smörpassningar då och då.
Malmö FF och Helsingborgs IF drog ifrån tidigt på säsongen och höll på nästan internationellt manér alla andra lag utanför guldstriden. Men, inte sedan 2003 har ett allsvenskt lag lyckats försvara ett SM-guld. Vad tror du, kommer Skåne att dominera i toppen även nästa år?
Kaveh: HIF kan bli farliga nästa år om de inte tappar Gerndt och Jönsson. Annars tror jag att det är helt omöjligt att säga hur andra lag utvecklas. Det är lönlöst att tippa allsvenskan då favoriter nästan aldrig levererar och lag som ingen tror på överraskar. Det kan lika gärna sluta med att MFF och HIF kämpar för att undvika nedflyttning med tanke på hur lag kan köpas sönder och hur svårt det är att bibehålla framgång över flera säsonger i Allsvenskan.
Henrik: Allsvenskan är en oberäknelig serie. Detta att det nu är VÄLDIGT länge sen nåt lag uppvisade stabilitet över flera säsonger är såklart ett svaghetstecken rent allmänt, och som påpekats tidigare en av anledningarna till att svenska lag lyckas så ruttet i Europa. Visst har MFF många unga spelare som säkert kan ta ytterligare kliv. Men man vet ju liksom inte.
Men detta är inte rätt tid att hemfalla till oro och pessimism!
Jag väljer att se framtiden an med stor tillförsikt. Av massor av anledningar, men främst för att:
1. Vi känns som en sunt skött klubb. Om detta vet jag egentligen intet, men det är min känsla och har jag fel vill jag inte veta.
2. Vårt lag är inte beroende av ett par stjärnor. Vi har massor av spelare som kan kliva fram. Och som gör det, om och om igen. Himlarns skönt.
Återigen viftar jag med en elegant handrörelse och en nonchalant knyck på nacken bort oron kring spelarförsäljningar. Det händer. Gäller bara att acceptera faktum, förbereda sig och att förvalta pengarna på rätt sätt. Och jag har aldrig riktigt förstått det där resonemanget som går ut på att försäljningar ligger ”utanför verksamheten”. Hurså? Hur kan handel med de värdefullaste tillgångarna – tillika en handel som är både en hörnsten i och en grundförutsättning för verksamheten – inte ingå i den?
Visst, försök övertyga mig med blaj om att man inte kan bygga upp saker och ting kring att sälja, rörelsen måste gå runt av sig själv och att försäljningar är extraordinära inkomster och vad ni vill. Jag kommer kanske av konflikträdsletekniska skäl låtsas hålla med er. Innerst inne tycker jag annat. Sammanfattningsvis har jag alltså gott hopp om att vi blir ett topplag även 2011.
Vad gäller övriga Skånelag vet vi att HIF blev tvåa och att Trelleborg under andra halvan av serien var landets tredje bästa lag; åtminstone i ren poängskörd räknat (och räknar man de sexton omgångarna efter sommaruppehållet var TFF till och med näst bäst). Men huruvida de båda lyckas hålla sig kvar i topp eller ej intresserar mig inte. De är ändå bara statister i den hjältesaga som stavas Malmö FF.
Micke: Om inte MFF tappar för många spelare så kommer laget definitivt att kriga i toppen även nästa säsong. Malmö FF spelar den vackraste fotbollen, gör flest mål, släpper in minst och har ett hyfsat ungt och äregirigt lag som längtar efter ytterligare bling-bling att hänga in i troféskåpet. Därför kommer MFF att bli ett lag att räkna med även nästa år. Jag har en känsla av att även HIF kommer att finnas med i toppskiktet nästa säsong. Deras unga killar har tagit stora steg framåt, och med succémannen Gerndt i laget har Helsingborg ett vapen som kan sänka vilken allsvensk baclklinje som helst.
Fotbollsgalan ägde rum i måndags. Malmö FF plockade storslam med utmärkelserna till Årets tränare (Roland Nilsson), årets genombrott (Ivo Pekalski) och MFF-legendaren Bob Houghton förärades med ett hederspris. Zlatan var på plats och kammade hem priset för Årets anfallare samt sin femte Guldboll. Ingen annan svensk spelare har erövrat priset så många gånger. Vad tycker du, kan man redan nu kora Zlatan till Sveriges främsta spelare genom tiderna?
Kaveh: Han är definitivt en av de största, men flest guldbollar signalerar egentligen bara att han är överlägset bäst under dessa fem år. Zlatan behöver en internationell framgång i antingen Champions League eller en medalj landslagsmästerskap för att bli den tveklöst bästa någonsin. Men visst kan man argumentera för att han är bäst någonsin.
Henrik: Många gamla uvar skulle säkert hävda att Jesse Owens är världens genom tiderna bäste sprinter. 1936 vann han OS-guld på 100 meter på 10,3. Med den tiden skulle han inte överlevt kvartsfinalerna i Peking 2008.
Med det vill jag säga att jämförelser med spelare från en svunnen tid helt enkelt går bort. Möjligt att exempelvis Gunnar Nordahl var så talangfull att han kunnat bli en fruktad målskytt även år 2010. Men det vet vi inget om. Vad vi däremot vet är att han, jämfört rätt av, givetvis aldrig petat Zlatan. Också möjligt att Nacka var en fantastisk spelare, men när man på gamla journalfilmer ser honom stå och hoppa kråka runt bollen framför en till synes paralyserad försvarare känns det helt enkelt … daterat. Det händer inte idag. Låt Nacka prova sitt hoppande mot vilket träben till Ljungskile-back som helst, och det är en fråga om tiondelar innan han ligger nedtacklad utanför sidlinjen.
Så mitt svar på frågan är ja. Tidens tand är inte rättvis, men sammantaget är Zlatan tveklöst den bäste svenske spelaren nånsin. Visst, han har ingen stor europeisk titel och har inte gjort nåt riktigt stort mästerskap med landslaget (han var nära 2004, och bra i två matcher 2008. Men då åkte vi ut i gruppspelet). Det finns ändå ingen annan svensk som når hans nivå.
Micke: Jag gillar Zlatan, tro inget annat. Men jag kommer aldrig att betrakta honom som "Sveriges främste spelare" genom tiderna. Helt klart passar han in under benämningen "Sveriges mest omtalade spelare". Eller "Sveriges mest spektakulära fotbollspelare". Men "Sveriges främste spelare" genom tiderna är och förblir Bosse Larsson. Så enkelt är det.
John Börén2010-11-19 14:30:00
