Vi tycker om MFF:
"Det Goda och inte Det Onda vann"
Vi har kommit fram till årets sista panel och det är dags för deltagarna att summera den gångna säsongen. Bland annat utser de årets citat, mål och misstag.
I årets sista "Vi tycker om MFF" är det dags för paneldeltagarna att summera den gångna säsongen. Därför har vi, istället för att som vanligt låta tre deltagare svara på samma frågor, låtit en större skara utse Årets i en rad olika kategorier. Var och en av dem har även fått svara på frågan vad som varit det absolut bästa under guldåret 2010.
Håll till godo!
**************************************************
Ola Solér
Ordförande i MFF Support
Årets MFF Support?
Årets MFF Support har inneburit mycket nytt. En hel del har gått bra, en del har vi inte lyckats med. Jag är framför allt stolt över några av de saker som vi gjort; tågresorna, återbetalning av lån till MFF och Alex minne. Jag får passa på att tacka alla som har jobbat för MFF Support under året. Sista ansträngningen 2010 blev guldutgåvan av medlemstidningen Nr 12. Starkt av redaktionen att hinna med detta i alla julförberedelser! Avslutningen på säsongen var annars helt fantastisk med guldfest på Chokladfabriken och årsfest på Hipp.
Årets supporterpryl/souvenir?
Boken Tjugofjärde februari av MT96 och årets matchtröja är de snyggaste och mest genomarbetade MFF-prylarna jag har sett på länge. Tyvärr är det inte mycket annat som håller samma klass.
Årets bästa?
Tårarna när guldet var klart. Folk sprang in på plan. Jag satte mig ned och grät. En sagolik säsong, tack alla!
**************************************************
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Årets hemmamatch?
Det måste bli derbyt hemma mot Helsingborg. Våra pågar stod upp med rak rygg och visade kollektiv styrka, fokus och jävlar anamma när det gällde som mest. Det var som om all press och alla förväntningar funkade som en sporre snarare än som en belastning. Det var den här matchen som fick mig att börja tro på riktigt.
Årets pub?
Årets pub är Foc Barceloneta. Ett skönt ställe där jag under hösten följt allehanda fotboll, läst mina tidningar och böcker, lirat backgammon, sippat på allehanda drycker, käkat tapas eller bara studerat gatulivet utmed Passeig de Joan de Borbó. Ett skönt ställe, som sagt, med Barcelonas kanske bäste bartender bakom bardisken.
Årets bästa?
Bortaresan till Kalmar med Oldie Party-gänget. Den innehöll allt från ofrivilliga bassängdopp, mutade dörrvakter, vulgära champagnekaskader och trånsjuk lokalbefolkning till slagsmål, udda discodans och en överkörd Oldie Party-medlem. Makalöst roligt! Och så plockade våra himmelsblå pågar dessutom hem en trea.
**************************************************
Victor Fransson
Medlem i Supras Malmö och har följt MFF sen han var 10 år gammal. Tror på en levande supporterkultur och är svag för TIFO-arrangemang av alla dess slag.
Årets bortamatch?
Årets bortamatch för mig är utan tvekan IFK Göteborg borta på vårsäsongen. Jag kunde tyvärr inte själv vara på plats utan såg den framför tvn men matchen i sig och det grymma stöd alla tillresta supportrar bjöd på var fantastiskt. Vi var i princip utdömda redan på förhand mot ett Göteborg som varit otroligt hemmastarkt under föregående säsong och som vi haft problem med både hemma och borta året före. Lägg till det en plan som var totalt urusel och rent logiskt egentligen bara bjöd in till tjongfotboll, så förstår nog alla att förutsättningarna för ett spelskickligt Malmö FF inte var dom bästa. Men vilken match vi gör. Trots en dålig plan presterade vi en mycket fin fotboll längs med marken, lägg till det två otroligt vackra mål så var det ialla fall för min del årets bortamatch av Malmö FF.
Årets debatt?
Årets debatt för min del är naturligtvis pyroteknikens vara eller icke vara på svenska fotbollsarenor. Jag känner mig stolt och glad över att ha blivit hörd och väl citerad i en tidning när det gäller denna frågan och ännu gladare över att det uppfyllde det syfte jag ville uppnå. Det vill säga att lyfta debatten ytterligare ett steg bland oss supportrar. Till följd av detta publicerades en mycket välskriven och bra artikel om pyroteknik på Himmelriket, som fick bra respons bland folk som är både för och emot. 2011 är min förhoppning att debatten kommer fortsätta leva vidare och tas ytterligare ett steg. Min stora förhoppning är att vi en dag kan säga att pyroteknik är legaliserat på svenska arenor och under ordnade förhållanden sköts på ett snyggt sätt.
Årets bästa?
Årets bästa skulle jag enkelt kunna sammanfatta med att skriva SM-GULD ! Men för att inte framstå som för tråkig lägger jag till att årets bästa också är glädjen. Det var länge sedan man såg ett så harmoniskt och glatt Malmö FF där alla spelare verkar veta sin plats och värdesätter klubben högre än sig själv. När det är kul att komma till jobb varje dag presterar man självklart också bättre och det är de vi sett i år med vårt kära Malmö. Stor eloge till ledarstaben med Roland Nilsson i spetsen för att man lyckats få in rätt personer på rätt platser i laget som gjort att vi kunnat bibehålla denna harmonin under hela säsongen. Låt oss få se ett lika glatt och underhållande lag nästa år då vi ger oss ut för att erövra Europa !
**************************************************
Micke Frohm
Journalist sedan 25 år tillbaka. En hel del av dem på Arbetet, en del som frilans och sedan 1998 redaktionschef på Allas i Malmö.Har följt MFF i princip sedan Bosse Larssons första år - om inte på plats så åtminstone med ett öra på sportradions sändningar.
Årets spelare?
Här står det mellan fem spelare för min del och det är Johan Dahlin, Daniel Andersson, Ulrich Vinzents, Guillermo Molins och Daniel Larsson.
Årets ledare?
Det kan ju bara bli Roland. Det är ju trots allt han som varit huvudansvarig, inte minst för beslutet att kicka Gren och att ta in Pep. Det visar att han vet vad han gör. Han har också haft modet att hålla kvar vid sin idé om ett snabbt och effektivt passningsspel.
Årets bästa?
Här väljer jag årets bästa ögonblick. Det är andra halvlek i derbyt mot Hif här hemma. Hif har brutit ett MFF-anfall och är på väg framåt med Marcus Lantz vid bollen. En fullständigt Duracell-dopad Molins inser faran och trots att han är en bra bit upp på motståndarnas planhalva startar han en rush ner mot Lantz och hinner upp honom strax efter mittcirkeln inne på MFFs planhalva. Med en perfekt timad glidtackling tar han bollen ifrån Lantz som blir helt överrumplad och faller. För mig är den tacklingen avgörande för matchens utgång. I det ögonblicket personifierar Molins MFFs beslutsamhet att vinna derbyt samtidigt som Hif-arna inser att de inte har ett skit att sätta emot - inte ens deras härförare står pall. Situationen ger även MFF ett psykologiskt övertag mot de röd-blåa för resten av hösten. Nu vet de att MFF aldrig kommer att ge upp.
**************************************************
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
Årets mål?
MFF Support utsåg redan på sin årsfest Jimmy Durmaz 1-0 mot Trelleborg till årets mål. Men det är en trixig fråga, särskilt som man kan lägga lite olika värderingar i den. Ser man enkom till målens snygghet har det väl sällan varit svårare än i år. Vi har producerat ett uppseendeväckande stort antal spektakulära mål. På rak arm kan jag minnas sju kanoner i krysset: Durmaz bägge (Trelle och Elfsborg), Gische mot Göteborg och Häcken, Wilton mot Åtvid och Daniel Larsson mot Gefle och Göteborg. Och då glömmer jag förmodligen ändå något. Sen finns det fantastiska bollen-på-ett-snöre-mål - minns till exempel Wiltons mot Elfsborg eller Dardans mot HIF.
Men jag väljer hursomhelst det mål som för mig var det skönaste rent känslomässigt – nämligen Wiltons förlösande 2-0 långt in på övertid hemma mot HIF. Det var så satans befriande, alla ångestens bojor som fjättrat oss vaporiserades medelst en ren vristträff i tomma intet. Hela läktaren förenades i en enda stor och oändligt kärleksfull björnkram. En vacker stund.
Årets målfirare?
Även här har MFF Support redan korat en segrare: Agons fotofirande efter målet mot BP. Det är ett målfirande jag nog rent personligen kan hålla med om. Så dags in i den matchen var jag så nervös att jag inte orkade sitta framför TV:n. Jag tog en promenad. Så där på Rosenvångs villagator, mitt i medelklassens nattsvarta hjärta, laddar jag om Text-TV:s webbsida på mobilen för miljardte gången och får upp 0-2. Jag sträcker tyst armarna mot skyn (jag vågar inte riktigt skrika högt, av rädsla för att Grannsamverkan ska få folk att rusa man ur huse och lyncha mig) och vandrar hemåt. Dardans 0-3 kommer upp ungefär samtidigt som jag svänger runt hörnet in på min egen gata.
Fast rent visuellt gillar jag målet som aldrig kom att gällas bäst. Alltså Agons 1-0 i regnmatchen mot Gefle. Känns som om chansen att glida genom vätan gör spelarna lite extra glada där. Sen följs det hela upp med mäktig allsång – ’Ingen himmel är så blå som min’ – och nu i retrospekt har man såklart inga problem med att målet plockades bort ur historieböckerna.
Årets bästa?
Att bara svara att vi vann känns på nåt sätt otillräckligt. För mig blir detta en filosofisk fråga; och inte för att jag kan nåt om filosofi, men låt oss för experimentetets skull tillämpa en utilitaristisk princip här. Denna går ut på att största möjliga lycka ska erbjudas största möjliga antal (Wikipedia säger att detta är en delvis felaktig förenkling, men strunt i det för nu). Man kan då såklart argumentera mot att vi verkligen är det största antalet. Nån undersökning häromsistens sade ju till exempel att Göteborg har flest fans. Men om man också betänker lyckomängd per individ och att man som MFF:are är betydligt rättrognare och mera renhjärtad – och därmed i större utsträckning förmögen till att känna en pur och icke-nedsölad lycka - kan vi tveklöst konstatera att det sammantaget mest lyckoalstrande alternativet segrade. Ur ett utilitaristiskt perspektiv hände alltså helt rätt sak när vi vann allsvenskan.
Så detta är för mig det bästa. Helt enkelt att det för gemene man överlägset bästa alternativet, Det Goda – och inte Det Onda - vann. Man kunde spela en positiv, spelande anfallsfotboll utan fusk och ändå vinna matcher. Man kunde rycka åt axlarna åt sin ständige följeslagare – oturen – och räcka till ändå. Kanske var det bara nåt tillfälligt; nästa år är vi måhända sönderlästa och Göteborgs rännande, Kalmars gnetande och HIF:s tjongande firar återigen triumfer. Men då får det vara så. Vi fick ändå 2010; ett år som bevisade att Det Goda kan segra även i verkligheten.
**************************************************
Åsa Lind
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
Årets prestation?
När jag tänker tillbaks på hemmamatcherna iår så tänker jag inte bara på spelet och resultaten utan i stor utsträckning på de fantastiska TIFOna! Det hade talats mycket om dem innan, hur mycket pengar som lagts ner, hur mycket tid som spenderats och jag var nästan lite orolig att det skulle kännas som ett antiklimax när det väl var dags att se dem. Men det blev det absolut inte, långt ifrån! Redan premiär TIFOt var imponerande och under säsongen presterades sedan det ena TIFOt mer fantastiskt än det andra. Även de som sågs som "enkla" var mäktiga.Jag vet att jag flera gånger tänkte: Hur ska de kunna överträffa detta? Men det kunde de! Så MT96 (och alla andra som bidragit): Tack för er fantastiska prestation!
Årets misstag?
Gjorde alla de som inte gick på matcherna förran under de sista omgångarna och på derbyna. Detta var en fantastisk säsong där våra himmelsblå pågar inte bara vann matcher på löpande band utan också spelade en härlig fotboll. Att man dessutom fick se våra flera unga spelare utvecklas och en massa underbara TIFOn gjorde knappast det hela sämre. Trist då att så många gånger se läktarna halvtomma.
Det är väl rätt naturligt att det bästa minnet är kopplat till SM-guldet. Det absolut bästa var egentligen för mig när man kände att det var klart och kunde börja njuta på läktaren. Nervositeten innan matchen var galen, efter 1-0 blev det något lugnare men efter 2-0 började man faktiskt börja våga tänka att "vi tar det". Man kunde börja slappna av och njuta (även om en vidskeplig människa som jag inte helt vågade ta ut det i förskott förrän en bra bit in i halvleken). De sista minuterna, när hela Swedbank Stadion sjöd av guldeufori, när det var så fullt av folk runt planen att det knappt gick att genomföra inkast och när alla - spelare, ledare och fans - bara väntade på att få explodera i tok-glädje, de minuterna var magiska!
**************************************************
Kaveh Kohshahi
Frispråkig bloggare på Eurosport.se och frekvent forumskribent.
Årets journalist?
Det är lätt att rada upp journalister som hade kunnat få en ironisk utnämning till årets journalist här. Men jag ska inte vara sådan utan väljer att istället nämna två personer som gjort mycket för att bevakningen kring MFF blivit precis så nördig som den borde vara. Måhända att SDS tvingats till den här utvecklingen efter år av träningsrapporter och nörderi på Himmelrikets forum, Himmelrikets träningsrapporter och de bloggar som följt varje dag, men i år har Sydsvenskans bevakning av MFF varit nästintill perfekt. De två som bör nämnas lite extra är sportchefen på Sydsvenskan Anja Gatu (som är väldigt underskattad som krönikör) och Max Wiman som är på varje träning, alltid.
Årets mediaskriverier?
Det har inte funnits något som dominerat av fel orsaker. Snarare så har det ju faktiskt sedan i våras snackats om guldstriden mellan MFF och HIF. Därför blev det rätt självklart att mediatrycket var som hårdast inför hemmaderbyt mot HIF. När till och med utländsk press hade svårt med ackrediteringen så vet vi hur hypad den matchen var i media. Det kändes lagom skönt att efteråt kunna gotta sig i den oändliga mängd artiklar och krönikor som skrevs.
Årets bästa?
Årsmötet i februari. 2009 var ett pisseår som avslutades med en bojkott på ståplatsläktaren. 2010 inleddes med ett årsmöte som var en magnifik uppvisning i föreningsdemokrati samtidigt som supportrar över olika falanger med olika "ideologier" samarbetade för MFF:s bästa i samarbete med MFF utan att det blev varken bråk eller stök. Årsmötet inledde ett år där supportrar, MFF och spelare levde i en perfekt symbios.
**************************************************
Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan
Årets tifo?
En ohyggligt svår fråga. Säsongen har ju varit en enda lång, lång rad av bra tifon. Mina två favoriter är ändå Eric Persson-hyllningen i Djurgården-matchen och 70-tals-hyllningen med Bob Houghton i centrum vid derbyt mot HIF. Om jag bara ska ta en får det bli hövdingen Persson.
Årets citat?
Gisches "Jag kollar hellre på Simpsons".
Årets bästa?
SM-guldet. Guld är bäst. Alltid. Varje gång. I evighet. Amen.
***************************************************
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910. Producerade även dokumentärserien "I Zlatans fotspår" som sändes på SVT.
Årets klipp?
Ett hotellrum i Malaysia. En laptop. Ett par hörlurar. SRs webbsändning från Swedbank den 7 november. Kommentatorn som bekräftar att det är klart - att Malmö FF har tagit guld. Jag var där i själ och tanke med våta kinder och knottriga armar.
**************************************************
Himmelriket tackar alla deltagare för en fin insats under året!
Gott Nytt År! Vi ses 2011!
