Vi tycker om MFF: Vi kommer snart glömma Norling
Veckan blir till fredag och vi pratar Norling, Årets och ungdomssatsning.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Måns Renntun
Har följt MFF sedan mitten av åttiotalet, och har skrivit för mff.se, matchprogrammet, Metro Stadion och diverse MFF-bloggar.
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Per Kindgren
Supporterprofil som bidrar till stämningen på Stadion genom att vara pådrivare på tribunerna. Har följt MFF sedan mitten av 80-talet. Frontfigur i kompisgrupperingen Larssonligan. Favoritspelare i MFF genom tiderna: Lasse Larsson. Numera är Per också youtubekändis efter glädjefnattet vid segermålet mot Rangers.
Norling har lämnat och snabbt hoppat på ett nytt jobb i Norge. Hur ser du på Rikards tid i MFF? Är han för evigt en guldhjälte, eller en tränare som följde pengarna och svek MFF när vi behövde honom som mest?
Måns:
Jag ska villigt erkänna. Det kändes i magen när jag såg Norling stå och le framför bengalerna i Bergen. Det låter kanske lite melodramatiskt, men det var först då som jag insåg till fullo att han inte kommer träna oss mer.
Jag är övertygad om att anledningen till varför inte MFF vill gå ut med Norlings skäl är att dessa skäl är grovt komprometterande för klubben. Annars hade man aldrig gått med på att hålla skälen hemliga. Det hade ju varit väldigt skönt att kunna säga "därför lämnade Norling", slippa spekulationer och lämna saken åt historien. Klubben verkar tycka det är bättre att ta spekulationerna än att gå ut med sanningen, och som medlem känns det inte bra att man inte vill gå ut med sanningen.
Så tills klubben säger något utgår jag från att Norling var oerhört kritisk till hur saker och ting sköts i klubben, och jag är rädd för att detta innebär att vi får en vek tränare nästa gång utan egen vilja.
Norling stack inte för pengarna. Han stack för att han visste att i samma ögonblick som det är styrelsemöte efter halva säsongen och MFF ligger femma i serien så ryker han. Och då lämnar han som en förlorare. Då var det bättre att dra nu. Varför stanna på ett jobb när ingen vill ha en kvar innerst inne?
Micke:
Guldet vi fick under Norlings ledning kan man inte ta ifrån honom. Och att han sticker vidare till ett annat uppdrag för att få lite mer pengar i plånkan är heller inte särskilt konstigt. Det är så fotbollen fungerar – och kanske människan i stort. Alla vill liksom ha mer hela tiden.
Men jag tycker att han kunde varit lite mer rakryggad när han stämplade ut och bara sagt som det var: ”Jag har fått ett erbjudande jag inte kan tacka nej till.” Sen fanns det säkert ytterligare orsaker till att han stack och som han inte vill ta upp, och just den delen måste man ändå på något sätt respektera.
Nåväl… Norling hade kunnat bli en av de stora tränarna i Malmö FF om han hade fortsatt. Nu har han istället valt en annan väg, och vi kommer snart att glömma honom. Svårare än så är det inte.
Per:
Jag vill tacka Rikard för att han ledde oss till vårt 20:e allsvenska guld och de fantastiska segrarna mot Rangers och Hibernian. Kommer aldrig glömma dramatiken, resorna och glädjen vi fick uppleva i Skottland. Tack för det Rikard!
Men...
När man såg honom sitta där med sin rödvita halsduk och med ett dubbellön-smajl över hela huet, då kändes det faktiskt i hjärtat. Det gjorde ont, man kände sig duktigt sviken av denna nollåtta som så vackert och fint målat upp sin kärlek till MFF och oss supportrar med stora ord och poetiska utspel.
Nu åkte allt detta rätt ner i rännstenen i ett naffs. Ska jag va ärlig så kan jag inte önska honom lycka till. Går det åt helvete för Brann nästa säsong så kommer jag hånflina åt honom, lite så där i smyg...
Himmelriket kör i vanlig ordning "Årets" där alla i redaktionen får välja ut något den tycker har stått ut. Vi har allt från Årets: Mål till publikinsats och vänsterback. Om du hade fått välja - Vad hade rubriken varit och välj ett utdrag från din fiktiva artikel.
Måns:
Årets målgest: Markus Halsti mot AIK. Direktskott, stenhårt från 30 meter. Mål. En arena som exploderar. Från Halsti: en knuten näve, knappt höjd. Och sen tillbaka mot mittpunkten. Det var inte en sån där medvetet tillbakahållen gest som Zidanes klassiker. Det var helt enkelt bara en målgest från en spelare som inte brukar vara i den situationen och som ansåg att matchen inte var över.
Micke:
Min rubrik hade varit ”Årets: Snedspark”, och ett utdrag hade kunna låta så här: ”Norra läktarens kortsida. Målet låg vidöppet. Men istället för att trycka in bollen sköt han över. Ja, inte bara över mål, utan högt över läktaren långt bort mot Pildammarna till där den damp ner i den lilla dammen invid Möllerbergs Galathea. Och där fick bollen ligga tills den helt glömdes bort. Men på Norra fortsatte sångerna med oförminskad styrka. År ut och år in.”
Per:
Slänger härmed iväg en svärm av "årets":
Årets segergrugg:
En stadig Vodka oraan joo.
Dratta i redigt med brännevin och tillsätt SkåneMejeriernas Bravo Juice.
De ska va utan fruktkött, annars sätter det sig mellan tännerna.
Blanda ca 60/40 för perfekt effekt!
Årets sång:
We like Konate (Pa Pa Pa Pa Konate) sjöngs lite sådär på skoj uppe i Halmstad från långsidan när vår Pa Konate värmde upp framför oss. Han log lite så där generande. Sen dess har denna gamla Vengaboysdänga numera blivit ett hejdundrande festligt inslag på i stort sett alla tillställningar där det finns glada mästare. Pa Pa Pa Pa Konate!http://m.youtube.com/watch?v=nyPk_uqizWc.
Årets bussresa:
Larssonligans mästardiscobuss till Borås. Ett nitton meter långt chabrak utrustad med dansgolv, discoljus, bar, karaokeanläggning, skinnsoffa och massor med LCD-skärmar. Ni kan bara tänka er hur stämningen var på vägen him från Borås när denna farkost susa fram genom skogar och stormbyar. 47 halvnakna karrarr som söp, tokdansa och grät av glädje. Sicken underbar mästaresa det blev...
Årets klang och jubelföreställning:
MFF-Syrianska den 3 November på stadion. Jag har aldrig varit så glad och avslappnad och härligt berusad som jag va då man spatsera till stadion inför sista matchen - som en mästare! Ingen nervositet, inga jobbiga tankar om poängtapp, ingen derbyångest, bara glädje och en skön berusning som bubbla i kroppen. Hela matchen var en enda stor guldfest och man har sällan varit så urgenuint lycklig under 90 hela minuter.
Årets beslutsångest:
HIF - MFF. Jag hade en märklig känsla inför detta derby. Någonting inom mig sa att vi skulle vinna, vinna stort om jag höll mig himma och såg matchen på TV istället för på plats. Jag malde mina tankar och känslor fram och tillbaka och förde en inre kamp med mig själv och i absolut sista stund fick min magkänsla bestämma. Jag blev himma. Första bortaderbyt jag missat sen 1996 men oj vad skön segern var.
Ska dock aldrig missa ett derby igen. Fruktansvärt att följa det på TV.
Årets flight:
En fullastad Air Lingus kärra med till mestadels sjungande MFF-supportrar. Besättningen och övriga passagerare var nog inte lika roade men när flygmaskinen till slut landa på irländsk mark och de förfriskade MFF-passagerarna stämde upp i ett dånande MFF MFF MFF så var denna legendariska, och för de övriga passagerare, värsta flygtripp över. Det är sannerligen kul att flyga med ett hundratal Malmöiter på väg ut i Europa!
Årets supporterinsats:
Tifo-Henke! Denna evighetsmaskin fick en briljant ingenjörsidé och montera upp ett flaggupphängningssystem på Roys och Bobs där nu fansen kan hissa upp sina fina banderoller. Tack Henrik för att du finns!
Årets mästare:
Malmö Fotbollförening!
Mycket snack om talangförädling just nu. Björn Andersson i Bayern sitter i vanlig ordning och pekar finger och säger att vi är värdelösa i Sverige. Samtidigt har MFF relativt stora framgångar inom ungdomsfotbollen sett ur ett inhemskt perspektiv åtminstone. Hur viktigt tycker du att det är att lägga stora summor, tid och resurser på ungdomssatsningen? Är det en god idé eller bör man istället sikta mer på att värva spelare som är närmare A-lagsfotboll?
Måns:
Såklart ska man satsa på ungdomarna. Det knyter banden till staden och ger klubben ett berättigande.
Micke:
Det här är en intressant fråga. Malmö FF har i lång tid haft en framskjuten position inom svensk ungdomsfotboll. Och ändå är det ändå ganska få spelare som förmår att ta det där sista avgörande steget och på allvar slå sig in i a-laget. Kanske är de inte tillräckligt bra? Kanske får de inte det förtroende som de behöver för att växa ytterligare? Kanske är de för veka i sin inställning? Jag vet inte, men tycker ändå att man skall fortsätta satsa på ungdomarna. De är vår framtid och med rätt träningsmetoder och pedagogik vore det väl fan om det inte lossnar förr eller senare. En 2-3 spelare per årskull som tar steget in i a-truppen borde inte vara en omöjlighet.
Det hade varit underbart med en trupp där spelarna har en stark lokal förankring och liksom ”andas” Malmö med allt vad det innebär. Sen är det klart att man får komplettera med en eller annan spelare utifrån när så krävs.
Per:
Jag önskar verkligen att jag hade mer tid över så man även kunde följa våra yngre pågar, så man hade stenkoll på morgondagens stjärnor. Men man kan inte va överallt alltid... Självklart är ungdomssatsningen en av de allra viktigaste punkterna i vår förening och bevisligen så gör klubben ett gott jobb här med tanke på alla de framgångar vi skördar år efter år. Björn Andersson ska kanske lyfta på sin tyrolerhatt och ta en nogare titt på hur det verkligen fungerar här i Malmö...
Min dröm är att ha en allsvensk startelva med i stort sett bara pågar från de egna leden, kryddat med 3-4 riktigt giftiga och tunga spelarinköp.
