Vi tycker om MFF: Championship Manager är tidernas bästa spel
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Micke Möller
Tidigare red.chef för Himmelriket. Numera i centralredaktionen på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar ständigt efter nya.
På nytt blev det alltså däng när vi mötte Djurgården och framförallt backlinjen fick utstå hård kritik efter matchen.
Frågan är om kritiken var befogad och hur du tycker att vi ska formera försvaret framöver?
Henrik:
Det var inte bara backarna som inte fungerade i måndags. Försvarsspel gäller över hela planen och därmed var det en kollektiv försvarsmiss vid flera tillfällen. I och med att vi har ett nytt forwardspar blir också våra anfall kortare, och DIFs kontringsspel gynnas. Mot Norrköping ska en heltaggad Concha ersätta avstängde Ricardinho och på så sätt bidra till lugn och erfarenhet. Med Concha kommer det in en röst som behövs när man plockat en poäng på två skitmatcher.
Micke:
Hela laget var uselt i måndags. Ingenting stämde och jag stod ta mig fan och skämdes på läktaren mellan varven. Visst skall backlinjen ha skit för sitt nonchalanta uppträdande, men de övriga lagdelarna var inte så mycket bättre. Som tur är inträffar den här typen av kollektiva kollapser inte så ofta. Så det är, för att tala fotbollsspråk, bara att bita ihop och köra på. Sen måste jag medge att jag är bekymrad över Malmö FF:s oförmåga att ta tag i taktpinnen när det verkligen gäller. Vi har ändå fått ett par chanser i år att göra ett litet ryck, och varje gång har spelarna skitit i brallan (läs: underpresterat). Det ger mig dessvärre dåliga vibbar inför fortsättningen.
Även anfallet hade problem och Molins och Eriksson hade ett närmast identiskt rörelseschema under matchen. Kan man spela med Molins-Eriksson eller bör vi försöka hitta ett annat anfallspar - i så fall vilket?
Henrik:
Denna diskussion ägde rum i våras också, då med Rantie och Eriksson som huvudpersoner. Rantie konstaterade att Dardan var mer lämplig som partner pga likheten med Eriksson. Några matcher senare hade de cirkus med Allsvenskans backar och ingen minns att deras rörelsemönster var desamma. Samarbete kommer med tid, så även detta. Gische har exempelvis ett annat skott och passningsspel än vad Rantie har, och även dessa egenskaper ska bli kompatibla med Eriksson. Problemet är att det nu inte finns samma tid att anpassa sig till varandra som det gjorde i omgång 3. Norlings tålamod prövas därmed.
Micke:
Jag tror vi får köra på med dessa båda herrar för vi har, ärligt talat, inte har så många andra att välja på. Rexhepi är ett kapitel för sig, Fadi lyfter inte riktigt på grund av sina – vad skall vi kalla det – acklimatiseringsbekymmer, Cibicki (som jag för övrigt har stora förhoppningar på) väger ännu lite lätt osv. osv. Så Molins-Eriksson? Ja, så får det bli.
I dagarna har folk köat i flera timmar för att få spela det nya GTA-spelet som släpptes. Om man nu inte har tänkt att förkovra sig i det under lördagen i väntan på söndagens match. Vilket är tidernas bästa fotbollsspel? Finns det något? Motivera?
Och om det inte finns något spel som duger - Vilka kulturella banor tar du i väntan på match?
Henrik:
Årets fråga i panelen! Om mina föräldrar visste hur mycket av min barndom jag lagt på Championship Manager (ja, spelet innan Football Manager) så hade de nog lagt in mig på psyket. Framförallt versionen 06/07 var bra. Niklas Alexandersson kunde alltså spela på samtliga positioner över hela planen och kostade typ två miljoner, samtidigt som han "snittade" 7.80 per match. Sen kunde man köpa Maksim Tsigalko, en bulgar som gjorde 95 mål per säsong och kostade 600 000 spänn. Oavsett vilket lag man tog över så kunde man värva okända världstalanger och vinna CL inom två säsonger. Jag gick i sexan då och hade stort behov av att stärka mitt självförtroende på det sättet.
Micke:
När jag var en liten påg spelade jag och kompisarna ett spel där man knäppte runt med spelarna på en liten ”knapp” som skulle föreställa själva bollen. Som att spela loppa ungefär. Fullkomligt omodernt och obegripligt i dag förstås, men då förmodligen det coolaste fotbollsspel som fanns. Eller ja… Det tyckte vi i alla fall. Vi kunde spela turneringar som varade i flera dagar, och inte så sällan slutade det med att Brasilien skulle spela mot Malmö FF i VM-finalen.
Sen har jag lirat en del FIFA med sonen på x-boxen. Senast körde vi hela Allsvenskan där vi vann samtliga matcher utom borta mot Elfsborg. I efterföljande Champions League-turnering gick vi hela vägen till semin där tyvärr Juventus blev för svåra. Så FIFA gillar jag. Men nu på lördag blir det vare sig loppa eller FIFA. Och kulturella aktiviter… Nja, jag hänger sannolikt med några goda vänner istället. Käkar lite gott, löser världsproblemen, lyssnar på gamla örhängen och blir – förhoppningsvis – hyfsat packad.