Vi tycker om MFF: De riktiga klåparna är de i disciplinnämnden och investmentbolagen
Fredag den 13:e och då diskuterar vi stora frågor som problemen kring fotbollen och var man bör resa för att få en mäktig fotbollsupplevelse. Veckans panel består av Gustav Svensson och Per Kindgren.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Per Kindgren
Supporterprofil som bidrar till stämningen på Stadion genom att vara pådrivare på tribunerna. Har följt MFF sedan mitten av 80-talet. Frontfigur i kompisgrupperingen Larssonligan. Favoritspelare i MFF genom tiderna: Lasse Larsson. Numera också youtubekändis efter glädjefnattet vid segermålet mot Rangers.
Gustav Svensson
Engagerad och medveten ståplatssupporter med en brinnande passion för ultraskulturen. Premiär på Stadion någon gång i mitten av 90-talet tillsammans med farsan. Driver bloggen Footballandbrew och studerar för tillfället sociologi. Siktar på ordförandeposten i klubben vid hundratjugoårsfirandet.
Ligorna i Europa har sparkat igång på allvar. Om man nu överväger en resa ner mot kontinenten för att kolla på fotboll - Var borde man resa och varför?
Per:
Jag har rest runt en hel del i Europa och besökt nästan alla de stora arenorna, men har också fått chansen att uppleva dom små charmiga, rucklena i de lägre ligorna, långt, långt ifrån vip boxarnas lyx där feta medelåldersgubbar stoppar i sig mat och dryck tills skjortknapparna skjuts iväg som projektiler över de fluffiga och nersölade heltäckningsmattorna.
Vill man vara effektiv och klämma in så många matcher som möjligt är London det bästa resmålet. Med lite god planering och ett stort lass flyt kan man lyckas med att se 3-4 matcher på en helg.
Är du riktigt grym hinner du även med ett par stadium tours på förmiddan innan avspark.
För ett år sedan såg jag och mina vänner Barnet-Accrington på fredag afton. På lördan damma vi av Crystal Palace-Derby på Selhurst Park och sen på söndan var det kaos på The Den mellan Millwall-Leeds.
Premier League-matcherna intresserar mig inte längre. Enbart om man skulle lyckas komma över biljetter till ett hyffsat pris och det är en speciell match.
Mycket fräckare att se och uppleva de mindre lagen och de ruffiga arenorna.
Stämningen är dessutom oftast bättre och priset för en biljett är 2-3 gånger billigare.
Ett tips är att köpa biljetter nära bortasektionen. Då får man uppleva en hel del fåglande och hets fansen emellan. Hur kul som helst att följa. Oftast roligare att njuta av läktarshowen än att se själva matchen. Dessutom slipper du alla fotbollsturister från när och fjärran.
Här är det dom lokala råbarkade ortsborna du går po match med och inte femtusen fnissande asiater som har sju kameror dinglande runt halsen.
Ta även med i beräkningarna var i London ni ska bo och se fotboll och välj flygplats därefter. Ska du bo kring Victoria är Gatwick (hit flyger Norwegian och Easy Jet) bästa altenativet.
Ska du bo i City, Brick Lane, Shoreditch, mot öst vill säga (om du ska till Upton Park) då är det Stansted (Ryan Air och Easy jet flyger hit) och Liverpool Street Station som gäller.
Sen har du även Heathrow (British Airways) om du ska längre västerut, där hittar du QPR, Watford och Brentford.
Att se FC Barcelona är mög.
Helt värdelös stämning och när Messi stänkt in både femman och sexan mot nåt skitlag du inte ens kan uttala, ja då jublar inte ens publiken.
Mobilkamera i ena näven och popcornsbox i den andra.
Extremt hög fotbollsturistnivå här alltså.
Camp Nou är ett mäktigt bygge att besöka men innehållet är absolut värsta tänkbara stämningsmässigt.
Ett annat resmål som ligger mig varmt om hjärtat är Neapel.
Att se Napoli på San Paolo stadion är en galen upplevelse.
Tannalösa kärringar som står och slår frenetiskt med sina kastrullock.
Folk som skriker helt hysteriskt rakt ut i tid och otid.
Bangers som smäller av var varannan minut.
Flaggor, banderoller, bengaler, bomber och granater och en sådär 70.000 hysteriska napolitanare som ballar ur på läktarplats.
Kanske inte första resmålet man tänker på om man ska resa med familjen, men fan så mycket mer händelserikt än att sitta och slumra till på Camp Nou.
Gustav:
Tyskland. Tyskland har allt. Tyskland har öl, kultur, historia, en fartfylld fotboll och framför allt en läktarkultur i toppklass, vilket jag premierar högt i sammanhanget.
Förra året besökte ett par vänner och jag de östra delarna av Tyskland för att spana in fotbolls- och supporterkulturen kring två klassiska lag i Bundesliga Zwei. Med minibuss tog vi oss till resans första anhalt, Berlin, för matchen mellan Union Berlin och Energie Cottbus på hemmalagets genuina arena med namnet ”Stadion An der Alten Försterei”, som betyder något i stil med ”Stadion vid den gamle skogsvaktarens hus”. Arenan består nästan uteslutande av ståplatsläktare och stämningen var väldigt gemytlig. Folk står med en öl i näven och snackar skit med sina vänner medan sångerna avlöser varandra och som utomstående var det lätt att komma in i gemenskapen. Spelet på planen håller givetvis inte tysk toppklass men upplevelsen i sig var riktigt bra och jag imponerades över hur hela arenan stämde upp i sångerna och engagerade sig i spelet. Sången ”Unsre Liebe, Unsre Mannschaft, Unsre Stolz, Unsre Verein – Union Berlin” var en hit och jag hoppas att vi hittar en liknande slagdänga i Malmö igen då vår sångrepertoar behöver sig ett ansiktslyft.
Den andra matchen var ett regionsderby mellan Dynamo Dresden och Erzgebirge Aue. Som den supporterkultursentusiast man är var det på förhand väldigt spännande att få se Dynamos klack in action. Jag skulle säga att Dynamos supporterfölje är ett av de ledande i Tyskland när det gäller antal, tifoaktivitet, bortaföljen och sång. Likt många av de östtyska lagen har man tidigare haft problem med nynazistiska supportergrupperingar men på senare år har läktaren blivit allt mer opolitisk. Till den här matchen hade vi genom vår kontakt i Dresden, Martin, fått biljetter till klackläktaren och vi fick klara uppgifter om att hålla låg profil, gå i mindre grupper och inte prata högt på engelska. Som tur var hade vi odlat bockskägg och bar magväska hela högen så vi smälte in bra. Nej, skämt åsido, matchen i sig var av klassisk derbykaraktär med hårt, intensivt, spel och med den massiva hemmaklacken i ryggen lyckades hemmalaget greja tre poäng. Det som gjorde mig något besviken var att klacken var totalt auktoritetsstyrd av två klackledare längst fram. Det fanns inte en tillstymmelse till spontanitet och den genuina känslan från Berlin var som bortblåst. Missförstå mig inte nu, jag är helt för att använda en capo likt vi gör för att synka sången och mana på när sången dalar men i Dresden blev det för mycket. Dock bör det poängteras att trycket man skapade var riktigt bra och öronen ringde en bra stund när vi begav oss hemåt.
Nu gled jag kanske ifrån frågan något och gav er en liten reseskildring. Men min poäng är att ni borde dra till Tyskland, för Tyskland som land har något för alla och en i hög grad levande fotbollskultur som engagerar långt ner i seriesystemen. Berlin, Dresden, Frankfurt, Rostock, Dortmund, Hamburg, ja vart som helt, möjligheterna är oändliga och det finns något för alla fotbolls- och supporterkultursfanatiker.
Möte med Djurgården på måndag. Vad förväntar du dig av matchen och hur bör vi spela?
Per:
Äntligen sparkar det igång igen!
Hatar dessa sattans landslagsuppehåll då man tvingas se Ravelli, Taco-huet och Adam Johansson raggla runt i tv-rutan.
Fick panik då Ravelli dök upp i TV-studion här om dan och skifta snabbt över till Ola-Conny och Morgans förvirrade resor istället...
Plast-Dif på måndag alltså.
Vi ska bara kötta sönder dom. Inget snack.
Vi är så mycket bättre på varenda position, ja till och med Folkesson är överlägsen Difs motsvarighet när det gäller att tvätta bort gräsfläckar och vika hossor.
Förväntar mig att vi startar i ett rasande tempo och gör ett, kanske två tidiga mål.
Allt annat än seger är katastrof.
Dags för Molins att göra mål på stadion framför den norra läktaren...
5-0 blir det!
Passar även på att hälsa till Sveriges största lögnare:
Sylt-Mats, välkommen till stadion!
Gustav:
Jag förväntar mig att vi kör över Djurgården. Öster stod för ett bra motstånd senast men klarade ta poäng med en stor portion tur samt en målvakt som förmodligen gjorde sin bästa match för året. Jag hoppas att spelarna går ut med inställningen att man ska ta revansch för debaclet uppe på Stockholm Stadion i våras. Genom att långsamt mala ner de ohederliga östermalmarna ska vi visa att matchen senast var en engångsföreteelse, en plump i protokollet.
Jag tycker att startelvan känns rätt given med ett mittfält bestående av Hamad, Thern, Halsti och Forsberg samt Gische och Magnus Eriksson på topp. Den enda positionen jag är osäker på är innerbacksparet, här känns det som att dagsform får avgöra vilka som bör starta. Helander är fantastisk och vår bästa back men firma Johansson/Jansson har också gjort det väldigt bra. Det är ett lyxproblem för Norling.
Polisnotorna skrotas men samtidigt kommer vi MFF-are förmodligen få gå genom metalldetektorer i Djurgårdsmatchen... Hur stora är problemen kring fotbollen anser du och hur får man bukt med dem?
Per:
Problem? Vilka problem?
I Malmö har vi inga problem överhuvudtaget.
Det har varit en incident, mot AIK, då en ensam Solnagalning sprang
upp under Roys Hørna viftandes med en bengal.
Det problemet löste vi själva tills vakterna kom och omhändertog fubbicken.
Jag anser att detta med metalldetektorer enbart är negativt och istället gör folk onödigt oroliga och obekväma.
Förstabesökarna ser dessa maskiner och undrar vad dessa ska skydda emot.
Granater? Knivar? Skjutvapen?
Det målas bara upp en onödig hotbild som inte ens existerar.
Det blir en överdriven säkerhetsapparat som inte behövs och kostar bara massa lovor.
Skulle vilja säga att det är idiotsäkert att gå po match på vår stadio i Malmö.
Nä, hutta mögmaskinerna i nällorna och behandla folk som de fredliga stadionbesökare de är, och inte som potentiella terrorister!
Gustav:
I och med att det inte finns någon konsensus kring vad som egentligen är ett problem kring svensk fotboll skiljer sig min bild säkerligen från många andras. Jag ser exempelvis inte pyroteknik som ett problem utan ett visuellt medel, likt en flagga, för att stödja och peppa sitt lag.
De problem man brukar tala om kring svensk fotboll är en direkt följd av moralisk panik och populism. Jag har gått på fotboll i nästan hela mitt liv och har besökt en stor del av de svenska elitarenorna och jag kan inte någonstans känna igen mig i den bild som målas upp av media. En bild där getingstick blir till pistolskott, där metalldetektorer placeras utan samförstånd med supportrar utan något egentligen syfte och en bild där ett välarrangerad bengaltifo blir ”fotbollens död”.
Jag kan mala på i dagar kring dessa frågeställningar men jag ska försöka hålla mig koncist. De riktiga bovarna kring svensk fotboll är de klåpare som sitter i disciplinnämnden och bestraffar klubbarna helt godtyckligt, det är investmentbolag och agenter som gör pengar på spelares och klubbars bekostnad, det är säkerhetsbolag likt 2Secure som tjänar på att fabulera ihop en ”hotbild” kring våra matcher för att sälja sina tjänster och tjäna pengar. Boven är inte den engagerade och aktiva supportern, bovarna är de som helst samvetslöst vill kommersialisera och kapitalisera på vår idrott.
